Regal från 1920-talet

Reparerade en fin amerikansk Regal parlor med rosewood och extra bling. Ingen GammelGura, vad som hade hänt var att den misshandlats nästan kriminellt av en självutnämnd “reparatör” och jag fick pussla ihop det som gick. Inlämnad för halsomsättning och ombandning till “reparatören”, greppbrädan var rejält flisad runt banden och halsfoten misshandlad. Dessutom hade greppbrädan limmats om väldig slarvigt, millimeter glipa på värsta stället… En misslyckad lagning på locket nära halsinfästningen var säkert orsakad av “reparatören” när han skulle få loss halsen…

Trots det vackra virket och all pärlemor är det en billigt tillverkad gitarr, man lade ned största insatsen på att den skulle vara snygg – samma sak som nuförtiden men lyckligtvis med ärliga råmaterial. Istället för plastlister, plastlack och plywood, celluloid och äkta pärlemor, spritlack och solitt virke! Man kan inte annat än älska gamla gitarrer (kanske inte celluloiden…) :)

Efter en undersökning kunde jag konstatera att greppbrädan var förstörd. Dels av misshandeln men också för att amerikanska eboniserade brädor från 1920 och 30-talen i stort sett alltid vittrat sönder inifrån av kemikalierna. Möjligen päronträ som eboniserats i en process för att likna ebenholts. Konsistensen kan liknas med kexchoklad.

En ny greppbräda tillverkades i ebenholts, nya band sattes på. Pärlemorinläggningar flyttades från originalbrädan och nya celluloidlister i imiterad sköldpadd sattes på. Halsen sattes om, halsfoten reparerades. Stallet limmades om, ny översadel och nytt stallben sattes in. En K&K mick monterades. Den gamla spritlacken var lite vattensjukt dimmig, men fick vara kvar. Lade på ett lager ny lack.

Halsen var gjord av den mjukaste mahogny jag någonsin stött på! Ändå förvånansvärt dingfri. Då den hade en bananform och är så mjuk var en kolfiberstav nödvändig. Träet var så mjukt att stämskruvarnas stolpar hade komprimerat virket så att hålen var ovala. Lade in två “grommets” på varje stolpe för att lösa problemet. Väldigt bra lösning, dessutom löper stämskruvarna bättre.

Jag kortade mensuren några mm vid ombandningen för att den skulle intonera bättre vid stallbenet. Med uppspända Newtone Heritage 0.12 strängar är halsen nästan helt rak tack vare min nya jigg där jag slipar både greppbräda och band i det läge som halsen har med strängarna uppspända.

Några tappade pärlemorbitar i lockets bindning ersattes också.

En sak hände när jag skulle borra i sidomarkeringarna. I vanliga fall räknar jag banden och borra in på band 3, 5, 7, 9 och 12. Nu fanns ju dekorationer på greppbrädan som jag följde, hann borra innan jag kom på att den här har pärlemor på 10:an och inte 9:an… En banjotradition på gitarrer från 1920-talet eller äldre. Nåväl, gjort var gjort. Lade in en extra dott på 9:an också annars finns det risk att man blir lurad :-/

Lönnstickan/stallplattan under stallet var söndernött av strängkulorna runt hålen. Använde min “bridge saver” och lade in nya små rundlar i lönn runt hålen. Fick dessutom limma in en extra bit lönn för att bredda stickan framför stränghålen så att givarna till K&K micken fick plats.

     

2 Comments

  1. En underbar gitarr att spela på. Verkligen vintage ljud och känsla i samma klass som dom fina Stahl och Gibson gitarrer, tycker jag själv, som har ägt såna. Koa ger en lite mjukare ton till gitarren än mahogany och har en fin distinkt midrange kvalitet. Rogers hantverk, detaljarbete, och kännedom om historiken och byggsätt gör hans gitarreparationer av äldre gitarrer till dom bästa som jag har sett i detta land, och överträffar kända reparatörer i USA som jag har anlitat för andra instrument.

  2. Tack för allt beröm! Just denna gjorde jag ju inte så himla mycket med förutom att montera in en kolfiberstav och göra en ny greppbräda i ebenholts. Den hade säkert kunnat bli ändå lite bättre med nya ribbor inuti, men den blev väldigt trevlig i alla fall 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.