En väldigt speciell GammelGura är färdig. Vanligtvis är det solid lönn i botten och sida på tidiga Europeiska parlor gitarrer, den här har solid rosewood (jakaranda).  Virket är dyrt och var så även i början av 1900 talet. Den köptes av en tysk samlare som ett halvfärdigt projekt, greppbräda saknades och sidorna hade putsats trärena. I bra skick även om botten hade några sprickor (väldigt vanligt att rosewood har sprickor). Modellen är väldigt Martin inspirerad med bland annat ett pyramidstall i ebenholts.

En ny greppbräda i ebenholts tillverkades. Även botten slipades trären innan sida och botten  spritlackades. Det visade sig senare att även locket måste rensas från lack då den gamla lacken (som lackats över senare) var uttorkad och mjölig och minsta ding gav ett vitt märke.

Intoneringen av översadeln blev lite annorlunda då jag hade kortat greppbrädan överst lite för mycket. Vid intoneringen fick jag fila in en bit i översadeln, vanligtvis brukar det vara tvärtom. Även denna den tredje intoneringen av översadeln gav samma kompenseringsvinkel, en för de spunna och en för de ospunna strängarna.

Det är nåt visst med rosewood. Klangen var ren och volymen hög på den här. Dessutom en väldigt vacker gitarr, jag försökte övertala kunden att lämna tillbaka handpenningen då jag ville ha den själv – men tji fick jag!

Lite bilder på den färdiga gitarren.

Allt är inte GammelGura. Fick ett uppdrag att göra iordning en väldigt fin romantisk gitarr från ca 1850. Inga sprickor och bra skick, men halsen hade en liten böj och original stämskruvar tyvärr utbytta mot glappa från ca 1930-talet. De ”nya” stämskruvarna hade stolpar som var några mm smalare och de hängde i luften i de stora hålen efter originalen. Huvudet hade också några sprickor vid stämskruvshålen. Greppbrädan hade inristningar med bokstäver för noter, inte så snyggt. Bar fret banden var inte i bästa skick heller.

En kolfiberstav i halsen beställdes. Det visade sig att den tunna greppbrädan i lönn hade slarvigt bandats om med bar frets, några av spåren var för djupt sågade så brädan kom lös i tre delar. Det bestämdes att den skulle få en ny bräda i ebenholts. Banden fick bli gamla mässingsband avsedda för mandolin, men som hade de rätta måtten för en romantisk gitarr, ca 1 mm bred och hög. Tangen var heldragen, så det är inte långt ifrån en bar fret. Hade en såg som var 0.4 mm tjock som fungerade bra att såga upp spåren med. Ett extra 19:e band fick plats längst ned. Översadeln gjordes i buffelhorn istället för ebenholts.

De nya stämskruvarna nådde inte riktigt hela vägen fram till mittstolpen och jag monterade några ”grommets” för att det skulle fungera.

Lyckades bra med geometrierna och fick de höjder vid 12:e jag var ute efter med ett mässingsband ovanpå stallet. Stallet var i original lika högt på bas och diskantsidan, hyvlade ned diskantsidan ca 1-2 mm för att få rätt geometri. Tyvärr var måtten inte helt rätt, bassträngarna behövde några tiondelar till vid 12:e för att inte skramla. Dessutom ville kunden själv kunna justera höjden. Gjorde en radikal modern lösning med ett fräst spår med ett stallben i ebenholts toppad av ett mässingsband. Går bara att se om man tittar noga!

Fick en blandad kompott strängar att testa den med, G strängen var en äkta sensträng. Lite tjockare än normalt och med en speciell lite dovare klang. Fick en sena för den tunna e-strängen också, men den gick av innan jag fick upp den i rätt tonhöjd 😉

Hela gitarren fick ett extra lager spritlack som mattades ned med stålull och en polering.

Fick en respons från köparen:

”Jag fick hem gitarren igår. Precis som en romantisk gitarr ska vara. Du har gjort ett väldigt fint arbete! Den kommer att fungera fint som konsert instrument. Den resonerar bra i alla register, till och med vid band 19.  Klar och fin ton och välbalanserat register med klara toner och fin intonering. Konstigt nog är gitarren relativt starkt i förhållande till dess storlek. Jag ska helt klart rekommendera andra som håller på med romantisk musik att låta dig renovera upp gitarrer. ”

Saker och ting går framåt om man jobbar ett helt år dagligen med samma sak. GammelGura konceptet har fått några nya idéer förverkligade, alla nyheterna bidrar till en bättre alternativt stabilare produkt. Här är några av de saker jag kommit på de senaste månaderna.

Rätt tjocklek
I de senaste två GammelGura batcherna har jag sett till att både lock och botten inte är för tjocka. Båda ska vara ca 3 mm tjocka har jag förstått efter att ha misslyckats med att få liv i exemplar med 4 mm tjock botten/lock. Nånstans mellan 2.5-3.2 mm är bäst på parlor gitarrer om man vill att de ska låta bra och hålla. Sandar ned tjocka bottnar med min valsputs, lock är jobbigare då man måste använda en liten hyvel och en slipmaskin med grovt sandpapper (och min tjockleksmätare).

A-frame
Istället för en platta i gran under greppbrädan använder jag nu vad man kallar en A-frame. Två ribbor som går från halsklossen till ribban nedanför ljudhålet. Ribborna gör locket väldigt starkt kring ljudhålet som är den svagaste punkten på locket. Det förhindrar att halsen roterar in och deformerar locket vilket ger de typiska sprickorna på ömse sidan av greppbrädan. Längsgående ribbor är väldigt starka!

Korsformad stallplatta i gran
Insåg att vridstyvheten hos gran är extremt olika tvärs och längs ådringen. En uppgift för stallplattan är att hålla emot rotationskraften hos stallet och då är det inte optimalt att ådringen går tvärs över locket. Däremot är det bra att ådringen går åt det hållet vid de två ändarna av stallet då man vill förhindra att locket spricker vid kanten av stallet. Den bättre lösningen är att göra stallplattan i två delar, på mitten går ådringen längs locket och längst ut tvärs över locket. Då kan man också göra stallplattan bred på mitten där rotationskraften är som störst.

Jigg för att slipa greppbräda och band
Tidigare lät jag strängdraget ge halsen en naturlig relief (svag böj på mitten). För det mesta fungerar det bra, men helt okontrollerat beroende på hur styvt halsvirket är. Lönnhalsar får en lagom relief medan alhalsar för det mesta får lite för stor böj. Har man inte helt rätt böj på halsen får man slipa mer på banden för att kompensera. Kändes inte rätt! Med en jigg spänner jag fast gitarren i ett järngrepp med uppstämda strängar innan och efter banden slutmonteras. Först monteras banden temporärt, strängarna spänns och gitarren fixeras i det läget. Banden plockas lös och greppbrädan planslipas. När banden är monterade görs ett pass till på samma sätt, den här gången slipas bandens toppar. Med hjälp av en Katana (en lång slipkloss som kan ges en liten böj på mitten) slipas en väldigt liten relief in genom att banden på mitten slipas ned lite extra. Numera är reliefen inget tärningskast, den blir precis lagom oavsett hur hård eller mjuk halsens trä är. Banden behöver minimal slipning och kan kronas fler gånger innan de blir för låga.

Tjocklek på ribbor
Efter erfarenheterna av ett års GammelGura tillverkning kan jag numera bättre gissa hur tjocka ribborna ska vara i varje gitarr. Jag har gått ned i dimensioneringen lite de senaste batcherna vilket ger en bättre klang i slutänden.

Varmt hudlim på hals och bottenkloss
Använder fisklim med 12 timmar torktid när jag limmar botten. Limmet är nästan lika bra som varmt hudlim (som torkar på 5 minuter) men jag har förstått att den är lite känsligare för värme. För att göra en stabilare limning av botten använder jag numera hudlim på hals- och bottenkloss och fisklim bara längs sargerna. Botten vid hals och bottenkloss dras fast först av allt, sen kan man ta den tid det tar att limma resten av botten kant-i-kant med sargen med ett lim som inte hinner stelna.

Intonering
Har precis gjort klar den första Gammelguran med kompenserad översadel. Jag har inte spelat på nån gitarr som haft lika rena ackord med blandade öppna och nedtryckta strängar som den. Intoneringen skiljer som äpplen och päron mellan öppna strängar och alla positioner där man trycker ned strängar på greppbrädan, pitchen på en nedtryckt sträng går alltid upp. Därför intoneras nedtryckta strängar (greppbrädan) vid stallbenet och de öppna strängarna vid översadeln. Greppbrädans band intoneras vid stallbenet genom att se till att nedtryckta tonen vid 2:a och 12:e stämmer mot min stroboskopstämmare på alla strängar. De öppna strängarna synkroniseras sedan mot en ton tagen på greppbrädan genom att intoneringsfila ett överhäng på översadeln (de öppna strängarna måste alltid förkortas för att stämma). Fördelen är en nästan magisk intonering på öppna ackord, enda nackdelen ett lite taggigt utseende på översadeln och lite mindre plats för fingrarna mellan översadel och första bandet.

Radius på lock och botten
Både lock och botten ska ha en radius för att klara uttorkning utan att spricka. Sen en tid tillbaka får ribborna i både lock och botten en krökning (mindre på locket).

Annan ribbning för flytande stall
Ladder bracing på gitarre med flytande stall är ingen bra idé. Locket sjunker in om ribban under stallet är för klen och ljudet blir inte bra om ribban är tillräckligt stark. Numera är det två längsgående ribbor i locket, ett under varje fot på det flytande stallet.

Det här var några av de större förbättringar/förändringar som skett den senaste tiden, men varje gitarr ger nya erfarenheter och man blir nog aldrig färdig! 🙂

Den första GammelGura’n i pågående batch är klar och levererad, de övriga kommer att bli klara inom kort. Jag gjorde denna klar först då den tillhör en lokal kund som gav mig tillåtelse att testa en ny intoneringsmetod. Den blev kort sagt en succé

Det här är en Levin med stränghållare och flytande stall som konverterats till fast stall. Lite bättre än vanligt då den har fina lister på locket, bred sarg och fint virke i sida och botten. Inga stora problem med den, men klangen var inte att hurra över, stränghöjden hög och halsen lite böjd. En klassisk ospelad vägghängare.

Som alla GammelGura plockades den isär i bitar, en kolfiberstav frästes in i halsen, ribborna byttes ut och nya stämskruvar ersatte de gamla glappa. En K&K monterades. På den här gjordes också en replika på ett gammalt Levin pyramidstall. Brazilian rosewood i greppbrädan med så djup brun färg att den nästan ser ut som ebenholts var ett plus! Greppbrädan hade en fin relief, ca 12 högst upp och 16 längst ned. Halsen var i al och av den tjockare modellen där halsen blir allt tjockare ju närmare kroppen man kommer, har bara sett den halsformen på Levin från omkring 1930 med flytande stall.

Lite bilder från bottenlimningen. Här syns den nya ribbningen med A frame under greppbrädan och den korsformade stallplattan i gran med bubingaförstärkningar kring stränghålen.

Lite bilder på den färdiga GammelGura’n!

Reparerade en fin amerikansk Regal parlor med rosewood och extra bling. Ingen GammelGura, vad som hade hänt var att den misshandlats nästan kriminellt av en självutnämnd ”reparatör” och jag fick pussla ihop det som gick. Inlämnad för halsomsättning och ombandning till ”reparatören”, greppbrädan var rejält flisad runt banden och halsfoten misshandlad. Dessutom hade greppbrädan limmats om väldig slarvigt, millimeter glipa på värsta stället… En misslyckad lagning på locket nära halsinfästningen var säkert orsakad av ”reparatören” när han skulle få loss halsen…

Trots det vackra virket och all pärlemor är det en billigt tillverkad gitarr, man lade ned största insatsen på att den skulle vara snygg – samma sak som nuförtiden men lyckligtvis med ärliga råmaterial. Istället för plastlister, plastlack och plywood, celluloid och äkta pärlemor, spritlack och solitt virke! Man kan inte annat än älska gamla gitarrer (kanske inte celluloiden…)

Efter en undersökning kunde jag konstatera att greppbrädan var förstörd. Dels av misshandeln men också för att amerikanska eboniserade brädor från 1920 och 30-talen i stort sett alltid vittrat sönder inifrån av kemikalierna. Möjligen päronträ som eboniserats i en process för att likna ebenholts. Konsistensen kan liknas med kexchoklad.

En ny greppbräda tillverkades i ebenholts, nya band sattes på. Pärlemorinläggningar flyttades från originalbrädan och nya celluloidlister i imiterad sköldpadd sattes på. Halsen sattes om, halsfoten reparerades. Stallet limmades om, ny översadel och nytt stallben sattes in. En K&K mick monterades. Den gamla spritlacken var lite vattensjukt dimmig, men fick vara kvar. Lade på ett lager ny lack.

Halsen var gjord av den mjukaste mahogny jag någonsin stött på! Ändå förvånansvärt dingfri. Då den hade en bananform och är så mjuk var en kolfiberstav nödvändig. Träet var så mjukt att stämskruvarnas stolpar hade komprimerat virket så att hålen var ovala. Lade in två ”grommets” på varje stolpe för att lösa problemet. Väldigt bra lösning, dessutom löper stämskruvarna bättre.

Jag kortade mensuren några mm vid ombandningen för att den skulle intonera bättre vid stallbenet. Med uppspända Newtone Heritage 0.12 strängar är halsen nästan helt rak tack vare min nya jigg där jag slipar både greppbräda och band i det läge som halsen har med strängarna uppspända.

Några tappade pärlemorbitar i lockets bindning ersattes också.

En sak hände när jag skulle borra i sidomarkeringarna. I vanliga fall räknar jag banden och borra in på band 3, 5, 7, 9 och 12. Nu fanns ju dekorationer på greppbrädan som jag följde, hann borra innan jag kom på att den här har pärlemor på 10:an och inte 9:an… En banjotradition på gitarrer från 1920-talet eller äldre. Nåväl, gjort var gjort. Lade in en extra dott på 9:an också annars finns det risk att man blir lurad

Lönnstickan/stallplattan under stallet var söndernött av strängkulorna runt hålen. Använde min ”bridge saver” och lade in nya små rundlar i lönn runt hålen. Fick dessutom limma in en extra bit lönn för att bredda stickan framför stränghålen så att givarna till K&K micken fick plats.

Har jobbat på i det tysta, men här är lite bilder på läget för några dagar sedan. Alla ribbor limmade på plats och grovt tillyxade, återstår finsnickeri och uppsnyggning.

GammelGura 59

Den här är den jobbigaste i batchen, väldigt tunt trä i lock, botten och sida. Man hade försökt kompenserat med jättetjocka ribbor och en patch tvärs över locket vid stallet och en pinne mellan hals och bottenkloss. Infästningen på stränghållaren var smal och de massiva djupt skurna bindningarna i celluloid i locket var det enda som höll emot strängdraget – ingen bra idé! Räknade till 11 sprickor i locket. Lade in en granpatch vid stallet och på ömse sidor av f-hålen och en variant på A-bracing. Två ribbor gav inte tillräcklig styrka så jag lade på två till i mitten. Botten fick en extra ribba och en mittlist i röd plast.

Det hände nåt oväntat då jag värmde med värmepistolen när jag skulle limma in den extra kerflingen invändigt. Lite celluloidlist tittade fram och tog eld! Några cm av en sidobindning förkolnades, men det kommer att fixa sig 🙂

Återstår en hel del jobb för att få botten på plats, behövs extra kerfling runt om. Bindningen var så djupt inskuren i botten att det i princip inte fanns nåt trä kvar under den.

GammelGura 58

Även harpgitarren är ett lätt bygge, men betydligt vettigare 😉 Locket var rejält krympt, en ny spricka öppnade sig efter jag limmat alla befintliga. Lade in nytt trä i den nya sprickan för att få bort spänningen i locket. En lång spricka på den ena tunna mahognysidan har förstärkts med lönnfanér, fick ta bort kerflingen och limma in en ny eftersom sprickan (som vanligt) uppstått i kanten av kerflingen. X ribbning med stora granpatchar under jättestallet och vid halsklossen. En extra ribba i botten.

GammelGura 65

Den här ska få behålla sitt flytande stall. En A bracing. Huvudet hade en knepig spricka som limmades med hudlim.

GammelGura 60

Ännu ett problembarn, bindningen på både lock och  botten var för djupt skurna och då lock och botten krympt har lock och botten spruckit längs den innersta kanten av listen. Extra kerfling har limmats in i både lock och botten. Får bygga upp bottenlisten med flera lister.

Här syns min nya uppfinning med stallplattan i gran. Två bitar där den undre har ådringen längs locket för att motstå torsionskraften från stallet bättre 🙂

GammelGura 66

Ett fint bygge med fina mått på virket. Största jobbet blir att lacka om den helt.

GammelGura 64

Den här kommer snart att bli klar, problemfri förutom att botten har krympt och fått en mittsticka i rosewood. Har redan fått ett nytt replikastall, botten och hals limmad.

GammelGura 55

En hel del sprickor i locket, men annars problemfri.

GammelGura 61

Fin med rosewood i botten och sida!

GammelGura 57

Lite speciell ribbning, kunde inte göra en A-frame vid halsklossen. Har förlängt framsidan av stallet för att få plats med ett intonerat stallben.

GammelGura 56

En ny gitarr med få problem, hade en spricka i bottens mittsöm.

Fick in en hanterad Levin archtop gitarr som skulle få en Lollar pickup och en allmän reparation. Ton och volymkontroll skulle sitta i locket. Botten av utan större problem förutom att celluloidlisten var hård som porslin, blev 4 bitar istället för två. Blev less på botten som var en tung klump, tunnade till ca 3 mm och bytte ribborna till bättre virke – de gamla hade liggande ved. Kunde inte hålla mig!

Den enda ribban i locket var lös i ena änden. Den hade spruckit rejält i sidan runt halsinfästning, men reparerats rätt snyggt. De var lite ojämnt limmade, så jag lossade limningen och gjorde om den. Lade ett fanér på insidan och en ny kerfling. Monterade potarna och telejacket med en förstärkning i lönn. Limmade ett par sprickor i locket vid f-hålen. Halsfoten var i tre delar (hmm…). Borrade in en rundstav i björk under hälkappan för att hålla ihopa bitarna. Lite bilder medan halsen limmades om.

Spände upp strängarna på gitarren i min nya jigg och planslipade greppbrädan i det läget. Efteråt hade greppbrädan en lite krum rygg (som blev rak när jag strängade upp den efter bandningen). Klurigt med potarna, den ena är logaritmisk och ska sitta på volymkontrollen, den andra linjär. Lyckade förstås blanda ihop dom (syns på bilden!) och fick löda två gången.. nu vet man det! Fick tag på några jättecoola rattar på eBay. Hur rätt var de?

De nya 3+3 stämskruvarna passade perfekt, de 6 gamla lösa var lite för glappa. Lollar micken passade precis med ett skohorn! Lite finbilder.

I veckan limmades ribbor på alla bottnar. Gjorde också en ny och mer ambitiös jigg för att triangulera ribborna. Tidigare var de 9 mm breda, numera 8,5 mm. Har behövt snickra lite för mycket på 9 mm ribborna, bättre att göra dom lite tunnare från första början.

Somliga bottnar har tre ribbor och andra fyra. Tre ribbor ger en nervösare gitarr och en botten som lever mer, fyra ribbor ger en fastare ton. Brukar för det mesta följa originalet, men harpgitarrens mahogny botten hade bara tre ribbor och jag gav den fyra för att den ska hålla bättre. Tunnade botten på hälften av gitarrerna då de kändes för tjocka och tunga.

Den Östtyska *bling* gitarren var sist ut att få sina ribbor limmade. Botten på den är extremt kurvad, fick göra extra höga ribbämnen för att klara den kraftiga böjen. Limmade in en röd ABS list mellan bottenhalvorna för att vinna tillbaka lite av det som krympt 🙂 Herwigan’s botten är i valnöt har jag kommit fram till.

Till veckan är det locken som ska få sina ribbor.

Fick besök av en Framus 8 strängad lapsteel. De gamla stämskruvarna måste bytas, men att få tag på stämskruvar med 4 + 4 på en platta är nog nästan omöjligt. Lösa Grover 18:1 Sta-Tite fick det bli. De enda som passade på det grovt tillyxade huvudet var varianten för platt huvud. Genom att borra ut hålen för axeln och montera två bussningar på varsin sida skåran passade allt perfekt 🙂

Reparerade även två mandoliner. Botten av på båda för att kunna laga invändigt.

En cool Stradolin helt i björk från 1936.

En nyare Ashbury Deluxe prototyp tillverkad i Saigon/Vietnam.

Läs mer om den här