Det finns GammelGura och sen finns det GammelGura. Fick i uppdrag att få en fin gammal Gennaro Fabricatore gitarr från 1839 i spelbart skick. En väldigt speciell gitarr och en utmaning. Så här såg den ut när den kom in, i två bitar och med stora problem. Halsen hade brutits lös tilsammans med halsklossen, delar av sidan saknades. Botten var sprucken i två halvor och nästan lös. En träskruv fanns kvar.

Jag blir nästan aldrig imponerad av gamla gitarrer, men den blev jag av denna. Hela halsen är klädd med ebenholtsfanér! Greppbrädan var ingen greppbräda, bara mer av samma fanér. Dimensioner på lock, botten och sida var optimal. Mensuren exakt 64 cm och alla banden satt på rätt ställe (kollade upp att Italien gick officiellt över till metersystemet 1855, men 1812 erövrade Napolen Italien och då infördes metersystemet under några år). Skåran för stallbenet hade lutning bakåt vilket gjorde att intoneringen på den färdiga gitarren var väldigt bra.Hela gitarren är väldigt lätt, 920 gram med allting på inklusive stämskruvar.

Fick tillverka en ny bredare halskloss och fälla in lönn och ebenholtsbitar där det fattades. Det var lite maskhål i locket och några rejäla lönnpatchar hade limmats in under locket i en tidigare reparation för att stärka upp locket. De plockades bort. Limmade in en stallplatta i gran för att ge locket styrka (fanns ingen stallplatta innan). Locket fick nya ribbor i samma mönster som de gamla, botten fick behålla originalen. Stallet limmades om. Både botten och lock fick en extra tunn kerfling limmad utanpå den tunna original kerflinglisten för att få gitarren att hålla ihop. Innan var limfogen mellan sida och lock/botten bara 2 mm… nu blev det 3,5 mm. En ny bindning i ebenholts frästes in runt kanten av botten, fick hjälp av Per Marklund som har en bra fräs för bindningar. Bar frets i greppbrädan var nednötta och ersattes med en gamla mandolinband i mässing med rätt mått för en romantisk gitarr. Tangen på de banden var helt släta, så det blev nästan T-formade bar frets. Björn Sohlin hjälpte mig med träskruvarna och inpassningen av dom, det är fiolteknik som jag inte har någon större erfarenhet av. Hudlim och spritlack på locket som var smutsigt och uttorkat. Lagade lite grand på dekorationerna och en bit ebenholts som fallit bort på huvudet också.

Halsen var fäst i halsklossen med en genomgående fyrkantig och kilformad spik. Den var fastrostad och den fick kapas för att få lös halsblocket. I den nya infästningen satte jag in en skruv genom den nya halsklossen inifrån som fick ersätta den gamla spiken.

Stallbenet ersattes av ett högre ben för att få upp stränghöjden till 3,9 mm på tjocka E. Intoneringen blev riktigt bra. Men jag är glad att jag slipper stämma med träskruvar, jag blev svettig varje gång gitarren skulle stämmas! Det gäller att ha tålamod och hårda nypor… Så här blev den.

Låter väldigt bra. Den raka ebenholtsklädda cypresshalsen sviktade bara 0,2 mm vid 12:e när strängarna stämdes upp. Oslagbar känsla för vänsterhanden med ebenholts fanéret, silkeslen och glatt. Måste vara den optimala ytan på en gitarrhals! De masstillverkade Europeiska parlor gitarrerna från sekelskiftet 1900 imiterar den ebenholtsklädda halsen med svart färg…

CJ Acoustic i Östervåla kommer att ställa ut lite instrument på Stockholm Folm Festival 7-8 Augusti. Jag åker med på ett bananskal och kommer om allt går som det ska vara i deras monter med några GammelGura. Håller på med två objekt till festivalen just nu som ska vara klara till dess. En är en Levin från 1937 med flytande stall, den andra en tysktillverkad gamling som ovanligt nog hade en datering inuti gitarren – 10:e december 1892! Här är några bilder på de två objekten.

Levin 1937
Se no:6 i väntrummet

Tysk parlor 1892
    

Efter ribbning.

Redovisar den senaste GG att bli klar, en svensktillverkad lite större parlor. Antagligen S. P. Gerdin och från ca 1910. Den här fick en ny greppbräda och ett nytt replika stall i ebenholts. En intonerad översadel också.

Kunden har redan fått hem den och skriver i ett mail ””Okej den har kommit o låter kanonbra. Vilket jobb du har gjort, hantverk av högsta klass”. ” 🙂

Två demos av Jonas Mattebo finns att lyssna på. Inspelad 12/6 2015 i Per Marklunds verkstad! Tyvärr skorrar G strängen på inspelningarna vilket var en enkel sak att fixa innan den leverererades.

Besök butiken och provspela Herwiga’n hos CJ Acoustic Music i Östervåla 🙂

Kan dela med mig av mått och fakta på Herwigan som är lite större än en vanlig parlor, passar bra i ett case för en klassisk gitarr.

Översadel: 45 mm
Mensur: 63 cm
Hals: U-formad
Greppbräda: Platt
Total längd: 97 cm
Lock: 28 – 21,5 – 36 cm (ovanför ljudhål, midja, vid stall)
Sida: 7,2 – 8 – 7,5 cm (halsfot, midja, ändplugg)

Botten har en fin kurvatur i båda ledder, locket en svag kurva för att klara uttorkning bättre. Rosewood i greppbräda, ebenholts i stall. Översadel och stallben i ben. Solid valnöt i botten och sida, europeisk gran i lock och mahogny i hals. Kolfiberstav i hals, nya ”vintage” stämskruvar, en monterad K&K pure mini och översadelsintonering. Band i mässing, gitarrbandknopp vid halsfoten och sidomarkörer i pärlemor. Ladder braced med en A-frame runt ljudhålet och en stallplatta i gran med bubingaförstärkningar runt strängpinnehålen (för bästa ljud!). Nya strängpinnar i ebenholts med 4 mm pärlemordottar. Alla ribbor utbytta till fin gran, hudlim och spritlack. Uppsträngad med Newtone Heritage 0.12.

Den större volymen i lådan och valnöten i sida och botten ger den lite mer nyanser av bas och mörk klang än normalt hos mindre parlor gitarrer med lönn i botten och sida. Är väldigt nöjd med den!

–

”Gamla Bettan” eller Herwigan med valnöt i botten och sida som nyligen levererades till CJ Acoustic Music i Östervåla har blivit såld. Kunden skriver:

”Gitarren är fantastisk! Så lättspelad och sådant dynamiskt sound. En riktig beauty dessutom. Väldigt roligt. Dessutom perfekt intonation och ljuvligt mickljud”

Det verkar som gitarren hittat hem

Var på besök hos Per Marklund och fick testa två nysträngade Martin replikas. Båda var fantastiskt vackra och låter som de ska. De kommer definitivt att blomma upp! Här ser vi Per med en av dom, vacker sunburst och bar frets 🙂

Japp. Följ länken och spana in en happening på senaste spelningen. Jag spelar på en GammelGura och sjunger en egen låt. Får hjälp av Mats Byström (vänster) och Björn Sohlin (höger) på fiol

www.facebook.com/ornskoldsvis/videos/680212728749438/

Den här köptes på en auktion i Ö-vik och passerad lokalen. En ovanlig Tjeckisk archtop, Alfred Bräuer Cremona, från ca 1955. Antagligen modell 465a. Vackra detaljer och form på den här.

Värmde halsen rak, lackade på spritlack, bandande om och justerade in den. Det sista gick som en dans då halsens vinkel enkelt kan justeras med hjälp av en klocknyckel på en skruv placerad i halsfoten. En genial konstruktion där halsen bara vilar mot övre delen av halsfickan med skruven strax nedanför. Även stallet är justerbart, man kan välja och vraka mellan olika brytningsvinklar över stall och stränghöjd över greppbrädan! Ren lyx.

Låter inte oväntat som en archtop med hård attack och mycket sträng i ljudet.

Ännu en GammelGura klar. ”Gamla bettan” som hade ”Betty” inristade i den röda originallacken. Gitarren hade en pampig etikett med tillverkarens namn, ”Herwiga”.

Hela gitarren är numera omlackad och locket fick naturfärg istället för den täckande röda originalfärgen. Under lacken hade granen lite ”bear claw”. Enda sättet att lyckas med en täckande färg på gran med spritlack är komma ned till rent trä och betsa granen rejält. Ville inte tunna ned locket mer än nödvändigt (var bara 2.8 mm tjockt) och testade att inte betsa innan och lacka med färgad spritlack, men resultatet blev så fult, så fult. Spritade bort försöket och insåg att den såg väldigt bra ut naturell och så fick det bli!

Gitarren är större än brukligt, totallängd 97 cm och locket är 28 – 21,5 – 36 cm bred (övre del, midja, nedre del). Får inte plats i ett Gator 3/4 case, men passar bra i ett case för en klassisk gitarr. Sidan är ganska smal (7,2 – 8 – 7,5 cm), men botten är fint kurvad.  Översadel 45 mm och mensuren 63 cm. Halsen har en U form, ganska platt på mitten. Lite ovant men man vänjer sig snabbt.

Greppbrädan i fin rosewood återanvändes. Den var bara 3,5 mm tunn, så hela brädan limmades ihop till en sandwich med en fin bit rosewood. Fick också göra en kil på greppbrädan på locket för att få greppbrädan rak. Biten greppbräda på locket består av tre lager rosewood! Man hade varit kreativ med bandplaceringen. För att få den att intonera ”rätt” med rak översadel hade man kompenserat med placeringen av banden istället… ingen bra lösning på problemet. Alla band nedanför 12:e hade flyttats 1-3 mm från den korrekta positionen närmare stallbenet och de översta banden var flyttade närmare översadeln. Fyllde igen skårorna och bandade om med banden på de rätta matematiska ställena.

Greppbrädesmarkeringarna var gjorda med en större pärlemordott med en mindre abalonedott inborrad i mitten.

Sida och botten är i solid vacker valnöt. Stallet snyggt tillverkad i ebenholts. Halsen i mahogny med en lite knepig ”volut” under huvudet.

Gitarren hade nollband, men det blev en vanlig översadel i ben då jag tappade lite mer än vanligt av halslängden när jag jobbade med infästningen som bråkade med mig. Tog säkert bort 3-4 mm längst ned på halsfoten för räta upp halsen, i processen blev hela halsen 2 mm kortare. Som att såga ben på ett bord och försöka få bordet att stå stabilt…

Gjorde en intonering av stallben och översadel enligt konstens alla regler. Nu spelar alla trubadurackorden rent! 🙂 Låter väldigt bra, den större storleken och valnöten ger lite mer bas än vanligt.

Den här och ”bluesguran” från 1934 skickas till CJ Acoustic Music i Östervåla på måndag den 22:a och finns för test på torsdag nästa vecka. Lite bilder.

Det börjar närma sig ett avslut av pågående batch. Beställningar har redan kommit in till nästa batch, 5 eller 6 stycken. Stänger den batchen då den här batchen om 10 gitarrer blev lite för många! Men häng på låset och boka upp din GammelGura i batchen därefter – ju förr desto snabbare 🙂

Har uppdaterat siten lite grand och kommer att fortsätta med det, väntrummet ska få nya besökare!

Har också beslutat att K&K micken numera är ett tillval då inte alla vill ha en sån monterad, se den uppdaterade Info fliken.

Fick en beställning på en GammelGura av Calle på CJ Acoustics Music AB. En ”bluesgura”,  en cool 1934 Levin med flytande stall och stränghållare. Den är nummer 65 i pågående batch som just blivit klar.

Gitarren var i hyfsat skick med bara några få torrsprickor, en rejäl spricka i botten. Huvudet hade en knepig spricka som limmades tight med hudlim. Väldigt snygg med sin bruna cellulosalack och rosett i guld. Greppbräda i rosewood, lite bättre än genomsnittet.

Ribbningen byttes från ”ladder” till två längsgående ribbor under varje stallfot. En helt överlägsen ribbning för flytande stall. Både lock och botten tunnades ned till ca 3 mm, Levin gjorde gärna de här med tjockare botten och lock än de borde ha. Greppbrädan fick en liten 20″ radius. Såret i cellulosalacken efter det limmade stallet (hur tänkte man där?) fylldes i med superlim och hela gitarren fick ett tunt lager cellulosalack.

Original stränghållare hade utstansningar och gav en metallisk bismak till klangen. Bytte till en enklare platt stränghållare från skrotlådan (också den en Levin del). Den fick lite dämpande material på baksidan och klangen blev mindre metallisk.

På instrument med flytande stall är det en stor fördel om stallet går att justera. Med tiden kommer locket att sjunka lite grand av trycket från strängarna, det är nästan oundvikligt. Dessutom kan man vilja ha högre stränghöjd om man ska använda slide. Så jag tillverkade ett höjbart stall, i nolläge har gitarren (just nu) min standardjustering med 1.8 mm e 12:e bandet och 2.7 mm E på 12:e bandet. Strängade på helt vanliga Newtone Masterclass 0.11 strängar.

Valde ett band som ”stallben”. Metallband ger tonen en stabil och hård klang utan extra övertoner, perfekt på en sån här tycker jag. Klangen från stallben i ben färgar som kontrast tonen med komplexa övertoner, i vanliga fall det tonideal jag gillar bäst. Materialet som strängarna vilar på ska i vilket fall vara hårt för att inte tappa volym och skärpa. Trä och mjuk plast ger murrig ton och låg volym – inte så kul och ingenting man vill ha.

Översadelintonering kändes onödigt på en bluesgura. Stämmer det för bra låter det fel! Gjorde i alla fall en minijustering av alla banden, ca +-1 mm som mest vilket döljs under mässingsbanden (som passade perfekt mot rosetten i guld!). Fyllde i den gamla skåran med rosewood och sågade nya spår på rätt ställe innan jag bandade på.

Fick den provspelad av en duktig musiker på besök i lokalen och han tyckte den var så bra man kan få den! Jag kan bara hålla med. Distinkt attack, mer botten än hos originalen och dessutom lagom sustain. Låter nästan för bra för att bara spela blues på den 🙂

Bilder från renoveringen.