Var på besök hos Per Marklund och fick testa två nysträngade Martin replikas. Båda var fantastiskt vackra och låter som de ska. De kommer definitivt att blomma upp! Här ser vi Per med en av dom, vacker sunburst och bar frets 🙂

Japp. Följ länken och spana in en happening på senaste spelningen. Jag spelar på en GammelGura och sjunger en egen låt. Får hjälp av Mats Byström (vänster) och Björn Sohlin (höger) på fiol

www.facebook.com/ornskoldsvis/videos/680212728749438/

Den här köptes på en auktion i Ö-vik och passerad lokalen. En ovanlig Tjeckisk archtop, Alfred Bräuer Cremona, från ca 1955. Antagligen modell 465a. Vackra detaljer och form på den här.

Värmde halsen rak, lackade på spritlack, bandande om och justerade in den. Det sista gick som en dans då halsens vinkel enkelt kan justeras med hjälp av en klocknyckel på en skruv placerad i halsfoten. En genial konstruktion där halsen bara vilar mot övre delen av halsfickan med skruven strax nedanför. Även stallet är justerbart, man kan välja och vraka mellan olika brytningsvinklar över stall och stränghöjd över greppbrädan! Ren lyx.

Låter inte oväntat som en archtop med hård attack och mycket sträng i ljudet.

Ännu en GammelGura klar. ”Gamla bettan” som hade ”Betty” inristade i den röda originallacken. Gitarren hade en pampig etikett med tillverkarens namn, ”Herwiga”.

Hela gitarren är numera omlackad och locket fick naturfärg istället för den täckande röda originalfärgen. Under lacken hade granen lite ”bear claw”. Enda sättet att lyckas med en täckande färg på gran med spritlack är komma ned till rent trä och betsa granen rejält. Ville inte tunna ned locket mer än nödvändigt (var bara 2.8 mm tjockt) och testade att inte betsa innan och lacka med färgad spritlack, men resultatet blev så fult, så fult. Spritade bort försöket och insåg att den såg väldigt bra ut naturell och så fick det bli!

Gitarren är större än brukligt, totallängd 97 cm och locket är 28 – 21,5 – 36 cm bred (övre del, midja, nedre del). Får inte plats i ett Gator 3/4 case, men passar bra i ett case för en klassisk gitarr. Sidan är ganska smal (7,2 – 8 – 7,5 cm), men botten är fint kurvad.  Översadel 45 mm och mensuren 63 cm. Halsen har en U form, ganska platt på mitten. Lite ovant men man vänjer sig snabbt.

Greppbrädan i fin rosewood återanvändes. Den var bara 3,5 mm tunn, så hela brädan limmades ihop till en sandwich med en fin bit rosewood. Fick också göra en kil på greppbrädan på locket för att få greppbrädan rak. Biten greppbräda på locket består av tre lager rosewood! Man hade varit kreativ med bandplaceringen. För att få den att intonera ”rätt” med rak översadel hade man kompenserat med placeringen av banden istället… ingen bra lösning på problemet. Alla band nedanför 12:e hade flyttats 1-3 mm från den korrekta positionen närmare stallbenet och de översta banden var flyttade närmare översadeln. Fyllde igen skårorna och bandade om med banden på de rätta matematiska ställena.

Greppbrädesmarkeringarna var gjorda med en större pärlemordott med en mindre abalonedott inborrad i mitten.

Sida och botten är i solid vacker valnöt. Stallet snyggt tillverkad i ebenholts. Halsen i mahogny med en lite knepig ”volut” under huvudet.

Gitarren hade nollband, men det blev en vanlig översadel i ben då jag tappade lite mer än vanligt av halslängden när jag jobbade med infästningen som bråkade med mig. Tog säkert bort 3-4 mm längst ned på halsfoten för räta upp halsen, i processen blev hela halsen 2 mm kortare. Som att såga ben på ett bord och försöka få bordet att stå stabilt…

Gjorde en intonering av stallben och översadel enligt konstens alla regler. Nu spelar alla trubadurackorden rent! 🙂 Låter väldigt bra, den större storleken och valnöten ger lite mer bas än vanligt.

Den här och ”bluesguran” från 1934 skickas till CJ Acoustic Music i Östervåla på måndag den 22:a och finns för test på torsdag nästa vecka. Lite bilder.

Det börjar närma sig ett avslut av pågående batch. Beställningar har redan kommit in till nästa batch, 5 eller 6 stycken. Stänger den batchen då den här batchen om 10 gitarrer blev lite för många! Men häng på låset och boka upp din GammelGura i batchen därefter – ju förr desto snabbare 🙂

Har uppdaterat siten lite grand och kommer att fortsätta med det, väntrummet ska få nya besökare!

Har också beslutat att K&K micken numera är ett tillval då inte alla vill ha en sån monterad, se den uppdaterade Info fliken.

Fick en beställning på en GammelGura av Calle på CJ Acoustics Music AB. En ”bluesgura”,  en cool 1934 Levin med flytande stall och stränghållare. Den är nummer 65 i pågående batch som just blivit klar.

Gitarren var i hyfsat skick med bara några få torrsprickor, en rejäl spricka i botten. Huvudet hade en knepig spricka som limmades tight med hudlim. Väldigt snygg med sin bruna cellulosalack och rosett i guld. Greppbräda i rosewood, lite bättre än genomsnittet.

Ribbningen byttes från ”ladder” till två längsgående ribbor under varje stallfot. En helt överlägsen ribbning för flytande stall. Både lock och botten tunnades ned till ca 3 mm, Levin gjorde gärna de här med tjockare botten och lock än de borde ha. Greppbrädan fick en liten 20″ radius. Såret i cellulosalacken efter det limmade stallet (hur tänkte man där?) fylldes i med superlim och hela gitarren fick ett tunt lager cellulosalack.

Original stränghållare hade utstansningar och gav en metallisk bismak till klangen. Bytte till en enklare platt stränghållare från skrotlådan (också den en Levin del). Den fick lite dämpande material på baksidan och klangen blev mindre metallisk.

På instrument med flytande stall är det en stor fördel om stallet går att justera. Med tiden kommer locket att sjunka lite grand av trycket från strängarna, det är nästan oundvikligt. Dessutom kan man vilja ha högre stränghöjd om man ska använda slide. Så jag tillverkade ett höjbart stall, i nolläge har gitarren (just nu) min standardjustering med 1.8 mm e 12:e bandet och 2.7 mm E på 12:e bandet. Strängade på helt vanliga Newtone Masterclass 0.11 strängar.

Valde ett band som ”stallben”. Metallband ger tonen en stabil och hård klang utan extra övertoner, perfekt på en sån här tycker jag. Klangen från stallben i ben färgar som kontrast tonen med komplexa övertoner, i vanliga fall det tonideal jag gillar bäst. Materialet som strängarna vilar på ska i vilket fall vara hårt för att inte tappa volym och skärpa. Trä och mjuk plast ger murrig ton och låg volym – inte så kul och ingenting man vill ha.

Översadelintonering kändes onödigt på en bluesgura. Stämmer det för bra låter det fel! Gjorde i alla fall en minijustering av alla banden, ca +-1 mm som mest vilket döljs under mässingsbanden (som passade perfekt mot rosetten i guld!). Fyllde i den gamla skåran med rosewood och sågade nya spår på rätt ställe innan jag bandade på.

Fick den provspelad av en duktig musiker på besök i lokalen och han tyckte den var så bra man kan få den! Jag kan bara hålla med. Distinkt attack, mer botten än hos originalen och dessutom lagom sustain. Låter nästan för bra för att bara spela blues på den 🙂

Bilder från renoveringen.

En väldigt speciell GammelGura är färdig. Vanligtvis är det solid lönn i botten och sida på tidiga Europeiska parlor gitarrer, den här har solid rosewood (jakaranda).  Virket är dyrt och var så även i början av 1900 talet. Den köptes av en tysk samlare som ett halvfärdigt projekt, greppbräda saknades och sidorna hade putsats trärena. I bra skick även om botten hade några sprickor (väldigt vanligt att rosewood har sprickor). Modellen är väldigt Martin inspirerad med bland annat ett pyramidstall i ebenholts.

En ny greppbräda i ebenholts tillverkades. Även botten slipades trären innan sida och botten  spritlackades. Det visade sig senare att även locket måste rensas från lack då den gamla lacken (som lackats över senare) var uttorkad och mjölig och minsta ding gav ett vitt märke.

Intoneringen av översadeln blev lite annorlunda då jag hade kortat greppbrädan överst lite för mycket. Vid intoneringen fick jag fila in en bit i översadeln, vanligtvis brukar det vara tvärtom. Även denna den tredje intoneringen av översadeln gav samma kompenseringsvinkel, en för de spunna och en för de ospunna strängarna.

Det är nåt visst med rosewood. Klangen var ren och volymen hög på den här. Dessutom en väldigt vacker gitarr, jag försökte övertala kunden att lämna tillbaka handpenningen då jag ville ha den själv – men tji fick jag!

Lite bilder på den färdiga gitarren.

Allt är inte GammelGura. Fick ett uppdrag att göra iordning en väldigt fin romantisk gitarr från ca 1850. Inga sprickor och bra skick, men halsen hade en liten böj och original stämskruvar tyvärr utbytta mot glappa från ca 1930-talet. De ”nya” stämskruvarna hade stolpar som var några mm smalare och de hängde i luften i de stora hålen efter originalen. Huvudet hade också några sprickor vid stämskruvshålen. Greppbrädan hade inristningar med bokstäver för noter, inte så snyggt. Bar fret banden var inte i bästa skick heller.

En kolfiberstav i halsen beställdes. Det visade sig att den tunna greppbrädan i lönn hade slarvigt bandats om med bar frets, några av spåren var för djupt sågade så brädan kom lös i tre delar. Det bestämdes att den skulle få en ny bräda i ebenholts. Banden fick bli gamla mässingsband avsedda för mandolin, men som hade de rätta måtten för en romantisk gitarr, ca 1 mm bred och hög. Tangen var heldragen, så det är inte långt ifrån en bar fret. Hade en såg som var 0.4 mm tjock som fungerade bra att såga upp spåren med. Ett extra 19:e band fick plats längst ned. Översadeln gjordes i buffelhorn istället för ebenholts.

De nya stämskruvarna nådde inte riktigt hela vägen fram till mittstolpen och jag monterade några ”grommets” för att det skulle fungera.

Lyckades bra med geometrierna och fick de höjder vid 12:e jag var ute efter med ett mässingsband ovanpå stallet. Stallet var i original lika högt på bas och diskantsidan, hyvlade ned diskantsidan ca 1-2 mm för att få rätt geometri. Tyvärr var måtten inte helt rätt, bassträngarna behövde några tiondelar till vid 12:e för att inte skramla. Dessutom ville kunden själv kunna justera höjden. Gjorde en radikal modern lösning med ett fräst spår med ett stallben i ebenholts toppad av ett mässingsband. Går bara att se om man tittar noga!

Fick en blandad kompott strängar att testa den med, G strängen var en äkta sensträng. Lite tjockare än normalt och med en speciell lite dovare klang. Fick en sena för den tunna e-strängen också, men den gick av innan jag fick upp den i rätt tonhöjd 😉

Hela gitarren fick ett extra lager spritlack som mattades ned med stålull och en polering.

Fick en respons från köparen:

”Jag fick hem gitarren igår. Precis som en romantisk gitarr ska vara. Du har gjort ett väldigt fint arbete! Den kommer att fungera fint som konsert instrument. Den resonerar bra i alla register, till och med vid band 19.  Klar och fin ton och välbalanserat register med klara toner och fin intonering. Konstigt nog är gitarren relativt starkt i förhållande till dess storlek. Jag ska helt klart rekommendera andra som håller på med romantisk musik att låta dig renovera upp gitarrer. ”

Saker och ting går framåt om man jobbar ett helt år dagligen med samma sak. GammelGura konceptet har fått några nya idéer förverkligade, alla nyheterna bidrar till en bättre alternativt stabilare produkt. Här är några av de saker jag kommit på de senaste månaderna.

Rätt tjocklek
I de senaste två GammelGura batcherna har jag sett till att både lock och botten inte är för tjocka. Båda ska vara ca 3 mm tjocka har jag förstått efter att ha misslyckats med att få liv i exemplar med 4 mm tjock botten/lock. Nånstans mellan 2.5-3.2 mm är bäst på parlor gitarrer om man vill att de ska låta bra och hålla. Sandar ned tjocka bottnar med min valsputs, lock är jobbigare då man måste använda en liten hyvel och en slipmaskin med grovt sandpapper (och min tjockleksmätare).

A-frame
Istället för en platta i gran under greppbrädan använder jag nu vad man kallar en A-frame. Två ribbor som går från halsklossen till ribban nedanför ljudhålet. Ribborna gör locket väldigt starkt kring ljudhålet som är den svagaste punkten på locket. Det förhindrar att halsen roterar in och deformerar locket vilket ger de typiska sprickorna på ömse sidan av greppbrädan. Längsgående ribbor är väldigt starka!

Korsformad stallplatta i gran
Insåg att vridstyvheten hos gran är extremt olika tvärs och längs ådringen. En uppgift för stallplattan är att hålla emot rotationskraften hos stallet och då är det inte optimalt att ådringen går tvärs över locket. Däremot är det bra att ådringen går åt det hållet vid de två ändarna av stallet då man vill förhindra att locket spricker vid kanten av stallet. Den bättre lösningen är att göra stallplattan i två delar, på mitten går ådringen längs locket och längst ut tvärs över locket. Då kan man också göra stallplattan bred på mitten där rotationskraften är som störst.

Jigg för att slipa greppbräda och band
Tidigare lät jag strängdraget ge halsen en naturlig relief (svag böj på mitten). För det mesta fungerar det bra, men helt okontrollerat beroende på hur styvt halsvirket är. Lönnhalsar får en lagom relief medan alhalsar för det mesta får lite för stor böj. Har man inte helt rätt böj på halsen får man slipa mer på banden för att kompensera. Kändes inte rätt! Med en jigg spänner jag fast gitarren i ett järngrepp med uppstämda strängar innan och efter banden slutmonteras. Först monteras banden temporärt, strängarna spänns och gitarren fixeras i det läget. Banden plockas lös och greppbrädan planslipas. När banden är monterade görs ett pass till på samma sätt, den här gången slipas bandens toppar. Med hjälp av en Katana (en lång slipkloss som kan ges en liten böj på mitten) slipas en väldigt liten relief in genom att banden på mitten slipas ned lite extra. Numera är reliefen inget tärningskast, den blir precis lagom oavsett hur hård eller mjuk halsens trä är. Banden behöver minimal slipning och kan kronas fler gånger innan de blir för låga.

Tjocklek på ribbor
Efter erfarenheterna av ett års GammelGura tillverkning kan jag numera bättre gissa hur tjocka ribborna ska vara i varje gitarr. Jag har gått ned i dimensioneringen lite de senaste batcherna vilket ger en bättre klang i slutänden.

Varmt hudlim på hals och bottenkloss
Använder fisklim med 12 timmar torktid när jag limmar botten. Limmet är nästan lika bra som varmt hudlim (som torkar på 5 minuter) men jag har förstått att den är lite känsligare för värme. För att göra en stabilare limning av botten använder jag numera hudlim på hals- och bottenkloss och fisklim bara längs sargerna. Botten vid hals och bottenkloss dras fast först av allt, sen kan man ta den tid det tar att limma resten av botten kant-i-kant med sargen med ett lim som inte hinner stelna.

Intonering
Har precis gjort klar den första Gammelguran med kompenserad översadel. Jag har inte spelat på nån gitarr som haft lika rena ackord med blandade öppna och nedtryckta strängar som den. Intoneringen skiljer som äpplen och päron mellan öppna strängar och alla positioner där man trycker ned strängar på greppbrädan, pitchen på en nedtryckt sträng går alltid upp. Därför intoneras nedtryckta strängar (greppbrädan) vid stallbenet och de öppna strängarna vid översadeln. Greppbrädans band intoneras vid stallbenet genom att se till att nedtryckta tonen vid 2:a och 12:e stämmer mot min stroboskopstämmare på alla strängar. De öppna strängarna synkroniseras sedan mot en ton tagen på greppbrädan genom att intoneringsfila ett överhäng på översadeln (de öppna strängarna måste alltid förkortas för att stämma). Fördelen är en nästan magisk intonering på öppna ackord, enda nackdelen ett lite taggigt utseende på översadeln och lite mindre plats för fingrarna mellan översadel och första bandet.

Radius på lock och botten
Både lock och botten ska ha en radius för att klara uttorkning utan att spricka. Sen en tid tillbaka får ribborna i både lock och botten en krökning (mindre på locket).

Annan ribbning för flytande stall
Ladder bracing på gitarre med flytande stall är ingen bra idé. Locket sjunker in om ribban under stallet är för klen och ljudet blir inte bra om ribban är tillräckligt stark. Numera är det två längsgående ribbor i locket, ett under varje fot på det flytande stallet.

Det här var några av de större förbättringar/förändringar som skett den senaste tiden, men varje gitarr ger nya erfarenheter och man blir nog aldrig färdig! 🙂

Den första GammelGura’n i pågående batch är klar och levererad, de övriga kommer att bli klara inom kort. Jag gjorde denna klar först då den tillhör en lokal kund som gav mig tillåtelse att testa en ny intoneringsmetod. Den blev kort sagt en succé

Det här är en Levin med stränghållare och flytande stall som konverterats till fast stall. Lite bättre än vanligt då den har fina lister på locket, bred sarg och fint virke i sida och botten. Inga stora problem med den, men klangen var inte att hurra över, stränghöjden hög och halsen lite böjd. En klassisk ospelad vägghängare.

Som alla GammelGura plockades den isär i bitar, en kolfiberstav frästes in i halsen, ribborna byttes ut och nya stämskruvar ersatte de gamla glappa. En K&K monterades. På den här gjordes också en replika på ett gammalt Levin pyramidstall. Brazilian rosewood i greppbrädan med så djup brun färg att den nästan ser ut som ebenholts var ett plus! Greppbrädan hade en fin relief, ca 12 högst upp och 16 längst ned. Halsen var i al och av den tjockare modellen där halsen blir allt tjockare ju närmare kroppen man kommer, har bara sett den halsformen på Levin från omkring 1930 med flytande stall.

Lite bilder från bottenlimningen. Här syns den nya ribbningen med A frame under greppbrädan och den korsformade stallplattan i gran med bubingaförstärkningar kring stränghålen.

Lite bilder på den färdiga GammelGura’n!