Fick in en fin ”gypsy” gitarr i uselt skick för reparation för alldeles för länge sen. Nu är den reparerad och klar.
Blev tvungen att lacka om den helt på kroppen och säga adjö till lagade bindningar gjorda av svartmålade stickiga hampasnören!
Har hunnit jobba två veckor med den nya batchen om 10 st GammelGura. En vecka för att ta isär och en vecka för att limma sprickor, lite bilder på originalen och läget efter sprättningen. Blev över lite ribbor när jag var klar!
GammelGura 61
En fin parlor i Martin stil med finaste rosewood. Fanns ingen greppbräda när den köptes. Smäckert kvalitetsbygge, original stämskruvar kanske kan återanvändas. Ca 1910-1920.
Den fina bindningen på botten gjorde det lite besvärligt att få lös botten, men det gick bra. Limmade bindningen och mittfogen i botten och en spricka i locket.
Längd: 93 cm
Lock: 21 – 17,7 – 29,3 cm
Sida: 7,6 – 8,2 – 8,6 cm
Mensur: –
Tjocklek botten: 2,7 mm
Tjocklek lock: 3 mm
Tjocklek sida: 1,7 mm
Översadel/12:e band: 47 / 56 mm
GammelGura 60
Fick den i bitar utan bottenribbor med frågan; ”Kan den här bli spelbar?”. Självklart kan den det! Ca 1910.
Jobbet var i princip gjort, bara stallet behövde lossas 🙂 Locket var lös från sidan på nästan hela ena sidan. Limmade och lade in en extra kerfling.
Längd: 93 cm
Lock: 23,5 – 17,5 – ? cm
Sida: 7 – 8 – 7,8 cm
Mensur: 62 cm
Tjocklek botten: 3,5 mm tunnad till ca 2,7 mm
Tjocklek lock: 3 mm
Tjocklek sida: 1,75 mm
Översadel/12:e band: 43 / 55 mm
GammelGura 56
En Levin 1950 234565 modell 15. En av de snyggaste burstar jag sett på en 1 års garanti gitarr.
Det moderna limmet satt hårt, men lös kom allting ändå. Lacken är en skum blandning av cellulosalack och shellack, möjligen oljelack. Rätt känslig för vatten. Plockade lös dottarna i greppbrädan i plast innan jag värmde lös greppbrädan. Etiketten är svår att få lös i ett stycke, ångade och använde ett rakblad. Den tjocka lönnklampen till botten tunnades.
Längd: 97 cm
Lock: 26,5 – 21 – 25,5 cm
Sida: 9,5 – 10 – 9,5 cm
Mensur: 62,7 cm
Tjocklek botten: 3,8 mm tunnad till ca 2,6 mm
Tjocklek lock: 3,4 mm
Tjocklek sida: 2,3 mm
Översadel/12:e band: 45 / 56 mm
GammelGura 57
En udda parlor med f-hål! Ca 1920.
Var tänkt att konverteras till en Terz gitarr, men jag upptäckte när jag mätte att det inte skulle fungera. Den här har bara 11 band till kroppen! Fina mått på alla tjocklekar, har limmat in en mittlist i rosewood i botten.
Längd: 89,5 cm
Lock: 23,5 – 17 – 31 cm
Sida: 6,7 – 7,8 – 7,9 cm
Mensur: 60 cm
Tjocklek botten: 2,5 mm
Tjocklek lock: 2,8 mm
Tjocklek sida: 2 mm
Översadel/12:e band: 43 / 56 mm
GammelGura 58
En svensk Gerdin harpgitarr från ca 1900. Coolt steampunk träcase också. Smäckert bygge som ska få x-ribbning för att hålla för alla strängarna.
Locket var böjt kring stallet, greppbrädan i fin ebenholts. Alla banden lutar högre upp på bas-sidan vilket gör att ett rakt stallben intonerar bra! Monsterstallet i svartmålad lönn hade fyra (onödiga) skruvar. Stången inuti gitarren blir en bra reservdel till stången på halsen. Minimalt med ribbor inuti, bara 3 vardera i locket och botten.
Längd: 114 cm
Lock: 26,8 – 22,2- 38 cm
Sida: 9 – 9,5 – 9,5 cm
Mensur: 62 cm
Tjocklek botten: 3 mm
Tjocklek lock: 3 mm
Tjocklek sida: 1,9 mm
Översadel/12:e band: 46 / 58 mm
GammelGura 59
Den här är ju makalös, ska det vara bling ska man inte spara på den – så resonerade man. En Östtysk gitarr i MYCKET dåligt skick från 50-talet, möjligen början på 60-talet. Celluloidens glada dagar. Känns som den här kommer att stanna i lokalen längre än de övriga. Har en nära släkting själv.
Nästan i bitar när jag fick den. Halsen är ställbar med en Stauffer skruv i halsfoten och halsklossen! Det är en jätte med lerfötter, lock, botten, sida och kerfling är väldigt tunna. Jättetjocka ribbor och en ribba mellan hals och ändkloss har inte hjälpt. det mesta har spruckit överallt. En ful laminatplatta på en tredjedel av locket under stallet spettade jag lös. Har limmat i en vecka men än finns det mycket kvar att limma 😉 Kommer att fräsa genom greppbrädan för att montera kolfiberstaven i den mjuka halsen. Hellre det än att sabba den fina rosa flakelacken på halsen vid greppbrädans kant. Har en pappkartong där jag tejpar fast alla lösa lister och dekorationer jag plockade lös.
Längd: 103 cm
Lock: 31 – 27 – 41 cm
Sida: 8,5 – 9,5 – 9,5 cm
Mensur: 65 cm
Tjocklek botten: 2,5 mm
Tjocklek lock: 3 mm
Tjocklek sida: 1,7 mm
Översadel/12:e band: 44 / 56 mm
GammelGura 55
En storväxt svenstillverkad parlor, ca 1900-1910.
När jag lossade halsen såg jag att den hade exakt samma konstruktion som Gerdin harpgitarren. Vid en jämförelse ser man att även andra konstruktionsdetaljer är väldigt lika harpgitarren i batchen, jag kan med största sannorlikhet säga att även den här är en Gerdin gitarr!
Längd: 94,5 cm
Lock: 24,5 – 20 – 34 cm
Sida: 7,5 – 8 – 8 cm
Mensur: 62,3 cm
Tjocklek botten: 3,5 tunnad till 2,9 mm
Tjocklek lock: 3,2 mm
Tjocklek sida: 1,5 mm
Översadel/12:e band: 46 / 54 mm
GammelGura 64
En tailpiece Levin från 1936 av bättre slag. Finare trä, bindning och bred sarg. Ska få fast stall.
Har limmat in en rosewoodlist mellan bottenhalvorna på den krympta botten och tunnat tjockleken på både lock och botten.
GammelGura 65
Ännu en i samlingen. Den här ska till Östervåla och är tänkt som en blues/slide gitarr som ska få behålla sin tailpiece. Lite finare brun modell från 1934.
Byggd som en tank med 3,5-4 mm tjockt lock och botten. Som vanligt med lite finare Levin från 30 talet med rosewoodbräda var limmet i greppbrädan segt och hårt och reagerade knappt på värme och vatten. Fick träningsvärk i höger tumgrepp!
Längd: 93 cm
Lock: 22,5 – 17,5- 30,5 cm
Sida: 8 – 8,8 – 8 cm
Mensur: 63 cm
Tjocklek botten: 3,8 tunnad till 2,8 mm
Tjocklek lock: 3,7 mm tunnad till 3 mm
Tjocklek sida: 2,3 mm
Översadel/12:e band: 45 / 57 mm
GammelGura 66
Lade till en extra avsedd för CJ Acoustic i Östervåla. De två som var tilltänkta butiken försvann ju oväntat vid visningen av förra batchen. GG 65 och 66 ska definitivt till Östervåla, de är utan köpare än så länge men kan reserveras i butiken 
En lite större parlor från ca 1930. Ovanligt nog med en känd tillverkare ”Herwiga”. Firman grundades av Wilhelm Herwig i Markneukirchen 1890 och köptes upp av Musima 1972. Spritlackad och ovanlig med vacker valnöt (rosewood?) i sida och botten. Fint bygge med kurvad botten och helt rätt mått på materialen. Ska bli spännande att höra den! Någon påbörjade en renovering men fick den inte färdig. Stallet i fin ebenholts kom inte med på bilderna. Den röda spritlacken på locket ska återskapas. Jag kallar den ”Gamla Bettan”!
Nästan helt utan sprickor och problem, fina mått på materialen!
Längd: 96 cm
Lock: 28 – 21,5- 35,8 cm
Sida: 7 – 8 – 7,5 cm
Mensur: 63 cm
Tjocklek botten: 2,9 mm
Tjocklek lock: 2,7 mm
Tjocklek sida: 1,6 mm
Översadel/12:e band: 47 / 56 mm
Lade ut en inbjudan på Facebook till de som ville komma till lokalen testa och titta på de sex klara GammelGura i förra batchen innan de skickades iväg. Inget märkvärdigt alls, jag var på plats mellan 13:00 till 17:00 på söndag och bjöd på kaffe och maräng till de som kom på besök. Lagom mycket folk dök upp, sittplatserna i lokalen räckte precis när det var som mest 🙂 Jag bjöds på fin musik som spelades på alla instrumenten som var spelbara och svarade på nyfikna frågor.
Två av gitarrerna i batchen var inte tingade innan och jag kan konstatera att båda blev sålda! Det var GammelGura 47 och 53 som båda var tänkta att skickas ned till Östervåla. Måste bygga ett par extra GammelGura så snart jag hinner! Dessutom blev det en GammelGura beställning gjord på det finaste parlor objektet jag hade på lager med brazilian rosewood i botten och sida. Oväntat men väldigt kul! En bild hann jag ta.
När jag tyckte det var nästan klart var det två veckors jobb kvar med lack och injustering. Man glömmer alltid bort hur mycket jobb det sista pysslet är! Men nu är alla 7 GammelGura i batchen färdig och skickade till kund. Många Levin i batchen och tyvärr ingen kurvig europeisk den här gången (det kommer i nästa batch!). Här kommer en presentation av alla. Fick hjälp med ljudproven, det spelas med rejält tjockt plektrum med rund kant. Alla gitarrerna är strängade med Newtone Heritage 0.12.
GammelGura 47
Den här gitarren fick jag i present av Calle i Östervåla (CJ Acoustic Music AB) när jag var med på gitarrmässan i Uppsala, en väldigt fin present visade det sig. Tack Calle! När och var den är gjord är ett mysterium, men jag tippar att den antingen är från USA eller gjord i Sverige av någon duktig hantverkare. Locket är antagligen utbytt eller också har ljudhålet förstorats av nån händig person. Hantverket på speciellt halsfoten är av högsta klass medan ljudhålet är långt ifrån rund, stallet var nog också utbytt eller möjligen omlimmad. Den är mycket speciell då både sida och botten är i al, även halsen. Locket i tämligen enkel gran. Utifrån utseendet tror jag den är från ca 1925, lacken är spritlack.
Den här fick ladder bracing och en ny greppbräda och ett replika stall i Madagaskar rosewood. Originalstallet var för smalt för att få plats med ett lutande intonerat stallben annars hade den återanvänts. Greppbrädan hade rejäla spelgropar och byttes till en ny av den anledningen. Botten i ett stycke hade en mängd små torksprickor och ingen bra klang, limmade därför in några extra tunna granribbor för att få den att sjunga bättre. Men alla tjocklekar på lock, sida och botten var bra. Sidorna förstärktes på några ställen.
Längd: 94 cm
Översadel/stallben: 44 mm/53 mm
Mensur: 63,5 cm
Sida (hals – mitten – ändplugg): 8,5 – 9 – 9 cm
Lock (övre – mitten -stall): 21,5 – 17 – 30 cm
Låter bra med ett jazzigt och lite bluesigt sound – den låter lite som den ser ut.
GammelGura 48
Den här köptes av mig på en auktion i mellansverige. Definitivt en svensktillverkad gitarr då det fanns en blyertsanteckning på halsklossen ”År 1928”. Tyvärr inget namn på tillverkaren. Mest troligt kommer den från Göterborgstrakten då virket i sida och botten samt stallet ser ut som på en Levin. Greppbrädan var i fnöskig ebenholts och stallet i svartmålad lönn. Båda byttes till ebenholts. Original greppbräda hade lutande band, men de fick bli raka på den nya brädan. För ovanlighets skull behöll jag original bottenribbor då de var fina och hade stående ved, men tunnade ut dom lite då de var väl kraftiga. Rejält krökt botten i kraftig lönn.
Stallet var inte placerad exakt där den skulle av den som gjorde den, för att få den att intonera rätt blev det en 11,5 bandare trots att replika stallet gjordes några mm bredare.
Längd: 94 cm
Översadel/stallben: 44 mm/54 mm
Mensur: 63,5 cm
Sida: 8 – 9 – 9 cm
Lock: 25,5 – 20 – 34 cm
I och med att lådan var större har den lite mer bas i klangen än de övriga.
GammelGura 49
Den yngsta gitarren, en Levin från 1951. Stallet byttes från ”string throgh” till ett stall med strängpinnar. Greppbrädan byttes också, båda i Madagaskar rosewood. Extra fin brun färg på greppbrädan! Finns inte så mycket att säga om den förutom att det moderna limmet var besvärlig att få lös när gitarren sprättades. Celluloidlisten runt botten kunde återanvändas. Halsen i al hade ingen aluminiumförstärkning. Lackad i vackert blekt cellulosalack. Snygg!
Hämtades innan jag hann mäta upp den, men den var större än den vanliga parlor storleken. Såld av vår lokala musikaffär Östmans musik 🙂
Den stora kroppen ger mer bas.
GammelGura 50
En udda fågel i samlingen, en Levin tenorgitarr från 1928. Lacken var rätt illa hanterad i en tidigare renovering och jag blev tillsagd att strippa den på lack, det bruna locket skulle bli träfärgad. Egentligen vill jag inte lacka om gamla instrument helt, men eftersom den var rätt fult fixad så gick jag med på det 😉 Det blev en total konvertering med ny lack, ett fast stall istället för tailpiece och x-ribbning istället för ladder bracing. Rosewood ersatte celluloidlisterna. Tunnade ut botten nästan 1 mm då jag tyckte den var för tjock och tråkig i klangen, även locket tappade några tiondelar då den bruna oljelacken värmdes och skrapades bort. Då halsen var expoxylimmad och omöjlig att lossa fick det bli en ny halskloss också.
Längd: 89 cm
Översadel/stallben: 29 mm/37 mm
Mensur: 58 cm
Sida: 8 – 9 – 9 cm
Lock: 22 – 17 – 31 cm
Den nya spritlacken var positivt för klangen, en favorit att spela på i batchen 🙂
GammelGura 51
Den köptes av mig på Tradera för inte så länge sen. Ser precis ut som en Levin, men det skulle kunna vara en kopia gjord av en anställd eller liknande då den saknar plakett och brännstämpel. Serienumret säger 1913 enligt Levin’s nummerserie och det stämmer bra med den typiska ådermålningen. Mest troligt tillverkad i Levin fabriken men ett litet mysterium.
Den här fick ny greppbräda och ett snyggare pyramidstall i Madagaskar rosewood. Kunden ville ha x-ribbning och radius på greppbrädan också. Botten var krympt och bottehalvorna fick en mittsticka i rosewood.
Längd: 93 cm
Översadel/stallben: 45 mm/46 mm
Mensur: 63 cm
Sida: 7 – 8 – 7,5 cm
Lock: 22,5 – 17,5 – 31 cm
Låter bra den här också fast den har x-ribbning 😉
GammelGura 52
En ”nytillverkad” Levin från 1936. Modell med tailpiece och cellulosalack, en av de enklaste Levin modellerna.
Botten var tung och tjock och tunnades rejält. Tailpicen byttes ut till ett pinnstall. Greppbräda och stall i Madagaskar rosewood. Ovanligt felfri (kraftigt byggd rakt igenom!), limmet var modernt och satt fast ordentligt.
Längd: 94 cm
Översadel/stallben: 44 mm/53 mm
Mensur: 63,5 cm
Sida: 7 – 7,5 – 7 cm
Lock: 22,8 – 17,7 – 31 cm
Hade inga höga förväntningar på den här, men den överraskade med en visserligen lite snäv klang, men en ton som passar väldigt bra till jazz ackord spel. Känns lite som en archtop gitarr men på ett bra sätt!
GammelGura 53
En Levin 1916 köpt av mig nyligen på Blocket. Den var redan i bitar när den kom (det är man alltid tacksam för!), halsen lös och botten av i två halvor och inga ribbor. Den här modellen har en bredare sarg än de enklaste och vanligaste. Hade renoverats tidigare med extra mycket dings i lacken här och var.
Den mest krympta Levin botten jag stött på tror jag, trots mittlist i rosewood mellan bottenhalvorna var jag tvungen att skarva på lite extra trä på kanten av den övre rundeln. Al halsen hade rejäla ärr från en ”medeltida” capodaster, halsen slipades och lackades om på baksidan. Ny greppbräda i Madagaskar rosewood men stallet i lackad lönn fick vara kvar. Då både botten och lock var för tjocka (och locket på väg att lossna från sargen) tunnades båda till ca 3 mm. Jag har ofta problem med att ”få fart” på Levin parlors, europeiska gitarrer brukar för det mesta låta lite bättre – jag tror att Levin generellt låg i överkant på tjockleken i både lock och botten. De europeiska brukar vara smäckrare byggda i lock och botten som regel (men ha alldeles för tjock ribbor istället!). Att tunna både lock och botten var succé i alla fall på den här 🙂
Längd: 93 cm
Översadel/stallben: 45 mm/55 mm
Mensur: 63 cm
Sida: 8 – 9 – 9 cm
Lock: 22 – 17 – 31 cm
Alla i batchen låter bra på sitt sätt, men den här blev min personliga favorit.
En av många viktiga detaljer på en gitarr är det man kallar relief. Det är ett namn på den ”bananböj” på greppbrädan som man ofta har mellan 1:a och 12:e bandet (lägre på mitten). Med en liten relief kan man justera ned strängarna mer innan strängarna börjar skramla. Det finns olika skolor, men för mig är helt rak hals eller en väldigt liten relief det som är bäst. Problemet med en hals utan dragstång som i alla GammelGura är att man inte kan justera reliefen utom när man planslipar greppbräda och slipar topparna på banden. När man strängar på böjer sig halsen lite av sig själv av strängdraget och man får en relief automatiskt om man inte kompenserar med att slipa halsen/banden i en negativ böj innan. Beroende på hur styv halsen är blir den automatiska reliefen olika kraftig.
Varför inte en dragstång? Jo, den är en tondödare och ställer till med lika mycket problem som den löser. Blir bättre klang utan dödvikt i form av metall i halsen, dessutom är en dragstång inte nödvändigt på en kort parlor hals om den förstärks med en kolfiberstav.
För att få stenkoll på reliefen på GammelGura använder jag en jigg. Speciellt bra när det är en mjuk hals som får en automatisk relief som är lite för stor. Jiggen används i två pass, ett för att slipa greppbrädan och ett för att krona banden. Vid båda tillfällena spänns gitarren upp i jiggen med strängarna på och uppspända. Gitarren och halsen blir ”fryst” i sitt läge i jiggen och greppbräda och band slipas helt plana.
Lite bilder på ”bluesgitarren” som har en mjuk alhals. Gitarren strängas upp med temporärt justerad översadel och lämpliga borrar som stallben. 1:a och 12:e bandet är riktiga band, övriga är bara till för att fylla ut bandskårorna.
Jiggen kan ”tiltas” för att få gitarren i spelposition innan halsen fixeras. Gravitationen spelar roll, speciellt om det handlar om tunga elgitarrer eller basar. Kanske lite överkurs på lätta GammelGuror. Gitarren spänns fast med tvingar, halsen pallas upp med tre justerbara stöd. Huvudet vrids av strängdraget och måste kilas fast längst bak och hållas emot av en rem för att inte fjädra tillbaka när strängarna tas bort. Man vill att allt ska vara i samma position som när strängarna är på.
Med strängarna och översadeln av planslipas greppbrädan med en absolut rak stålprofil med ett självhäftande sandpapper. Spänner också fast huvudet med tvingar så att allt är stabilt. När greppbrädan är helt plan och gitarren lossas från jiggens järngrepp har man en greppbräda som har en negativ relief i vila men som blir rak när man strängar upp den!
Sen är det bara att banda på de riktiga banden på vanligt sätt. Det är viktigt att bandskårorna inte är för trånga för bandet annars får man mer bakåtböj på halsen med än utan band.
Proceduren upprepas i pass två. Gitarren spänns fast i jiggen med uppstämda strängar för att plana topparna på banden. Eftersom greppbrädan ska vara i det närmaste plan behövs inte mycket slipande av bandstavarna. Då gitarren sitter fint fasspänd gör jag också resten av jobbet, rundar de planslipade topparna och polerar banden.
På den här blev greppbrädan inte helt rak med uppspända strängar, jag kunde med nöd och näppe pressa in det tunnast bladmåttet på 0.05 mm under min raka linjal på 6:e bandet. Perfekt 🙂
Har vibrerat in den, efter två dygn ”hände det” och den som var lite styv och stel i klangen fick plötsligt högre volym och bra ton. Det extra stora ljudhålet ger mer diskant än normalt, använder buffelhorn i översadeln och ska använda det i stallbenet också för att dämpa det värsta ”klirret”. Är mest förvånad över volymen, kanske det stora ljudhålet gör att mer volym hamnar i örat på den som spelar? Den här kommer att skickas ned till Östervåla för den som vill provspela och helst köpa den!
Pågående batch är inne på slutspurten. Alla limningar inklusive den sista halslimningen är gjorda. Återstår bandning, lack, översadel och stallben samt justering. Bör bli en gitarr klar om dagen till veckan och nästa batch påbörjas inom ca två veckor. En bild på sex av de sju med nyss limmade halsar och den sista under limning. Återkommer med slutrapporter på alla när de blir klara.
Nästa batch är redan fylld med spännande objekt, men det finns gott om plats i batchen därefter 😉
Nytt år och nya priser. Numera kostar en GammelGura med eget objekt 7500 och för en ur min egen samling 8000 som standard.
Har just fått in en sändning Newtone strängar, bl.a. Newtone Heritage 0.11/0.12 set. 90 kr paketet + frakt för dom.
Två GammelGura, två GammelMandoliner och en GammelLuta finns för provspelning och inköp hos CJ Acoustic Music AB i Östervåla. Bilder från deras site.
Fick in en Levin 12:a från 1962 som kunden vill få reparerad för att sen sälja. Det slutade med att studion TonTeknik i Umeå köpte den och jag fixade till den så att den skulle låta bättre. Tyckte den var lite torr och begränsad i tonen. Öppnade upp botten och fick en överraskning. Levin som annars alltid har hög kvalitet på det mesta hade smackat dit en 5 mm plywoodskiva som täckte en fjärdedel av locket under stallet! Inte undra på att såna här aldrig låter bra i originalskick.
Så här kan man ju inte ha det. Tog bort skräpet och ersatte med en X-ribbning.
Modifierade även stallet från ”string through” till ett stall med strängpinnar. Lite bilder på den färdiga gitarren. Nya stämskruvar och en monterad K&K mick kompletterade modifieringen.
Vilken skillnad i ljudet till det bättre! Det här gör jag gärna om. LT-5 och LT-4 12:or brukar inte vara dyra att köpa, men det finns en juvel gömd i den 🙂
Den första som är klar i pågående batch. En ca 1935 Söderman som nu är på väg till Östervåla. Skynda fynda (eller provspela)!
Konverterad till ett fyrkörigt dubbelsträngsinstrument stämd GDGD. Ursprungligen en gitarr med dubblerad G och e sträng med 59,5 cm mensur. De nya stämskruvarna är kapade 12-strängade stämskruvar. Den här stämningen utnyttjar verkligen instrumentet maximalt, alla strängar hamnar i det område där lutan låter som bäst. Resultatet är en väldigt stor ton och klang med en sustain som nästan aldrig tar slut på öppna strängar. Synd att jag inte kan spela mer än en låt på den 
Hade problem med halsen som störtdök mot ljudhålet. Värmde tillbaka halsen och limmade in kolfiberstaven, men var tvungen att göra greppbrädan lite tunnare vid huvudet för att få geometrin som jag ville. Finns ingen halsinfästning att korrigera med. Men bra blev det till slut!
Sågade ut ett rektangulärt hål i originalstallet runt de gamla hålen och fällde in en rosewood patch. I den borrades 4 hål för strängpinnarna, två strängar i varje. Det fick bli benpinnar som jag tycker matchar de vita celluloidlisterna i huvudet och runt locket.
Locket var väldigt sprickigt, tror jag limmade 8 sprickor och fällde in lite nytt trä i en av dom för att minska spänningen. Men värst var nog att hela gitarren hade sprejats över med plastlack och att sprickor klantigt reparerats och repats av samma person. Han hade dessutom lagt in svart bets i sina repor… Nåväl. Fick lös lacken med värmepistol och en vass kniv utan att sabba färgen. Locket blev däremot i det närmaste helt omlackad. Spritlack förstås.
Monterade ett enkelt läderband på den, annars halkar den som en tvål i knät!
Det finns GammelGura men sen finns det GammelGura. Den här är riktigt gammal, ca 1860 talet och 150 år på nacken. En så kallad romantisk gitarr med fiolstämskruvar och mustaschstall. Lite mindre i formatet och ett väldigt lätt bygge, den färdiga gitarren inklusive allt väger ca 980 gram! Strängade upp den med Newtone Heritage 0.11 vilket den trivdes bra med. En av orsakerna till att den här tog längre tid är de speciella stämskruvarna. Jag köpte in PegHeds som ser ut som träskruvar, men som i själva verket har en dold mekanik i den. Vreden från originalstämskruvarna monterades på mekaniken i svarteloxerad aluminium. Sen är det små toleranser på det mesta på såna här, det är lite trixigt att få allt att stämma.
Lönnbrädan består av en originaldel och två passbitar samma sak med stallet. Greppbrädan har en shim i rosewood under hela brädan, originalbiten med inläggingarna från 12:e bandet och nedåt och en ny lönnbit ovanför. Allt eboniserat och lackat med svart spritlack. Pärlemoren skrapade jag fram med ett rakblad. Jobbigt med lackade brädor!
Det väldigt låga stallet förlängdes på framkanten och höjdes upp ett par mm med en shim under.
Halsfoten fick filas på längs ned då halsen hade en väldigt klassisk störtdykning ned mot ljudhålet. Tog nog bort ca 3 mm längst ned för att räta upp halsen. Finns knappt plats att fästa bandknoppen… Lade in en rundstav i björk för att förstärka halsfoten.
Stötte på problem efter halslimningen då jag behövde slipa en halv mm på greppbrädan på locket för att få den plan. Vilket inte gick då pärlemoren inte fick slipas på (inskurna dekorationer i den). Nåväl. Lossade greppbrädan från locket och slipade på undersidan istället. Blev bra, men jag fick lacka och banda om hela greppbrädan en gång till. Surt.
Passar bra i ett parlor case. För att vara en så gammal gitarr är den storvuxen. Mensur 607 mm, matchade mensuren så att de fyra sista banden skulle hamna så rätt som möjligt. Extremt smal greppbräda, 40 mm översadel och ca 2 cm tjock hals! Tätt mellan strängarna, tror jag använde den näst minsta skalindelningen på stewmacs linjal för att såga in strängspåren i översadeln.
Låter väldigt bra! Inte hög volym, men oväntat stor ton för en så liten och lätt gitarr.
