En intressant GammelGura baserad på en parlor från USA blev klar i veckan. Thompson & Odell tillverkade gitarrer i Boston på 1890 talet och en bit in på 1900 talet. Här finns en katalog att titta i. Gitarren var modell 14 – top-of-the-line i den minsta standardstorleken.

Det som slog mig var att den är så lik Levin’s parlor gitarrer. I det närmaste exakt samma yttermått på kroppen och samma infästning av halsen. Jag tror den gode Herrman Carlsson Levin ”lät sig inspireras” av en sån här 🙂 Tog några bilder på en Levin från 1905 ovanpå Thompson gitarren. Flyttade inte Levinkroppen när jag tog bilderna ut olika vinkel.

Det som skiljer är valet av trä, Thompson har rosewood i sida och botten, hals i mahogny och ebenholts i greppbräda och stall. Den hade lite extra problem då det fattades lite trä i locket vid greppbrädan. Stämskruvarna var inte bra, en stolpe fattades också. Locket var tunt, ca 2,5 mm och hade sprickor. Lade in en förstärkning i form av en tunn granplatta mitt på locket med ådringen i samma riktning som locket under stallet för att den ska hålla.

Vissa renoveringar går inte riktigt som det ska. När halsen limmades blev stränghöjden vid stallet en mm högre än jag tänkte. Den typiska Levin infästningen som inte är en äkta dovetail gör att halsfoten vilar helt på den mjuka halsklossen gran (eller mahogny). När man spänner upp strängarna kan halsen röra sig nån tiondel och det kan bli en mm vid stallet! Med en äkta dovetail infästning vilar halsfoten mot sidan som är betydlig stabilare. I vanliga fall fungerar det bra med ett stallben som är lite för högt, men här behöll jag originalstallet som var smalt och det fanns för lite trä framför stallbenet. När jag spände upp strängarna lutade stallbenet lite framåt – i längden skulle stallet spricka av belastningen. Bara att bita i det sura äpplet och sätta om halsen för att få ned stallbenet till en minimal höjd. Lossade hela brädan och fick jobba hårt med den exponerade infästningen för att få lös det fina hudlim som jag använt första gången.

Gitarren förärades dyra stämskruvar av Waverly. Det är en ren fröjd att stämma gitarren med de här stämskruvarna, vreden känns som smör! Men de kostar därefter också 🙂

Nästa problem med gitarren var bitarna av locket som fattades. Inget problem att limma in nytt trä och flytta fram dekorlisten till rosetten från under greppbrädan. Men det var däremot väldigt svårt att matcha färgen på originallocket på den nya vita bitarna gran. Locket hade fått en gyllengul infärgning innan den lackades. den hade också fått en senare pålackning, helt OK gjord och tunn och fin. Bråkade med betsar och det blev väl OK på håll, men inte så bra som man vill att det ska vara. jag erkänner villigt att jag inte jättebra på lacker, men det kanske är så att man behöver slipa trärent och börja om från början om en sån här lagning ska bli riktigt bra.

Jag använde gitarren som första kandidat för min nya metod att intonera översadeln. Det blev riktigt bra även om jag inte lyckades intonera stallbenet som jag vill, det smala originalstallet hade inte plats för den vinkel på stallbenet som hade behövts.

Strängades upp med Newtone Heritage 0.12 strängar. Låter bra tycker jag. Lite varmare klang från rosewood’en jämfört med en Levin parlor.

Levin parlor 1906 till vänster och Thompson till höger. Levinen är aningen rundare i konturen och har ett rakare huvud. Annars är de lika som bär förutom trävalet. Thompson har en liten radius på greppbrädan och ett smalare stall också. Ribbningen av botten på Thompson hade två breda platta ribbor längst ned som på en Martin, i locket var ribbningen snarlik en Levin parlor.

Diverse affärer slutade med att jag har en Levin tenorgitarr TG-15 från 1965 till salu. I helt OK originalskick tycker jag, inga stora problem med vanliga dings och sprickor i cellulosalacken. Halsen har en liten böj som kan värmas bort och halsen skulle må bra av en omsättning. Stänghöjden är hög men den går att spela på.

Köp den för 4500 kr som den är eller beställ en GammelGura på den, kostar 3000 i en GammelGura. Låter riktigt bra, men med nya ribbor och allmän uppfixning kan den bli  helt underbar. Kvaliteten på virket är som alltid med Levin väldigt bra.

Då man lyssnat på Doug Seegers på folkan i Örnsköldsvik, mindre än 100 meter från min lokal.

Doug hade en gitarrist/fiolspelare, en trummis och en basist med sig på scenen. Ett bra band. Han bjöd på kända låtar från förra skivan i första segmentet, men efter pausen kom det en knippe låtar från den nya skivan. Titellåten var oerhört bra! Den nya skivan blir antagligen bättre än den första, jag hoppas den säljer som smör.

Det som överraskade mig lite var att han var en sån bluesman och rocker. Det både svängde och rockade hårt stundtals! Hans låtmaterial är väldigt varierat, alltifrån bluegrass och gammalcountry till nåt som liknar modern arenarock och värsta skitiga bluesen! Modernt och gammalt i en fin blandning (påminner mig lite om nån jag känner… ähum…).

Dagen innan julafton fick jag ett oväntat paket. Packade upp den och där var den, Levin’s mest mytomspunna instrument. Nummer 244 i nummerserien. En dubbelhalsad gitarr med både en mandolin och en gitarrhals. Det enda patent som Herman Carlsson Levin mig veterligen sökte, patentet togs 1897 för USA och Kanada.

Kunde inte hålla mig utan satte igång att renovera upp den, den var inte i spelbart skick när den kom. Kunde inte heller hålla mig från att göra den bättre än original med en kolfiberstav i varje hals och nya och bättre ribbor i locket. Annars fick den behålla greppbrädor och stämskruvar, stallen och stränghållaren för mandolinen fick nytillverkas. Båda halsarna bandades om med mässingsband.

Den är nu klar och ivägskickad till kunden. Tycker att båda instrumenten lät extremt bra, gitarren håller jag som topp fem över de instrument jag renoverat, mandolinen lät också väldigt bra med dämpade gitarrsträngar (annars blev det för mycket strängreverb i min smak). Man kan konstatera att en mandolin med stor kropp är en väldigt bra idé!

Tänker lägga upp renoveringstråden på siten, annars finns den redan upplagd här.

Bilder på det färdiga instrumentet.

En lite speciell parlor med nylonsträngar och en scalloperad bräda blev klar. Den här fick behålla ovanligt många originaldelar, greppbräda, stämskruvar, översadel och ändpluggen. Stallet var bytt och modernt (jaja, 1950-tal), jag tillverkade ett nytt pyramidstall i gammal stil. Rektangulärt för att dölja ärret. Breda sprickor i locket fick stickor i gran inlagda. Annars som vanligt med kolfiberstav och nya ribbor. Tunnade även den tjocka och ojämnt slipade botten. Inuti fanns dateringen 1912 i blyerts, samma år som Titanic sjönk 🙂

Banden byttes till nya i mässing, bandskåran fylldes med rosewood och placeringen korrigerades lite grand på några ställen. Översadeln i rosewood fick vara kvar på begäran, med nylonsträngar har man inte samma krav på att översadel och stallben ska vara hårt och svara mot strängen. Det funkar med mjukt trä mot mjuka strängar. En greppbrädesmarkör skramlade av utan att jag märkte när den lossnade, den har nu ett nytt hem i min dammsugare… den ovala formen på replikan var besvärlig!

Sidorna hade rejäla sprickor som jag limmade ihop med stöd av fanér med ådringen tvärs över sprickan på insidan.

Har gjort samma fel som så många hantverkare innan mig, tackat ja till alla jobb som kommit in utan att ha riktig koll och varit tidsoptimist och lovat mer än jag kan hålla. Nu vet jag precis hur folk gör när de går in i väggen! Insåg det här förra veckan och inventerade alla jobb jag har i kö. De var fler än jag trodde. Förutom akuta reparationer som alltid dyker upp kommer jag inte att börja med nya objekt förrän alla jobben jag redan tagit mig an är färdiga. Det blir en timme extra per dag i verkstan också. Mest troligt har jag det jag gör fram till hösten. Det går bra att lägga in nya beställningar under tiden, men de kommer inte att bli aktuella för arbete innan hösten.

Har lagt upp några foldrar på min dator där jag noterar datum för beställning och tar en bild på objekten när de kommer in. Har också en textfil i samma folder där jag lägger in mailkonversation och muntliga önskemål.

Under ”På GG” kommer en lista på jobb som är beställda och vilka som det jobbas på för tillfället. Dagboken blev för jobbig att hålla aktuell! Veckan som gick jobbade jag på de riktigt dåliga samvetena och tre reparationer har nu lämnat lokalen. Några GammelGura har också fått lite moment gjorda. Ska ha en eller två reparationer igång parallellt med pågående GammelGura batch.

Känns väldigt bra att styra upp det hela, hade lite svårt att sova där ett tag 🙁 Vill också be om ursäkt till alla som väntar och som jag lovat alldeles för mycket. Kommer att bli proffsigare i fortsättningen!

Ett problem när man limmar en hals är att man måste få geometrin rätt i både höjd- och sidled på en gång. För att hålla koll på positionen i sidled har jag gjort en liten manick som använder stallets yttersta pinnar och strängar för att göra en sista finjustering av halsen. När man limmar behövs oftast bara en ytterst liten justering i sidled som förankras när limmet får torka. Man kan inte riktigt lita på att greppbrädan är rak på kanterna, innan jag gjorde denna pryl hände det att jag blev lurad av en krokig greppbräda när jag syftade med en linjal.

Det mesta framgår av bilderna. De två skruvarna  kan lossas och strängen spännas för hand innan de kläms fast mellan de två metallplattorna.

Har alltid en reparation igång vid sidan av GammelGurorna. Japanska gitarrer brukar ha innovativa halsinfästningar, men ibland är man tvungen att sätta om halsen utan att veta hur det ser ut. Den här från början av 1990 talet har solitt lock och låter bättre än de flesta liknande, så den var värd lite extra jobb. Som vanligt med moderna gitarrer var limmet extra besvärligt, tacka vet jag hudlim! Limmet satt bra, men reagerade på värme. Av nån anledning fortsatte dragstången hela vägen in på locket. Enda vettiga lösningen var att lossa greppbrädan så att jag kunde komma åt fogen med alla verktyg. Det tog en timmes hårt arbete med varm vattenånga i fogen och en tunn spatel för att lossa på limmet mellan ”vingarna” på dove tailen och sidan innan halsen motvilligt lossnade. En del gran följde med limmet från locket också. Lägger upp lite bilder, det finns för lite bilder på japanska halsinfästningar!

Fick ett hårt paket avlämnat dagen före julafton. En kund hade meddelat att jag skulle hålla utkik efter ett tungt paket… Sprättade upp och såg nåt som liknade ett Levin parlor huvud. När jag fick upp hela kartongen fick jag en chock! En av de äldsta existerande Levin instrumenten, dessutom Levin’s berömda patent med en kombinerad mandolin och gitarr!

När värsta chocken släppt kan jag meddela att det är Levin 244 byggd sommaren 1901. Den har sina problem. Värst är en misslyckad ”renovering” där sprickor lagats men samtidigt har lacken kladdats på. Utbytt stall på gitarrdelen går att fixa en replika, svårare är nog att hitta stränghållaren till mandolindelen. Positivt är att halsarna är raka och stämskruvarna OK. Lite bilder på läget.

´

—

Kunde inte hålla mig utan spenderade tre timmer på att få isär mandolingitarren.

Det är ett lätt bygge, botten och lock 2.8 – 3 mm, sidan 2 mm. Definitivt inte överbyggd! Störst problemen (som alltid) var den påbörjade men inte avslutade renoveringen. Gitarrhalsen var omsatt och satt dessutom med två skruvar inifrån. Blev fintad av den ena som inte syntes genom ljudhålet. Fick lös den till slut även om jag får jobba lite extra med halsfickan som fick stryk då limmet var modernt och satt mer än den borde. Greppbrädan var kapad vid 12:e bandet, så gjorde man förr då man inte visste bättre och satte om halsar. Mandolinbräda och hals var orörda gick väldigt lätt att få lös utan skavanker.

Gitarrhalsen är i al, mandolinhalsen möjligen i lönn. Det får bli en kolfiberstav i gitarrhalsen. Greppbrädorna i fin brasse rosewood. Den itusågade brädan ska jag shimsa ihop i skarven så den blir lika stark som innan den sågades itu. Halsarna är för övrigt väldigt sköna att hålla i med min favoritform, ett mjukt V.

Det märks att gitarren inte förvarats på bästa sätt. Virket känns trött och skört. Alla bottenribborna var lös till hälften. Kanske smartast att ersätta ribborna i locket med replikas i nytt och segt virke då locket är både tunt och svagt. Samma mönster förutom att lönnstickan under stallet tvärs över locket byts ut till en granribba för bättre ljud. En platta under fästet för mandolinens stränghållar ska också monteras. Åtminstone de två bottenribborna som syns genom ljudhålen låter jag vara original.

Stämskruvarna är kanonfina allihop. Hög kvalitet och bra skick. En av kuggskruvarna på en av mandolinstämskruvarna har ersatts med en träskruv (antagligen gängade originalet upp sig). Ska se om jag har en passande gängad skruv i skräplådan.

Lacken kommer att bli bra, att den var ful beror på att man aldrig slutförde renoveringen. Med skrapning och putsning och nytt lager spritlack kommer den att se bra ut.

Stallet satt också ordentligt men fick lös den. Lite träfibrer följde med det moderna limmet. Kommer att fylla ut med slipdamm och superlim så att ytan blir jämn. Använder ett gammal Levin pyramidstall och gör en replika på den i rosewood.

En av reparationerna var en Levin från 1950. Halsen var banan. När jag värmde för att räta ut den krympte brädan, fick ersätta den med en ny. Limmade om och hyvlade ned det höga stallet och fräste in ett nytt stallben. Maken till sned stallplacering har jag aldrig stött på. Stallet är placerat TVÅ CM närmare den vänstra kanten! Ett måndagsexemplar minsann, halsen är lite som lutande tornet i Pisa 🙂 Annars helt OK skick och vacker baksida. Absolut världsklass på strängpinnarna, lätta, klirriga och utan skåra!