Det är alltid bra att ha en färdig GammelGura i lokalen, dels för att visa upp för besökare och dels som ett instrument för mig själv att spela på. De har en tendens att bli sålda när en kund fattar tycke för den. Under åren har jag haft 3-4 lokalgitarrer som sålts på det sättet. Varje gång har den ersatts med en nytillverkad GammelGura med de senaste och aktuella detaljerna i GammelGura renoveringen.
Den här gången valde jag ett objekt som ingen skulle välja som start för en GammelGura, en hanterad Europeisk parlor som någon kladdat på röd färg på botten och sida. Ålder obestämd, men kanske runt 1920. Den var ovanligt liten med smal sarg och en mensur på 61 cm Jag tog inte några bilder på hur den såg ut i original, men den var inte vacker men komplett.
Här är bilder när jag kommit en bit på vägen i renoveringen. Nya ribbor och kolfiberstaven i halsen hade limmats. Ett nytt mustaschstall hade tillverkats (den gamla var nedhyvlad och sönder) och en ny rosewoodbräda formats. De gamla stämskruvarna hade ersatt med Stewmac Golden Age, hålen för stämskruvarna hade pluggats och nya borrats upp. Både lock och botten hade bindningar i trä som antingen saknades eller förstördes när jag lossade botten, nya björklister hade setts ut. Locket under det gamla stallet var förstörd, locket under stallets mittendel sågades bort och en större och tjockare stallplatta i gran formades för att plugga igen det uppsågade hålet i locket underifrån. Stallplattan och ”pluggen” gjordes i ett och samma stycke gran.
Björk- och lönnlister är tacksamma då den kan snabboxideras med Potassium Permanganate (Kaliumpermanganat). Efter behandling ser träet ut att vara 100 år gammalt.
Kerfingen var väldigt smal, innan jag limmade tillbaka botten limmade jag på en list i lindträ (taget från ett träjalusi) för att få större limyta. Den bortfrästa trälisten runt botten gjorde också botten så smal att den inte vilade helt på originalkerfingen. En K&K mick monterades.
Ett irriterande problem när man ska limma en botten är att göra små hack i kerfingen för ändarna av ribborna. För att lättare märka positionen för ”hacken” tejpar jag på en tunn tejp på mitten av ribborna som jag sen kan använda för att märka kerfingen med blyerts.
Den nya bindningen i trä limmades tillsammans med en med en dekorlist med varmt hudlim och tejpades på plats. Även den nya greppbrädan limmades på plats.
Ett kritiskt moment är att limma halsen, det gäller att få vinkeln mot stallets översida och vinkeln sida-till-sida rätt. För att vinkla upp halsen måste toppen på halsfoten slipas ned, vilket ger glapp i dovetail-infästningen. Jag har tillverkat tunna shims för halsfickan i björk med olika tjocklekar, 0.3, 0.4 och 0.5 mm med hjälp av min bandputs. De limmas med superlim och kläms fast med hjälp av halsen. För att inte limma fast halsen av misstag, använder jag en bit hushållsplast mellan gitarren och halsfotens dovetail.
Jag använde färgad bets och kaliumpermanganat för att dämpa de värsta dingsen innan jag lade på ett varv spritlack med pensel. Halsen fick ett varv svart spritlack.
Med halsen limmad monterar jag små bandbitar längs greppbrädans centrum för att fylla ut bandskårorna, och stämde upp strängarna med en provisorisk översadel och baksidan av borrar som stallben. Numera låter jag gitarren vila med uppspända strängar ca ett dygn för att sätta sig, jag passar på att vibrera in gitarren under tiden. Därefter spänns gitarren med uppstämda strängar fast och fixeras i min Stewmac jigg. När strängarna sen plockas bort har halsen samma böjning som den har med uppspända strängar. Greppbrädan sandas till en fin relief med jiggen som ett perfekt arbetsbord. Greppbrädan hade fått en kil limmad under brädan vid locket för att den skulle vara rak, men efter en limning blir aldrig greppbrädan helt plan – oftast blir det en puckel vid infästningen. Med hjälp av passande radiuskloss och grovt sandpapper sandas greppbrädan plan. Därefter slipas en 0.15 mm relief in i brädan. Den första grova relief slipningen görs med hjälp av en speciell referens-sticka och en kort radiuskloss. Genom att slipa mellan den yttersta röd-till-röd, sen 1-till-1, röd-till röd, 2-till-2, röd-till-röd, 3-till-3 och röd-till-röd enligt referensen slipas en relief-böj in i greppbrädan (mitten slipas oftare). När en uppmätning med linjal och ett 0.15 bladmått säger att mitten av greppbrädan har rätt böj, använder jag en aluminiumbalk med en negativ 0.15 mm relief fräst i en CNC och ett självhäftande sandpapper för att ge reliefen en helt jämn kurvatur.
Vid bandningen använder jag min enkla plank-jigg. Numera använder jag tre tvingar för att pressa fast banden. När ett band, som också limmas med superlim, hamrats fast använder jag först min nya fraktalpress för att pressa fast bandet jämnt, därefter en tving med samma radius som greppbrädan. Den tvingen flyttas sen vidare till nästa monterade band och en tredje bandpress med en lite mindre radius tvingar fast det föregående bandet hårdare vid ändarna medan limmet härdar. Jag monterar alltid de udda banden först, dels för att minska tillbakaböjningen från de monterade banden när de pressas fast i bandskåran, men också för att ge mer plats för tvingarna. Fraktalpressen är en billig Kina-variant som modifierats för en vanlig tving.
Gitarren monteras återigen i Stewmac jiggen för kroning av banden. Den speciella aluminiumbalken används för att ge toppen av banden en jämn relief, den här gången med ett finare sandpapper. Sandpapperet avslöjar när alla bandtopparna följer reliefkurvan.
Ett segmenterat stallben och en intonerad översadel tillverkades. Justeringen av intoneringspunkterna i översadel och stallben var oväntat små på just den här gitarren. Newtone Herirtage 0.12 strängades på. Ljudet blev oväntat bra! Volymen är inte den högsta, men tonen är väldigt jämn och träig.
