Alfred Brock 8-strängad terz luta 1934

Hade en period för ca 5-10 år sedan då jag köpte intressanta gamla gitarrer, ju mer udda desto bättre. I princip en marknadsundersökning, jag var nyfiken på hur olika detaljer påverkade ljudet. Svensk instrumenthistoria var också intressant och mera Svenskt än den “Svenska lutan” kan man inte komma. Köpte in en Alfred Brock luta daterad 1934 på en auktion, byggd ett år innan Alfred gick ur tiden. Alfred är en av de stora namnen i den här traditionen, han försåg bland annat Evert Taube med lutor på 1920-talet och var Kunglig Hovinstrumentmakare. Brock moderniserade den “Svenska lutan” som har en lång tradition från slutet av 1700-talet. Han var son till Nils Nilsson, en känd Svensk gitarrbyggare runt 1900. Det finns en hel del information om både den “Svenska lutan” och Alfred Brock på nätet.

Den här lutan hade nummer 875, enligt Wikipedia byggde han sammanlagt 892 lutor. Skicket var bra förutom att botten hade spruckit upp rejält. Den kom i sitt originalcase. Min tanke var att reparera upp den när den köptes. Redan då hade jag förstått att extra bas-strängar inte är någonting för mig, men den här hade ju bara två! Den hamnade i förrådet mer som en kuriositet. En intresserad kund ville köpa den och jag gjorde jobbet, fick också tillfälle att studera den i detalj.

För att laga botten måste den av först av allt. Det gick bra, men en komplikation var att botten fortsatte som en “slips” ovanpå den böjda halsklossen. Med hjälp av min värmelampa som värmer till ca 70 grader utan att skada lacken, en tunn spatel och lite vatten fick jag lös botten utan skador. Ribborna var nästan helt lösa och då botten krympte fanns inget som kunde hålla emot. Problemet var att den limindränkta duken som förstärkte skarven på den tvådelade botten inte hade skurits bort under ribborna. Hudlimmet blir starkt bara om de två träytorna har bra kontakt med varandra.

Klämde ihop de två halvorna i en jigg och limmade om ribborna. Ribborna var smala och höga, ca 7,5 mm x 21 mm. Lock och botten var rejält uppribbade och stallplattan i lönn var relativt tjock. Skruvar genom stallet ned i lönnplattan var onödiga men fungerande eftersom de satt skruvade i hårt trä. En träskruv hade skruvats in genom halsklossen in i halsfoten.

Mensuren var kort, bara 55 cm. Motsvarar mensuren på en Terz gitarr, som en vanlig gitarr men med ett capo på tredje bandet. Den korta mensuren och den kraftiga ribbningen samt ebenholtsbrädan gjorde att halsen var rak och stränghöjden bra trots uppsträngning med rätt kraftiga stålsträngar och stålsträngar som basar. Har beställt ett set “doubble bass” nylonsträngar (förvuxen “bariton” nylonsträngad gitarr) som har tre tjocka bassträngar som man kan ersätta de rostiga originalen med.  Skeppade iväg den med original bassträngar, kunden får montera de nya själv.

Det syns att det är ett bra hantverk, men kanske lite för höga ribbor för bästa ljudet.

En intressant detalj är scalloperingen på de översta banden, antagligen för att underlätta för tumgrepp. För ovanlighets skull blev det här en väldigt seriös originalrenovering, inga försök att få den att låta bättre 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.