Hade en period för ca 5-10 år sedan då jag köpte intressanta gamla gitarrer, ju mer udda desto bättre. I princip en marknadsundersökning, jag var nyfiken på hur olika detaljer påverkade ljudet. Svensk instrumenthistoria var också intressant och mera Svenskt än den “Svenska lutan” kan man inte komma. Köpte in en Alfred Brock luta daterad 1934 på en auktion, byggd ett år innan Alfred gick ur tiden. Alfred är en av de stora namnen i den här traditionen, han försåg bland annat Evert Taube med lutor på 1920-talet och var Kunglig Hovinstrumentmakare. Brock moderniserade den “Svenska lutan” som har en lång tradition från slutet av 1700-talet. Han var son till Nils Nilsson, en känd Svensk gitarrbyggare runt 1900. Det finns en hel del information om både den “Svenska lutan” och Alfred Brock på nätet.
Den här lutan hade nummer 875, enligt Wikipedia byggde han sammanlagt 892 lutor. Skicket var bra förutom att botten hade spruckit upp rejält. Den kom i sitt originalcase. Min tanke var att reparera upp den när den köptes. Redan då hade jag förstått att extra bas-strängar inte är någonting för mig, men den här hade ju bara två! Den hamnade i förrådet mer som en kuriositet. En intresserad kund ville köpa den och jag gjorde jobbet, fick också tillfälle att studera den i detalj.
För att laga botten måste den av först av allt. Det gick bra, men en komplikation var att botten fortsatte som en “slips” ovanpå den böjda halsklossen. Med hjälp av min värmelampa som värmer till ca 70 grader utan att skada lacken, en tunn spatel och lite vatten fick jag lös botten utan skador. Ribborna var nästan helt lösa och då botten krympte fanns inget som kunde hålla emot. Problemet var att den limindränkta duken som förstärkte skarven på den tvådelade botten inte hade skurits bort under ribborna. Hudlimmet blir starkt bara om de två träytorna har bra kontakt med varandra.
Klämde ihop de två halvorna i en jigg och limmade om ribborna. Ribborna var smala och höga, ca 7,5 mm x 21 mm. Lock och botten var rejält uppribbade och stallplattan i lönn var relativt tjock. Skruvar genom stallet ned i lönnplattan var onödiga men fungerande eftersom de satt skruvade i hårt trä. En träskruv hade skruvats in genom halsklossen in i halsfoten.
Mensuren var kort, bara 55 cm. Motsvarar mensuren på en Terz gitarr, som en vanlig gitarr men med ett capo på tredje bandet. Den korta mensuren och den kraftiga ribbningen samt ebenholtsbrädan gjorde att halsen var rak och stränghöjden bra trots uppsträngning med rätt kraftiga stålsträngar och stålsträngar som basar. Har beställt ett set “doubble bass” nylonsträngar (förvuxen “bariton” nylonsträngad gitarr) som har tre tjocka bassträngar som man kan ersätta de rostiga originalen med. Skeppade iväg den med original bassträngar, kunden får montera de nya själv.
Det syns att det är ett bra hantverk, men kanske lite för höga ribbor för bästa ljudet.
En intressant detalj är scalloperingen på de översta banden, antagligen för att underlätta för tumgrepp. För ovanlighets skull blev det här en väldigt seriös originalrenovering, inga försök att få den att låta bättre 😉
Hej Roger,
Snyggt lagat! Jag har själv en luta skapad av Brock (1927 tror jag..), med liknade torrsprickor. Det finns dock en del sprickor på ovansidan av resonanslådan också. Går denna sida att göra någonting åt? Den går väl inte att plocka av på samma sätt som locket?
Jag har dessutom ett par extra stämskruvar utgivna av Brock själv (signerade av honom). Tror du att dessa skulle kunna vara intresse för klenod-samlare såsom du själv?
Mvh,
Axel
Alla sprickor kan man laga, oavsett om det är lock eller botten. Intressanta stämskruvar, men har i princip slutat vara en samlare. Alltid intresserad, man inte villig att betala samlarpris länge 😉
Jag tycker att din renovering blev superfin! Om jag hittar en gammal gitarrluta, hur mycket skulle en sådan här renovering gå på ungefär? Från x kronor till y kronor?
Allt beror på originalskicket och vad som måste göras, det är omöjligt att ge en siffra annat än mellan 1000-20 000 kr och det är ju inte stor hjälp 🙂
Hej igen! Jag köpte en likadan men utan rosett i ljudhålet. Tommy Jakobsson i Uppsala renoverade den åt mig och den blev jättebra. Nu försöker jag hitta uppgifter på vilken dimension av stålsträngar den klarar. Vet du hur jag kan ta reda på det? Jag har satt på ett 013-set + bassträngar och stämt ner den till EADGBE. Den var antagligen stämd högre p g a sin korta skallängd. Men jag skulle vilja öka strängspänningen (heter det så?) för att få lite mer klang i den, ljudet är just nu väldigt mjukt och strängarna känns lite sladdriga jämfört med en gitarr med stålsträngar.
Jag blir lite rädd när jag läser din kommentar. Brock lutan är troligtvis gjord för sensträngar i original och är inte den starkast konstruktionen. Har den en ca 57 cm mensur är det en Terz och ska stämmas tre halva tonsteg upp (G C F Bb D G), i så fall om man stämmer ned tre halva tonsteg blir det mindre tension och slackare strängar. Som en Terz i originalskick och stämning skulle jag inte sätta på tyngre strängar än 0.10, som GammalGura ska den hålla för vanliga 0.11 eller 0.12 Newtone Heritage.
Har du 0.13 strängar på (nåt jag aldrig ens skulle reflektera över att ha på en gammal ömtålig gitarr!) och tycker att de är för mjuka känns det riskabelt, minst sagt.
Jag föreslår att du kollar spänningen man får med vanliga 0.10 stålsträngar i Terz stämning, om mensuren är sån, eller vanlig stämning. Kolla även vad medium tension nylonsträngar drar för aktuell mensur/stämning. Sen kan du försöka matcha samma spänning med annan stämning i en räknesnurra med strängtjocklek och mensur/öppen stränglängd. Med för mycket tension drar man sönder lutan.
Det finns räknesnurror på nätet, t.ex. denna:
https://www.evertune.com/resources/string_tension_gauge_calculator.php
Hej Nicklas! Grattis till köp. Personligen tycker jag att den svenska lutande som utvecklades av sångaren Sven Scholander ( som bl.a. sjöng för den tyske kejsaren ) och instrumentmakaren Brocks passar fantastiskt till den manliga sångröst. Dom utvecklade den för stålsträngar till skillnad från Bellmantidens lutar som den byggde på. Jag stämmer alla mina i vanlig gitarrstämning.
E2 A2 D3 G3 H3 E4 . På min Brocks-luta som du ser på bilden har jag stämma den översta i F# 1 och den undre i G 1. Då fungerar de lite som bas- accenter emellanåt. Och är alltså ganska löst spända. Just de två extrasträngarna hade haft en tendens att vrida greppbrädan. Dom med 6 extra brukar ju ha ett metallstöd. ( typ Evert Taube )
Annars har jag ALLTID de tunnaste strängarna typ 0.10 som ger fin ton och lågt strängtryck och lätt att trycka ned om man använder barre’- accord.
Vill man ha modernare lutar så finns Crafton som tagit upp formen från Brocks men dessutom har aluminiumförstärkt hals. ( som Levin)