Gjorde ett fint ställ för lösa bladmått. Funkar kanonbra!

Köpte ett par nya akvariepumpar att vibrera med. Enhetlig färg 🙂

Har lagt till fler metoder under fliken ”Metoder”.

Det finns några eftersläntare från tidigare batcher. Det finns alltid en anledning till varför, jag har stött på problem jag inte kan lösa och tappat sugen. Den här Levinen var modern från 1950 och nästan för fin. Jag var inte van vid att hantera en burstlack vilket ställde till stora problem. Numera vet jag att man ska göra allt för att undvika att slipa bort färg på en burst, speciellt i en övergång mellan två färger…

Har jobbat med flera liknande Levin objekt, alla har haft en greppbräda som liknar en carving skida, de är ca 1 mm smalare på mitten och bredast högst upp och längst ned. Sidan är inte rak med andra ord. Skulle tro att man använde fel metod när man slipade halsen och inte tänkte på att hålla greppbrädans kant rak. När jag plockade isär den störde jag mig på det och slipade halsen rak, vilket gav ett fult sår i burstlacken på halsen. Inte bra!

Köpte en liten airbrush spruta och gjorde flera försök att fixa det. Jag var på god väg flera gånger men gjorde alltid en tabbe på slutet. Det slutade med att jag slipade den ren på lack och fick hjälp med bursten av Per Marklund som dels vet hur man gör och som har bättre verktyg. Tack Per! Nåväl. Fick lära mig nåt nytt och nästa gång kommer jag att lämna burstlacken ifred. Nu vet jag mer om hur man sprutlackar och Airbrushen kan säkert komma till användning framöver.

Lacken var det största problemet, men jag lyckades göra fel på många andra moment också. Ingenting gick som det skulle är väl en kort sammanfattning. Resultatet blev bra efter flera omtag, men det tog dubbelt så lång tid.

Den fick nytt stall, ny greppbräda med radius, översadelintonering och komposit stallben. Helt klart den gitarr av den här typen som låtit bäst.

Har gjort ett antal översadelintoneringar nu (läs hur det går till här!) och känner mig säker på min metod. För de som är intresserade av en sån till sin nya fina eller gamla gitarr kommer jag att erbjuda den tjänsten separat. För en översadelintonerig begär jag 2000 kr. Vill man ha ett komposit stallben (på en akustisk gitarr) kostar det 300 kr extra. Är det så illa ställt med band och greppbräda att en ombandning krävs tillkommer 1500 kr. Måste halsen sättas om, stallet är på fel ställe eller om det finns andra problem blir det en individuell förhandling om hur och vad som ska göras.

I en översadelintonering för 2000 kr ingår förutom injusteringen att gitarren mäts upp med nya strängar, greppbrädan kapas max 2 mm överst, banden kontrollera och kronas om det behövs. Ny översadel i ben och ett nytt stallben tillverkas. Om stallbenet inte är på rätt ställe (på en akustisk gitarr) fylls diket igen med trä och ett nytt fräses upp.

Viktiga saker att tänka på

• Har man favoritsträngar bör man skicka med ett set eller säga till så jag kan ta hem. Ändå bättre med två nya set, då kan jag dubbelkolla att ingen sträng i det första setet var defekt. I så fall kommer setet som inte sitter på gitarren vara sprättad,  strängarna oklippta och bara uppsträngad en gång. Jag har Newtone Masterclass eller Newtone Heritage hemma och det är de som används om inget annat bestäms. Tjockleken på strängarna och stämningen på gitarren är viktiga parametrar för intoneringen och intoneringen fungerar bäst för de val man gör när intoneringen sker.
• Det är bra att berätta hur hårdhänt man är som gitarrist. Spelar man alltid mjukt och löst kan man sänka strängarna mer. Störs man inte av lite strängskrammel om man tar i går det också att sänka stränghöjden. Har man speciella önskemål för stränghöjd vid 12:e bandet och relief på halsen mäter man upp dem själv med ett bladmått på sin favoritgitarr eller också mäter jag gitarren som den är när den kommer in och använder samma mått vid intoneringen.
• Man ska vara medveten om att greppbrädan (nästan) alltid kommer att kapas överst och eventuellt ett nytt dike fräsas in i stallet. Vill man ha en översadel med överhäng där man inte behöver kapa greppbrädan kostar det 500 kr extra.
• Vill man att gitarren ska stämma allra bäst på nåt annat ställe än 3:e och 12:e bandet går det bra att välja andra band.
• På en elgitarr ska man ha individuell intonering på alla 6 strängarna vid stallet, vintage stall med tre ”mässingstunnor” som på en vintage Telecaster går aldrig att intonera perfekt (tre strängar kommer alltid att vara mindre bra intonerade!).

Har lagt till fliken ”Metoder” på menyn. Här ska jag beskriva i detalj några metoder jag hittat fram till som används i alla GammelGura renoveringar. Började med översadelintoneringen 🙂

Det är sällan jag får höra hur originalljudet är i en gammal gitarr. Nästan alltid är gitarren ospelbar. Den här Levinen från 1934 (90162) hade någon limmat om halsen på. Stallet var däremot onödigt högt och klangen metallisk från plåten i stränghållaren. Greppbrädan var ojämn och banden inte i bästa skick. Den skulle också få en K&K mick. Lite fixande och inte en komplett GammelGura.

När jag fick hem den visade det sig att den var av typen som har en tvärribba mitt under stallet. Bättre ljud i de här än de som har en lönnsticka. Men att montera en K&K är problematiskt. Precis där man vill limma in givarna finns en ribba. K&K säljer en variant som ska placeras under stallets ena fot, men den har inte fått bra kritik. Att limma på ribban eller i locket bredvid ribban verkade inte så bra det heller. Försökte mig på en lösning där två givare passerar locket i varsitt 2 mm hål under stränghållaren, givarna hade jag tänkt klämma fast under varsin stallfot. Ljudet blev inte så bra som jag hoppades, för mycket murrigt ljud från locket och lite sträng. Testade lite och kom fram till att bassidan fick sin givare limmad under stallfoten mot locket och givaren på diskantsidan limmades med givaren riktad uppåt i själva foten. Då fick man ett mer balanserat ljud med mer av strängarna och diskanten. Fortfarande inte samma ljud som gitarren, men så bra det går att få det. De här gitarrerna är besvärliga att micka upp!

Själva stränghållaren tapetserades på insidan med en 1 mm tjock och seg svetstejp hela vägen från stränghålen till skruvarna där bak. Det är ett trick som tar bort nästan allt metallklirr.

Stallet fick ett infräst stallben som kan shimsas upp om det behövs på vanligt sätt.

Slipade greppbrädan plan, bandade om, gjorde stallet, limmade in K&K micken och strängade upp med Newtone Masterclass 0.11. Lackade den ett par varv med spritlack också samt fyllde i de värsta skadorna med brun bets. Men inte värre än att den har kvar sin slitna charm. Är ljummen till hur den låter, men jag är glad att kunna konstatera att mina byten av ribbor invändigt får de här att låta bättre! 🙂

Det blå gitarrbandet var inte det snyggaste jag sett, men sitter bra i min variant på bandhållare på K&K mickens mindre bra kontakt.

Tog bort lite gammalt material och lade in hela renoveringstråden för Levin guitarmandolinen från 1901. Kommer att lägga in lite mer nytt material eftersom.

Den andra GammelGura med både översadelintonering och kompositstall blev klar. Den här gången en Levin parlor från 1925.

Bra skick, men sällan har jag sett ett sådant måndagsexemplar. På 1920 talet började man göra betydligt fler instrument och man anställde många nya medarbetare som behövde lite tid att lära sig. Den här hade flera produktionsfel. Till att börja med var granlocket inte helt torr när den byggdes (antagligen) då den hade några rejäla sprickor nedanför stallet men också på kinden av locket ovanför ljudhålet, nånting man sällan ser. Vidare har huvudet en rätt ful kvist på framsidan. När man slipade den innan lackning höll man på för länge på sargen i en av de nedre böjarna. På ett ställe var sargen bara 0,2 mm tjockt! Man hade kunnat köra in lillfingret, men konstigt nog hade den hållit ihop. Samma sak hade skett med botten som var 2,4 mm tjock istället för de 3 –  3,5 mm som brukar vara vanligt. Just det sista var bara bra, med tanke på hur den låter när den är klar ska man tunna ut alla bottnar på Levin parlors till 2,5 mm! 🙂

Stallet var av den enklaste typen och ersattes med ett pyramidstall i rosewood. Greppbrädan var en rätt trist planka i valnöt och även den ersattes med rosewood. Halsen var av hård lönn och bra, men fick en kolfiberstav infräst som vanligt. Stämskruvarna var i dåligt skick och ersattes med nya efter pluggning och omborrning. Halsen var inte slipad helt rak så det fick bli en liten slipkant där halsen stack ut från den nya raka brädan.  Halsen hade fått den vanliga skruven i halsfoten utifrån då limmet som är det enda som håller halsen på de här hade lossnat. Någon hade ristat in ”M L” på baksidan av huvudet. Rester av målarfärgen på den en gång färgglada plaketten i mässing fanns kvar.

Den nya greppbrädan fick en 16″ radius enligt önskemål. Ingen K&K monterades.

Den svaga nedslipade sargen fick en rjäl förstärkning på insidan, botten fick fem klenare ribbor istället för fyra. De största sprickorna i locket fick en gransticka inlimmad.

Stallbenet fick ovanligt spridda intoneringspunkter efter översadelintoneringen, ett 4 mm brett stallben räckte precis. Det här var den första gitarr jag provade ett kompositstall på med lönn och små benklossar under strängarna. Gjorde ett nytt med benstolpar och gran och fick den att låta lite bättre. Ett solitt stallben, ett i lönn och den med slutgiltiga i gran skickas med gitarren. Återigen blev både intoneringen och klangen så bra som jag just blivit van. Låter bra, speciellt då såna här Levin parlors brukar vara svårare att skrämma igång än de Europeiska från samma tid (kan eventuellt bero på det långsmala locket på Levin parlors).

Gjorde en deal där jag fick fyra objekt i inbyte som delbetalning och ett objekt att gör en GammelGura av. Lite bilder på inbytesgitarrerna. Mest udda är en harpgitarr i parlor storlek, har aldrig stött på en så liten harpgitarr. Förutom den en äkta Söderman och två Europeiska parlor gitarr från  1920- och 1930-talen. Den som ska göras en GammelGura på är ett jättestort hemmabygge från ca 1890-1900. Lite klumpigt gjord, men den kommer att låta stooort!

Har redan en spekulant på harpgitarren som vill korta halsen och göra en altmandolin av gitarrdelen och kunna spela fretless på fyra klenare extra strängar istället för bassträngar!

Ett stycke samtidshistoria, ”Donovan”, ”Beatles”, ”Tages”, ”Stones”… 🙂

Den gamla bamsingen!

Har använt en hel del tid till experiment med översadelintonering och mitt nya komposit stallben. Ligger efter med att få klar GammelGuror och reparationer, men nu känner jag att det mesta har landat och kommer att bli mer effektiv framöver. Den här parlor gitarren från 1910-1920 med ådermålning är den första som är komplett med både översadelintonering och kompositstallben.

Den här gitarren har använts av frälsningsarmen när det begav sig som så många andra liknande, köptes på en frälsis loppis av beställaren. Helt OK skick, största problemet var nog en rejäl spricka i locket nedanför ljudhålet. Fyllde igen den med en gransticka från ett gammalt gitarrlock, stora sprickor måste fyllas i  med nytt trä. Bra tjocklekar på det mesta virket, originalgreppbrädan i rosewood behölls. Banden satt nästan helt rätt och jag behövde inte fylla igen och såga nya skåror för banden. Stallet i svartmålad lönn var också bra höjd på, fick bredda den lite på framsidan med en bit ebenholts för att få plats med stallbenet.

Stämskruvarna var i bra originalskick, men antingen hade de bytts ut väldigt tidigt eller också gjorde man fel på fabriken för hålen för stolparna var stora som för en nylonsträngsmekanik. De behövde fyllas igen och vi bestämde att den skulle få nya stämskruvar med moderna avstånd mellan stolparna istället för den gamla mekaniken som annars hade kunnat användas. Gav greppbrädan en svag 20″ radius för att göra den lättare att spela på.

Spritlacken var trött och skör. Det svarta på halsen hade en vitaktig hinna som inte var vacker. Halsen fick ny svart spritlack och resten av kroppen fick klarlack som gav tillbaka lacken sin lyster och stabilitet. Ny spritlack förenar sig med den gamla.

Översadelintoneringen blir bara bättre för varje gång jag gör den då jag fortfarande lär mig hur jag ska göra det på bästa sätt rent praktiskt. Är väldigt nöjd med hur den blev på denna. Stallbenet måste vara 4 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter vilket är typiskt för en översadelintonerad gitarr. Mitt nya kompositstallben med gran mellan stolpar av ben under strängarna blir hälften så tungt som ett solitt stallben. Har testat kompositstallbenet på tre gitarrer hittills och alla har fått samma förbättring av tonen.  Bättre strängseparation, jämnare volym på strängarna och balanserad ton. Volymen är i stort sett densamma men upplevs först lite lägre då volymen kommer från ett bredare frekvensregister. Man får ton på alla strängar även på det översta bandet. Gitarren blir ”snäll”, hur hårt man än slår på strängarna låter den aldrig illa, hela tiden en rund klang som är skonsam för öronen. Var tvungen att tillverka ett solitt stallben också för att försäkra mig om att jag inte bara drömmer, och jag  kan konstatera att det jag beskriver är verklighet 🙂

När det gäller översadelintoneringen är den aldrig exakt densamma vid översadeln. På den här gitarren var det b strängen som kom närmast första bandet och inte A strängen som på de tre senaste. Jag tror inte det finns ett matematisk sätt att räkna ut hur det ska vara, det skiljer mellan olika gitarrer. Däremot finns det bara en lösning på ekvationen att få öppen sträng, tagen not på 3:e bandet och tagen not på 12:e bandet att stämma genom att flytta intoneringspunkten vid stall och översadel. Man får ta det som det blir.

Med Newtone Heritage 0.12 strängar och en K&K pickup låter den kanonbra uppmickad dessutom!

Fick klar ett dåligt samvete idag, en jättebamsing till gitarr som behövde allmän fix. Har aldrig sett ett större huvud på en gitarr, inte heller en så bred hals. Huvudet är 25 cm långt och greppbrädan 55 mm bred överst! Hade man med sig den på en kanotfärd behövde man inte nån reservpaddel. Vissa ackord är lite svåra att nå fram till 😉

Helt i plywood. Halsen behövde sättas om, banden och stämskruvarna bytas, stallet limmas om och ett nytt plektrumskydd tillverkas (det gamla saknades, använde skuggan i lacken som mall). Upptäckte också att krysset i lockets ribbning var av sekunda slag, en ribba var hel den andra var i två delar och helt enkelt limmad kloss mot den första… En av de två lösa ribborna hade lossnat vid krysset. Limmade och lade på ett ”lock” ovanpå krysset för att få ihop de två delarna. Sen fanns 5 krosskador på sidan, limmade in trä på insidan och det mossiga virket i krossen blev stabila.

Locket var deformerat kring stallet, värmde det planare under press innan jag limmade om stallet. Det blev bättre, vi får se om det håller i sig.

Stallet fick nya solida strängpinnar i mjölkplast. Stallbenet var fånigt tunt, så jag fräste upp spåret för ett 3 mm stallben. Genom att flytta intoneringspunkten så lång tillbaka det gick på det nya tjockare stallbenet fick jag den faktiskt att intonera helt OK. Det är nog första gången på den här gitarren!

Ville inte ha stor vridkraft på stallet, så jag limmade in halsen i en vinkel där den långa linjalen inte hamnade ovanpå stallet som vanligt utan ca 3 mm under. Det visade sig bli helt perfekt efter en slipning av greppbrädan (den hade en stor ”koreapuckel” vid halsinfästningen).

De nya stämskruvarna var 1 mm för långa, så jag fick fila allihop kortare för att de skulle få plats.

Spände på ett nytt set 0.10 strängar. Förutom att den är väldigt svårspelad pga den jättebreda greppbrädan låter den överraskande bra! På en av bilderna ser man 12:an bredvid min lokal parlor –  stor & liten 🙂

I katalogen från 1966 står det att att ”stallets fixering och den inre strukturen förhindrar att locket deformeras”. Jaja 😉