GammelGura 82

Har använt en hel del tid till experiment med översadelintonering och mitt nya komposit stallben. Ligger efter med att få klar GammelGuror och reparationer, men nu känner jag att det mesta har landat och kommer att bli mer effektiv framöver. Den här parlor gitarren från 1910-1920 med ådermålning är den första som är komplett med både översadelintonering och kompositstallben.

Den här gitarren har använts av frälsningsarmen när det begav sig som så många andra liknande, köptes på en frälsis loppis av beställaren. Helt OK skick, största problemet var nog en rejäl spricka i locket nedanför ljudhålet. Fyllde igen den med en gransticka från ett gammalt gitarrlock, stora sprickor måste fyllas i  med nytt trä. Bra tjocklekar på det mesta virket, originalgreppbrädan i rosewood behölls. Banden satt nästan helt rätt och jag behövde inte fylla igen och såga nya skåror för banden. Stallet i svartmålad lönn var också bra höjd på, fick bredda den lite på framsidan med en bit ebenholts för att få plats med stallbenet.

Stämskruvarna var i bra originalskick, men antingen hade de bytts ut väldigt tidigt eller också gjorde man fel på fabriken för hålen för stolparna var stora som för en nylonsträngsmekanik. De behövde fyllas igen och vi bestämde att den skulle få nya stämskruvar med moderna avstånd mellan stolparna istället för den gamla mekaniken som annars hade kunnat användas. Gav greppbrädan en svag 20″ radius för att göra den lättare att spela på.

Spritlacken var trött och skör. Det svarta på halsen hade en vitaktig hinna som inte var vacker. Halsen fick ny svart spritlack och resten av kroppen fick klarlack som gav tillbaka lacken sin lyster och stabilitet. Ny spritlack förenar sig med den gamla.

Översadelintoneringen blir bara bättre för varje gång jag gör den då jag fortfarande lär mig hur jag ska göra det på bästa sätt rent praktiskt. Är väldigt nöjd med hur den blev på denna. Stallbenet måste vara 4 mm tjockt för att nå fram till alla intonationspunkter vilket är typiskt för en översadelintonerad gitarr. Mitt nya kompositstallben med gran mellan stolpar av ben under strängarna blir hälften så tungt som ett solitt stallben. Har testat kompositstallbenet på tre gitarrer hittills och alla har fått samma förbättring av tonen.  Bättre strängseparation, jämnare volym på strängarna och balanserad ton. Volymen är i stort sett densamma men upplevs först lite lägre då volymen kommer från ett bredare frekvensregister. Man får ton på alla strängar även på det översta bandet. Gitarren blir “snäll”, hur hårt man än slår på strängarna låter den aldrig illa, hela tiden en rund klang som är skonsam för öronen. Var tvungen att tillverka ett solitt stallben också för att försäkra mig om att jag inte bara drömmer, och jag  kan konstatera att det jag beskriver är verklighet 🙂

När det gäller översadelintoneringen är den aldrig exakt densamma vid översadeln. På den här gitarren var det b strängen som kom närmast första bandet och inte A strängen som på de tre senaste. Jag tror inte det finns ett matematisk sätt att räkna ut hur det ska vara, det skiljer mellan olika gitarrer. Däremot finns det bara en lösning på ekvationen att få öppen sträng, tagen not på 3:e bandet och tagen not på 12:e bandet att stämma genom att flytta intoneringspunkten vid stall och översadel. Man får ta det som det blir.

Med Newtone Heritage 0.12 strängar och en K&K pickup låter den kanonbra uppmickad dessutom!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.