Det finns några eftersläntare från tidigare batcher. Det finns alltid en anledning till varför, jag har stött på problem jag inte kan lösa och tappat sugen. Den här Levinen var modern från 1950 och nästan för fin. Jag var inte van vid att hantera en burstlack vilket ställde till stora problem. Numera vet jag att man ska göra allt för att undvika att slipa bort färg på en burst, speciellt i en övergång mellan två färger…

Har jobbat med flera liknande Levin objekt, alla har haft en greppbräda som liknar en carving skida, de är ca 1 mm smalare på mitten och bredast högst upp och längst ned. Sidan är inte rak med andra ord. Skulle tro att man använde fel metod när man slipade halsen och inte tänkte på att hålla greppbrädans kant rak. När jag plockade isär den störde jag mig på det och slipade halsen rak, vilket gav ett fult sår i burstlacken på halsen. Inte bra!

Köpte en liten airbrush spruta och gjorde flera försök att fixa det. Jag var på god väg flera gånger men gjorde alltid en tabbe på slutet. Det slutade med att jag slipade den ren på lack och fick hjälp med bursten av Per Marklund som dels vet hur man gör och som har bättre verktyg. Tack Per! Nåväl. Fick lära mig nåt nytt och nästa gång kommer jag att lämna burstlacken ifred. Nu vet jag mer om hur man sprutlackar och Airbrushen kan säkert komma till användning framöver.

Lacken var det största problemet, men jag lyckades göra fel på många andra moment också. Ingenting gick som det skulle är väl en kort sammanfattning. Resultatet blev bra efter flera omtag, men det tog dubbelt så lång tid.

Den fick nytt stall, ny greppbräda med radius, översadelintonering och komposit stallben. Helt klart den gitarr av den här typen som låtit bäst.