Per Marklund, eminent byggare av fantastiska 1930-tals Martin kopior, har skaffat en ny proffsig CNC maskin. Han hjälpte mig att programmera och tillverka ett antal mothåll för lock och bottenribbningarna, tre olika radius. Har testat dom och de fungerar väldigt bra. Tack Per!

Betade av kön en plats, det blev en svensk gitarr men inte en Levin. Det finns inga stämplar på den, men allt tyder på att det är en Gerdin gitarr. Årtalet är osäkert, men ca 1910-1915 skulle jag gissa på. Den väldigt speciella infästningen med en rak ”dove tail” och några andra som detaljer som jag känner igen gör att jag är ganska säker på saken.

Gitarren hade varit med om en olycka med ett krokodilgap från halsfoten fram till midjan. Den hade lagats helt OK, dessutom var locket slipad trärent. Som tur var hade locket kvar 3 mm i tjocklek. I övrigt i bra skick med en lyxig ebenholtsbräda som var i bra skick (en av detaljerna som tyder på Gerdin). Stallet var märkligt, string through och i gran. Väldigt stort antagligen för att hålla. Stämskruvar av den gamla modellen med tätt mellan stolparna. Lite bilder efter isärtagningen, gitarren klämpassar i ett Gator 3/4 case 🙂

En anledning till krokodilgapet var att både hals- och bottenklossarna var väldigt klena. För klena. Det har funnits en idé om att ha väldigt smäckra klossar i den svenska byggtraditionen, drabbade även Levin under en kort period. Har sett flera svenskbyggen från 1940 och 1950 talen där bottenklossen spräckts då den varit lövtunn. Som tur är är det ingen som gör så nuförtiden. Jag limmade på förstärkningar i form av björkplywood på båda klossarna.

Ribbade om både botten och lock, originalet var sparsmakat! Sprickan i sargen förstärktes med lönnfaner. Ett stall med strängpinnar tillverkades av rosewood. Den är lite väl stor för sitt eget bästa, men jag ville täcka såret i locket efter det gamla stallet. Kolfiberstav i hals och nya stämskruvar blev det. Översadelintonering, komposit stallben och en monterad K&K mick beställdes.

Bandspåren i greppbrädan fyllde igen och nya sågades upp, det skiljde nån mm hit och dit. Däremot var brädan kapad kortare längst upp, precis där min översadelintonering ville ha det 🙂 Då brädan var ojämn minskades tjockleken från 4,5 till 4 mm vilket kan anses vara smärtgränsen. Fick inte plats med 2 mm sidodottar på den tunna greppbrädan så det fick bli 1,5 mm vita plastdottar istället.

Renoveringsprocessen var smärtfri och det mesta föll på plats. Jag gav locket lite gulorange färg innan jag lackade på med spritlack, använde teakspån som dragit i 99% sprit och löst upp lite av färgen i spånet. Väldigt naturlig och sparsmakad spritbets som är lätt att lägga på ett granlock utan att den får stora ojämna färgfläckar, man blöter på det som granen vill suga åt sig med en papperstuss vilket gör det hela jämnt i färgen. Metoden med spån i sprit fungerar med alla oljiga träslag, rosewood, teak, valnöt etc. Man kan få fram lite olika nyanser av brunt, gult och rött.

Har den just nu på vibrering men den låter bra. Jag är nöjd med den 🙂 Lite finbilder.

Lade in en ny metod som beskriver två jiggar, en för att limma botten och den andra för att limma halsen 🙂

En trotjänare i det tysta i lokalen är mina hyllplan med en fastklistrad remsa sandpapper. Jag köper självhäftande sandpapper för att planslipa, de används flera gånger varje dag. Jag har två hyllplan i en hållare under arbetsbänken och när de behövs tar det 10 sekunder för en halv böj och en tving och sen är man igång. Har två, en för trä och en för att slipa ben. Ben tar snabbt bort skärpan från sandpappret så jag sparar en för trä. Att slipa manuellt ger full kontroll och man slipper hämta biten i andra änden av rummet som kan hända med en eldriven slipmaskin!

Perfekt att planslipa en nyss limmad greppbräda på gitarren.

Ett hyllplan köpt på Jula med en påklistrad remsa självhäftande 80 sandpapper.

Går bra att forma en översadel. Jag slipar med långa tag och vrider benbiten i en halvcirkel medan jag drar den på sandpapperet för att få den slipade ytan i 90 grader.

En mycket bra sak med slipbrädan är att man enkelt kan samla in ben- eller trädamm för ”spackling” med superlim. Ett litet släpp av hyllplanet mot bordet och man får en fin hög damm att ta vara på 🙂

Skrev lite om den variant av ”ladder bracing” jag har som standard i mina GammelGura, finns under menyvalet ”Metoder”.

En veckas riktigt hårt jobb i lokalen gav resultat. Farre fick med sig en färdig GammelGura i form av en Levin från 1906. Levinen låter väldigt bra tycker både Farre och jag 🙂

Den gamla Europeiska damen från ca 1900 med fiolskruvar är nästan klar den också, återstår översadel och stallben och lite småfix på den. Den är speciell med greppbrädan i tre bitar, en ny hel greppbräda i ebenholts med en urfräsning längs ned för originalet med inläggningar (som var i gran!). Dessutom en kil vid locket för att inte få en ”slope off”. Även stallet fick nytt trä, en platta i rosewood under för att höja upp stallet och ett par bitar ebenholts för att förlänga framsidan för ett snett stallben. Stämskruvarna i trä ersattes med PegHeds skruvar med dold mekanik.

Har blivit en liten tradition att ha en lärling i lokalen en sommarvecka. Den som känner sig sugen att boka in en vecka nästa sommar kan höra av sig 🙂

Veckan som kommer har jag en lärling i lokalen. Vi ska ta oss an två gamla parlor gitarrer och om vi jobbar hårt och rätt blir de klara innan han åker iväg, men jag misstänker att lack måste torka på minst en av dom 🙂

Är mycket nöjd med den senaste GammelGura’n. Till skillnad från en del andra objekt gick den här som tåget, inga stora problem på vägen. Tycker också att översadelintoneringen och kompositstallet har ”landat”, har hittat bra sätt att jobba har skaffat en del nya och bättre verktyg för att underlätta arbetet. Jiggarna för bandning och halslimning och det faktum att jag alltid mäter in stallbenet numera gör att misstagen blir allt färre.

Det enda problem jag lärde mig av på denna var att originalstallen i lönn/päronträ är för mjuka. Stallbenet vill töja på träet och luta framåt trots att det är presspassning utan strängtryck på stallbenet. Gjorde ett omtag och tillverkade en replika i rosewood istället.

Den här är en typisk Tysk parlor från ca 1915 plus minus 5 år. Original stämskruvarna var ”felvända” vilket alltid är ett tecken på en äldre gitarr. Mycket lik den jag gjorde iordning som lokalgitarr. Tycker ändå att denna låter snäppet bättre, kan vara stallet som skiljer. Den hade renoverats tidigare, en stor bit av botten var ersatt av ett nytt mjukare trä. Limmade på en bit faner på insidan för att göra lagningen starkare. Botten och sida hade också lackats på med lite rödare spritlack än originalet, några gamla rinningar syns även om jag putsade bort det värsta. Annars i helt OK skick, ett 10-tal små maskhål i botten och sida är bara charmigt tycker jag! Halsen är precis i min smak med en fin avrundad V form och lagom tjock. Locket hade lossnat i purflingen, fick lägga in en extra kerfing på insidan och lägga in rosewoodlister i sprickan.

Tog några bilder innan jag limmade botten.

Låter väldigt bra, komposit stallben äger! Lite finbilder.

Upptäckte en bra metod att bli av med limkladd utan att tappa fibrer. Skrapar man med kniv eller rakblad händer det ofta att limmet tar med sig lite trä vilket man ska försöka undvika. Så här såg det ut inuti gitarren. Ett desperat försök att få den spelbar med små träbitar, på en stod det ”BAUHAUSE” 🙂

Plockade bort ribborna i vanlig ordning, men istället för att sanda eller skrapa med kniv använde jag en fuktig trasa och ett litet strykjärn.

Tryckte med det varma strykjärnet med höger hand på limkladdarna och resterna av ribborna och drog i den fuktiga trasan med den vänstra. Värmen, fukten och friktionen var en bra kombination. Limkladdarna försvann och resterna av ribborna kunde enkelt skrapas och torkas bort. Ingen förlust av fibrer!

Det här blir min standardmetod för att städa upp insidan.

Ägnade ett par timmar till att göra enkla demos för att demonstrera översadelintoneringen och komposit stallbenet. Två småmebranmickar i stereoposition utan någon som helst effekt. Använde lokalgitarren (som det står ”Tages” på!) för stallbenen och senast klara GammelGura 69 för översadelintoneringen. Två snarlika Europeiska gitarrer från ca 1910.

Tre stallben, två komposit stallben med gran och ceder och ett solitt stallben i ben.

Översadelintonering kombinerat med ett intonerat komposit stallben på GammelGura 69.

Demo översadelintonering (GammelGura 69)

Översadelintoneringen demonstreras med lite planlösa öppna ackord och annat. Ibland stämmer det inte helt då jag trycker hårdare än jag borde, men man hör i alla fall att det mesta stämmer som det ska.

Försökte spela samma snuttar med de olika benen. Alla låter bra, men lyssnar man noga hör man att tagningarna med komposit stallben har mer lyster och är inte lika platt som det vanliga solida stallbenet. Ceder har en mörkare klang än gran. Skillnaden är större i verkligheten som alltid! Lokalgitarrens stallben är lite slarvigt intonerade, jag ska se över den i gran och få den att stämma som den ska!

Demo solid bensadel (”Tages”)

Demo komposit stallben med gran (”Tages”)

Demo komposit stallben i ceder (”Tages”)

Gitarrerna är snarlika både i utseende och ton, men GammelGura 69 är snäppet vassare 🙂