Har fortsatt tillverka komposit stallben på flera GammelGura. Hade inne en vanlig x-ribbad Martin kopia (en Landola från 1970-talet) och passade på att testa på en större gitarre. Provade en ny idé med ett solitt stallben i ben, men med en 2 mm rosewood inlimmad längst ned och utsågade skåror ända ned till träet mellan alla strängar. Man har då lösa benbitar för varje sträng som hålls ihop av trästickan längst ned. Gjorde en test med  de tre olika stallbenen.

Vid 0, 19, 41 and 59 sekunder startar en ny del. Man kan flytta markören på alla tre spelarna till samma ställe genom att först trycka play, sen flytta fram och pausa spelaren på rätt sekund. När man trycker play på en spelare stannar den andra som spelade. Medan en spelare spelar kan man backa tillbaka startpunkten på den som spelade innan. På så vis kan man snabbt jämföra medan man minns hur den förra lät. Prova ett antal gången och du märker skillnaden som är subtil men tydlig.

Solitt ben / solid bone

Solitt ben med skåror / solid bone with cuts

Komposit stallben / composite saddle bone

Komposit stallbenet dämpar diskanten och ger ett öppnare, rundare och varmare ljud. I mina öron det bästa! Det skårade solida stallbenet låter öppnare med bättre separation än det solida. Det solida stallbenet låter väldigt styvt och trist tycker jag.

Misstänker att min stallplatta i gran gifter sig bättre med komposit stallbenet med gran emellan benstolparna än med Landolans lönnplatta. Dessutom är små parlor gitarrer väldigt diskantrika och tjänar på att dämpas lite i diskanten och mjukas till. Kanske därför jag gick igång som jag gjorde på komposit stallbenet på mina GammelGura!

Man kan tycka att skillnaden är subtil, men spelar man mer än 5 minuter hinner man lyssna in sig ordentligt. Alla stallben låter bra i början, men med ett solitt stallben blir tonen tråkig efter ett tag. De andra två kan man spela länge med och speciellt komposit stallbenet! 🙂

Har en kund som är ute efter att köpa en Levin parlor liknande GammelGura 84 (i min förra post). Kanske finns det nån därute?

En av två GammelGura som blev gjorda under en vecka tillsammans med Farre. Den här fina Levin parlor gitarren blev klar och fick följa med hem. Inga bilder blev tagna av mig, men här är bilder tagna av Farre.

Det handlar om en finare modell av det vanliga parlorformatet, lite bredare sarg än de billigaste. Dessutom rosewood i både greppbräda och stall. Virket var i bra skick och båda delarna kunde återanvändas. Även stämskruvarna fick vara kvar då de var i bra skick. Vi satte inte på mässingsband utan valde vanliga nickelband för att hålla den mer originaltrogen.

Botten öppnades upp och halsen fick en kolfiberstav inlimmad. Med botten uppe kunde vi bli av med lönnstickan tvärs över locket under stallet som tar bort det mesta av tonen. Den fick nya ribbor i både lock och botten utom de två i botten som syns genom ljudhålet. En K&K monterade och den fick både översadelintonering och ett komposit stallben. En GammelGura modell ”light” alltså som är lite mer originaltrogen.

Vi delade på jobbet, Farre fick ta hand om en del moment som inte går att göra alltför mycket fel med 😉 Putsa alla ribbor, men även passa in ribborna och stallplattan i locket. Slipning av greppbräda, bandning och bandputs och flera andra moment också. Själv ställde jag till det i onödan när jag tunnade botten (som var ojämn i tjocklek) i valsputsen, märkte inte att botten inte var helt plan där den limmats till bottenklossen och den blev lite för tunn just där. Vi räddade situationen med att fylla i med lite extra fanér.

Annars gick det mesta som det skulle. Lacken hann inte torka helt, men nu har den putsats upp till lagom blankhet när väl lacken hårdnat. Låter väldigt bra! Lite finbilder.

Den här bilden var cool! 🙂

Det finns gitarrer och det finns gitarrer. Vi har nylonsträngade akustiska gitarrer, stålsträngade akustiska gitarrer, akustiska jazz-gitarrer, akustiska resonatorgitarrer och elgitarrer. Jag har ordnat dom efter vilken volym strängarna kan ge instrumentet.

De fysiska lagarna är förstås detsamma för alla gitarrer, men jag har märkt att ju mer volym det finns att tillgå, ju svårare är det att höra vad som är orsak och verkan för olika konstruktionsdetaljer! Ju svagare volym man kan få ut av från strängarna desto större krav ställs på den som bygger.

Per Marklund, eminent byggare av fantastiska 1930-tals Martin kopior, har skaffat en ny proffsig CNC maskin. Han hjälpte mig att programmera och tillverka ett antal mothåll för lock och bottenribbningarna, tre olika radius. Har testat dom och de fungerar väldigt bra. Tack Per!

Betade av kön en plats, det blev en svensk gitarr men inte en Levin. Det finns inga stämplar på den, men allt tyder på att det är en Gerdin gitarr. Årtalet är osäkert, men ca 1910-1915 skulle jag gissa på. Den väldigt speciella infästningen med en rak ”dove tail” och några andra som detaljer som jag känner igen gör att jag är ganska säker på saken.

Gitarren hade varit med om en olycka med ett krokodilgap från halsfoten fram till midjan. Den hade lagats helt OK, dessutom var locket slipad trärent. Som tur var hade locket kvar 3 mm i tjocklek. I övrigt i bra skick med en lyxig ebenholtsbräda som var i bra skick (en av detaljerna som tyder på Gerdin). Stallet var märkligt, string through och i gran. Väldigt stort antagligen för att hålla. Stämskruvar av den gamla modellen med tätt mellan stolparna. Lite bilder efter isärtagningen, gitarren klämpassar i ett Gator 3/4 case 🙂

En anledning till krokodilgapet var att både hals- och bottenklossarna var väldigt klena. För klena. Det har funnits en idé om att ha väldigt smäckra klossar i den svenska byggtraditionen, drabbade även Levin under en kort period. Har sett flera svenskbyggen från 1940 och 1950 talen där bottenklossen spräckts då den varit lövtunn. Som tur är är det ingen som gör så nuförtiden. Jag limmade på förstärkningar i form av björkplywood på båda klossarna.

Ribbade om både botten och lock, originalet var sparsmakat! Sprickan i sargen förstärktes med lönnfaner. Ett stall med strängpinnar tillverkades av rosewood. Den är lite väl stor för sitt eget bästa, men jag ville täcka såret i locket efter det gamla stallet. Kolfiberstav i hals och nya stämskruvar blev det. Översadelintonering, komposit stallben och en monterad K&K mick beställdes.

Bandspåren i greppbrädan fyllde igen och nya sågades upp, det skiljde nån mm hit och dit. Däremot var brädan kapad kortare längst upp, precis där min översadelintonering ville ha det 🙂 Då brädan var ojämn minskades tjockleken från 4,5 till 4 mm vilket kan anses vara smärtgränsen. Fick inte plats med 2 mm sidodottar på den tunna greppbrädan så det fick bli 1,5 mm vita plastdottar istället.

Renoveringsprocessen var smärtfri och det mesta föll på plats. Jag gav locket lite gulorange färg innan jag lackade på med spritlack, använde teakspån som dragit i 99% sprit och löst upp lite av färgen i spånet. Väldigt naturlig och sparsmakad spritbets som är lätt att lägga på ett granlock utan att den får stora ojämna färgfläckar, man blöter på det som granen vill suga åt sig med en papperstuss vilket gör det hela jämnt i färgen. Metoden med spån i sprit fungerar med alla oljiga träslag, rosewood, teak, valnöt etc. Man kan få fram lite olika nyanser av brunt, gult och rött.

Har den just nu på vibrering men den låter bra. Jag är nöjd med den 🙂 Lite finbilder.

Lade in en ny metod som beskriver två jiggar, en för att limma botten och den andra för att limma halsen 🙂

En trotjänare i det tysta i lokalen är mina hyllplan med en fastklistrad remsa sandpapper. Jag köper självhäftande sandpapper för att planslipa, de används flera gånger varje dag. Jag har två hyllplan i en hållare under arbetsbänken och när de behövs tar det 10 sekunder för en halv böj och en tving och sen är man igång. Har två, en för trä och en för att slipa ben. Ben tar snabbt bort skärpan från sandpappret så jag sparar en för trä. Att slipa manuellt ger full kontroll och man slipper hämta biten i andra änden av rummet som kan hända med en eldriven slipmaskin!

Perfekt att planslipa en nyss limmad greppbräda på gitarren.

Ett hyllplan köpt på Jula med en påklistrad remsa självhäftande 80 sandpapper.

Går bra att forma en översadel. Jag slipar med långa tag och vrider benbiten i en halvcirkel medan jag drar den på sandpapperet för att få den slipade ytan i 90 grader.

En mycket bra sak med slipbrädan är att man enkelt kan samla in ben- eller trädamm för ”spackling” med superlim. Ett litet släpp av hyllplanet mot bordet och man får en fin hög damm att ta vara på 🙂

Skrev lite om den variant av ”ladder bracing” jag har som standard i mina GammelGura, finns under menyvalet ”Metoder”.

En veckas riktigt hårt jobb i lokalen gav resultat. Farre fick med sig en färdig GammelGura i form av en Levin från 1906. Levinen låter väldigt bra tycker både Farre och jag 🙂

Den gamla Europeiska damen från ca 1900 med fiolskruvar är nästan klar den också, återstår översadel och stallben och lite småfix på den. Den är speciell med greppbrädan i tre bitar, en ny hel greppbräda i ebenholts med en urfräsning längs ned för originalet med inläggningar (som var i gran!). Dessutom en kil vid locket för att inte få en ”slope off”. Även stallet fick nytt trä, en platta i rosewood under för att höja upp stallet och ett par bitar ebenholts för att förlänga framsidan för ett snett stallben. Stämskruvarna i trä ersattes med PegHeds skruvar med dold mekanik.

Har blivit en liten tradition att ha en lärling i lokalen en sommarvecka. Den som känner sig sugen att boka in en vecka nästa sommar kan höra av sig 🙂