GammelGura 83

Den andra GammelGura med både översadelintonering och kompositstall blev klar. Den här gången en Levin parlor från 1925.

Bra skick, men sällan har jag sett ett sådant måndagsexemplar. På 1920 talet började man göra betydligt fler instrument och man anställde många nya medarbetare som behövde lite tid att lära sig. Den här hade flera produktionsfel. Till att börja med var granlocket inte helt torr när den byggdes (antagligen) då den hade några rejäla sprickor nedanför stallet men också på kinden av locket ovanför ljudhålet, nånting man sällan ser. Vidare har huvudet en rätt ful kvist på framsidan. När man slipade den innan lackning höll man på för länge på sargen i en av de nedre böjarna. På ett ställe var sargen bara 0,2 mm tjockt! Man hade kunnat köra in lillfingret, men konstigt nog hade den hållit ihop. Samma sak hade skett med botten som var 2,4 mm tjock istället för de 3 –  3,5 mm som brukar vara vanligt. Just det sista var bara bra, med tanke på hur den låter när den är klar ska man tunna ut alla bottnar på Levin parlors till 2,5 mm! 🙂

Stallet var av den enklaste typen och ersattes med ett pyramidstall i rosewood. Greppbrädan var en rätt trist planka i valnöt och även den ersattes med rosewood. Halsen var av hård lönn och bra, men fick en kolfiberstav infräst som vanligt. Stämskruvarna var i dåligt skick och ersattes med nya efter pluggning och omborrning. Halsen var inte slipad helt rak så det fick bli en liten slipkant där halsen stack ut från den nya raka brädan.  Halsen hade fått den vanliga skruven i halsfoten utifrån då limmet som är det enda som håller halsen på de här hade lossnat. Någon hade ristat in “M L” på baksidan av huvudet. Rester av målarfärgen på den en gång färgglada plaketten i mässing fanns kvar.

Den nya greppbrädan fick en 16″ radius enligt önskemål. Ingen K&K monterades.

Den svaga nedslipade sargen fick en rjäl förstärkning på insidan, botten fick fem klenare ribbor istället för fyra. De största sprickorna i locket fick en gransticka inlimmad.

Stallbenet fick ovanligt spridda intoneringspunkter efter översadelintoneringen, ett 4 mm brett stallben räckte precis. Det här var den första gitarr jag provade ett kompositstall på med lönn och små benklossar under strängarna. Gjorde ett nytt med benstolpar och gran och fick den att låta lite bättre. Ett solitt stallben, ett i lönn och den med slutgiltiga i gran skickas med gitarren. Återigen blev både intoneringen och klangen så bra som jag just blivit van. Låter bra, speciellt då såna här Levin parlors brukar vara svårare att skrämma igång än de Europeiska från samma tid (kan eventuellt bero på det långsmala locket på Levin parlors).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.