Senast färdiga GammelGuran är en Levin med flytande stall från 1929. Åren runt 1930 hade Levin några modeller som hade extra tjock hals och det här är en av dom.

Det här exemplaret hade genomgått en ”renovering” tidigare där botten, sida och hals slipats ren på lack. Locket var också omlackad, men hade åldrats med behag. Den enda originallacken som fanns kvar var på huvudets båda sidor.  Stämskruvarna var udda och inte i bra skick. Stränghållaren var av den platta plåt typen (senare fick de dekorationer i form av utstansade mönster och Levin ingravering). Jag gilla de platta stränghållarna bättre då man kan dämpa metallklangen med en tjock svart svetstejp på baksidan. Den här fick två lager tejp för att verkligen bli av med den fula metalliska biklangen.

Greppbrädan i valnöt hade rejäl radius, mer än en Telecaster. Den byttes till en NOS Levin bräda i rosewood som jag fått av Tomas Fredholm som köpte upp ett lager när Levin lades ned. De nya brädan fick en rimligare radius på 10″ och slipades så tunn det gick för att kompensera för den tjocka halsen.

Vid renoveringen hade halsen epoxylimmats och jag var tvungen att nytillverka halsklossen. Det fanns också oförklarliga skador längst bak på gitarren som fyllts i med plastic padding och lite färg ovanpå… Bitar av sidan hade lossnat, jag fällde in nytt trä istället för plastic paddingen 🙂 En liten rest av paddingen finns i en spricka på locket, lämnade kvar det medvetet. Locket hade sina sprickor och några var OK lagade och andra fick limmas igen och få laglappar över sig på insidan. En trevlig egenskap hos locket var att den hade en fin krökning som hjälper till att hålla emot trycket från strängarna.

Hals, sida och botten är i vacker flammig björk.  Botten hade en kvist som förr doldes bakom brun färg. Använde den bleknade originalbruna färgen som fanns kvar på baksidan av huvudet som mall (under stämskruvarna fanns en djupare brun färg) för spritlacken som lades på i flera varv. Det vackra virket i botten skimrar när man  vrider på gitarren.

Kanten på botten hade slipats alldeles för rund under den förra renoveringen, jag löste det med att fräsa in en bottenlist i björk runtom för att få en normalare kant.

Nya stämskruvar monterades. Ett problem är att baksidan av huvudet inte är helt plan utan har en liten böj nära översadeln. Det gör att några stämskruvar går lite trögare än de borde, men det är inget stort problem.

Ribbade om lock och botten. I locket fick den ladder bracing högst upp och två längsgående ribbor under stallet. Ladder bracing under stallet är inte bra, ska det hålla blir locket för styvt. Tog ned tjockleken på de två ribborna under stallet så mycket jag tordes och jag måste säga att det här är den Levin med stränghållare som har låtit bästa av alla jag gjort iordning. Krökningen på locket gjorde att jag tordes ta bort mer trä från ribborna. Strängade upp med Newtone Masterclass 0.11 strängar.

Stallet är ställbart och high tech med två K&K pickups monterade. Den ena plattan tar upp locket och ger mycket bas, den andra tar upp mer av strängarna. Tillsammans blir det en bra mix. Individuell intonering gjordes med lösa bandbitar. Två små hål gjordes i locket för micksladdarna som döljs under stränghållaren.

Översadeln intonerades och greppbrädan fick mässingsband.

Är nöjd med resultatet. I min smak kommer aldrig en gitarr med konventionell stränghållare och flytande stall att låta lika bra som en gitarr med fast stall, men det här är den första med flytande stall som jag inte tröttnat på när jag spelar på den. Ett väldigt bra tecken 🙂

Har fått mer erfarenhet av rundstavarna mellan strängkula och undersidan av stallet. Inget annat träslag än gran eller det trä som finns i locket (ceder etc.) är det man ska använda. Stavar i hårt trä som t.ex. björk ger för hög volym och för stark attack, dessutom med en ful bismak i tonen. Med granpluggar får man tillräckligt av den klarhet, volym och attack man behöver utan att tonen förändras.

En annan sak jag upptäckt är att det lilla locket i hårt trä där strängkulan vilar är viktig. Utan den får man inte samma effekt, ytan där kulan vilar ska vara väldigt hård.

Sen är det en smaksak vad man vill ha, utan pluggarna får man en volymsvag och mjuk gitarr som inte är aggressiv och tydlig. Har man känsliga öron som jag är det inte helt säkert att pluggarna är det bästa alternativet i alla lägen. Man kan förstås lära sig bli lättare på handen och få ned volymen den vägen, men den hårda attacken finns fortfarande kvar. Själv ska jag ha två gitarrer att välja mellan, med och utan pluggar.

Håller på med en Levin parlor med tryckande stall och stränghållare. Eftersom jag sällan jobbar med sådana har jag alltid varit osäker på hur kraftigt locket måste ribbas för att inte gå sönder och samtidigt låta så bra den kan. Trots letande på nätet har jag aldrig hittat siffror på vilket tryck locket utsätts för med olika höjd på stallet och olika strängtjocklekar. Jag gjorde en jigg med min badrumsvåg för att få ungefärlig uppfattning om vilket tryck i kilo som stallet utsätter locket för.

Halsen till Levinen från 1929 användes i jiggen. Badrumsvågen agerar lock och ligger i jämnhöjd med undersidan av greppbrädan och fästpunkten för stränghållaren. Jiggen fick samma längd som Levinen, testarna gjordes med 63 cm mensur precis som på en Levin parlor.

Ett gammalt ställbart stall gjorde att jag kunde justera in olika höjder på stallet. Vågen var lite knepig, den måste ”chockas” igång för att visa vikten. Jag fick lyfta stallet med uppstämda strängarna och släppa ned, då började vågen kalibrera sig, tänk lite och sen visa vikten. Inte idealiskt, men det fungerade nog rätt bra trots allt.

Testade tre olika strängset, Martin 0.10, Newtone Masterclass 0.11, John Pearse 0.12 och dessutom Newtone Heritage 0.12.

De absoluta värdena på antalet kilo kanske inte är helt rätt med tanke på den kluriga vågen, men den inbördes skillnaden mellan de olika strängarna borde vara rätt då allt mättes med vågen på samma ställe och allt annat lika förutom att stallet fick olika höjd. Fick också samma värden om jag mätte om mer än en gång. Stallets höjd i mm och tryck i kilo i tabellerna nedan.

Martin 0.10 set
15  mm – 5,7 kg
16  mm – 6,1 kg
17  mm – 6,5 kg
18 mm – 7,0 kg
19 mm – 7,5 kg
20 mm – 8,1 kg
21 mm – 8,6 kg
22 mm – 9,2 kg
23 mm – 9,9 kg
24 mm – 10,3 kg
25 mm – 10,6 kg

Newtone Masterclass 0.11

15  mm – 5,9 kg
16  mm – 6,6 kg
17  mm – 7,1 kg
18 mm – 7,6 kg
19 mm – 8,1 kg
20 mm – 8,6 kg
21 mm – 9,1 kg
22 mm – 9,6 kg
23 mm – 10,1 kg
24 mm – 10,7 kg
25 mm – 11,2 kg

John Pearse 0.12

15  mm – 6,8 kg
16  mm – 7,5 kg
17  mm – 8,2 kg
18 mm – 8,7 kg
19 mm – 9,4 kg
20 mm – 9,9 kg
21 mm – 10,6 kg
22 mm – 11,3 kg
23 mm – 11,8 kg
24 mm – 12,4 kg
25 mm – 12,7 kg

Newtone Heritage 0.12

15  mm – 5,8 kg
16  mm – 6,3 kg
17  mm – 6,9 kg
18 mm – 7,4 kg
19 mm – 8,2 kg
20 mm – 8,5 kg
21 mm – 9,3 kg
22 mm – 9,6 kg
23 mm – 10,1 kg
24 mm – 10,6 kg
25 mm – 11,1 kg

En sak som jag inte riktigt hade kläm på var att avståndet från stallet till fästpunkten på stränghållaren är väldigt viktig för vilket tryck stallet får. Egentligen brytningsvinkeln över stallet. I min jigg var det avståndet 15,5 cm istället för 15 cm på Levin parlor gitarren. Gjorde ett test till för att få lite hum om hur trycket på stallet varierar med avståndet från stall till hållarens fästpunkt.

Använde John Pearse 0.12 strängarna. I tabellen avståndet från stall till hållarens fästpunkt och trycket på ett 20 mm högt stall.

15,5 cm – 9,9 kg
16 cm – 9,7 kg
17 cm – 9,2 kg
18 cm – 8,7 kg
19 cm – 8,1 kg
20 cm – 7,7 kg
21 cm – 7,5 kg
22 cm – 6,9 kg
23 cm – 6,8 kg
24 cm – 6,4 kg
25 cm – 6,3 kg

Den mätningen var extra krånglig då jag fick flytta en kloss för att fästa stränghållaren mellan varje mätning, sen blev det lite väl många varv på strängen på slutet med det kortaste avståndet. Men det ger en uppfattning om vilken påverkan brytningsvinkeln över stallet ger. Med lite omräkning  kan man  klura ut ungefär vad stallet får för tryck med strängar liknande de jag testade med hjälp av skillnaden i det aktuella avståndet från stall till stränghållarens fästpunkt jämfört med experimentets 15,5 cm 🙂

Kommer att testa locket med en dunk vatten kalibrerad till tyngden för  den stallhöjd jag vill ha framöver. Istället för som tidigare på ren intuition med tummarna.

Nu skrotar jag jiggen och gör någonting vettigare!

En PDF fil med resultatet.

Var tvungen att ta mig an den sista detaljen i kedjan som jag inte experimenterat med än, stallet. Stallet är en viktig tonskapande detalj och jag gillar verkligen ljudet av gran! Problemet är att stallet utsätts för stora krafter, så hela stallet kan inte vara i gran. Som alltid när jag löser ett problem kommer själva konstruktionen på plats medan jag tillverkar, inga ritningar här inte 🙂

Gjorde en variant på Stewmac’s standard pyramidstall i ebenholts.

Började med att limma ihop ett ”kryssfanér” av två 5 mm tjocka granplattor. Vid varje stränghål lade jag in en 3 mm tjock rektangel i rosewood med ådringen  tvärs hålet för att inte strängen ska kunna gräva in sig i den. För att ge stallbenet stadga blev det en rejäl bit rosewood överst och dessutom en tunnare bit rosewood i andra änden. Lämnade ett par mm gran under de två sista bitarna. För att inte svampa till mothållet för strängkulan borrade jag in pluggar i björk på undersidan genom ca 5 mm gran. Limmade med hudlim mellan granbitarna och bitarna kring stränhålen, epoxy för att fylla ut de svåraste passbitarna på fram och baksidan och superlim för björkpluggarna. Kanske jag eventuellt borrar in tre 3 mm rundstavar på sidan mellan den bakre och främre plattan i rosewood för att inte stallet ska kunna splittras i mitten enligt planen, känns som att det skulle vara tillräckligt starkt som det är.

Stallet ska målas svart innan det monteras på plats. Ska monteras på min lokalgitarr som behöver uppdateras, kan ta ett tag. Vill testa om den håller för strängdraget även på lång sikt, men jag tror det är starkt nog. Ska bli intressant att testa!

Vikten på ebenholtsstallet är 26,9 gram men bara 15,8 för granstallet.

Efter att ha läst en rätt trögläst bok och kollat runt på nätet tror jag att jag har lite bättre koll på hur en gitarr fungerar.

Allt börjar med att strängen knäpps med fingret eller plektrumet. Strängen skapar en hel kompott av frekvenser, ett frekvensrecept. Grundtonen för strängen plus en hel serie övertoner. Frekvensreceptet filtreras sedan i varje ny del av gitarren som energin ska passera. Strängens frekvensrecept filtreras av stallben, stall, stallplatta i den ena änden och översadel, greppbräda och hals i den andra. Lock, sida och botten bidrar med nya filter som formar om strängens frekvensrecept. Allt detta sker väldigt snabbt, energin från strängens två ändar blandas sen upp och interfererar med varandra, gitarrens delar vibrerar och ljudvågor skapas av luften i och omkring hela gitarren.

Varje ny del som frekvensreceptet passerar förändrar receptet genom att släppa igenom en del frekvenser transparent och dämpa andra. Med andra ord tillför man aldrig ton i ett stallben eller översadel utan istället dämpas vissa frekvensers volym och andra bibehåller sin volym.

Inte ens med en superdator kan man hålla koll på allt som sker efter det ögonblick som strängen släpps från plektrumet!

Det intressanta med den här beskrivningen är att man kan identifiera vad som mest påverkar klangen hos gitarren. Man kan säga att ju närmare strängen desto viktigare är det att inte göra fel då fel filtrering av frekvensreceptet i en detalj påverkar alla delar därefter. De viktigaste delarna som formar gitarrens ton är därmed

• Strängen
• Översadel / Stallben och stall
• Hals och greppbräda / Stallplatta

Det ljud man hör kommer till största delen från lock och botten och den inneslutna luften. Ribbor och material i gitarrkroppen formar den slutliga tonen, men intressant nog bara med det frekvensrecept som är input och som är resultatet av filtreringen av delarna närmast strängen!

När jag försökt få GammelGura gitarrer att låta bättre har jag koncentrerat mig på att försöka förbättra de uppräknade delarna närmast strängen. Alla som jobbat med gitarrer vet att olika typer av strängar ger olika sound, det är ett av de enklaste sätten att forma ljudet som man vill ha den i sin gitarr. Materialet i översadel och stallben är också viktiga, det är stor skillnad i ljudet från plast och ben. Materialet i stallplatta och hals/greppbräda formar också ljudet.

Har fastnat för Newtone Heritage strängarna på GammelGura då de dels har låg tension, men också låter väldigt bra.

Översadeln gör jag alltid i ben. Benet släpper fram höga frekvenser som fungerar väldigt bra i en gitarr utan att låta metalliskt eller irriterande. Ben är hårt och dämpar inte tonen och energin som t.ex. plast.

Har inte medvetet valt material i greppbräda och hals då det för det mesta är givet i gitarrobjektet. Tycker ändå att både rosewood och lönn låter bättre i greppbrädan än ebenholts (som är överlägset snyggast!). Är inte imponerad av Levins brädor i valnöt, inte heller gamla amerikanska eboniserade brädor, dom byter jag ut när jag får chansen. Kolfiberstaven har klang och samma vikt som trä, klart bättre än en dragstång som både är tung och helt död.

Stallbenet gjorde jag också helt i ben innan jag kom på komposit stallbenet som filtrerar strängens frekvensrecept delvis genom gran och som ger varje sträng större möjlighet att vibrera individuellt utan att styras av de övriga strängarna (via ett styvt helt stallben) med bättre strängseparation som följd.

Stallplattan gör jag i gran för att återigen filtrera strängens frekvensrecept på samma sätt som locket i gran kommer att göra.

Frekvensreceptet som sprider sig från stallplattan ut i locket liknar lockets eget efter att ha filtreras genom gran i både stallben och stallplatta. Ett filter (stallben/stallplatta) i ett annat material dämpar några  frekvenser som locket väldigt gärna vill släppa fram och släpper fram mer av frekvenser som granen i locket dämpar. Man kan säga att ljudet från gitarrlocket efter stallben med gran och stallplatta i gran låter högre och extra mycket gran!

Det senaste tillskottet i arsenalen, ”turbopluggarna”, ser till att mindre energi försvinner som värme då strängen töjs när den knäpps. Påverkar inte frekvensreceptet mycket men gör att mer energi från strängen kan passera stallben och stallplatta. Höga frekvenser dämpas dock mindre mellan sträng och lock.

Det enda jag inte gett mig på än är nog själva stallet. Problemet med den är att den måste hålla för stora krafter, men kanske kommer jag på nåt som skulle kunna bidra till bättre strängseparation eller mera gran! 🙂

Gjorde iordning en gitarr jag nyligen köpt på auktion i Östersund. Hade några idéer att testa.

Det är en tämligen ordinär ådermålad gammal parlor från ca 1910. Lite mindre, totalläng 92 cm och med en 626 mm mensur. Rätt smal greppbräda, 45 mm vid översadeln och en bekväm V formad hals. En typisk Tysk med lönn i botten, sida och hals, fint granlock och mustaschstall i lönn. Greppbrädan i rosewood är lite lyxigare än brukligt. Stämskruvarna var helt OK men udda så jag monterade nya. Inga stora problem med den förutom ett par sprickor i locket.

Eftersom greppbrädan var i rosewood behöll jag den men skårade om banden då alla band inte satt på rätt ställe. Även stallet var i bra skick och fick vara kvar. Pluggade och borrade om stränghålen samt förstärkte stallet framför stallbenet (tidigare ett band) med ebenholts för att stallbenet inte skulle vika sig i den mjuka lönnen.

Halsen fick den vanliga kolfiberstaven och både hals och stall lackades svarta med spritlack. Nya ribbor limmades in i både lock och botten. En K&K mick monterades också.

De två saker jag testade på den här var dels en platt ribba i botten, den tredje ribban av fyra och det jag kallar ”turbopluggar” i stallplattan. Rundstavar i björk för att ge bättre mothåll än den svampiga granen i locket mellan strängkula och stallets undersida.

Efter den långa proceduren att få ihop alla delar, översadelintonera, göra komposit stallben och lacka, kan jag konstatera att båda experimenten var lyckade. Den platta ribban i botten gör att botten lever med och bidrar till klangen (man bör hålla den från magen när man spelar som annars dämpar botten). ”Turbopluggarna” gav högre volym, lite mer övertoner och sustain samt en klarare och mer separerad ton 🙂

Är väldigt nöjd med hur den låter och blev lite förvånad att ”turbopluggarna” gav en så pass stor effekt!

Kommer att använda båda detaljerna i kommande GammelGura. Innan de nya strängarna tappat sin sprilliga nyklang var volymen nästan för hög, men efter några dagars spelande lugnade den ned sig lite.

Behövde göra tillverkningen av komposit stallbenet snabbare och effektivare och gjorde en jigg till min såglåda från Stewmac. I lådan finns en liten styrpinne som används för färdiga mallar för att skåra upp greppbrädor till en handfull standard mensurer. Har aldrig använt den då jag aldrig har standard mensur på de gamla brädorna som ska sågas till. Har ibland tänkt kapa bort den, men aldrig gjort det. Tur var det!

Så här blev jiggen. Mässingsplattan har små jack som gör att man lätt kan såga två spår med 5 mm avstånd mellan varandra, bara såga och flytt fram ett hack. Ett färdigsågat granämne sitter fasttvingad i jiggen.

Så här ser det ut i sågboxen. Tappen mellan två sågningar böjer jag av med sågen fäst överst på tappen, granen går alltid av längst ned.

Beroende på väder och allmänna tillståndet blir bredden på gluggen nån tiondel plus minus. Därför har jag tillverkat benbitar med några olika tjocklekar att passa in. Fördelen med sågen är att alla snitt blir raka och i vinkel, superlim är inte ett lim som fyller ut så det gäller att få bra passning.

Nu går det dubbelt så fort att tillverka stallbenet och resultatet blir bättre 🙂

Lade in en ny metod om hur jag återanvänder en gammal greppbräda.

Det är är en ovanlig gitarr, en riktigt gammal sjusträngad Rysk parlor från ca 1890 (det är väldigt svårt att säga exakt hur gammal den är). Köpte in den av en samlare i Sundsvall tillsammans med 4 andra gamla parlor gitarrer. Han hade i sin tur köpte den av en Ryss som hade flyttat/flytt från Sovjet när det begav sig och som tog med sig gitarren. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, men fick kontakt med en kund som spelar klassisk musik från Ryssland där det krävs sjusträngade gitarrer. Stämningen på de sju nylonsträngarna på en Rysk sjusträngad gitarr är är DGBDghd (stora bokstäver spunna strängar).

Kunden vill ha den så mycket som möjligt i originalskick. Men den hade problem. Halsen var krökt och behövde rätas ut och förstärkas med en kolfiberstav. Det fanns ingen egentlig greppbräda, istället hade halsen slipas till en kraftig radius och ett 0.6 mm ebenholtsfaner klistrats på. Banden var av typen ”bar frets” vilket tyder på ålder. Faneret hade släppt här och var. Någon hade skrotat den ställbara Stauffer mekaniken i halsfoten och istället byggt om till en dove tail. Hela gitarren inklusive stall och greppbräda var indränkt i tjock spritlack med diverse rinningar… Fantastiskt nog var sida, lock och botten i det närmaste hel förutom en liten skada på lockets kant och en limmad spricka bakom stallet. Sidan hade också ett par stabila lagningar. Några av ribborna i botten hade också börjat sticka ut från sidan på några ställen, men inte så mycket att det måste fixas. Stallet var helt, men i behov av omlimning.

Stämskruvarna är värda att nämnas också. Helt handgjorda friktionsskruvar som på en ukkulele. Grovt tillyxade knoppar i ben och t.om. de fyrkantiga låsmuttrarna var handgjorda! Charmiga, men fungerade inte jättebra.

Botten och sida var fanerad med sycamore/lacewood. Halsen i lönn och solid gran i locket.

Kroppen fick vara i det närmaste orörd, limmade in ett par granstickor på ömse sidorna av ljudhålet som behöver stärkas upp. Fanns ingen stallplatta så jag limmade också in små rundlar i lönn i de sönderkexade strängpinnhålen. En ribba i locket var en aning lös och fick limmas, i övrigt gjorde jag inget annat än att sprita bort den tjocka spritlacken och limma om stallet.

Desto mer jobb var det med halsen och halsinfästningen. En tunn greppbräda i ebenholts fick ersätta det tunna faneret och en kolfiberstav fälldes in i halsen. En liten pinne i kolfiber fick förstärka överhänget längst ned också. Kunden ville ha en platt greppbräda. Halsen hyvlades plan, fick dessutom fälla in två lönnlister att fylla ut kanten mellan hals och greppbräda då kanten på ”greppbrädan” hade gjorts väldigt rund. Infräsningar i halsfoten när man tillverkade en dove tail fick limmas igen med bitar av lönn. Allt ihoplappande kunde sen döljas under svart färg 🙂 Greppbrädan fick nya band i mässing.

Hade en komplett mekanik för halsjusteringen på lager. Såna säljs fortfarande av samma firma i Tyskland som gjorde Stauffers original. Fick meka en hel del med den då halsklossen var ovanligt tjock och skruven i mekaniken för kort.  Fick till en fungerande lösning genom att vända delen som ska sitta i halsklossen åt fel håll. Fick också fylla igen uttaget i kroppen för  halsfoten med bitar av ebenholts för att passa ihop med halsfoten.

Mekanikerna ersattes med nya fina Waverly ukkulelemekaniker. De här har en fjäder inbyggd i mekaniken som gör det lätt att ställa trögheten. Betydligt bättre funktion.

Stallet var krökt på toppen för att passa den gamla greppbrädan med radius och fick planas ut. Det visade sig att hela gitarren var lite böjd och vriden åt olika håll och det behövdes mer höjd på bassidan vid stallet. Lösningen fick bli ett infräst stallben i ebenholts med ett band på toppen istället för det fast monterade banden ovanpå stallet. Fräste ”stallbenet” med en försiktig intoneringsvinkel på 1 mm. Höjden på stallbenet kan vara vad som helst då stränghöjden enkelt kan justera med en klocknyckel som ändrar vinkeln på halsen. Intressant nog kan även intoneringen och vinkeln sida-till-sida justeras genom att flytta eller rikta hela halsen med en shim i kontaktpunkten i halsfickan! Limmade in en ca 3 mm tjock shim för att få bästa möjliga intonering vid ca 3,5 mm stränghöjd vid 12:e bandet.

Inte var det lätt att provspela den, men stämningen ger ett G dur ackord så det gick i alla fall att höra hur den låter. Mycket bra tycker jag! Väldigt lång sustain och bra ton. Mycket ljud från en liten kropp. Botten var väldigt krökt vilket kan vara en av förklaringarna till ljudet. Locket var sparsamt ribbad, bara tre ribbor och ingenting mer. Håller bra för nylonsträngarna.

Vi vill varna känsliga samlare för helgerån.

Trodde aldrig jag skulle få en en äkta Larson som ett GammelGura objekt. En kund i USA hade blivit förälskad i en vanlig GammelGura och ville få sin Larson att bli både spelbar och låta bra. Jag fick i princip fria händer.

Larson bröderna var emigranter från Sverige som jobbade på och tillverkade gitarrer av hög kvalitet från 1890 talet ända fram till 1940 talet. De var tämligen anonyma och gitarrerna såldes av deras eget företag Maurer och andra återförsäljare. I gitarren finns en stämpel ”Maurer” och ett serienummer som troligtvis är 6889 (suddigt tryck). Finns ingen lyxig nummerkatalog som den som Levin har, men den ska vara från sent 1920-tal. Eftersom de är av så bra kvalitet har man upptäckt gitarrerna och numera har de samma goda rykte (och pris) som Martin gitarrer från samma tid.

Den här var av en av de enklaste ”student grade” modellerna med en variant på ladder brace. Det är de lite finare X-ribbade gitarrerna som är de eftertraktade och största anledningen till att just Larson har ett så gott rykte bland samlare. Man använde ett laminat med gran och rosewood i kryssribborna vilket var deras egen uppfinning. Även denna är byggd med bästa möjliga material och hantverket och dimensioneringen är så bra man kan önska sig, men saknar de unika lösningarna. Botten och sida är i brazilian rosewood, gran i locket, solid mahogny i hals och ebenholts i greppbräda och stall. Fina inläggningar i trämosaik runt lock och rosett samt i mittstickan i botten. Storleken är som en vanlig Levin parlor, men sidan är bredare, ca 10 cm längst ned. En detalj som Larson bröderna antagligen var först med är att locket har lika stor välvning som botten tvärsöver. Lock och botten är också kurvade längsmed.

Gitarren har råkat ut för en kunnig men hårdhänt renovering tidigare. Trist nog hade lacken slipats av och ett tunt lager cellulosalack (antagligen) hade lagts på. Som tur var utan att tunna ned virket märkbart. Inga sprickor i sida och några få hårfina i botten. Locket hade däremot krympt en hel del. Normalt skulle välvningen av locket gjort att det inte spruckit, men antagligen var granen inte helt torr när den byggdes. Nu fanns det 5 hårfina och en lite bredare spricka jämnt fördelad över locket. Hälften hade laglappar på insidan. Den breda sprickan fylldes i med en 0.7 mm bred gransticka. En ca 5 cm bit list på locket hade också ramlat bort och spacklats igen. Stallet var väldigt lågt och sprucken tvärsöver i två delar, mest troligt nedhyvlad alldeles för tunn. Stämskruvarna var av den ”felvända” typen (som är rätt på ett skårat huvud!) och fungerade bra.

Att plocka isär den var väldigt enkelt, både ebenholts och rosewood är träslag som är hårda och stabila i jämförelse med lönn. Tog inte lång stund att få isär den.

Tog mig en funderare på vad jag kunde tänka mig tillföra till ett redan bra byggt instrument. Bottenribborna satt bara fast vid mitten, men de var väl formade och med stående ådring i en väldigt tät gran. De fick vara kvar och de limmades bara om med hudlim.

Tog mig friheten att ändra ribbningen i locket till min variant på ladder bracing. Intressant nog var original stallplatta i gran precis som jag brukar göra, men det fanns ingen förstärkning runt strängpinnhålen som kexat söder av nötningen från strängkulorna. Originalets ribbning var inte så olik min egen. Har testat med vinklade ribbor på de två ribborna runt stallet, men hörde ingen skillnad så jag gör dom raka numera. ”A frame” istället för stödpinnar på ömse sidorna av ljudhålet är snäppet stabilare och ger ingen märkbar skillnad i ljudet. Korset helt i gran under stallet är det som skiljer mest, men då originalet också hade en stallplatta i gran är skillnaden inte stor. Korset är stabilare och man kan göra den nedersta ribban tunnare av den orsaken för bättre basåtergivning. Använde måtten på de gamla ribborna som mall för de nya i svensk gran, började tunna ut ribborna 7 cm från sidan istället för 5 cm som jag brukar.

Gjorde ett högre replika stall i ebenholts. När jag började mäta upp såg jag att originalstallet var limmat ca 3 mm för högt upp på locket för att det skulle intonera. Skjutsade upp greppbrädan 1 mm och flyttade ned stallet 1 mm samt gjorde replika stallet ett par mm bredare. För att få plats för det intonerade stallbenet borrades strängpinnarna i en lutning och inte rakt över som på originalet. I de gamla hålen i locket shimsades nya små runda granbitar in innan stallet limmades.

Halsen fick en kolfiberstav infräst under greppbrädan. Halsen behövde sättas om, tog bort ca 3 mm vid halsfoten vilket är mycket. Limmade in en kil under greppbrädan för att slippa slope off. De gamla banden var av den mindre bra och låga modellen och ersattes med nya och högre mässingsband. Gitarren fick både översadelintonering och ett komposit stallben. Greppbrädan behövde bara kortas 1 mm högst upp. Slipade in en relief på 0.15 mm innan jag bandade på, men efter bandningen var reliefen nästan noll då ebenholts är hårt och trycket av banden böjde tillbaka halsen. Efter kroning blev det en 0.05 mm relief. Med Newtone Heritage 0.12 strängar justerar jag numera in 1.6 mm vid 12:e tunna e och 2.8 mm tjocka E. Stallbenet träffade jag rätt med, 2,5 mm vid e och 4,5 mm vid E, ca 1 mm högre än det jag siktar på. Men då stallet blev 1 mm lägre än de 9 mm jag tänkte eftersom jag glömde att locket var krökt, blev stränghöjden över locket ändå rätt med det lite högre stallbenet.

Hela gitarren fick två varv spritlack.

Klangen i gitarren är annorlunda än den jag är van vid från gamla lönngitarrer. Mer samlad, tätare och mörkare. Tog en stund att vänja sig för mig, men helt klart ett sound med högsta kvalitet! Ju mer jag spelar på den desto mer tycker jag om hur den låter. Intonerar som den ska och kompositbenet ger den jämna och mjuka klang jag känner mig hemma med. Jag tror kunden blir nöjd då han gillar ljudet i den andra GammelGuran och tydligen har samma smak som jag! Hans prioritet är ton och klang och samlarvärdet hamnar långt ned på listan 🙂

Jag låter mig inspireras av den här. Lockribborna ska börja karvas ned 7 cm in från sidan och botten ska få en platt ribba. Locket försöker jag alltid ge en liten kurva på GammelGuror, tyvärr är det inte alltid det lyckas då locket gärna vill trycka tillbaka till platt läge när allt är klart.

Per Marklund passade på att ta alla mått på den och fick chansen att provspela när den var klar 🙂