Vi vill varna känsliga samlare för helgerån.

Trodde aldrig jag skulle få en en äkta Larson som ett GammelGura objekt. En kund i USA hade blivit förälskad i en vanlig GammelGura och ville få sin Larson att bli både spelbar och låta bra. Jag fick i princip fria händer.

Larson bröderna var emigranter från Sverige som jobbade på och tillverkade gitarrer av hög kvalitet från 1890 talet ända fram till 1940 talet. De var tämligen anonyma och gitarrerna såldes av deras eget företag Maurer och andra återförsäljare. I gitarren finns en stämpel ”Maurer” och ett serienummer som troligtvis är 6889 (suddigt tryck). Finns ingen lyxig nummerkatalog som den som Levin har, men den ska vara från sent 1920-tal. Eftersom de är av så bra kvalitet har man upptäckt gitarrerna och numera har de samma goda rykte (och pris) som Martin gitarrer från samma tid.

Den här var av en av de enklaste ”student grade” modellerna med en variant på ladder brace. Det är de lite finare X-ribbade gitarrerna som är de eftertraktade och största anledningen till att just Larson har ett så gott rykte bland samlare. Man använde ett laminat med gran och rosewood i kryssribborna vilket var deras egen uppfinning. Även denna är byggd med bästa möjliga material och hantverket och dimensioneringen är så bra man kan önska sig, men saknar de unika lösningarna. Botten och sida är i brazilian rosewood, gran i locket, solid mahogny i hals och ebenholts i greppbräda och stall. Fina inläggningar i trämosaik runt lock och rosett samt i mittstickan i botten. Storleken är som en vanlig Levin parlor, men sidan är bredare, ca 10 cm längst ned. En detalj som Larson bröderna antagligen var först med är att locket har lika stor välvning som botten tvärsöver. Lock och botten är också kurvade längsmed.

Gitarren har råkat ut för en kunnig men hårdhänt renovering tidigare. Trist nog hade lacken slipats av och ett tunt lager cellulosalack (antagligen) hade lagts på. Som tur var utan att tunna ned virket märkbart. Inga sprickor i sida och några få hårfina i botten. Locket hade däremot krympt en hel del. Normalt skulle välvningen av locket gjort att det inte spruckit, men antagligen var granen inte helt torr när den byggdes. Nu fanns det 5 hårfina och en lite bredare spricka jämnt fördelad över locket. Hälften hade laglappar på insidan. Den breda sprickan fylldes i med en 0.7 mm bred gransticka. En ca 5 cm bit list på locket hade också ramlat bort och spacklats igen. Stallet var väldigt lågt och sprucken tvärsöver i två delar, mest troligt nedhyvlad alldeles för tunn. Stämskruvarna var av den ”felvända” typen (som är rätt på ett skårat huvud!) och fungerade bra.

Att plocka isär den var väldigt enkelt, både ebenholts och rosewood är träslag som är hårda och stabila i jämförelse med lönn. Tog inte lång stund att få isär den.

Tog mig en funderare på vad jag kunde tänka mig tillföra till ett redan bra byggt instrument. Bottenribborna satt bara fast vid mitten, men de var väl formade och med stående ådring i en väldigt tät gran. De fick vara kvar och de limmades bara om med hudlim.

Tog mig friheten att ändra ribbningen i locket till min variant på ladder bracing. Intressant nog var original stallplatta i gran precis som jag brukar göra, men det fanns ingen förstärkning runt strängpinnhålen som kexat söder av nötningen från strängkulorna. Originalets ribbning var inte så olik min egen. Har testat med vinklade ribbor på de två ribborna runt stallet, men hörde ingen skillnad så jag gör dom raka numera. ”A frame” istället för stödpinnar på ömse sidorna av ljudhålet är snäppet stabilare och ger ingen märkbar skillnad i ljudet. Korset helt i gran under stallet är det som skiljer mest, men då originalet också hade en stallplatta i gran är skillnaden inte stor. Korset är stabilare och man kan göra den nedersta ribban tunnare av den orsaken för bättre basåtergivning. Använde måtten på de gamla ribborna som mall för de nya i svensk gran, började tunna ut ribborna 7 cm från sidan istället för 5 cm som jag brukar.

Gjorde ett högre replika stall i ebenholts. När jag började mäta upp såg jag att originalstallet var limmat ca 3 mm för högt upp på locket för att det skulle intonera. Skjutsade upp greppbrädan 1 mm och flyttade ned stallet 1 mm samt gjorde replika stallet ett par mm bredare. För att få plats för det intonerade stallbenet borrades strängpinnarna i en lutning och inte rakt över som på originalet. I de gamla hålen i locket shimsades nya små runda granbitar in innan stallet limmades.

Halsen fick en kolfiberstav infräst under greppbrädan. Halsen behövde sättas om, tog bort ca 3 mm vid halsfoten vilket är mycket. Limmade in en kil under greppbrädan för att slippa slope off. De gamla banden var av den mindre bra och låga modellen och ersattes med nya och högre mässingsband. Gitarren fick både översadelintonering och ett komposit stallben. Greppbrädan behövde bara kortas 1 mm högst upp. Slipade in en relief på 0.15 mm innan jag bandade på, men efter bandningen var reliefen nästan noll då ebenholts är hårt och trycket av banden böjde tillbaka halsen. Efter kroning blev det en 0.05 mm relief. Med Newtone Heritage 0.12 strängar justerar jag numera in 1.6 mm vid 12:e tunna e och 2.8 mm tjocka E. Stallbenet träffade jag rätt med, 2,5 mm vid e och 4,5 mm vid E, ca 1 mm högre än det jag siktar på. Men då stallet blev 1 mm lägre än de 9 mm jag tänkte eftersom jag glömde att locket var krökt, blev stränghöjden över locket ändå rätt med det lite högre stallbenet.

Hela gitarren fick två varv spritlack.

Klangen i gitarren är annorlunda än den jag är van vid från gamla lönngitarrer. Mer samlad, tätare och mörkare. Tog en stund att vänja sig för mig, men helt klart ett sound med högsta kvalitet! Ju mer jag spelar på den desto mer tycker jag om hur den låter. Intonerar som den ska och kompositbenet ger den jämna och mjuka klang jag känner mig hemma med. Jag tror kunden blir nöjd då han gillar ljudet i den andra GammelGuran och tydligen har samma smak som jag! Hans prioritet är ton och klang och samlarvärdet hamnar långt ned på listan 🙂

Jag låter mig inspireras av den här. Lockribborna ska börja karvas ned 7 cm in från sidan och botten ska få en platt ribba. Locket försöker jag alltid ge en liten kurva på GammelGuror, tyvärr är det inte alltid det lyckas då locket gärna vill trycka tillbaka till platt läge när allt är klart.

Per Marklund passade på att ta alla mått på den och fick chansen att provspela när den var klar 🙂