En GammelGura komner att hängas ut för provspelning och inköp hos CJ i Östervåla inom kort. Det är GG137, läs om den här.  Ett tillfälle för den som inte vill vänta i ett år eller mer på sin GammelGura! 😉

En av de roligaste sakerna med att renovera gamla gitarrer är att man stöter på originella byggare med egna idéer (påminner om nån jag känner…). Oftast är det mer tokigt än bra, men den här gången tycker jag att den egensinniga lösningen på en justerbar halsinfästning som finns på en gitarr av den Norska byggaren Ola Ivarsson Leira är både intressant och fungerande.

Har ingen bra bild på hur halsinfästningen såg ut när jag fick gitarren, men ungefär som på bilden fast med svart färg.

Halsen är i två delar med halsfoten inskuren och limmad i halsen. På min gitarr var halsfoten i mahogny och halsen i lönn/björk. Som syns på bilden är Leira gitarrerna rätt grovt tillyxade, men inte utan finess. Bra dimensioner på materialen. När jag fick den hade jag ingen aning om hur den var gjord, men jag noterade den lilla inlimmade extrabiten bredvid skuven.

Greppbrädan är limmad mot locket som på en vanlig gitarr och jag började med att lossa den (den var försänkt ca 2 mm i locket så det var inte det lättaste). Förstod fortfarande inte hur den satt fast, så jag spettade lös den lilla träbiten och upptäckte en liten spik gömd under den. Testade sen att skruva ut skruven helt och då fick jag lös halsen som inte var limmad. När jag studerade konstruktionen närmare insåg jag att den gömda spiken var en del av en fast konstruktion som inte behöver plockas lös för att få loss halsen, det räcker med att bara skruva lös skruven. Nåväl, nu fick jag chansen att studera det hela närmare.

Det hela är en variant på en Stauffer infästning (se bild) med den skillnaden att greppbrädan är limmad mot locket och inte upphöjd och fritt rörlig.

Dessutom är konstruktionen väldigt enkel och snudd på genial. En grov träskruv och en liten spik är allt som behövs. En fåra slipas in i den grova träskruven nära huvudet och huvudet slipas till en mindre diameter. Jag ersatte den klena spiken med en bit 2 mm silverstål.

Genom att borra hål i halsfoten för skruven och passa in spiken/silverstålet med klämpassning i fåran låses skruven fast i halsfoten men kan rotera fritt.

För att halsen ska kunna rotera runt överkanten av halsfoten måste det finnas utrymme i halsfickan för spetsen på halsfoten.

Halsen skruvas på plats och greppbrädan limmas mot locket.

Med greppbrädan mot locket limmad kommer greppbrädan att böjas i kontaktytan vid kroppen vid justering, men det fungerar trots allt då träet kan böjas en del och det faktum att man behöver väldigt liten justering för att få stor effekt på stränghöjen vid 12:e bandet. Mellan tummen och pekfingret ger 0,3 mm justering av halsfoten, vilket ger en minimal böjning av greppbrädan, 0,5 mm skillnad i stränghöjd vid 12:e bandet. Greppbrädan bör dock slipas till en ”slope off” där den limmats fast för att undvika strängskrammel om man vill ha hög stränghöjd.

Locket på gitarren är krökt i både riktningarna vilket gör att en linjal ovanpå en helt rak greppbräda träffar nästan perfekt på stallets översida. Man behöver bara göra mycket små justeringar för att få den stänghöjd man är ute efter.

Har gått igenom objekten i väntrummet och fyllt i tomma kartonger från sålda GG’ar. Ett tiotal nya objekt att kolla in.

Hittade ett tips på nätet som ska testas och antagligen användas av mig framöver. Givarna på en K&K mick måste limmas med superlim om de ska låta bra. Nackdelen är att man ska ha tur om man kan få lös alla med ett rakblad utan att förstöra en av dom om man av nån anledning vill plocka bort micken. Superlimmet ger bara en chans att få det rätt och det är inte kul att kladda ned fingrarna med limmet när man jobbar blint genom ljudhålet…

Tipset är att limma på en rund platta i tunn 0.6 mm tjockt lönnfanér med superlim som därefter limmas med hudlim i stallplattan. Visserligen två limfogar istället för en, men båda fogarna är så tighta de kan bli, kan inte se nåt skäl att ljudet försämras. Vill man ta lös givarna kan man använda lite vatten att lossa hudlimmet med eller helt enkelt skära lös dom med ett rakblad som tidigare men med mindre risk att skada givarna. Med hudlim får man mer än en chans att få placeringen rätt och slipper limma ihop fingrarna!

Har fått ordning på min GammelGura kö, tog ett par dagar att märka upp instrument och leta fram uppgifter om samtliga. Framöver kommar jag hålla bättre koll på det administrativa! Under fliken ”På GG” stämmer det mesta.

Just nu är det ca 25 GG  i kö och två till som vill beställa. Det är för mycket, så det blir beställningsstopp på GG renoveringar fram till nyår. Realistiskt hinner jag med två st GG per månad numera eller möjligen tre, tidigare gick det snabbare och jag kunde gör fyra per månad då jag inte gjorde lika mycket jobb på instrumenten som jag gör nu. Ska i alla fall försöka vara både effektiv och flitig, vi får se hur snabbt jag kan halvera kön. Har också några riktiga surdegar till reparationer som måste prioriteras högt och kommer ta en del tid att fixa.

När jag kan ta emot nya beställningar kommer jag att säga till på bloggen och då gäller det att hänga på låset, vill inte ha en så här lång kö en gång till 🙂

Jobbar också med ”Väntrummet”, tillfixade gitarrer rensas bort och nya dyker upp. Har fortfarande lite kvar att göra på den.

En av gitarrerna i väntrummet reparerades upp till ett bra nybörjarinstrument. En Fransk parlor från ca 1950. En väldigt enkel gitarr i solid plywood. Hals och greppbräda i mahogny. Hittade några bilder från en katalog, antagligen en modell 3049 i naturfärg.

Trodde att det bara var att stränga på, men så enkelt var det inte. Locket hade sjunkit in vid ljudhålet, den platta greppbrädan var inte platt utan svagt C formad och halsen behövde sättas om. Dessutom var både översadel och stallben samt stall i behov av utbyte och fix. Tog en stund att göra!

Halsen visade sig vara platt limmad mot sidan med en skruv vid spetsen av halsfoten och en träplugg högre upp. Monterade in en skruv inifrån istället för pluggen och limmade om med hudlim efter rensning av det moderna limmet. Knoppar för ett vintage gitarrband monterades också. Planslipade greppbrädan och bandade om.

Ribban ovanför hålet byttes till en ribba med krökning som tryckte upp de insjunkna locket, limmade dessutom in två små ribbor på ömse sidorna av ljudhålet fram till ribban strax nedanför ljudhålet. Locket blev betydligt plattare än innan. Det nedhyvlade stallet fick ”fötter” inlimmade i rosewood, ”översadel” och stallben blev nya i ben. Strängades upp med Newtone Heritage 0.11 strängar.

Stämskruvarna var helt OK efter att ha böjt stolparna raka på några av skruvarna.

Resultatet är en lättspelad parlor som låter, om än inte med ett ljud som är förstklassigt. För en nybörjare är det viktigare att den är lättspelad än låter bra.

Försöker göra iordning en GammelGura i varje batch som inte redan har en kund. Den här är speciell, det är en Europeisk och antagligen Tysk parlor gitarr som emulerar kroppsformen på en amerikansk parlor. Tror mig veta att liknande instrument gjordes i mängd för export till USA i slutet av 1800-talet och runt sekelskiftet 1900.

• Total längd:  91 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 21,5 –  17,5 – 29 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 8 – 8,5 – 8,5  cm
• Hals: C-form
• Översadel:  43 mm
• 12:e band:  55 mm
• Strängpinnar: 60 mm
• Mensur:   60,5 cm
• Lack: Sprit
• Vikt: 1130 g

Trots den USA inspirerade kroppsformen är nästan allt annat i den Europeiska traditionen. Fiollönn i botten och sida, alpgran i locket, intarsia i locket vid ändklossen och konisk halsfot på en svartmålad hals. Kort mensur.

Original stämskruvar var i hyfsat skick och av äldre typ som brukar sitta på gitarrer från ca 1890-1910. Ersattes ändå av nya stämskruvar med standardmått mellan stolparna. Även om gamla stämskruvar är både coola och vackra är de inte lika tight som nya. Dessutom kan de enkelt bytas ut mot finare moderna stämskruvar (Waverly) om man vill med rätt avstånd mellan stolparna.

Greppbrädan var tunn och gick inte att få lös i ett stycke och stallet var nedhyvlat. Båda i svartmålad lönn. Greppbräda och stall ersattes med nya i Madagaskar rosewood.

Gitarren var i relativt bra skick. En stor träskruv genom greppbrädan för att hålla ihop den spruckna halsfoten togs bort och ersattes med en 8 mm rundstav i björk genom halsfoten som limmades in med epoxylim. Den koniska halsfoten är klen och ofta sprucken, men å andra sidan blir gitarren väldigt lättspelad nära det 12:e bandet. Ett par större sprickor i locket fylldes i med tunna stickor i gran tagna från ett gammalt slaktat parlorlock.

Botten i extra flammig lönn som också var extra spucken var enda kruxet med gitarren. Vackert virke kan också vara vresigt och lätt spricka och när det spricker är det inte i räta linjer. Bindningen i trä runt botten var också lös på flera ställen. Bindningen passerade skarven mellan botten och kerfing, vilket gjorde det nästan omöjligt att få lös botten och samtidigt bevara bindningen. Bindningen frästes bort för att öppna botten och ersattes senare med ny bindning i trä. Det visade sig att kanten på den tunna kerfingen runt botten hade hamnat precis i skarven av bindningen där den spruckit upp i limfogen. För att själva botten och inte bara den nya bindningen skulle vila på kerfingen adderades en extra kerfing utanpå det tunna originalet runt hela botten. Den nya bindningen gjordes som en replika av trälister i rosewood och björk i samma dimension som originalet.

Gav gitarren ett pyramidstall som passar bra, originalet var rektangulärt men med halvrunda ”vingar” istället för pyramider. En dold hemlighet med pyramidstall är den djupa gropen mellan mittdelen och pyramiderna. Det gör stallet lättare och binder inte locket lika mycket som en solid träbit utan gropen mellan mitten och vingarna.

Greppbrädan fick 16″ radius, originalet var platt. Original greppbräda var insänkt i själva halsen vilket gör att ytan på huvudet och greppbrädan på ömse sidan av översadeln ligger på ungefär samma nivå. Översadeln är insänk och sticker bara upp några mm. Vanlig konstruktion på äldre parlor gitarrer. Anledningen till varför man gjorde så vet jag inte, men man får onekligen mer trä i övergången mellan greppbräda och huvud. En nackdel (kanske) är att strängarna ligger an mot huvudet på vägen mellan stolpe och översadel. Halsen hade en dove tail infästning.

Gitarren fick det vanliga i form av kolfiberstav i halsen, stallplatta i gran, nya ribbor, pluggar, segmenterat stallben, mässingsband, sidodottar, K&K mick, ett par varv spritlack och översadelintonering.

Den nya vita bottenbindningen i björk fick den rätta färgen med kaliumpermanganat. Det är ett sant nöje att använda den på björk och lönn! Man får direkt den gamla orangebruna oxiderade färgen som matchar det gamla virket 🙂

Tycker den låter mycket bra med hög volym. Strängade på med NH 0.12 som kan bytas till vanliga 0.11 strängar med ungefär samma strängdrag. Halsen är skön med sin runda C-form och smala greppbräda, bara 43 mm vid översadeln. Greppbrädan är mer triangulär än vanligt då det är 60 mm mellan yttre strängpinnarna vilket gör att man får gott om plats för högerhandens fingrar när man spelar. En trevlig parlor! Finns att provspela hos Östmans Musik i Örnsköldsvik.

Som de flesta vet använder jag low-tension Newtone Heritage strängar på GammelGura gitarrer. I början använde jag 0.11 set, men gick sen över till 0.12. Med NH 0.12 får man tjocka strängar med låg spänning/tension som dessutom låter mycket bra.

Jag har länge misstänkt att vanliga 0.11 strängar inte drar mycket mer än NH 0.12 som kan vara svåra att få tag på. Av nån anledning orkar inte strängtillverkare mäta upp spänningen på sina strängset och om de gör det får man inte veta vilken mensur som använts. För att verkligen få veta hur det är gjorde jag en testjigg med hjälp av stämskruvar och en rejäl ”dragvåg” som klarar 100 kg. Använde lite skräpvirke som fanns i lokalen.

En skrotad stränghållare böjdes och fästes med en bult i ena änden av vågen, den andra sattes fast i plankan som är bas för hela jiggen. En gammal översadel och stämskruvar fästes på ett ”huvud” och ett band fick bli ”stallben”. Stallet kan flyttas till valfri mensur.

Strängarna monterades i jiggen och stämdes upp till den vanliga EADGbe. Jiggen kan användas för andra exotiska stämningar också. Att stämma upp tog en stund då ökad spänning i strängarna gjorde att vågen förlängdes och gav efter, men efter en stunds skruvande hittade jag jämvikten. Var mest nyfiken att jämföra NH 0.12 och NM (Masterclass) 0.11 strängarna. Som jag misstänkte hade de nästan samma tension, NH 0.12 drog 60 kg medan NM 0.11 drog 61,5 kg med 63 cm mensur. Man kan alltså utan att tveka ersätta NH 0.12 strängar med ett vanligt 0.11 set på en GammelGura!

Newtone redovisar tension bara för NH strängarna, för 0.12 set anger de 59,5 kg vilket stämmer bra med min mätning för 63 cm mensur.

Gjorde också ett test med olika mensur med NM 0.11 strängarna.

60 cm 55 kg
61 cm 57,5 kg
62 cm 60 kg
63 cm 61,5 kg
64 cm 64 kg
65 cm 65 kg

Man ser att längre mensur ger högre tension, i princip linjärt med ca 2 kg mer per cm längre mensur.

Om någon undrar varför plexiglaset på vågen är sönder så är förklaringen det första fästet mot plankan, en öppen krok som numera ser ut så här. Att gitarrerna håller är ett litet mirakel 🙂

Jag vibrererar alltid mina färdiga GammelGura i minst tre dygn med en akvariepump fastspänd på locket. Det öppnar upp gitarren och får den att låta bättre (eller snarare som den ska). Inte alla tror på att det fungerar, men själv vet jag att det är så. Man kan vibrera gitarren på andra sätt och få samma resultat. En anekdot jag hört är att en gitarr som hängde på en vägg i en studio under en inspelning med hög musik. Efter den sessionen lät den mycket bättre. Här är en till.

”Joni Mitchell is coming to my home town next month. Out of the three great lady folk singers of the early 1960’s, Joan, Joni and Judy, Joni Mitchell was by far the most interesting guitarist. Plus, she used many very interesting guitars and many more interesting tunings.

The first professional instrument she owned was acquired back in 1966 when she received a 1956 Martin D-28 from a Marine captain. The captain was in Vietnam when his tent was hit with shrapnel, injuring him.

The captain had two guitars inside his tent at the time. Joni claimed this Martin to be her best guitar ever. She wondered if the explosion did something to the modules in the wood, since the guitars sound was incredible.”

Kanoner kan nog funka det också!

Testade ett segmenterat stallben och plugg på den nylonsträngade GammelGuran. Det som är en fördel med segmenterat stallben på en stålsträngad, bättre separation, dynamik och mjukare klang var ingen hit alls. Med ett solitt stallben blev klangen klarare, ”tätare” och mer diskantrik.

Pluggarna som ger stabilitet till underlaget för strängkulan i pinnstallet (med en 4 mm glaspärla som stopp) ger inte lika stor effekt på volym och diskant som man får med stålsträngar. Nylonsträngarna är som gummiband och kraften längs med strängen kommer inte fram till strängkulan på samma sätt som hos en stålsträng. Antar att det ändå ger en del och är värt att sätta in, min testgitarr har bra volym.

Så, jag kan konstatera att segmenterat stallben i kombination med ett stabilt underlag för strängkulan inte ger bättre klang i en nylonsträngad gitarr. Det blev skillnad, men inte till det bättre!