Fransk gitarr, ca 1950

En av gitarrerna i väntrummet reparerades upp till ett bra nybörjarinstrument. En Fransk parlor från ca 1950. En väldigt enkel gitarr i solid plywood. Hals och greppbräda i mahogny. Hittade några bilder från en katalog, antagligen en modell 3049 i naturfärg.

Trodde att det bara var att stränga på, men så enkelt var det inte. Locket hade sjunkit in vid ljudhålet, den platta greppbrädan var inte platt utan svagt C formad och halsen behövde sättas om. Dessutom var både översadel och stallben samt stall i behov av utbyte och fix. Tog en stund att göra!

Halsen visade sig vara platt limmad mot sidan med en skruv vid spetsen av halsfoten och en träplugg högre upp. Monterade in en skruv inifrån istället för pluggen och limmade om med hudlim efter rensning av det moderna limmet. Knoppar för ett vintage gitarrband monterades också. Planslipade greppbrädan och bandade om.

Ribban ovanför hålet byttes till en ribba med krökning som tryckte upp de insjunkna locket, limmade dessutom in två små ribbor på ömse sidorna av ljudhålet fram till ribban strax nedanför ljudhålet. Locket blev betydligt plattare än innan. Det nedhyvlade stallet fick ”fötter” inlimmade i rosewood, ”översadel” och stallben blev nya i ben. Strängades upp med Newtone Heritage 0.11 strängar.

Stämskruvarna var helt OK efter att ha böjt stolparna raka på några av skruvarna.

Resultatet är en lättspelad parlor som låter, om än inte med ett ljud som är förstklassigt. För en nybörjare är det viktigare att den är lättspelad än låter bra.

2 Comments

  1. Snyggt!

    Couesnon är lite av Frankrikes svar på Levin. Ett familjeföretag grundat 1827 i Paris som fortfarande finns kvar men är bara aktivt inom tillverkning av bleckinstrument.

    Mirecourt är en liten stad i Lothringen, söder om Nancy, känd för att ha huserat lutmakare i århundraden. Idag finns det fortfarande en rad aktiva lutmakare (stråkinstrument). Franska statens lutmakarskola (Ecole nationale de lutherie) ligger där samt ett lutmakarmuseum. Är man på genomresa är det klart värt ett kort besök: undertecknad åt lunch där i höstas och hann med ett besök på museet.

    Couesnon köpte ett gammalt kloster i Mirecourt 1925 som gjordes om till fabrik för fioler och gitarrer; från 1947 tillverkades endast gitarrer. Verksamheten med 30 anställda lades ner 1967. Orsakerna var dels förlusten av Algeriet som var en viktig marknad samt konkurrens från Tyskland, Holland och fr a Japan.

    Flera modeller var inspirerade av parislutmakaren Busatos instrument som Georges Brassens spelade på, med silversträngar och låg stränghöjd; dessa gitarrer kallas ofta för manouchgitarrer i Frankrike, samma familj som Django Reinharts gitarrer tillhörde. En annan inspirationskälla för Couesnon var Di Mauro (f-hål) även han i Paris. De enklare Couesnonerna är, precis som sina motsvarigheter bland Levinarna, kända för sin (för) höga stränghöjd. Så en Couesnon preparerad av Roger kan bara vara bra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *