Köper sällan gamla vrak numera, men ibland dyker det upp någonting intressant på en auktion här i Örnsköldsvik, se bilder från auktionen nedan. Denna köptes in bara för någon månad sedan och fick bli ett sidoprojekt till den pågående batchen. Alltid bra att ha en gitarr som ännu inte har en köpare. Hann inte mycket mer än börja på den innan jag fick ett samtal om att köpa en gammal härjad parlor gitarr! Då den inte skulle ha en K&K mick var det lika bra att göra den klar på en gång, behövde slantarna för att betala diverse räkningar också…

Nåväl. Det är en gammal Europeisk parlor, jag sätter den till 1900 men den kan mycket väl vara sent 1800-tal. Stämskruvarna var av den gamla rejäla sorten som faktiskt var bättre än de som kom på 1910-talet och senare. De var vackra och i och med att kuggen sitter ovanför snäckan trycks de ihop av strängdraget och brukar fungera nästan lika bra som nya. De fick sitta kvar för ovanlighetens skull. Senare visade det sig att en av de visuellt fina stämskruvarna var felkonstruerad med för låg höjd på snäckans ”kuggar” och b-strängens stämskruv kuggade runt. Fick leta fram en liknande men bra stämskruv ur förrådet med rätt avstånd mellan stolparna. Det positiva var att den stämskruv man ser när man spelar är det vackra originalet. Den var rejält uttorkad med krympt lock och botten, några bottenribbor stack ut från sidan och delar av locket var löst.

En ovanlig detalj på den här var det minimala mustaschstallet som var i dåligt skick. För första gången gjorde jag en replika med ett genomgående stallben som inte är infällt i stallet. Halsen var smal (43 mm vid översadeln) och tunn. Mensuren kort, bara 59,5 cm. Greppbrädan byttes ut till rosewood.

Dunlop har slutat tillverka mina favoritband i mässing, 6180. Från och med den här GammelGuran kommer jag att använda hårdare EVO band med liknande men lite mörkare mässingsfärg. Kostar lite mer då de måste beställas från USA, men går lika bra att montera som mässingsbanden. Att banden är hårdare gör att jag måste vara mer noga när jag ger greppbrädan en radius, greppbrädan bör matcha krökningen på banden annars riskerar de att inte fastna i spåret som de ska (mässingsbanden formades mer till greppbrädans krökning). Får slipa in mina bandsågar för smalare spår också.

Gjorde de vanliga handgreppen på den, det blev nog den snabbaste GammelGuran från inköp till färdig 🙂

Intoneringen var lite besvärlig då det var stora skillnader mellan intoneringspunkterna både på översadel och stall. Den ovanligt korta mensuren var en anledning. Fick det att stämma bra till slut. Blev en trevlig liten parlor som passade bra till kundens små händer! 🙂

Det gamla etikettpapperet tog slut, köpte en ny och lite gråare variant 🙂

Har nyss fått hem en laddning Newtone Heritage 0.12 och Newtone Masterclass 0.11. De går bra att köpa av mig för 125 kr paketet. Skicka ett mail med din adress så försöker jag leverera så fort jag kan.

Väntar fortfarande på att få hem K&K mickar. Under tiden finns det en del kvar att göra på alla gitarrerna i batchen. Alla har reparerats, fått nya ribbor och kolfiberstav samt formade råämnen till stall och greppbräda. Läget just nu i bilder nedan.

Försöker hela tiden hitta nya detaljer som kan göras bättre. Stallplattan och förstärkningen mitt i locket har numera lutande kanter för att inte ge en anvisning för en spricka. Har också väntat med att limma ribban i locket under greppbrädan. När halsvinkeln passas in vill jag undvika att behöva göra en triangulär shim för att lyfta upp änden på greppbrädan och istället ge den ribban en större krökning och lyfta upp locket längst ut på greppbrädan. Tror mycket på den idén!

GG156 August Carlstedt
Ebenholts blir det i bräda och stall på denna fake ”Martin” 🙂

GG157 Levin Carmencita
X-ribbning är beställd. Är nog inte helt klar med ribbningen på denna.

GG158 Europeisk, ca 1900
Sågade lös botten för att spara bindningen i trä, kapade bort toppen på både hals och ändkloss som ersattes med nytt trä. Hann limma ribban under greppbrädan, men om det behövs gör jag en ny.

GG159 Franz Nowy, 1930-tal
Extremt långt stall! Mina vanliga blanks för att tillverka stall var för korta, fick såga ut en lång bit ur en tjock planka avsedd för en greppbräda. Ljusare rosewood för att matcha originalet.

Jag använder i princip samma jigg för att limma botten och kerfing. Det som skiljer är mothållen som är tvingar när jag limmar botten och raka träbitar när jag limmar kerfing. Med samma bottenplatta. Jiggen för bottenlimning fungerar mycket bra, men de raka träbitarna fungerade inte så bra som jag ville på grund av att sargen på en gammal gitarr sällan är varken rak eller 90 grader, den kan luta eller vara deformerad. Det är viktigt att sargen fixeras i exakt den position den hade med den gamla kerfingen när den nya limmas på, annars följer inte sargen med den nya kerfingen bottens form.

Insåg att jag måste göra någonting. En maskinskruv monterades överst i träbiten med en rundstav i björk på toppen som skruvas in och justeras så att en dörrstopp på toppen av rundstaven precis kommer i kontakt med sidan. Enda problemet var att samma sak måste göras på de ca 40 mothåll jag tillverkat innan… alla momenten multiplicerades med 40! Tog nästan en hel dags tomteverkstad för att få det klart…

En av de GammelGura jag håller på med hade ett par bitar kerfing som lossnat och som måste limmas tillbaka. Testade med den uppdaterade jiggen även om den egentligen bara behövs när all kerfing ska bytas ut.

Tre mellanlägg mellan bottenplattan och locket lyfter upp gitarren till rätt höjd för att lämna utrymme för kerfingklämmorna. Med hjälp av ett 0.05 mm bladmått kunde jag skruva in varje mothåll individuellt mot sidan så den precis nuddade sargen. Drog lite till på skruven och tappade med fingret på sargens insida till dess det kändes stumt. Med sargen hårt fixerad kunde jag sen limma fast de lösa bitarna kerfing.

Eftersom mothållen skruvas fast med två skruvar i bottenplattan behövs definitivt en liten skruvdragare förutom den vanliga stjärnmejseln! Nästa hela utbyte av kerfing kommer att gå bra 🙂

I väntan på K&K mickar som beställdes för en månad sedan har jag gjort några reparationer. En av reparationerna växte till en nästan komplett GammelGura, så den fick både ett nummer och en etikett.

Det här är ett av de vackraste instrument som Levin tillverkade. Den dyraste parlor modellen 1933, men ändå bara 1 års garanti. De gjordes med flytande stall vilket är synd då jag inte kan få ut samma fina klang som med ett fast stall. Den flammiga björken i sida och botten är sensationell på den här modellen, dessutom förstärkt med mycket vacker betsad färg. Jag har sett instrument i verkligheten och på bild som varit betsade i rött och gulbrunt och som denna gröngulbrun. Just detta exemplar har den tätaste figureringen jag någonsin sett av flammig björk! Lockets dekorlister och rosett är också extra fina och breda, i greppbrädan i rosewood har man lagt in lyxig pärlemor. Stämskruvarna var finare Waverly mekaniker gjorda i USA.

En mycket speciell och påkostad modell i valet av trä och detaljer, men inte imponerande hopkommen. Både lock och botten var alldeles för tjocka och ljudet innan renoveringen inget att hurra över. Plonkigt och metalliskt. Gitarren hade mekats med tidigare, bland annat hade den fått ett extra lager cellulosalack och en mycket mystisk ändknopp i mässing som antagligen var en knopp som använts av en rörmokare. Botten hade en spricka mellan bottenhalvorna, en stämskruv hade en utbytt knopp, en bit av lockets celluloidbindning fattades och stränghöjden var hög.

Då botten öppnades var det lika bra att uppdatera ribbningen, botten och lock tunnades också för bättre ljud. Botten fick en mittsticka i gran. Lossade greppbrädan och monterade in en kolfiberstav, halsen hade krökt sig en del. Greppbrädan fick en 20″ radius och nya nickelband. De gamla stämskruvarna var inte bra och pensionerades och ersattes med nya. Eftersom originalen hade moderna avstånd mellan stolparna var det lätt att byta till nya stämskruvar. Som så ofta på Levin var det flytande stallet alldeles för högt på bassidan, hyvlade ned toppen och gav den samma radius som greppbrädan.

När jag skulle lossa den mystiska ändknoppen som limmats med epoxylim och satt som berget sprack ändklossen och sidorna öppnade upp sig ca 10 cm på ömse sidor… som ett blixtlås. Som tur var kunde jag reparera skadan nästan osynligt utan problem och limmade på lönnfaner på insidan för att förstärka limfogen. Epoxylim är inte kul! Sargen var ett par mm högre på den ena sidan, passade på att hyvla ned till samma bredd.

Min nyköpta fioltving var perfekt för att tvinga ihop sprickan i mittfogen av botten.

Fioltvingen pressar ihop kantsprickan.

Limmar mittstickan mot ett mothåll i form av en linjal.

Använder en remsa yogamatta i gummi för att få jämt tryck över den halvrunda mittstickan.

Pressar fast stickan limmad med hudlim med en rak träbit och ett mothåll i tunn plywood på andra sidan botten.

Eftersom det var flytande stall fanns ingen plats för mina uppfinningar. Brukar inte göra översadelintonering på gitarrer med flytande stall, de här passar ju bäst för blues och att finlira med intoneringen känns lite fel och bortkastat. Går förstås att göra, men det här var ju inte en regelrätt GammelGura trots allt. Intonerade toppen på det flytande stallet enligt den klassisk 12:e bandet metoden och strängade upp med Newtone Masterclass 0.11.

För att slippa det mesta av den metalliska bismaken i ljudet från stränghållaren i plåt, tejpade jag på en tjock svetstejp som ljuddämpare under plåten.

Mest jobb var det med bindningen runt botten. Botten var krympt och deformerad och jag ville inte tvinga den på plats och bygga in spänningar. Den gamla bindningen i celluloid ersattes med plast i samma nyans. En bit av originalet fick ersätta den bit som saknades i lockets celluoidbindning. Limmade botten och fräste ut ett 3 mm djupt dike för bindningen. Då den nya bindningen var 2 mm tjock (som den gamla), limmade jag först in en list i 1,5 mm rosewood för att till slut fräsa 2 mm djupt runtom. Resultatet blev mycket bra. Limmar med Duco cement (Karlssons Klister med det gamla receptet) som har aceton som lösningsmedel. Man måste vara noga med att täcka lacken med plasttejp som annars löser upp sig om den får limkladd.

När man limmar tillbaka en greppbräda blir det alltid en skarv som måste slipas jämn. Nästan oavsett hur man gör. I det här fallet en vit rand i halsträet i lönn som inte matchade så bra mot den gröngulbruna färgen på halsen. Lyckades färgmatcha med spritbets i en blandning av färgerna brunt, gult och grönt. Blev faktiskt nästan perfekt 🙂

Lade på ett tunt lager spritlack för att ge lite extra skjuts till utseendet och för att täcka de nya såren vid skarvarna runt greppbräda och botten.

Vibrerade den i tre dagar och tycker att den låter bra mycket bättre än innan.  Den nya ribbningen och framförallt uttunningen av lock och botten är orsaken. Botten var 3,5 mm tjock innan och tunnades en hel mm. Trots att den låter bra för vad den är håller den inte samma klass som en GammelGura med fast stall. Den här är volymstarkare men saknar finess och bas i ljudet. Mycket brutal och aggressiv klang, anledningen är enligt mig inte det flytande stallet i sig utan den hårda förankringen av strängkulan i stränghållaren i metall. Lite som den gången jag gjorde pluggar i björk på en gitarr med fast stall. Tror ändå att kunden blir nöjd!

I use GTranslate professional for the translation to English. I have now the possibility to correct bad English in future blog posts, and will do that in the future starting with the previous blog post. I will correct most of the pages on the site, but probably not all the old blog posts!

The drawback is that the rather bad translations to other languages is not working anymore, English and Swedish are the only options.

Min valsputs har lagt av efter 7 år, har beställt en ny men det lär dröja innan den dyker upp. Att få någonting skickat från USA tar månader numera. Under tiden behöver jag kunna tunna ned olika små detaljer. Helst plant och vinkelrätt som med en valsputs. Detaljer som det segmenterade stallbenet, tunna granshims och översadel blanks. Har mitt hyllplan med självhäftande 80 sandpaper som jag använder för att tunna ned, men svårigheten är att göra det lika tjockt över en större yta. Efter en kvarts funderande gjorde jag en jigg som gör jobbet bra, om än med mera arbete och tid.

Använder mitt hyllplan med sandpapper som bas, det nya är en ”släde” med självhäftande 80 sandpapper och fyra maskinskruvar och ett mothåll. Släden i MDF fick hål borrade en liten aning mindre än maskinskruvens diameter. Skruvarna fick sen gänga in sig själva i MDF:en.

För att ställa in höjden mellan de två plana ytorna med sandpapper använder jag lösa bladmått. Lägger på en tiondels mm eller två för att inte tunna ut för mycket.

Med bladmåtten under släden och två tvingar som håller allt på plats, använder jag ett 0.05 mm bladmått för att skruva ned alla skruvarna mot hyllplanet. Bladmåttet ska precis gå att röra. Nu är släden justerad så att den är parallell mot och har rätt avstånd till hyllplanet .

En granshim tunnas från 2,5 mm till 1,5 mm. Tar en stund att slipa ned en större yta som denna.

Blev helt perfekt 🙂

Med tjockare material kan man låsa fast biten som ska tunnas mellan två tunna stickor fästa med tvingar på ömse sidor, här en översadel blank som behövde tunnas ned.

För att finjustera tjockleken på ett halvfärdigt segmenterat stallben efter en första sandning, använder jag tunna bladmått.

Här i Sverige finns det gott om gamla Levin parlor gitarrer och jag har renoverat många av dom. Men sällan så gamla som 1907. Den här var en enklare modell med det triangulära fasta stallet och en svartmålad lönnbräda utan inläggningar. Speciellt roligt är det med proveniens, i det första mailet från kunden fick jag veta följande:

”Jag har haft en gammal Levin liggande ospelbar som ett arv efter min gamla mormor. Jag är född i Skorped men bor nu utanför Uppsala. Någon gång i början av 1960-talet berättade min mormor att hon hade köpt denna gitarr ny 1907 i Sollefteå där hon just avslutat en sömmerskeutbildning. Hon betalade hela 14:75 kr för den. Hon använde den flitigt som kringresande sömmerska från gård till gård, bärande en trampsymaskin (Singer) på sina axlar och gitarren i sin hand. Hon dog 1969 och var en lysande trubadur med en stor repertoar av dåtidens visor och skillingtryck”. Några bilder som jag fick i mailet:

Den har de fått huvudet avbrutet vid nåt tillfälle och limmats ihop med trälim och en träskruv. Botten var krympt och den stora sprickan mellan bottenhalvorna hade tejpats igen. Halsen i grön och mjuk poppel, botten och sida i björk och locket i Europeisk gran. Bara några få märken fanns på baksidan av halsen, man hade inte använt capo ofta. Stallet och greppbrädan i svartmålad lönn. Stämskruvarna var i bra skick för sin ålder med kuggen nedanför stolpen, vilket gör att glappet mer eller mindre försvinner när man stämmer upp. De fungerar oväntat bra. Tog några bilder innan jag började jobba med den.

• Total längd:  93 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 22 –  17,5 – 31 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,3 – 8,1 – 8  cm
• Hals: Mjuk V-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 58 – 58 mm
• Mensur:   62,8 cm
• Lack: Spritlack
• Vikt: 1089 g

Med tanke på historien behölls stämskruvarna och även stallet efter modifiering. Greppbrädan hade djupa spelgropar, lönn är ett mjukt trä, och vi kom fram till att det var bättre att ersätta den med en ny i rosewood. Mätte upp den gamla brädan och banden var mer eller mindre helt rätt placerade, så brukar det vara på Levin före ca 1920.

Halsen fick en kolfiberstav. Riktigt gamla Levin parlor gitarrer har en grund halsficka på ca 1 cm, senare modeller fick en dubbelt så djup ficka. Som alltid drog jag in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten för att förstärka den svaga infästningen. Den gamla lagningen av huvudet med trälim lossades och limmades om. Eftersom passningen var dålig mellan delarna valde jag epoxylim med lång härdning vid omlimningen. Limmet fyller ut skrymslen och vrår vilket inte hudlim gör. Rengjorde och smörjde upp stämskruvarna. Några böjda vred böjdes raka. Ett par av de små skruvarna hade bytts ut, de ersattes med gamla original från tidigare renoveringar. En ny rosewoodbräda med 16″ radius och 628 mm mensur (som det är på riktigt gamla Levin) tillverkades och bandades på med mässingsband.

Stallet var alldeles för högt och hyvlades ned på toppen. För att få plats med ett intonerat stallben istället för originalets mässingsband, förlängdes stallet ca 3 mm på framsidan med en bit björk limmad med hudlim. Stallet lackades sen svart med spritlack. Strängpinnhålen var väldigt stora och glappa, de pluggades igen och nya borrades upp.

Botten hade ojämn tjocklek, på sina ställen nästan 4 mm och på andra nära 2 mm. Slipade ned botten jämnare till ca 2,8 mm tjocklek med min valsputs. En tjock botten är inte bra för ljudet. Botten hade krympt ovanligt mycket, en ca 5 mm bred rosewodsticka limmades in mellan bottenhalvorna och en granlist förstärkte fogen på insidan. Lock och botten fick nya ribbor. Den tredje ribban i botten gjordes med en platt ribba för att ge botten lite med flexibilitet. Gjorde krysset på stallplattan extra brett, har fått bra resultat tidigare med stallplattor i gran som nästan går tvärs över hela locket. Kan vara så att vibrationerna sprids ut snabbare över locket tvärs lockets fibrer. Kommer att göra så på framtida GammelGura. Se bild från min mobilkamera innan jag limmade botten.

Halslimningen (som alltid är ett äventyr) blev lyckad och jag fick lagom höjd på det segmenterade stallbenet. Ingen K&K monterades. Den gamla ändpluggen var sönder så en ny gammal ändplugg från en tidigare renovering med K&K mick monterades. Originalet hade fin patina, men för att dölja iögonenfallande dings och den nödvändig sandning vid skarvarna mellan greppbräda och hals samt botten och sida fick den ett varv spritlack som mattades ned med stålull. Använde också Herdins vattenlösliga bets nummer 70, Carl-Johan brun, som är perfekt för att matcha Levin-färgen på botten, sida och hals 🙂

Min nya metod att mäta upp intoneringen med alla strängar spända och en justerbar ”strängpinne” i mässing är en succé. Måtten stämmer alltid väldigt bra. Slutjusteringen gick som på räls utan problem, även om resultatet var ovanligt med bara små justeringar i översadeln och stora skillnader vid stallbenet. Fick göra stallbenet lite extra tjockt för att nå fram till alla intoneringspunkter. Strängade upp med Newtone Heritage 0.12 strängar. Trots att lönn är lite för mjukt för ett stall tror jag det kommer att hålla bra med det tjocka segmenterade stallbenet. Det blir inte mycket vridande moment på stallbenet då strängarna ömsom vilar på framkanten och bakkanten av stallbenet. Ger också alltid stallbenet en liten lutning bakåt när jag fräser upp skåran för stallbenet. Ljudmässigt är både lönnbräda och lönnstall bra, problemet är att träet är mjukt.

Har den på vibrering över helgen, men det jag hört hittills låter både bra och som det ska. Undrar vad mormor skulle ha tyckt om den om hon fått prova den nu! Ska dubbelkolla om de gamla strängpinnarna kan användas vilket vore att föredra, på bilderna sitter det nya ebenholtspinnar.

Den gitarr i väntrummet som valdes ut som sista gitarr i pågående batch var inte som förväntat. Sida och botten visade sig vara i plywood och halsen i ek. Helt enkelt inte bra nog att ödsla tid på och är numera skrotad.

Kunden ville ha en gitarr med bred greppbräda, jag råkade ha en liknande men bättre gitarr med extra brett mellan strängarna vid stallet. En Europeisk parlor från ca 1910.

Den var i hyfsat skick, största problemet var att man hade lackat på mer spritlack ovanpå originalet och inte särskilt bra. Halsfoten hade spruckit och reparerats med en klassisk träskruv genom greppbrädan. Sida och botten fint ådermålad, den hade slipats ren från ådermålningen längst kanten till en simulerad ”kantlist”. Stallet var ovanligt klumpigt och högt och gjord i svartmålad lönn. Stallet hade limmats om och området runt stallet var rätt illa hanterat, det var också på väg att lossna igen. Originalbrädan tunn och platt i rosewood och stämskruvarna fungerande men lite glappa. I övrigt ovanligt sprickfri och hel.

När den plockades isär var ribborna väl kraftiga och stallplatta saknades helt. Bottenribborna var lösa eller nästan lösa, ribborna i locket satt däremot bra. Den nedersta ribban i locket hade hyvlats ned för bättre ljud av den som reparerade den senast.

Halsen i V form och i lönn var relativt kraftig och hyfsat rak, den behövde bara planslipas lite längst upp och längst ned. Greppbrädan var infälld halsen vilket gör att översadeln bäddas in med trä på ömse sidor, en gammaldags konstruktionsdetalj på lite äldre parlor gitarrer. Ofta ligger strängarna an mot huvudet på väg till översadeln vilket ger märken i lacken. Botten i ett stycke lönn var väl tjock och tunnades ned till ca 2,8 mm med valsputsen. Kan vara lite trixigt då botten fått en välvning i båda riktningarna, men genom att fukta upp träet på insidan sväller träet så att botten blir nästan platt och kan tunnas ned i valsputsen. Även locket tunnades ned från insidan till ca 3 mm med en liten slipmaskin och hyvel.

• Total längd:  92 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 23 –  17,5 – 29,5 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,5 – 8 – 8,5  cm
• Hals: V-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  46 – 60 – 61 mm
• Mensur:   63 cm
• Lack: Spritlack
• Vikt: 1052 g

Nya ribbor och en K&K mick monterades. I stort sett inga reparationer på kroppen behövdes. Locket under stallet saknade en del trä från omlimningen av stallet, en bit gran fälldes in. I locket limmar jag numera in en patch mellan de två ribborna under ljudhålet och ribban under stallplattan är en tunn sticka bara för att hålla ihop lockets fibrer. Naturligtvis stallplatta i gran med pluggar och hårda knappar runt strängpinnhålen, det ska ju låta bra!

Trots att botten var i ett stycke hade den inte krympt mycket, det var ovanligt enkelt att limma tillbaka den.

Den tunna och platta greppbrädan ersattes med ny i rosewood med 16″ radius. Stallet nytillverkades i rosewood med det gamla stallet som mall. Gjorde också två nya dekorationer i änden på stallets spetsar, använd samma Stewmac verktyg som jag använder till förstärkningarna runt strängpinnhålen (BridgeSaver) och borrade in 4 mm pärlemordottar.

Halsen fick en kolfiberstav, greppbrädan och halsen limmades. Nya stämskruvar monterades. Mätte upp för översadelintonering. Som vanligt fick brädan mässingsband och stallet ett segmenterat stallben. Har blivit riktigt bra på att tillverka dom!

Stallbenet kompletterades senare med en 1 mm tjock shim i rosewood under för att göra stallbenet starkare och för en sista chans att justera in höjden.

Den tråkiga påmålningen med spritlack var inte så kul. Beslöt att sprita bort det mesta utan att ta bort för mycket av originallacken. Gick väldigt bra även om en del patina på locket försvann, egentligen är den nog bara renare än innan. Lackade sen på ny spritlack, bättre gjort än innan. Halsen fick svart spritlack ovanpå den gamla.

Det sista jag gör efter den sista justeringen är alltid att montera etiketten, sidodottar och gitarrbandsknopp på halsfoten. Hoppade över knoppen på den här då kunden inte ville ha en sån.

Efter vibrering i tre dygn kan jag konstatera att den här blev ovanligt bra. Hög volym och öppen klang, kommer att passa väldigt bra till fingerspel! Blir sällan besviken på de här fina små Europeiska parlor gitarrerna 🙂

Sist ut i föregående batch är en lite ovanligare Levin från 1935 med ovalt ljudhål och 13 band till kroppen. Lite större än en Levin parlor, ungefär som en klassisk gitarr. Roswood stall och greppbräda, greppbrädan med celluloidbindning. En fin Levin logga i pärlemor också. Trots finare detaljer är det en 1 års garanti gitarr, bara de finare modellerna hade 10 års garanti. Att den inte är den dyraste gitarren Levin sålde syns inte minst på den stora kvisten i den tredelade lönnhalsen 🙂

• Total längd:  97 cm
• Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 26 –  21,5 – 36,5 cm
• Sida (halskloss, midja, ändkloss): 9,5 – 10 – 9,5  cm
• Hals: C-form
• Greppbräda (översadel, 12:e, stall):  45 – 56 – 58 mm
• Mensur:   63 cm
• Lack: Cellulosa överlackad med spritlack
• Vikt: 1449 g

Den var inte i bästa skick, en rejäl spricka i botten hade limmats ihop och kanten på sidan där en bit av botten lossats var skadad. Locket hade en rejäl torkspricka nedanför stallet. Stallet var väldigt högt speciellt på bas-sidan. Hyvlade säkert ned 5 mm på höjden för att nå normalhöjd, men stallet gick i alla fall bra att återanvända.

Bandens placering i greppbrädan var inte den bästa som det ofta är på Levin mellan 1930-1950. Den speciella cirkelsågen som sågade ut för alla band var uppenbarligen inte kalibrerad som den skulle. Första och sista bandet var ca 2-3 mm fel och resten av banden för det mesta +1 mm från den rätta positionen. Fyllde igen alla bandskåror med 1 mm breda rosewoodstickor och sågade upp nya skåror för banden. Greppbrädan fick också nya celluloidlister runt om.

Det ovala ljudhålet var väldigt litet och hade en pampig celluloidrosett runtom som inte var i bästa skick. Lösningen var att göra ljudhålet större genom att såga bort rosetten och lägga in en enkel vit bindning som matchade lockets bindning. Ett större ljudhål öppnar upp tonen och ger ett mindre murrigt ljud. Trots att ljudhålet blev mycket större än innan blev det inte för stor, ganska normalstort faktiskt.

Sprickan i locket fick en granlist inlimmad. Fick jobba ovanligt mycket med att matcha färgen i det burstlackade locket, sprickan och den inlimmade splinten passerade alla färgnyanser. Ärret i botten fick lite färg också, bottensprickan stabiliserades med laglister på insidan.

Nya stämskruvar monterades, det behövdes inga pluggar då originalen hade moderna avstånd mellan stolparna.

Locket tunnades från ca 3,5 mm till ca 3 mm, botten från ca 3 mm till ca 2,7 mm för bästa ljud. Alla ribbor byttes ut, stallplatta i gran och kolfiberstav i halsen monterades. Pluggar och segmenterat stallben, översadelintonering och K&K mick kompletterade GammelGuran. Halsfickan fick en 3 mm lönnplatta längst in och en skruv drogs in i halsen genom halsklossen, Levins klassiska halsinfästning med raka kanter behöver all hjälp den kan få.

Lustigt hur människan tolkar synintryck, det ovala ljudhålet liknar ett öga och då greppbrädan sticker in några mm in i ljudhålet efter förstoringen av ljudhålet tycker man att gitarren ser lite arg ut! Det är definitivt en gitarr med attityd 🙂

Det här är första gången jag strängar upp en GammelGura med Newtone Masterclass 0.11 strängar istället för Newtone Heritage 0.12. Kan tycka att den fick lite mer ”bett” och lite mindre bas från E och A strängen, det är också hårdare strängar att spela på. Antagligen en vanesak. Väldigt jämn i sin klang, låter bra, men än så länge lite ovant. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är den bättre av de två strängarna!

Tror att de vanliga NM 0.11 strängarna som är styvare än NH 0.12 är stabilare när det gäller intoneringen, hade inga som helst problem när jag dubbelkollade vid uppmätningen. Framtiden får visa om det stämmer. Kompensationen vid översadeln måste göras större än vanligt för E och A strängarna, de styvare strängarna ökar tonhöjden mer än NH strängarna när man trycker ned strängen.