Här i Sverige finns det gott om gamla Levin parlor gitarrer och jag har renoverat många av dom. Men sällan så gamla som 1907. Den här var en enklare modell med det triangulära fasta stallet och en svartmålad lönnbräda utan inläggningar. Speciellt roligt är det med proveniens, i det första mailet från kunden fick jag veta följande:
”Jag har haft en gammal Levin liggande ospelbar som ett arv efter min gamla mormor. Jag är född i Skorped men bor nu utanför Uppsala. Någon gång i början av 1960-talet berättade min mormor att hon hade köpt denna gitarr ny 1907 i Sollefteå där hon just avslutat en sömmerskeutbildning. Hon betalade hela 14:75 kr för den. Hon använde den flitigt som kringresande sömmerska från gård till gård, bärande en trampsymaskin (Singer) på sina axlar och gitarren i sin hand. Hon dog 1969 och var en lysande trubadur med en stor repertoar av dåtidens visor och skillingtryck”. Några bilder som jag fick i mailet:
Den har de fått huvudet avbrutet vid nåt tillfälle och limmats ihop med trälim och en träskruv. Botten var krympt och den stora sprickan mellan bottenhalvorna hade tejpats igen. Halsen i grön och mjuk poppel, botten och sida i björk och locket i Europeisk gran. Bara några få märken fanns på baksidan av halsen, man hade inte använt capo ofta. Stallet och greppbrädan i svartmålad lönn. Stämskruvarna var i bra skick för sin ålder med kuggen nedanför stolpen, vilket gör att glappet mer eller mindre försvinner när man stämmer upp. De fungerar oväntat bra. Tog några bilder innan jag började jobba med den.
- Total längd: 93 cm
- Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 22 – 17,5 – 31 cm
- Sida (halskloss, midja, ändkloss): 7,3 – 8,1 – 8 cm
- Hals: Mjuk V-form
- Greppbräda (översadel, 12:e, stall): 45 – 58 – 58 mm
- Mensur: 62,8 cm
- Lack: Spritlack
- Vikt: 1089 g
Med tanke på historien behölls stämskruvarna och även stallet efter modifiering. Greppbrädan hade djupa spelgropar, lönn är ett mjukt trä, och vi kom fram till att det var bättre att ersätta den med en ny i rosewood. Mätte upp den gamla brädan och banden var mer eller mindre helt rätt placerade, så brukar det vara på Levin före ca 1920.
Halsen fick en kolfiberstav. Riktigt gamla Levin parlor gitarrer har en grund halsficka på ca 1 cm, senare modeller fick en dubbelt så djup ficka. Som alltid drog jag in en träskruv inifrån genom halsklossen in i halsfoten för att förstärka den svaga infästningen. Den gamla lagningen av huvudet med trälim lossades och limmades om. Eftersom passningen var dålig mellan delarna valde jag epoxylim med lång härdning vid omlimningen. Limmet fyller ut skrymslen och vrår vilket inte hudlim gör. Rengjorde och smörjde upp stämskruvarna. Några böjda vred böjdes raka. Ett par av de små skruvarna hade bytts ut, de ersattes med gamla original från tidigare renoveringar. En ny rosewoodbräda med 16″ radius och 628 mm mensur (som det är på riktigt gamla Levin) tillverkades och bandades på med mässingsband.
Stallet var alldeles för högt och hyvlades ned på toppen. För att få plats med ett intonerat stallben istället för originalets mässingsband, förlängdes stallet ca 3 mm på framsidan med en bit björk limmad med hudlim. Stallet lackades sen svart med spritlack. Strängpinnhålen var väldigt stora och glappa, de pluggades igen och nya borrades upp.
Botten hade ojämn tjocklek, på sina ställen nästan 4 mm och på andra nära 2 mm. Slipade ned botten jämnare till ca 2,8 mm tjocklek med min valsputs. En tjock botten är inte bra för ljudet. Botten hade krympt ovanligt mycket, en ca 5 mm bred rosewodsticka limmades in mellan bottenhalvorna och en granlist förstärkte fogen på insidan. Lock och botten fick nya ribbor. Den tredje ribban i botten gjordes med en platt ribba för att ge botten lite med flexibilitet. Gjorde krysset på stallplattan extra brett, har fått bra resultat tidigare med stallplattor i gran som nästan går tvärs över hela locket. Kan vara så att vibrationerna sprids ut snabbare över locket tvärs lockets fibrer. Kommer att göra så på framtida GammelGura. Se bild från min mobilkamera innan jag limmade botten.
Halslimningen (som alltid är ett äventyr) blev lyckad och jag fick lagom höjd på det segmenterade stallbenet. Ingen K&K monterades. Den gamla ändpluggen var sönder så en ny gammal ändplugg från en tidigare renovering med K&K mick monterades. Originalet hade fin patina, men för att dölja iögonenfallande dings och den nödvändig sandning vid skarvarna mellan greppbräda och hals samt botten och sida fick den ett varv spritlack som mattades ned med stålull. Använde också Herdins vattenlösliga bets nummer 70, Carl-Johan brun, som är perfekt för att matcha Levin-färgen på botten, sida och hals 🙂
Min nya metod att mäta upp intoneringen med alla strängar spända och en justerbar ”strängpinne” i mässing är en succé. Måtten stämmer alltid väldigt bra. Slutjusteringen gick som på räls utan problem, även om resultatet var ovanligt med bara små justeringar i översadeln och stora skillnader vid stallbenet. Fick göra stallbenet lite extra tjockt för att nå fram till alla intoneringspunkter. Strängade upp med Newtone Heritage 0.12 strängar. Trots att lönn är lite för mjukt för ett stall tror jag det kommer att hålla bra med det tjocka segmenterade stallbenet. Det blir inte mycket vridande moment på stallbenet då strängarna ömsom vilar på framkanten och bakkanten av stallbenet. Ger också alltid stallbenet en liten lutning bakåt när jag fräser upp skåran för stallbenet. Ljudmässigt är både lönnbräda och lönnstall bra, problemet är att träet är mjukt.
Har den på vibrering över helgen, men det jag hört hittills låter både bra och som det ska. Undrar vad mormor skulle ha tyckt om den om hon fått prova den nu! Ska dubbelkolla om de gamla strängpinnarna kan användas vilket vore att föredra, på bilderna sitter det nya ebenholtspinnar.