Coles, ca 1905

I min privata samling hade jag en amerikansk parlor i finaste rosewood trä. Historien börjar med ett inköp av en projekt gitarr på eBay av en kund som ville göra en GammelGura på den. När den kom från USA visade det sig att halsen var extremt bred, ca 49 mm vid översadeln, och passade inte kunden som ville ha en smalare hals. Det slutade med att jag löste in den och en annan gitarr med smal hals användes som GammelGura objekt. Bilder från eBay auktionen.

Till skillnad mot gamla Europeiska parlor gitarrer är de Amerikanska nästan alltid försedda med ett tillverkarnamn. Den här hade en stämpel “W. A. Cole, Boston” överst på kanten av huvudet, inuti fanns en bläckstämpel “W.A. Cole, Boston, 1898 Model”. Efter lite sökning på nätet visade sig att många högkvalitativa banjos tillverkades under namnet W. A. Cole ca 1890-1922, inte lika många gitarrer. Men de som finns är av fina, ofta med  mycket intrikata inläggningar i greppbrädan. Gitarrerna har också en egen och lätt byggd variant av X-ribbningen. Det är en ovanlig gitarr av bra kvalitet, här kan ni se ett finare exemplar. Här finns också mer att läsa om W. A. Cole.

Den här gitarren var enklare, men ändå med en fin rosett med flera lager herringbone lister. I botten finns också en vacker mittlist. Som sagt, finaste rosewood i botten och sida och som faner på huvudets översida. Mahogny i halsen och lock i gran, mest troligt Adirondack. Lacken på locket är färgat orange, samma färg har jag sett på andra Amerikanska parlor gitarrer från ca 1900. Jag tror denna är tillverkad ca 1905, ett exemplar daterad till 1909 hade enkla runda dottar i greppbrädan. Stämskruvarna är vackra och fungerar mycket bra. Inläggningarna i greppbrädan är däremot tämligen sparsmakade och inte graverade som på finare exemplar. Greppbrädan i ebenholts var platt med en vit celluloidlist runtom.

Stallet var utbytt till ett större modernare stall. Botten hade flera sprickor (som var svåra att se i det mörka träet!) och halsen hade troligtvis fått en smäll då halsfoten var spräckt och locket lagat runt ljudhålet och änden på greppbrädan. Finns ett märke på baksidan av halsen också, antagligen från “smällen”! Locket hade några större sprickor bakom stallet. En inläggning vid 12:e bandet hade plockats bort och en skruv hade dragit in i halsfoten för att reparera sprickan. Sidorna hade inte några sprickor, men däremot en försvagning precis vid kanten av kerfingen på insidan på båda sidor. Celluloidlisten runt greppbrädan var tunn och några bitar fattades. Trots alla små problem och tidigare lagningar var skicket bra trots allt, den var komplett (förutom stallet) och alla fel var fullt möjliga att reparera. Bilder innan jag sprättade gitarren.

Jag berättade om den för en vän som väldigt gärna ville köpa den och få den renoverad och så fick det bli. Från början var det bara tänkt som en reparation och en snabb “flipp”, men projektet växte och alla moment som jag brukar använda i en GammelGura blev gjorda. Då jag tog många bilder på vägen för köparens räkning (utom när jag glömde kameran hemma) får det bli många bilder på den här renoveringen.

Celluloidlisten runt botten gick att få lös hel. Celluloiden var fortfarande seg och flexibel och hade inte krympt mycket, väldigt ovanligt! Halsen kom lös i två delar, inget lim hade använts när man drog in skruven. Under stallet var locket väldigt trasigt.

 

Fina inläggningar och lister.

Ribborna i botten satt bra, men bara vid ändarna. På mitten hade limmet släppt. Här gjordes ett av två fel under renoveringen, den översta ribban satt bra och botten hade en oväntad run-out, så det blev en spricka i botten när jag lossade ribban som inte funnits förut.

Lockets ribbor satt bra, men de var för breda och låga och hade deformerats. De byttes ut till nya högre och smalare.

Såg ut ett stallämne i finaste rosewood och en matchande mörk Madagaskar rosewood bräda.

Efter reparation av locket och infräsning av en kolfiberstav i halsen.

Det nya pyramidstallet formades med diverse raspar.

Bra färgmatchning på stall och greppbräda.

Innan man borrar stränghålen behöver man mäta lite.

Jag använder en tunn bit trä för att ge hålen en liten lutning. Undersidan på stallet ska följa det krökta locket.

Innan stallet limmas ska pluggar borras upp och monteras. Använder BFGGGG pluggar från E till e sträng. Alla är ändved, B är björk, F är fura och G är gran. I en X ribbad gitarr behöver man diskanter, på en ladder braced har jag ingen plugg på b och e strängarna. Alla ribbor i locket hade redan limmats på plats i min GO bar i nästan samma mönster som originalet.

Knappar i hård bubinga gör att stallplattan i gran håller för nötningen från strängkulorna.

Här limmar jag tillbaka celluloidlisten i ljudhålet. Den hade krympt 1 mm på längden. Snygg blomma!

Fick lite goda råd av Per Marklund och tog ned ribborna ordentlig nedanför X-ribbans knutpunkt.

En K&K mick var beställd. Jag borrar ut det 12 mm breda hålet med en stegborr.

Botten och lock fick laglappar över sprickorna.

Under bottenlimningen gjorde jag mitt andra misstag. Jag värmde det kylskåpskalla fisklimmet för mycket så det blev rinnigt. Utan att jag såg det rann en del lim ned längs sidan och sökte sig in under några av mothållsklossarna på locksidan. Den orange färgen i locket satt bara i själva lacken och några små sjok av lack fastnade i mothållet och lämnade efter sig trävita skador. I fortsättningen blir det kallt lim, kanske kompletterat med gladpack på lockets kanter. Räddade senare det som gick med orange bets och fyllde i groparna med seg 30 superlim som skrapades plan mot resten av lockets yta.

Borsett från misstaget blev bottenlimningen perfekt. Den väldigt smala celluloidlisten, mindre än 2 mm bred, passade faktiskt perfekt runtom! Den limmades tillbaka med 20 superlim. Halsfoten limmades med varmt hudlim, dessutom hade en 8 mm rundstav i björk limmats in genom hela halsfoten med epoxylim samtidigt som kolfiberstaven.

Den mörka rosewoodbrädan var fylld av hartser, när jag skulle tunna den med valsputsen smälte hartserna och fyllde igen två slippapper innan jag var klar. Tog en timme att ta ned den 3 mm i tjocklek… Originalets greppbräda hade helt OK placering av banden – fram till 12:e bandet. Efter det var det ögonmåttet som fick gälla, det sista bandet satt hela 3-4 mm fel!

Testmontering av lös greppbräda. I rätt position markerades med en blyertspenna underifrån hur greppbrädan skulle hyvlas för att få rätt trapetsform med en smalare överdel.

Greppbrädan fick sin 16″ radius i min nya förbättrade jigg för slipning. Den ger bättre precision och det är lättare att justera in sliphöjden uppifrån. På den sista bilden är jiggen klar och skruvarna är kapade till lagom längd.

Greppbrädan limmas med varmt hudlim.

Den kritiska halslimning gjordes sedan i min halslimningsjigg.

Innan bandningen slipas greppbrädan till en liten 0,15 radius i det läge den får när strängarna är uppstämda. Jag använder bland annat en aluminiumbalk med inslipad omvänd 0,15 radius som slipkloss.

Banden monteras i min enkla plank-jigg.

Inläggningarna i den gamla brädan fälls in med en Dremel i den nya. Inläggningen vid 12:e bandet fick jag hitta på då originalet var borta.

För att krona banden monteras gitarren än en gång i min jigg med uppspända strängar. Kroppen, halsen och huvudet fixeras sen med diverse tvingar och stöttor så att halsen inte ändrar sin form när strängarna lossas. Därefter slipas topparna, topparna rundas med en Z-fil och slipas med 600 och 800 papper följt av stålull och polering med Autosol. Bandens ändar filas och rundas med speciella filar.

 

Den färdiga greppbrädan oljas in och rengörs.

Innan mätningen av översadel-intoneringen börjar förlängs greppbrädan med en bit lönn. Mätningen görs sen med en stroboskopstämmare, min speciella jigg för justering av “stallbenet”, små lösa tanglösa bitar band vid översadeln, nya strängar, bladmått och några mejslar för att göra justeringar av intonationspunkternas placering i båda strängändarna. Använder också referenssträngar för att dubbelkolla och inte bli lurad av nya defekta strängar. Ett tråkigt jobb som tar lång tid, men som är nödvändigt.

Greppbrädan kapas vid den intonationspunkt vid översadeln som kom närmast 1:a bandet.

För att passa in  den nya översadeln i kamelben använder jag en liten bit självhäftande sandpapper för att forma halsen mot översadeln.

Positionerna för skårorna i översadeln mäts och markeras. För att enkelt linjera mätpunkterna använder jag en lång linjal mellan centrum på strängpinnhålet och markeringen på översadeln. Linjerna blir inte exakt 90 grader utan följer strängens linje. Med en liten tunn såg görs ett sågsnitt i varje skåra.

Måtten från mätningen av intonering används för att markera hur djupt fräsningen ska göras för alla utom en sträng (den som kom närmast 1:a bandet). Små brunfärgade tejplappar markerar den exakta positionen på översadeln.

Fräsningen för intonering görs med en enkel träjigg och med samma jigg som jag fräser diken för stallben med.

Den uppmätta positionen för intoneringspunkterna på stallet markeras för varje sträng. En ca 4-4,5 mm bred lutande rektangel markeras som rymmer alla intonationspunkter. Rektangeln skärs ut för att ge bra kontrast när diket ska fräsas.

För att tillverka det segmenterade stallbenet gör jag först ett temporärt stallben i gran som passar perfekt i sadeldiket. Med en lång linjal mellan skåran i översadeln och centrum på strängpinnhålet markerar jag var strängen kommer att passera stallbenet. E sidan markeras med en prick för att inte vända den fel.

Ett ämne till det segmenterade stallbenet sågas ut ur en bit kvartssågad gran. Ämnet tunnas till ca 5,5 mm i min valsputs.

Med hjälp av det temporära stallbenet kan jag märka ämnet och såga ut 5 mm breda hack centrerade över strängarnas position. Jag använder min jigg för att såga bandskåror i greppbrädor och en liten jigg som jag fäster ämnet i och som flyttar sågen exakt 5 mm för den andra sågningen, tappen i mitten kan enkelt brytas av.

Färdiga bitar av 5 mm tjockt kamelben passas in i gluggarna, de två yttersta benbitarna är bredare. Benstolparna limmas sen med segt 30 superlim, de färska ytorna “lackas på”med tunnflytande 10 superlim innan de blir smutsiga. En punktutsug suger bort det mesta av de aggressiva ångorna.

Ämnet görs ca 1 mm lägre på diskantsidan (enligt mätningen av intoneringen) och ges sen samma radius som greppbrädan. Djupet på stalldiket markeras med blyerts. Höjden som mättes upp på stallbenet vid intoneringen + djupet på stalldiket används för att kapa stallbenet till ungefär rätt höjd. Senare limmar jag in en ca 1-1,5 mm remsa i rosewood längst ned för att göra stallbenet starkare, då får man också en chans till justera höjden på stallbenet.

Slutjustering av översadel, stallben och intonationspunkterna på stallbenet.

Gitarren får ett varv tunn spritlack, jag använder en tving som handtag och en stor rund finhårig pensel. Efter minst ett dygns torkning mattas lacken ned med fin stålull och poleras tillbaka till lagom glans med en linneduk. Efter någon månad kan man polera igen då lacken blivit hårdare.

Genom att fila bort så mycket jag tordes på sidan av halsen fick jag ned bredden på översadeln till 46,5 mm. För mig känns halsen lätt att spela på, de få millimetrarna märks!

Hur blev den då? Ja, mycket bra är svaret! Jag har lite svårt för den tonalitet man får av X-ribbning, en mer fundamental och enkel klang med mer bas. Ladder bracing ger en annan ton med en mer komplex och innehållsrik klang och mindre bas, vilket jag alltid tyckt om. Men den här blev så bra att jag helst velat behålla den. Väldigt dynamisk och kraftfull och perfekt för strumming. Den här varianten av X-ribbning är minst lika bra som den Martin kom på och som är standard numera. Ribborna som ändrats täcker ytan på locket bra. Den strängades upp med vanliga Newtone Masterclass 0,11 strängar. Den klarar säkert 0,12 också, men jag är lite rädd för hög stängspänning i onödan.

Jag har numera bättre koll på X-ribbningen, jag lärde mig en hel del på det här projektet.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.