Är mycket nöjd med den senaste GammelGuran. Kändes skönt att jobba med en helt ”vanlig” Europeisk parlor efter flera lite besvärliga jobb innan. Nya metoder och verktyg gjorde den bättre än de flesta GammelGura jag fått klar innan den här. Varje projekt ger nya erfarenheter och bättre resultat i detaljer på nästa 🙂 Nytt på denna är att jag  tog ned dimensionen på ribban bakom stallet och jag fick lite mer bas ur gitarren på så vis. Använde min nygamla polermaskin och Autosol på banden som blev blankare än de brukar, mellanslipning med våtslippapper mellan spritlacklagren gav en silkigare och finare yta på kompletteringslacken. Lyckades perfekt med placeringen av stallbenet på stallet och halsvinkeln, alltid lite av ett lotteri men med min jigg för att limma halsen går det allt bättre.

Gitarren var av finare slag med vackra pärlemorinläggningar runt ljudhålet och braz rosewood bräda. Europeiska parlor gitarrer med rosewoodbräda är för det mesta lite nyare än de som har svartmålad lönnbräda. Tippar att den är från ca 1915-1920 och tysktillverkad. Man hade finare ögonlönn i botten och som nästan alltid i sådana här i form av ett fanér. Botten var ett tvålager laminat med enklare lönn (eller al) på insidan.

För att täcka kanten på botten hade man lagt på en list i trä. Det gjorde det betydligt svårare att sprätta lös botten, men det gick ovanligt bra och hela trälisten var hel när jag var klar. Några sprickor från sprättningen fick limmas. Efter demonteringen av botten, hals och greppbräda var läget denna:

Gitarren hade varit med om en tidigare reparation då halsfoten i form av en glasstrut spruckit och halsen limmats om. Locket under greppbrädan var misshandlad. Men förutom några få sprickor i lock/botten var den ovanligt hel. Tjocklekar på lock/botten/sida var bra. Bottenribborna var extremt överdimensionerade i vanlig ordning. Ribbningen i locket var helt OK om än inte som jag vill ha den, förstärkningar vid ljudhålet hade hjälpt gitarren överleva utan att vika in sig på mitten. Huvudet på den V-formade halsen hade en lite större vinkel än vanligt.

Greppbrädan i bra skick, men lite tunn och dessutom inte plan på översidan. När jag skulle plana den försvann säkert 2-3 mm för att kunna jämna ut en svacka på mitten. Ville spara det fina virket och hudlimmade in en shim i rosewood under brädan för att kompensera. Bandplaceringen var riktigt bra på originalbrädan. Ett stort hål för en träskruv vid 12:e bandet borrades ur och ersattes med ny rosewood och en pärlemordott.

Stallet saknades och jag gjorde en replika i ebenholts. Lite enklare att tillverka med min lilla bandsåg istället för sticksågen! Nya oskårade strängpinnar med inborrade 4 mm pärlemordottar. Ytan under stallet var kexigt så jag fräste bort och limmade in en ny bit gran för att få en jämn yta att limma stallet på.

Tog några bilder innan jag limmade botten i min bottenlimmningjigg. Monterade en klenare ribban bakom stallet, gjorde också ”krysset” vid stallplattan lite längre för att hålla för rotationskraften. Täckte över hela det kexiga området under greppbrädan med en bit gran. I övrigt min vanliga ribbning med en A frame vid ljudhålet och mera vettiga ribbor i botten. En K&K mick monterades, tar 5 minuter när botten är uppe!

Halslimmningen, bandningen och justeringen gick som den skulle. Gjorde min översadelintonering och tillverkade ett komposit stallben med gran mellan benstolpar. Gick som smort 🙂 Nya stämskruvar borrades in och monterades. Kunden ville ha så glesa strängar det gick att få, slipade banden väldigt tvärt vid ändarna och separerade strängarna det som gick vid stränghålen. Vibrerade in den under tre dygn och hann inte spela mycket på den då det var en lokal kund som hämtade den direkt när den blev klar. Önskar jag fått spela lite till på den, gillade den skarpt! Lite finbilder.

Några närbilder.

Har gjort ett antal mindre jobb, den här nylonsträngade Levinen från 1965 hade en rejäl spricka i botten. Dessutom var stallet omlimmad med snickarlim och stallbenet med nåt ändå värre. Nåväl. Stallet lossades och stallbensskåran fylldes i med trä och ett nytt spår frästes ur och ett benstall monterades. Även banden kronades.

Sprickan i botten behövde en trästicka då den var för bred att bara limmas ihop. Kom på ett nytt sätt att triangulera stickan med hjälp av två rakblad. Själva sprickan formades till samma V form med en nålfil, stickan limmades med hudlim.

Det roligaste med gitarren var allt klotter på locket! 🙂

Uppfinningen med rakbladen. Spänns fast i V form i skruvstädet, V:et ges samma vinkel som nålfilen.

En av de mest förbryllande GammelGura jag gjort är klar. Det som jag inte kan begripa är blandningen av bra form, material och tjocklekar och byggarens slarv. Allt ser bra ut, men alla detaljer är lite ”off”. Känns lite som folkart!

En liten lista på konstigheter. Stallet är coolt, men ingenting är balanserat eller rakt på den. Strängpinnarna är off center nästan en cm, den ena mustaschen ser inte ut som den andra och baksidan av stallet har en svag böj åt fel håll. Men funktionellt och helt OK höjd och bra med plats mellan stränghålen och stallbenet. Inuti var ribborna inte lika överdimensionerade som de brukar, men de var verkligen råsågade. Man kunde få stickor i fingrarna! Kerfingen inuti var extremt ojämn och byggaren hade bränt träet på flera ställen, men var ändå tvungen att knäcka kerfingen på ett par ställen. Antagligen byggdes hela gitarren med virke som inte var riktigt torrt, i locket fick jag fylla i med strax under 1 cm gran i två breda stickor. Botten var också sprucken men passade faktiskt mot sidorna (som var i rejält bucklig lönn). Det djupaste stället på bottens midja skiljde ca 2 cm i höjdled. Huvudet är inte symmetriskt, men formen är fin. Halsfoten var verkligen skev och ocentrerad men matchade luckan i gitarren. Kroppen hade en liten inböjning vid halskloss och bottenkloss. Det mest förvånande var nog ändå att greppbrädan var som en carvingskida, av nån anledning var greppbrädan ca 3 mm bredare längst ned än den borde !? Det sista har jag aldrig stött på tidigare.

Nåväl. Slipade greppbrädan rak längs sidorna och resten är mest roliga detaljer.

Behöll originalbrädan i svartmålad lönn och lade in en jakaranda shim under för att göra den tjockare efter planing på baksidan. Banden bortom 12:e bandet var ditknackade enligt byggarens ögonmått(!), fyllde i spåren och sågade upp nya på rätt ställe på hela brädan. Lönn är inget dåligt virke i en greppbräda, men som alltid är det minst dubbelt så mycket jobb att behålla originalet. Den fint tillskurna änden på greppbrädan bevarades.

Kolfiberstav, mässingsband, nya stämskruvar och en K&K mick monterades. Den fick översadelintonering och ett komposit stallben med benstolpar och gran emellan. Granstickor limmades in i de breda sprickorna, botten kunde limmas ihop utan mer trä. En hel del laglister och laglappar limmades in i både lock och botten. Ribban bakom stallplattan i gran gjorde jag tunnare än jag brukar.

Spritlacken var väldigt trött, speciellt på locket. Ådermålningen på botten och sida måste bevaras och jag lade på ett par lager ny lack som dämpade de värsta lackskadorna (blev lite vitt kvar från den porösa originallacken). Locket skrapades rent och lackades om helt. Min nya metod med mellanslipning med polerolja och våtslippapper gjorde ytan len och fin 🙂

Då de nya stämskruvarnas stolpar var 1 mm kortare än originalet räckte en av stolparna inte fram till mitten, ena ”luckan” i huvudet var bredare än den andra. Fick göra ett fix med ”grommets” avsedda för stämskruvar för platta huvuden för att vinna den mm som saknades. Ingen nackdel då stolparna vilar mot metall, går lättare och svarar bättre för attacken från strängarna.

Låter bra efter tre dygns vibrering. Ingen märkbar vargton. Gitarren är rätt liten och tunn och ljudet blev som förväntat inte så basigt, men klangen och sustainen är vacker med NH 0.12 strängar monterade. Lite finbilder:

Läs om kolfiberstaven i halsen.

Har skaffat några nya verktyg för att underlätta och förbättra arbetet.

Köpte in ett ”True channel” system från Stewmac. Inte en billig investering och nånting som jag velat ha länge. En rätt tråkig jigg med en enda funktion, att fräsa fram kanalen för bindningen runt botten och locket på ett instrument. Men utan den är just det momentet alltid svårt att få till på bästa sätt. Med jiggen är det enkelt.

Gjorde om en gammal fådd pedikyrmaskin till en ”Dremel” som bara kommer att användas till att polera band med. Har testat den och det gör polering av band till ett lite roligare jobb. Man slipper en hel del intensivt putsande som i längden kan bli jobbigt för kroppen.

En bra pryl som kommer att användas framöver är en ”fret barber” från Stewmac. Med den kan man tunna tangen på band så de passar bättre i den skåra man sågar ut ur greppbrädan. Mässingsbanden jag använder är lite tjockare än normalt och den vanliga bandsågen är lite för tunn. Har man en hård greppbrädan kan det vara svårt att pressa ned bandet i skåran, med det här verktyget kan bandet tunnas till perfekt passning och man slipper bruka våld för att få ned det i skåran. Speciellt de sista banden längst ned på greppbrädan är svåra att pressa fast och då är det bra om passningen kan göras bättre.

Har skickat efter en 45 cm långt skjutmått. Den ska användas för att få extra bra noggrannhet i bandplaceringen på greppbrädor.

Känns skönt att bli klar med den här, ett objekt som legat i träda sen förra året. Mycket extra jobb på den då den har två halsar och ett case som måste renoveras! Det är en Gerdin harpgitarr från ca 1900. Väldigt fint bygge och kostade nog en slant när det begav sig. Det utsirade stallet är ett imponerande hantverk, fina stämskruvar och ebenholtsbräda. Dessutom ett specialgjort case.

Nåväl. Kunden ville få den spelbar med ett bra ljud. Det blev X-ribbning i den för att hålla för alla strängar och en kolfiberstav i halsen. En K&K mick monterades med hela 5 givare, tre för gitarrdelen och två till bassträngarna. Får man bara plats med alla sladdar kan man parallellkoppla givare från flera K&K mickar, de två extra gick att löda fast även om det blev trångt.

Nu är det så länge sen jag limmade in ribborna att jag nästan glömt vad jag gjorde. Men originalet hade ladder bracing med en extra mässingsstång mellan hals och bottenkloss. Stången hjälpte till att hålla ihop gitarren men är inte bra för ljudet. Den nya X-ribbningen är stark nog att hålla ihop gitarren så den (som var likadan som mässingsstången som förstärker huvudet) plockades bort. Det extremt stora stallet i svartmålad lönn bidrar till att locket klarar av strängdraget.

Gitarrsträngarna blev Martin 0.11 på begäran av kunden, basarna fick bli ett set nylonsträngar för att inte dra sönder gitarren i onödan. Stämningen är F G A B C D (EADGBe) på de tolv strängarna.

Ett problem som dök upp när jag började stränga på gitarren var att brytningsvinkeln på båda översadlarna och stallen var väldigt flack. För att få tillräckligt tryck på benen från strängarna fick jag montera tre ”strängträd” i form av små mässingsöglor tillverkade av små mässingsspikar på de tunnaste gitarrstängarna strax bakom stallbenet. Stallet förlängdes i framkanten med ebenholts för att ge plats till ett intonerat stallben. Banden på gitarrhalsen lutade också så att stallbenet inte behövde vridas lika mycket 🙂

För att få tryck på översadeln för bassträngarna använde jag 5:e stämskruvstolpen som ett ”strängträd”. Borrade ett extra hål i den 6:e stämskruvstolpen för att göra plats för de tre första bassträngarna.

Nu spelar den rent utan att strängar hoppar ovanpå benen och skorrar när man slår an hårt. Stämskruvarna var väldigt påkostade och fungerar bra.

Gitarrhalsen fick översadelintonering och ett uppsågat solitt stallben. Vilken lättnad när det solida stallbenet sågades upp! Gitarren öppnade upp sig och allt kändes plötsligt väldigt bra, innan var det en tight och jobbig klang från det solida stallbenet…

Caset var en historia för sig själv. Den var bygg med solid lönn i lock och botten, solid ek i sidorna och lind i de böjda ändarna. Allt limmat med hudlim, filten inuti hade stagats upp med böjd pappkartong under så att gitarren skulle passa precis i en fördjupning formad som gitarren. Problemet (förutom att allt hudlim var gammalt och sprött och hade lossnat här och var) var att det solida virket hade krympt. Och inte lite heller! Speciellt locket som var ca 1,5 cm smalare nu än när caset byggdes. Fanns inget alternativ annat än att klyva locket längs med och limma in en eklist för att kunna få locket att passa själva lådan. Allt inkråm i lådan måste plockas bort också för att gitarren skulle få plats, fick t.om. tunna sidan vid stämskruvarna för att den skulle gå in! Återanvände det gamla tyget, man kan se den ursprungliga formen på inkråmet på sista bilden. De flesta fogar limmades om. Det fina handtaget var rejält, men låshakarna var alldeles för klena. Hittade några fina rejälare ersättare i mässing. I den första bilden finns gitarren inuti lådan 🙂

Min verkstad är inte gjord för så stora saker som det här caset, tog fram stora cirkelsågen och de längsta limknektarna och improviserade mig fram!

Den låter väldigt bra och modernt pga X-ribbningen. Fin klang och det där extra strängreverbet från bassträngarna. K&K mickarna ger ett helt OK balanserat ljud från alla strängar. Bassträngarna låter de med men jag är inte rätte mannen att spela på såna här!

Tycker formen är vacker och stallet snyggt i all sin prakt även om jag inte är en fan av instrumenttypen 🙂

Vid inventeringen upptäckte jag några objekt med deadlines. Fick lägga det mesta åt sidan för att hinna få dom klara i tid. Har också gjort flera översadelintoneringar på moderna instrument till lokala musiker, det dyker alltid upp mindre reparationer som man gärna vill hjälpa till med. Det viktigaste för mig är ändå att beta av listan på beställda GammelGura.

Nåväl. De här två gitarrerna var ovanliga, dels för att de var ovanligt gamla och för att kunden vill få dom renoverade med lite mer originaldelar än normalt. Dessutom skulle de få nylonsträngar och inte stålsträngar som på de flesta GammelGura. Den ena gitarren hade fiolskruvar i trä och kan vara så gammal som 1880-tal, men jag gissar 1890-tal. Den andra var en ”ny” kopia av en Stauffer parlor från ca sekelskiftet 1900-1910. ”Ny” men av gammal modell, Stauffer gjorde sina gitarrer på 1830-1850-talet. Redan då fanns alltså en marknad för vintage! 🙂

Båda var i bra skick för sin ålder, de hade klarat sig bra från krympning av botten. Båda hade många sprickor i locket och den gamla hade renoverats tidigare då mask hade ätit sig fram på locket. Renoveraren hade lagt på rödaktig bets här och var på locket och det såg inte snyggt ut. Stämskruvarna på den gamla hade problem då träskruvarna var så tjocka de kan bli och två av hålen alldeles för stora. På Stauffer kopian var stämskruvarna i bra skick men behövde smörjas och tightas till. Kunden ville bevara greppbrädorna och ville helst ha kvar bandet på stallet. Halsarna var böjda på båda.

Fick isär instrumenten utan problem. Gammalt hudlim är sprött och har man tur är den lätt att få isär. Även om det var relativt lätt satt det mesta fast bra, utom bottenribborna på den gamla som mest satt fast i mitten och på sidorna. Kunden ville helst behålla originalribborna, men de i locket på den gamla bytte jag ut till ny replikor med samma mått för att kunna limma ihop breda sprickor i locket som behövde fyllas i med granstickor. Sprickorna i Stauffer var tight på översidan och större på insidan, fyllde i med lite trä från insidan. Botten på Stauffer kopian var 4,5 mm tjock, den tunnades ned till strax under 3 mm. Med instrumenten isär var det lätt att se att den gamla var ett kvalitetsbygge medan Stauffer kopian inte var det.

Här är några bilder på Stauffer innan jag limmade botten mot kroppen. Använde mina nya laglappar, det blev några stycken i varje. Den fick behålla sina original ribbor, men jag tunnade ned de klumpiga bottenribborna. Lade också in förstärkningar runt stränghålen, ingen av gitarrerna hade en stallplatta .

Stallet var limmat snett, så jag fick flytta på den lite.

Bilder på den gamla. Locket var tunt, ca 2.5 – 2,8 mm. Var dessutom tvungen att skrapa ren den på framsidan för att få bort de fula betsfläckarna och då försvann en tiondel till. Kunden ville ha en förstärkning vid ljudhålet. Jag passade på att flytta stallribban framför stränghålen istället för bakom då locket var insjunket framför stallet. Lade på en extra förstärkning bakom stallet också.

Botten rengjordes och behöll sina ribbor som limmades om då de var lösa.

Eftersom båda skulle ha nylonsträngar kunde ribbningen vara klen och lätt.

Ett problem med den gamla var att greppbrädan var i två bitar, den nedre biten i valnöt och den övre i lönn. Det har man sett förr! Intoneringen var inte den bästa heller, så jag plockade lös brädbitarna och gjorde en sandwich med ett tunt rosewood  faner. Det gjorde också att både hals och greppbrädans baksida kunde sandas raka. Brädan blev 1 mm tjockare än innan och ca 5 mm, men den var extremt tunn till att börja med vilket aldrig är bra.

Funderade på att göra en ny ebenholtsbräda, men tog den långa vägen för att bevara originalet. Halsen var i rödbok. Inga kolfiberstavar i någon av gitarrerna. Fyllde i spåren från de breda bar frets’en med stickor av rosewood och skar om för nya mässingsband. Originalplaceringen av banden var nästan rätt, men jag passade på att flytta positionen till den rätta.

För att få stämskruvarna att fungera borrade jag ut hålen och monterade 13 mm breda ebenholtspluggar som sedan fick ett mindre hål utborrat för nya och smalare stämskruvar.

Var tvungen att lacka halsen med ny spritlack. På locket skrapade jag av all färg med ett rakblad och lite fint sandpapper. Så lite jag kunde men betsen hade trängt ned en liten bit. Fick bort det mesta i alla fall. Använde min fantastiska bruna ebenholtsbets (ebenholtsspån lagda i sprit i flera år som drar ut färgen) och marinerade locket med brun färg. Lade på ett par lager spritlack också. Resultatet är jag nöjd med, en väldigt naturlig brun färg! Här ser man maskhålen också som fyllt igen med svart klet av den förra reparatören. Charmigt 🙂

Ett problem med båda gitarrerna var att matcha vinkeln på halsinfästningen mot stallbandet. Och dessutom hitta rätt intoneringsposition. Brädan på den gamla skjutsade jag upp ett par mm för att få rätt intonering på stallbandet.  På Stauffer räckte det att räta upp stallet för att det skulle stämma OK.

Använde min jigg för att träffa helt rätt med stränghöjden. Det går utmärkt att testa med uppspända strängar och lös hals, t.om. lös greppbräda (testade intoneringen på den gamla). Lite bilder på den gamla i jiggen med olimmad hals och spända strängar.

Med ett fast band som stallben finns det INGEN möjlighet att justera stränghöjden, allt måste bli rätt vid limningen. Justerade infästningen och kollade i jiggen till dess jag blev nöjd innan jag limmade. Siktade på 3,5 mm vid 12:e tjock E sträng. Kan konstatera att inget ändrade sig efter limningen, stränghöjden blev så bra den kunde bli på båda. Stallet på den gamla är helt orörd, men stallet på Stauffer hade exakt samma höjd på bas och diskantsidan, så jag blev tvungen att fräsa upp ett spår och göra ett stallben i ebenholts med ett band ovanpå för att lyfta upp bas-sidan.

Här limmar jag Stauffer halsen och botten på den gamla.

Stauffer fick ingen extra lack förutom lite på kanten av den omlimmade botten. Den gamla fick ny lack på lock och hals men inget på resten av kroppen (förutom bottenkanten).

Båda gitarrerna låter bra och har helt olika karaktär. Stauffer har hög volym och hårdare och tydligare ton medan den gamla är mjukare och vackrare i tonen och har bättre dynamik. Lite bilder på de färdiga gitarrerna.

Den gamla.

Stauffer.

En av de mer minnesvärda gitarrer jag renoverat var detta fina Italienska bygge från 1839. Halsen som var fanerad i ebenholts är nog den skönaste jag hållit i (fick också en förklaring till varför många parlor gitarrer från sekelskiftet har svartmålad hals!).  Fantastiskt att få höra den spelad av någon som verkligen vet hur man gör! 🙂

Den här gitarren är speciell, det är en anonym mer eller mindre trogen kopia av en äldre Legnani parlor som tillverkades ca 1900. Den gjordes som en 6 strängad gitarr men den skulle konverteras till en liten harpgitarr med två extra bassträngar. För mig väldigt annorlunda då jag inte är van vid att nytillverka och inte bara renovera. Med hjälp av bilder på gamla liknande harpgitarrer och en bildserie på en nytillverkad av samma typ gick det efter lite funderande. Det slår mig hur mycket spån och damm det blir när man formar nya delar, nåt som man slipper när man renoverar – då är det mest att ta isär och limma ihop som gäller.

Några bilder från tillverkningen av de nya huvudet. Det blev en sandwich på båda sidor om det ursprungliga huvudet som var konisk och väldigt tunn. Dessutom hade den haft vanliga mekaniska stämskruvar och hålen för fiolskruvarna hade fyllts igen och borrats upp igen. Lika bra att plugga de gamla hålen täcka över alltihop. Ett antal nya träbitar limmades ihop med hudlim.

Huvudet var det stora jobbet, men gitarren kom också i två delar. Kroppen och en lös hals inklusive delar av locket och halsklossen. Lönnbotten hade en rejäl spricka som jag fyllde igen med sticka. Det var en del att limma ihop! Greppbräda och stall ersattes av nya i ebenholts.

Använde min nya princip att göra laglappar. Ett tåg av sicksackande lappar som  ger större rörlighet och inte ger en anvisning för locket att spricka vid. Eftersom stallet var placerad långt ned på locket och det är nylonsträngar som ska sitta på den behövdes ingen extra ribba bakom stallplattan. Limmade in en extra förstärkningsribba för att hålla emot vridningen från bassträngarna. Botten fick fyra ribbor istället för tre.

Halsen hade helt fel vinkel. Fick lägga in nytt trä på änden för att vinkla upp halsen mot stallet och skära in en ny dovetail. Hade jag tagit bort 4 mm längst ned på den koniska halsfoten istället hade den blivit för svag.

En sak som jag fick lära mig av den här renoveringen är hur man hanterar och monterar fiolskruvar. Första försöket misslyckades då jag inte vässade pinnarna raka i ett specialverktyg (som jag sen fick låna av polare Björn) innan jag monterade. Träskruvarna var av hög kvalitet men gamla och hade torkat så de var ojämna. För att rädda situationen borrade jag in pluggar av hård bubinga runt de första misslyckade hålen och gjorde nya hål, denna gång för träskruvar som var som de ska! Fick veta att träskruvarna alltid ska vässas innan man börjar montera… Nu vet jag precis hur man gör och vad som händer om man slarvar 😉 Inte är det lätt att stämma med fiolskruvar, men med nylonsträngar och bra injusterade stämskruvar är det i alla fall fullt möjligt.

Halsen i lönn som hade en bit bokträ i övergången till huvudet för att hålla bättre fick en solid 1 x 1 cm kolfiberstav infräst. Antagligen den styvaste hals jag tillverkat!

Översadeln fick bli i svart horn, stallbenet en variant med ett fräst dike och ett stallben i ebenholts med ett band överst. Allt för att likna originalet men låta bra och kunna justeras. Gjorde en översadelintonering (inte kul att mäta in med fiolstämskruvar!) men stallbenet fick bli en rak aproximation. Med sensträngar som ska läggas på den kommer man aldrig att ha ”perfekt” intonation i vilket fall.

En udda sak med den här är den extremt trapetsformade greppbrädan. Den är bara 40 mm bred vid översadeln, men avståndet mellan de två e-strängarna vid stallet är hela 67 mm. Känns lite trångt vid de översta banden, men inga problem med högerhanden.

Lyckade bra med huvudet även om jag fick flytta fram översadeln för den yttersta strängen mer än jag hade tänkt. Det extra huvudet skulle behövt en cm mer höjd än det blev, det var svårt att se måttet på bilderna. Tycker den låter bra för vad den är, men kommer personligen aldrig att förstå mig på de extra bassträngarna 😉 Lite finbilder.