“Legnani”, GammelGura 87

Den här gitarren är speciell, det är en anonym mer eller mindre trogen kopia av en äldre Legnani parlor som tillverkades ca 1900. Den gjordes som en 6 strängad gitarr men den skulle konverteras till en liten harpgitarr med två extra bassträngar. För mig väldigt annorlunda då jag inte är van vid att nytillverka och inte bara renovera. Med hjälp av bilder på gamla liknande harpgitarrer och en bildserie på en nytillverkad av samma typ gick det efter lite funderande. Det slår mig hur mycket spån och damm det blir när man formar nya delar, nåt som man slipper när man renoverar – då är det mest att ta isär och limma ihop som gäller.

Några bilder från tillverkningen av de nya huvudet. Det blev en sandwich på båda sidor om det ursprungliga huvudet som var konisk och väldigt tunn. Dessutom hade den haft vanliga mekaniska stämskruvar och hålen för fiolskruvarna hade fyllts igen och borrats upp igen. Lika bra att plugga de gamla hålen täcka över alltihop. Ett antal nya träbitar limmades ihop med hudlim.

Huvudet var det stora jobbet, men gitarren kom också i två delar. Kroppen och en lös hals inklusive delar av locket och halsklossen. Lönnbotten hade en rejäl spricka som jag fyllde igen med sticka. Det var en del att limma ihop! Greppbräda och stall ersattes av nya i ebenholts.

Använde min nya princip att göra laglappar. Ett tåg av sicksackande lappar som  ger större rörlighet och inte ger en anvisning för locket att spricka vid. Eftersom stallet var placerad långt ned på locket och det är nylonsträngar som ska sitta på den behövdes ingen extra ribba bakom stallplattan. Limmade in en extra förstärkningsribba för att hålla emot vridningen från bassträngarna. Botten fick fyra ribbor istället för tre.

Halsen hade helt fel vinkel. Fick lägga in nytt trä på änden för att vinkla upp halsen mot stallet och skära in en ny dovetail. Hade jag tagit bort 4 mm längst ned på den koniska halsfoten istället hade den blivit för svag.

En sak som jag fick lära mig av den här renoveringen är hur man hanterar och monterar fiolskruvar. Första försöket misslyckades då jag inte vässade pinnarna raka i ett specialverktyg (som jag sen fick låna av polare Björn) innan jag monterade. Träskruvarna var av hög kvalitet men gamla och hade torkat så de var ojämna. För att rädda situationen borrade jag in pluggar av hård bubinga runt de första misslyckade hålen och gjorde nya hål, denna gång för träskruvar som var som de ska! Fick veta att träskruvarna alltid ska vässas innan man börjar montera… Nu vet jag precis hur man gör och vad som händer om man slarvar 😉 Inte är det lätt att stämma med fiolskruvar, men med nylonsträngar och bra injusterade stämskruvar är det i alla fall fullt möjligt.

Halsen i lönn som hade en bit bokträ i övergången till huvudet för att hålla bättre fick en solid 1 x 1 cm kolfiberstav infräst. Antagligen den styvaste hals jag tillverkat!

Översadeln fick bli i svart horn, stallbenet en variant med ett fräst dike och ett stallben i ebenholts med ett band överst. Allt för att likna originalet men låta bra och kunna justeras. Gjorde en översadelintonering (inte kul att mäta in med fiolstämskruvar!) men stallbenet fick bli en rak aproximation. Med sensträngar som ska läggas på den kommer man aldrig att ha “perfekt” intonation i vilket fall.

En udda sak med den här är den extremt trapetsformade greppbrädan. Den är bara 40 mm bred vid översadeln, men avståndet mellan de två e-strängarna vid stallet är hela 67 mm. Känns lite trångt vid de översta banden, men inga problem med högerhanden.

Lyckade bra med huvudet även om jag fick flytta fram översadeln för den yttersta strängen mer än jag hade tänkt. Det extra huvudet skulle behövt en cm mer höjd än det blev, det var svårt att se måttet på bilderna. Tycker den låter bra för vad den är, men kommer personligen aldrig att förstå mig på de extra bassträngarna 😉 Lite finbilder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.