Gjorde en trevlig upptäckt i lokalen idag. När man lackar med spritlack blir ytan oändligt blank men samtidigt ser man små ojämnheter i lacken från penseln. Min metod på alla GammelGura är att lacka två varv med slipning emellan ovanpå originallacken. Tar bort de värsta dingsen och ger ny kraft till lacken samtidigt som charmen i de gamla reporna finns kvar. Mellanslipar med 600 papper och en speciell olja som används när man franskpolerar. Sedan går jag på med finaste 000 stålullen för att ta bort det värsta blänket följt av handpolering till halvmatt.

Det blir bra, men inte riktigt så blank som man skulle vilja. MEN. Kom på idag att man kan försiktigt värma på lacken med en värmepistol på ca 300 graders värme. Som genom ett trollslag blir ytan blank men inte för blank! Precis som jag vill ha det 🙂

Pratade med Per Marklund och han hade stött på samma effekt. Det som händer är också att hela lackskiktet torkar ut och tjockleken minska på grund av det. Om man bara värmer på ett ställe kan lacken få en ”grop” med lägre nivå där man värmt. Med tiden kommer hela lacken att toka ut och allt blir jämnt, men den torra ytan hindrar lacken under att torka ut helt för en tid om man inte skyndar på processen med värme. Jag gör det på hela gitarren så det är inget problem för mig.

Om den gamla lacken inte är ”solid” spritlack utan nån annan typ av lackblandning kan den lacken reagera och krackelera av värmen. Det gäller att vara försiktig. Levin’s lack på 1940 talet är en gåta (nån sorts shellack/cellulosa/olja blandning) och den går inte att värma hursomhelst.

På slutet har jag börjat jobba lite mer på utseendet på detaljer, innan har funktionen varit i fokus.

• Översadeln får numera lite extra omsorg så att strängarna inte ligger för djupt i strängskåran. Putsar lite extra för att få den blank också. Lägre stränghöjd på 1:a bara snäppet högre än från ett nollband.
• Jobbar mer med halsen för att få en jämn relief.
• Replika stallen putsas mera noga, lite trist med repor från grovt sandpapper.
• Lacken får numera en genomgång med 600 våtslippapper och polerolja mellan de två varven jag vanligtvis lackar på. Ger lacken en jämnare och lenare känsla.
• Banden poleras med min fina konverterade pedikyrmaskin och Autosol. Blankt!
• Den andra sidodotten på 12:e borrar jag in med ögonmåttet, det har visat sig ge bättre resultat än när man försöker mäta sig fram.

Finns säkert fler små detaljer som jag gör på ett smartare sätt numera. Har skaffat bättre verktyg för en del moment också, t.ex. en bra jigg för att fräsa in bottenlisten när det behövs 🙂

En lite finare Levin parlor från 1919 är klar. Bred sarg och finare inläggningar i greppbrädan av rosewood. På  den inte alltför ovanliga etiketten med Ungdomsstjärnans förlag står det nr: 13 vilket torde vara modellnumret.

Förutom att halsen fått en kyss och greppbrädan brutit sönder locket vid ljudhålet med några bitar borta var den i bra skick. Rätt tjocklek på lock och botten och inga sprickor förutom skadan (!). Varken lock eller botten hade krympt märkbart. Däremot var originalstallet väldigt snett limmad, skiljde 3 mm mellan ändarna. Rätt perfekt för intoneringen om lutningen hade varit åt andra hållet 😉

Stämskruvarna var lite ovanliga för en Levin med en lyrform i övre änden av plattan. Har inte sett såna stämskruvar på nån annan Levin parlor, men det här är nog den första från 1919 som jag jobbat med. De var inte i bästa skick så de fick bytas ut.

Bytte alla ribbor i vanlig ordning, testade också att ge ribban framför stallet en liten assymetrisk lutning. Inbillar mig att lite assymetri kan vara bra. Kan väl inte säga att jag hörde någonting nytt när den var klar.. För att täcka över såret från det snedmonterade originalstallet gjordes en replika som var ett par mm bredare än originalet. Gav den platta greppbrädan en liten 20″ radius för att göra den mer lättspelad.

Håller just nu på att lära mig justera in halsen relief och stränghöjden vid 1:a och 12:e bandet på bästa sätt. Har fått en aluminiumbalk CNC’ad till 0.1 mm negativ relief av polare Per Marklund. Har beställt två till med 0.15 och 0.20 mm negativ relief. Med hjälpt av dom kan jag slipa in en extremt jämn och fin relief kurva över hela brädan. När jag jobbar med inslipningen av greppbrädan och banden gör jag det i två steg, båda gångerna i det läge som halsen får när strängarna är uppspända. Först brädan och sen topparna på banden. Ett problem som jag inte tänkt så mycket på förut är att bandningen ger greppbrädan/halsen en negativ böj på grund av kompressionen av träet när man slår ner bandet. Min plan är att använda aluminiumbalken med 0.15/0.20 relief på greppbrädan, montera banden och få en relief på ca 0.05/0.1 och sen använda balken med 0.1 relief att krona banden med.

Det som hände med den här var att halsen fick en minimal back bow efter bandningen sedan jag slipade greppbrädan till 0.1 mm relief med den aluminumbalk jag har. Fick banda om en extra gång med allt vad det innebär, denna gång handslipade jag in en relief på ca 0.2 i greppbrädan. Blev bra efter bandning och kröning av banden. Nästa gång ska det gå bättre har jag tänkt!

När det gäller stränghöjden på 1:a bandet har jag testat med ett nollband och olika höjd vid 12:e och noterat med bladmått vad höjden vid 1:a blir. Höjden är avståndet mellan bandets översida och strängens undersida. Här är två tabeller, en för tunna e och en för tjocka E strängen:

E 12:e / 1:a
2.0 mm  0.30 mm
2.1 mm  0.30 mm
2.2 mm  0.30 mm
2.3 mm  0.35 mm
2.4 mm  0.40 mm
2.5 mm  0.40 mm
2.6 mm  0.45 mm
2.7 mm  0.45 mm
2.8 mm  0.45 mm
2.9 mm  0.45 mm
3.0 mm  0.50 mm
3.1 mm  0.50 mm
3.2 mm  0.50 mm

e 12:e / 1:a
0.6 mm  0.08 mm
0.7 mm  0.08 mm
0.8 mm  0.10 mm
0.9 mm  0.10 mm
1.0 mm  0.10 mm
1.1 mm  0.10 mm
1.2 mm  0.10 mm
1.3 mm  0.15 mm
1.4 mm  0.15 mm
1.5 mm  0.15 mm
1.6 mm  0.15 mm
1.7 mm  0.20 mm
1.8 mm  0.20 mm

Kan konstatera att mina tidigare standardmått var OK för alla strängar utom de två ospunna. Här har jag haft 0.35/0.30 mm vid 1:a men man kan faktiskt gå ned till 0.15 mm utan skrammel!  Gitarren blir mer lättspelad. Vet man vad man vill ha för höjd på 12:e är det lätt att hitta den höjd som ett nollband ger vid 1:a (63 cm mensur). Höjden för stängarna däremellan följer en rät linje mellan de två yttre.

Den fick översadelintonering och ett komposit stallben. Tycker den låter mycket bra! Inte helt utan vargton, jag tror det beror på den platta botten som finns i alla Levin parlors.

Fick klar en fin Levin från 1935.  Modellen är 240, men jag brukar kalla den ”Robert Johnsson modellen” då den nästan är en kopia av hans berömda Gibson L-1 från 1926-1930. Den hade i och för sig fast stall medan Levinen har flytande stall och stränghållare. Solid mahogny i botten och sida, tredelad lönnhals med ”skunk stripe” i rosewood. Greppbräda i rosewood med 10″ radius.

Gitarren hade en lång reva i sidan som limmats med snickarlim, dessutom en bred spricka i sömmen på locket. Baksidan av halsen hade gropar från ett gammalt capo och halsen var lite böjd. Bindningen på greppbrädan var i dåligt skick och bitar fattades. Annars riktigt fin och det märks att den har blivit spelad på. Stränghållaren var lite udda då den var gjord för en tolvsträngad gitarr. Tio års garanti och en fin logotyp i pärlemor på huvudet. Alla såna här jag stött på har haft en märklig injustering av halsen. Det är som om man byggt en fin gitarr men glömt bort att få stränghöjden rätt, alla har haft väldigt hög stränghöjd pga. fel monterad hals och högt stall.

Det här är en sen gitarr av modellen. Här experimenterade Levin med en äkta ”dove tail” i halsinfästningen istället för den vanliga halsinfästningen med raka kanter där halsen bara sitter i limmet. Kanske en förklaring till att halvinkeln inte är som den borde.

Botten plockades lös och ladder bracingen i locket ersattes av min variant med två längsgående ribbor nedanför ljudhålet. Den ribbningen är både starkare och ger ett bättre ljud. Greppbrädan plockades lös så jag kunde montera in en kolfiberstav i halsen. Stämskruvarna var hela, men kunden ville hellre ha nya och mindre glappa stämskruvar.

Sprickan i sidan säkrades med lönnfaner på insidan med ådringen tvärs över sprickan. Snickarlimmet tog jag bort då fogen inte var jämnt limmad. Sprickan i locket fick en sticka infälld. Använde superlim för att fylla ut ojämnheten vid spricklagningen, man låter superlim nr. 20 (från Stwemac) självtorka där man vill fylla i. Sen skrapar man jämnt med ett rakblad innan man sen lackar över. Hela gitarren fick ett par lager klar spritlack som mellanslipades med 600 våtslippapper och polerolja. Originallacken som Levin använde på 1930-talet är nån sorts variant som är ett mellanting av shellack, cellulosa och spritlack. Det går utmärkt att lägga spritlack ovanpå den (även cellulosalack).

Överliggaren på stallet i ebenholts var sprucken. Förstärkte den med en bit kolfiber. Riktade upp halsen med en kil som var 2 mm tjock längst ned. Så här i efterhand borde den kanske varit 3 mm. Det är alltid svårt att bedöma en så felbyggd gitarr… Tog ned höjden på stallet för att kunna få ned stränghöjden med lite marginal.

Hittade en plastlist som hade precis rätt färg till botten och kanten på greppbrädan som fick ersätta de slitna originalen i celluloid.

Den fick översadelintonering och låg stränghöjd, just nu 2.4 mm 12:e bandet för E och 1.4 mm för tunna e. En väldigt liten relief på 0.05 mm och höjden vid 1:a bandet bara lite högre än ett nollband gjorde det möjligt. Framöver tänker jag ersätta den övre delen av stallet med ebenholt och ett infräst stallben och slipa lite ”slope off” på diskantsidan av greppbrädan för att kunna få ned stränghöjden maximalt. Men det får bli när det finns tid och möjlighet (en lokal kund).

Ljudet är som förväntat från en gitarr med flytande stall, inte min favorit då jag gillar ljudet från ett fast stall bättre. Men helt OK!

Fick tillbaka GG90 för fix. Den klena halsklossen som jag glömde förstärka innan jag limmade tillbaka botten gav med sig med hög stränghöjd som följd. Bytte greppbrädan till ebenholts, satte om halsen, slipade greppbrädan, bandade om, gjorde ny översadel och stallben och mätte om intoneringen… en hel massa jobb en gång till! Men det blev väldigt bra till slut.

Lärde mig en hel del på vägen, bland annat tog jag tag i halsens relief då man ville ha en väldigt låg stränghöjd. Min vän Per Marklund fräste en 45 cm lång aluminiumbalk till 0.1 mm relief  i sin CNC maskin. Perfekt böj, men så liten att man knapp kan se den när man syftar. Med hjälp av den nya balken kunde jag slipa in en bättre och jämnare relief när jag kronade banden. Förut har jag haft 2,8/1,8 mm vid 12:e bandet som standard med mjuka Newtone Heritage strängar. Med den nya metoden kan jag gå närmare och framöver blir det 2,6/1,6 vid 12:e som blir mitt nya standardmått. Inget problem med skrammel med halsen i ordning. Kommer också att skicka med en shim i kolfiber som är 0,3 mm tjock som man enkelt kan lägga under stallbenet om man vill få upp strängarna högre.

En annan sak som jag insett är att man bör slipa in en större relief än 0.1 i greppbrädan innan man bandar på. Banden kommer att räta upp halsen mer eller mindre beroende på hur trångt banden sitter och hur hårt träet i greppbrädan är. Ebenholtsbrädan som är väldigt hård fick jag banda om två gånger, första gången kröktes halsen till en negativ relief efter bandningen… gjorde spåren lite bredare och då gick det bättre.

Skaffade en lagom stor bit 6 mm tjockt flytglas för att få en plan yta att kalibrera med (och dubbelkolla reliefen i den nya aluminiumbalken). Klart användbar också för att slipa in undersidan av stallbenet med och rikta upp diverse verktyg. En självhäftande remsa slippapper ovanpå glaset gör det lätt att slipa in någonting plant med bra noggrannhet.

Det positiva är att gitarren nog är en av de bästa jag gjort, den tunnare ribban bakom stallet gav den lilla parlor gitarren oväntat mycket pianobas på de tjockaste strängarna.

Ser fram emot att använda mina nya kunskaper och mina nya verktyg på nästa gitarr, en Levin från 1919 🙂

De senaste tre veckorna har haltat fram i en envis förkylning. Inte bra för produktionen. har ett antal reparationer som väntar på att avslutas i veckan, ska också börja med nästa GammelGura i kön.

Motorn har hackat i en veckas tid, en envis förkylning har fått mig att tappa bort arbetsdagar. Känns äntligen som att det värsta är över i alla fall. Idag fick jag ännu en GammelGura helt klar, nästa vecka är vikt för reparationer jag borde gjort och inte hunnit med.

Den här är väldigt speciell. Det är utan tvekan ett svenskt hemmabygge, antagligen från 1890 talet. Kroppen är enormt stor för en gitarr från den tiden, locket är hela 51 x 38,5 som störst och sidan är 11 cm bred. Ljudhålet 10 cm i diameter utan några som helst bindningar. Halsen möter kroppen vid 11:e bandet, originalbrädan hade bara 14 band. Liknar nästan en luta. Jag tror att den som byggde hade fått lite hjälp då alla tjocklekar på lock, botten och sida var helt OK. Däremot hade han inte fått tag på tillräckligt bred björk till botten, 6 cm på mitten är ett pussel av tre bitar av olika träslag 🙂 Halsen i lönn var smal, bara 42 mm vid översadel och huvudet var lika smal som halsen. Originalstallet i form av en korvig mustasch var i bok och spräckt och dessutom dubbelt så högt som den borde vara.  Sprickor fanns det både i botten och locket.

En lustig detalj var att hälften av bar fretsen var i ben! Antagligen original för gitarren, några av dom var utbytta till vanlig i mässing och det fanns några moderna T band också.

Plockade isär den utan problem. De tjocka ribborna togs bort och alla sprickor limmades med hudlim. Delar av lock och botten hade lossnat från sargen och limmades också de med hudlim. Pusslet i mitten av botten täckte jag över med 0.6 mm lönnfaner. Nya ribbor tillverkades och limmades in.

Kunden tyckte att halsen var för smal. Jag löste problemet med att klyva halsen längsmed och limma in en shim i björk längs hela halsen så att halsen vid översadeln blev 48 mm! Halsen skulle målas svart så det var lätt att dölja. Vid limningen användes mååånga tvingar…

Lade till några extra tunna ribbor i det stora locket då den kändes väl mjuk efter den vanliga uppribbningen. En K&K mick monterades.

Botten med nya ribbor och lönnfanér i mitten.

Locket var kexigt under det gamla stallet som lossnat och limmats om i omgångar. Använde en liten fräsjigg och min Dremel för att skära bort trasigt trä och små passbitar i gran limmades in. En trogen replika av stallet i ebenholts tillverkades.

Efter bottenlimningen såg det ut så här.

En ny greppbräda i rosewood limmades in (även en kolfiberstav i den breddade halsen) och halsen limmades. Här bandas mässingsbanden på.

Även efter breddningen av halsen var huvudet så smalt att jag fick slipa av lite på en av stolparna på de nya stämskruvarna för att det skulle passa!

Insåg att jag gjorde en miss när jag tillverkade stallet, den borde ha gjorts några cm bredare än originalet då strängseparationen blev större. Dessutom var stallet ovanligt smalt i framkant. Fick göra en ny variant på mitt kompositstall med två bredare benbitar ytterst. Det gick bra till slut med skohorn och vaselin… Ett annat problem som dök upp var att locket inte var plant utan sluttade ned från ljudhålet. Det betydde att jag fick ta ned greppbrädans höjd längst ned till 3 mm (från 5,5 mm) och ha ett lite högre stallben än jag räknade med. Men ebenholts är hårt och ett lite högre stallben är inget problem.

Som vanligt är skillnaden i ljud mindre än skillnaden i storlek. Det man får extra i den här är lite mer av lutklangen, mera ekande ljud från den stora kroppen och en aning mer bas. Låter helt OK tycker jag 🙂 Lite finbilder.

Håller på med ytterligare en GammelGura som ska bli klar nästa vecka, annars är det mindre reparationer som gäller. Har flera objekt uppe för fixande. I veckan försvann två daga pga förkylning (fick lite bättre ordning på bokföringen istället…). Jobbar i alla fall konstant på att korta ned köer både med GammelGura och reparationer.

Har testat flera material som underlag för gitarrer på min arbetsbänk. Det bästa har varit helt vanliga badhanddukar, men de har den nackdelen att hudlim lätt fastnar i tyget och är svår att få bort. Tror jag hittat hem nu med en 3 mm Yogamatta i naturgummi! Skar upp mattan i 4 bitar om 61 x 45 cm. Naturgummit är lite kladdig i ytan och gitarren sitter stadigt medan man jobbar. Mattan har bra vikt och lägger sig platt. Ytan är lätt att hålla ren. Yogamattor finns i olika tjocklekar, tycker ändå att 3 mm duger bra för ändamålet. Bäst hittills och det jag kommer att använda framöver 🙂