Fick tillbaka GG90 för fix. Den klena halsklossen som jag glömde förstärka innan jag limmade tillbaka botten gav med sig med hög stränghöjd som följd. Bytte greppbrädan till ebenholts, satte om halsen, slipade greppbrädan, bandade om, gjorde ny översadel och stallben och mätte om intoneringen… en hel massa jobb en gång till! Men det blev väldigt bra till slut.

Lärde mig en hel del på vägen, bland annat tog jag tag i halsens relief då man ville ha en väldigt låg stränghöjd. Min vän Per Marklund fräste en 45 cm lång aluminiumbalk till 0.1 mm relief  i sin CNC maskin. Perfekt böj, men så liten att man knapp kan se den när man syftar. Med hjälp av den nya balken kunde jag slipa in en bättre och jämnare relief när jag kronade banden. Förut har jag haft 2,8/1,8 mm vid 12:e bandet som standard med mjuka Newtone Heritage strängar. Med den nya metoden kan jag gå närmare och framöver blir det 2,6/1,6 vid 12:e som blir mitt nya standardmått. Inget problem med skrammel med halsen i ordning. Kommer också att skicka med en shim i kolfiber som är 0,3 mm tjock som man enkelt kan lägga under stallbenet om man vill få upp strängarna högre.

En annan sak som jag insett är att man bör slipa in en större relief än 0.1 i greppbrädan innan man bandar på. Banden kommer att räta upp halsen mer eller mindre beroende på hur trångt banden sitter och hur hårt träet i greppbrädan är. Ebenholtsbrädan som är väldigt hård fick jag banda om två gånger, första gången kröktes halsen till en negativ relief efter bandningen… gjorde spåren lite bredare och då gick det bättre.

Skaffade en lagom stor bit 6 mm tjockt flytglas för att få en plan yta att kalibrera med (och dubbelkolla reliefen i den nya aluminiumbalken). Klart användbar också för att slipa in undersidan av stallbenet med och rikta upp diverse verktyg. En självhäftande remsa slippapper ovanpå glaset gör det lätt att slipa in någonting plant med bra noggrannhet.

Det positiva är att gitarren nog är en av de bästa jag gjort, den tunnare ribban bakom stallet gav den lilla parlor gitarren oväntat mycket pianobas på de tjockaste strängarna.

Ser fram emot att använda mina nya kunskaper och mina nya verktyg på nästa gitarr, en Levin från 1919 🙂

De senaste tre veckorna har haltat fram i en envis förkylning. Inte bra för produktionen. har ett antal reparationer som väntar på att avslutas i veckan, ska också börja med nästa GammelGura i kön.

Motorn har hackat i en veckas tid, en envis förkylning har fått mig att tappa bort arbetsdagar. Känns äntligen som att det värsta är över i alla fall. Idag fick jag ännu en GammelGura helt klar, nästa vecka är vikt för reparationer jag borde gjort och inte hunnit med.

Den här är väldigt speciell. Det är utan tvekan ett svenskt hemmabygge, antagligen från 1890 talet. Kroppen är enormt stor för en gitarr från den tiden, locket är hela 51 x 38,5 som störst och sidan är 11 cm bred. Ljudhålet 10 cm i diameter utan några som helst bindningar. Halsen möter kroppen vid 11:e bandet, originalbrädan hade bara 14 band. Liknar nästan en luta. Jag tror att den som byggde hade fått lite hjälp då alla tjocklekar på lock, botten och sida var helt OK. Däremot hade han inte fått tag på tillräckligt bred björk till botten, 6 cm på mitten är ett pussel av tre bitar av olika träslag 🙂 Halsen i lönn var smal, bara 42 mm vid översadel och huvudet var lika smal som halsen. Originalstallet i form av en korvig mustasch var i bok och spräckt och dessutom dubbelt så högt som den borde vara.  Sprickor fanns det både i botten och locket.

En lustig detalj var att hälften av bar fretsen var i ben! Antagligen original för gitarren, några av dom var utbytta till vanlig i mässing och det fanns några moderna T band också.

Plockade isär den utan problem. De tjocka ribborna togs bort och alla sprickor limmades med hudlim. Delar av lock och botten hade lossnat från sargen och limmades också de med hudlim. Pusslet i mitten av botten täckte jag över med 0.6 mm lönnfaner. Nya ribbor tillverkades och limmades in.

Kunden tyckte att halsen var för smal. Jag löste problemet med att klyva halsen längsmed och limma in en shim i björk längs hela halsen så att halsen vid översadeln blev 48 mm! Halsen skulle målas svart så det var lätt att dölja. Vid limningen användes mååånga tvingar…

Lade till några extra tunna ribbor i det stora locket då den kändes väl mjuk efter den vanliga uppribbningen. En K&K mick monterades.

Botten med nya ribbor och lönnfanér i mitten.

Locket var kexigt under det gamla stallet som lossnat och limmats om i omgångar. Använde en liten fräsjigg och min Dremel för att skära bort trasigt trä och små passbitar i gran limmades in. En trogen replika av stallet i ebenholts tillverkades.

Efter bottenlimningen såg det ut så här.

En ny greppbräda i rosewood limmades in (även en kolfiberstav i den breddade halsen) och halsen limmades. Här bandas mässingsbanden på.

Även efter breddningen av halsen var huvudet så smalt att jag fick slipa av lite på en av stolparna på de nya stämskruvarna för att det skulle passa!

Insåg att jag gjorde en miss när jag tillverkade stallet, den borde ha gjorts några cm bredare än originalet då strängseparationen blev större. Dessutom var stallet ovanligt smalt i framkant. Fick göra en ny variant på mitt kompositstall med två bredare benbitar ytterst. Det gick bra till slut med skohorn och vaselin… Ett annat problem som dök upp var att locket inte var plant utan sluttade ned från ljudhålet. Det betydde att jag fick ta ned greppbrädans höjd längst ned till 3 mm (från 5,5 mm) och ha ett lite högre stallben än jag räknade med. Men ebenholts är hårt och ett lite högre stallben är inget problem.

Som vanligt är skillnaden i ljud mindre än skillnaden i storlek. Det man får extra i den här är lite mer av lutklangen, mera ekande ljud från den stora kroppen och en aning mer bas. Låter helt OK tycker jag 🙂 Lite finbilder.

Håller på med ytterligare en GammelGura som ska bli klar nästa vecka, annars är det mindre reparationer som gäller. Har flera objekt uppe för fixande. I veckan försvann två daga pga förkylning (fick lite bättre ordning på bokföringen istället…). Jobbar i alla fall konstant på att korta ned köer både med GammelGura och reparationer.

Har testat flera material som underlag för gitarrer på min arbetsbänk. Det bästa har varit helt vanliga badhanddukar, men de har den nackdelen att hudlim lätt fastnar i tyget och är svår att få bort. Tror jag hittat hem nu med en 3 mm Yogamatta i naturgummi! Skar upp mattan i 4 bitar om 61 x 45 cm. Naturgummit är lite kladdig i ytan och gitarren sitter stadigt medan man jobbar. Mattan har bra vikt och lägger sig platt. Ytan är lätt att hålla ren. Yogamattor finns i olika tjocklekar, tycker ändå att 3 mm duger bra för ändamålet. Bäst hittills och det jag kommer att använda framöver 🙂

Är mycket nöjd med den senaste GammelGuran. Kändes skönt att jobba med en helt ”vanlig” Europeisk parlor efter flera lite besvärliga jobb innan. Nya metoder och verktyg gjorde den bättre än de flesta GammelGura jag fått klar innan den här. Varje projekt ger nya erfarenheter och bättre resultat i detaljer på nästa 🙂 Nytt på denna är att jag  tog ned dimensionen på ribban bakom stallet och jag fick lite mer bas ur gitarren på så vis. Använde min nygamla polermaskin och Autosol på banden som blev blankare än de brukar, mellanslipning med våtslippapper mellan spritlacklagren gav en silkigare och finare yta på kompletteringslacken. Lyckades perfekt med placeringen av stallbenet på stallet och halsvinkeln, alltid lite av ett lotteri men med min jigg för att limma halsen går det allt bättre.

Gitarren var av finare slag med vackra pärlemorinläggningar runt ljudhålet och braz rosewood bräda. Europeiska parlor gitarrer med rosewoodbräda är för det mesta lite nyare än de som har svartmålad lönnbräda. Tippar att den är från ca 1915-1920 och tysktillverkad. Man hade finare ögonlönn i botten och som nästan alltid i sådana här i form av ett fanér. Botten var ett tvålager laminat med enklare lönn (eller al) på insidan.

För att täcka kanten på botten hade man lagt på en list i trä. Det gjorde det betydligt svårare att sprätta lös botten, men det gick ovanligt bra och hela trälisten var hel när jag var klar. Några sprickor från sprättningen fick limmas. Efter demonteringen av botten, hals och greppbräda var läget denna:

Gitarren hade varit med om en tidigare reparation då halsfoten i form av en glasstrut spruckit och halsen limmats om. Locket under greppbrädan var misshandlad. Men förutom några få sprickor i lock/botten var den ovanligt hel. Tjocklekar på lock/botten/sida var bra. Bottenribborna var extremt överdimensionerade i vanlig ordning. Ribbningen i locket var helt OK om än inte som jag vill ha den, förstärkningar vid ljudhålet hade hjälpt gitarren överleva utan att vika in sig på mitten. Huvudet på den V-formade halsen hade en lite större vinkel än vanligt.

Greppbrädan i bra skick, men lite tunn och dessutom inte plan på översidan. När jag skulle plana den försvann säkert 2-3 mm för att kunna jämna ut en svacka på mitten. Ville spara det fina virket och hudlimmade in en shim i rosewood under brädan för att kompensera. Bandplaceringen var riktigt bra på originalbrädan. Ett stort hål för en träskruv vid 12:e bandet borrades ur och ersattes med ny rosewood och en pärlemordott.

Stallet saknades och jag gjorde en replika i ebenholts. Lite enklare att tillverka med min lilla bandsåg istället för sticksågen! Nya oskårade strängpinnar med inborrade 4 mm pärlemordottar. Ytan under stallet var kexigt så jag fräste bort och limmade in en ny bit gran för att få en jämn yta att limma stallet på.

Tog några bilder innan jag limmade botten i min bottenlimmningjigg. Monterade en klenare ribban bakom stallet, gjorde också ”krysset” vid stallplattan lite längre för att hålla för rotationskraften. Täckte över hela det kexiga området under greppbrädan med en bit gran. I övrigt min vanliga ribbning med en A frame vid ljudhålet och mera vettiga ribbor i botten. En K&K mick monterades, tar 5 minuter när botten är uppe!

Halslimmningen, bandningen och justeringen gick som den skulle. Gjorde min översadelintonering och tillverkade ett komposit stallben med gran mellan benstolpar. Gick som smort 🙂 Nya stämskruvar borrades in och monterades. Kunden ville ha så glesa strängar det gick att få, slipade banden väldigt tvärt vid ändarna och separerade strängarna det som gick vid stränghålen. Vibrerade in den under tre dygn och hann inte spela mycket på den då det var en lokal kund som hämtade den direkt när den blev klar. Önskar jag fått spela lite till på den, gillade den skarpt! Lite finbilder.

Några närbilder.

Har gjort ett antal mindre jobb, den här nylonsträngade Levinen från 1965 hade en rejäl spricka i botten. Dessutom var stallet omlimmad med snickarlim och stallbenet med nåt ändå värre. Nåväl. Stallet lossades och stallbensskåran fylldes i med trä och ett nytt spår frästes ur och ett benstall monterades. Även banden kronades.

Sprickan i botten behövde en trästicka då den var för bred att bara limmas ihop. Kom på ett nytt sätt att triangulera stickan med hjälp av två rakblad. Själva sprickan formades till samma V form med en nålfil, stickan limmades med hudlim.

Det roligaste med gitarren var allt klotter på locket! 🙂

Uppfinningen med rakbladen. Spänns fast i V form i skruvstädet, V:et ges samma vinkel som nålfilen.

En av de mest förbryllande GammelGura jag gjort är klar. Det som jag inte kan begripa är blandningen av bra form, material och tjocklekar och byggarens slarv. Allt ser bra ut, men alla detaljer är lite ”off”. Känns lite som folkart!

En liten lista på konstigheter. Stallet är coolt, men ingenting är balanserat eller rakt på den. Strängpinnarna är off center nästan en cm, den ena mustaschen ser inte ut som den andra och baksidan av stallet har en svag böj åt fel håll. Men funktionellt och helt OK höjd och bra med plats mellan stränghålen och stallbenet. Inuti var ribborna inte lika överdimensionerade som de brukar, men de var verkligen råsågade. Man kunde få stickor i fingrarna! Kerfingen inuti var extremt ojämn och byggaren hade bränt träet på flera ställen, men var ändå tvungen att knäcka kerfingen på ett par ställen. Antagligen byggdes hela gitarren med virke som inte var riktigt torrt, i locket fick jag fylla i med strax under 1 cm gran i två breda stickor. Botten var också sprucken men passade faktiskt mot sidorna (som var i rejält bucklig lönn). Det djupaste stället på bottens midja skiljde ca 2 cm i höjdled. Huvudet är inte symmetriskt, men formen är fin. Halsfoten var verkligen skev och ocentrerad men matchade luckan i gitarren. Kroppen hade en liten inböjning vid halskloss och bottenkloss. Det mest förvånande var nog ändå att greppbrädan var som en carvingskida, av nån anledning var greppbrädan ca 3 mm bredare längst ned än den borde !? Det sista har jag aldrig stött på tidigare.

Nåväl. Slipade greppbrädan rak längs sidorna och resten är mest roliga detaljer.

Behöll originalbrädan i svartmålad lönn och lade in en jakaranda shim under för att göra den tjockare efter planing på baksidan. Banden bortom 12:e bandet var ditknackade enligt byggarens ögonmått(!), fyllde i spåren och sågade upp nya på rätt ställe på hela brädan. Lönn är inget dåligt virke i en greppbräda, men som alltid är det minst dubbelt så mycket jobb att behålla originalet. Den fint tillskurna änden på greppbrädan bevarades.

Kolfiberstav, mässingsband, nya stämskruvar och en K&K mick monterades. Den fick översadelintonering och ett komposit stallben med benstolpar och gran emellan. Granstickor limmades in i de breda sprickorna, botten kunde limmas ihop utan mer trä. En hel del laglister och laglappar limmades in i både lock och botten. Ribban bakom stallplattan i gran gjorde jag tunnare än jag brukar.

Spritlacken var väldigt trött, speciellt på locket. Ådermålningen på botten och sida måste bevaras och jag lade på ett par lager ny lack som dämpade de värsta lackskadorna (blev lite vitt kvar från den porösa originallacken). Locket skrapades rent och lackades om helt. Min nya metod med mellanslipning med polerolja och våtslippapper gjorde ytan len och fin 🙂

Då de nya stämskruvarnas stolpar var 1 mm kortare än originalet räckte en av stolparna inte fram till mitten, ena ”luckan” i huvudet var bredare än den andra. Fick göra ett fix med ”grommets” avsedda för stämskruvar för platta huvuden för att vinna den mm som saknades. Ingen nackdel då stolparna vilar mot metall, går lättare och svarar bättre för attacken från strängarna.

Låter bra efter tre dygns vibrering. Ingen märkbar vargton. Gitarren är rätt liten och tunn och ljudet blev som förväntat inte så basigt, men klangen och sustainen är vacker med NH 0.12 strängar monterade. Lite finbilder:

Läs om kolfiberstaven i halsen.