Vid inventeringen upptäckte jag några objekt med deadlines. Fick lägga det mesta åt sidan för att hinna få dom klara i tid. Har också gjort flera översadelintoneringar på moderna instrument till lokala musiker, det dyker alltid upp mindre reparationer som man gärna vill hjälpa till med. Det viktigaste för mig är ändå att beta av listan på beställda GammelGura.

Nåväl. De här två gitarrerna var ovanliga, dels för att de var ovanligt gamla och för att kunden vill få dom renoverade med lite mer originaldelar än normalt. Dessutom skulle de få nylonsträngar och inte stålsträngar som på de flesta GammelGura. Den ena gitarren hade fiolskruvar i trä och kan vara så gammal som 1880-tal, men jag gissar 1890-tal. Den andra var en ”ny” kopia av en Stauffer parlor från ca sekelskiftet 1900-1910. ”Ny” men av gammal modell, Stauffer gjorde sina gitarrer på 1830-1850-talet. Redan då fanns alltså en marknad för vintage! 🙂

Båda var i bra skick för sin ålder, de hade klarat sig bra från krympning av botten. Båda hade många sprickor i locket och den gamla hade renoverats tidigare då mask hade ätit sig fram på locket. Renoveraren hade lagt på rödaktig bets här och var på locket och det såg inte snyggt ut. Stämskruvarna på den gamla hade problem då träskruvarna var så tjocka de kan bli och två av hålen alldeles för stora. På Stauffer kopian var stämskruvarna i bra skick men behövde smörjas och tightas till. Kunden ville bevara greppbrädorna och ville helst ha kvar bandet på stallet. Halsarna var böjda på båda.

Fick isär instrumenten utan problem. Gammalt hudlim är sprött och har man tur är den lätt att få isär. Även om det var relativt lätt satt det mesta fast bra, utom bottenribborna på den gamla som mest satt fast i mitten och på sidorna. Kunden ville helst behålla originalribborna, men de i locket på den gamla bytte jag ut till ny replikor med samma mått för att kunna limma ihop breda sprickor i locket som behövde fyllas i med granstickor. Sprickorna i Stauffer var tight på översidan och större på insidan, fyllde i med lite trä från insidan. Botten på Stauffer kopian var 4,5 mm tjock, den tunnades ned till strax under 3 mm. Med instrumenten isär var det lätt att se att den gamla var ett kvalitetsbygge medan Stauffer kopian inte var det.

Här är några bilder på Stauffer innan jag limmade botten mot kroppen. Använde mina nya laglappar, det blev några stycken i varje. Den fick behålla sina original ribbor, men jag tunnade ned de klumpiga bottenribborna. Lade också in förstärkningar runt stränghålen, ingen av gitarrerna hade en stallplatta .

Stallet var limmat snett, så jag fick flytta på den lite.

Bilder på den gamla. Locket var tunt, ca 2.5 – 2,8 mm. Var dessutom tvungen att skrapa ren den på framsidan för att få bort de fula betsfläckarna och då försvann en tiondel till. Kunden ville ha en förstärkning vid ljudhålet. Jag passade på att flytta stallribban framför stränghålen istället för bakom då locket var insjunket framför stallet. Lade på en extra förstärkning bakom stallet också.

Botten rengjordes och behöll sina ribbor som limmades om då de var lösa.

Eftersom båda skulle ha nylonsträngar kunde ribbningen vara klen och lätt.

Ett problem med den gamla var att greppbrädan var i två bitar, den nedre biten i valnöt och den övre i lönn. Det har man sett förr! Intoneringen var inte den bästa heller, så jag plockade lös brädbitarna och gjorde en sandwich med ett tunt rosewood  faner. Det gjorde också att både hals och greppbrädans baksida kunde sandas raka. Brädan blev 1 mm tjockare än innan och ca 5 mm, men den var extremt tunn till att börja med vilket aldrig är bra.

Funderade på att göra en ny ebenholtsbräda, men tog den långa vägen för att bevara originalet. Halsen var i rödbok. Inga kolfiberstavar i någon av gitarrerna. Fyllde i spåren från de breda bar frets’en med stickor av rosewood och skar om för nya mässingsband. Originalplaceringen av banden var nästan rätt, men jag passade på att flytta positionen till den rätta.

För att få stämskruvarna att fungera borrade jag ut hålen och monterade 13 mm breda ebenholtspluggar som sedan fick ett mindre hål utborrat för nya och smalare stämskruvar.

Var tvungen att lacka halsen med ny spritlack. På locket skrapade jag av all färg med ett rakblad och lite fint sandpapper. Så lite jag kunde men betsen hade trängt ned en liten bit. Fick bort det mesta i alla fall. Använde min fantastiska bruna ebenholtsbets (ebenholtsspån lagda i sprit i flera år som drar ut färgen) och marinerade locket med brun färg. Lade på ett par lager spritlack också. Resultatet är jag nöjd med, en väldigt naturlig brun färg! Här ser man maskhålen också som fyllt igen med svart klet av den förra reparatören. Charmigt 🙂

Ett problem med båda gitarrerna var att matcha vinkeln på halsinfästningen mot stallbandet. Och dessutom hitta rätt intoneringsposition. Brädan på den gamla skjutsade jag upp ett par mm för att få rätt intonering på stallbandet.  På Stauffer räckte det att räta upp stallet för att det skulle stämma OK.

Använde min jigg för att träffa helt rätt med stränghöjden. Det går utmärkt att testa med uppspända strängar och lös hals, t.om. lös greppbräda (testade intoneringen på den gamla). Lite bilder på den gamla i jiggen med olimmad hals och spända strängar.

Med ett fast band som stallben finns det INGEN möjlighet att justera stränghöjden, allt måste bli rätt vid limningen. Justerade infästningen och kollade i jiggen till dess jag blev nöjd innan jag limmade. Siktade på 3,5 mm vid 12:e tjock E sträng. Kan konstatera att inget ändrade sig efter limningen, stränghöjden blev så bra den kunde bli på båda. Stallet på den gamla är helt orörd, men stallet på Stauffer hade exakt samma höjd på bas och diskantsidan, så jag blev tvungen att fräsa upp ett spår och göra ett stallben i ebenholts med ett band ovanpå för att lyfta upp bas-sidan.

Här limmar jag Stauffer halsen och botten på den gamla.

Stauffer fick ingen extra lack förutom lite på kanten av den omlimmade botten. Den gamla fick ny lack på lock och hals men inget på resten av kroppen (förutom bottenkanten).

Båda gitarrerna låter bra och har helt olika karaktär. Stauffer har hög volym och hårdare och tydligare ton medan den gamla är mjukare och vackrare i tonen och har bättre dynamik. Lite bilder på de färdiga gitarrerna.

Den gamla.

Stauffer.