En av de mest förbryllande GammelGura jag gjort är klar. Det som jag inte kan begripa är blandningen av bra form, material och tjocklekar och byggarens slarv. Allt ser bra ut, men alla detaljer är lite ”off”. Känns lite som folkart!
En liten lista på konstigheter. Stallet är coolt, men ingenting är balanserat eller rakt på den. Strängpinnarna är off center nästan en cm, den ena mustaschen ser inte ut som den andra och baksidan av stallet har en svag böj åt fel håll. Men funktionellt och helt OK höjd och bra med plats mellan stränghålen och stallbenet. Inuti var ribborna inte lika överdimensionerade som de brukar, men de var verkligen råsågade. Man kunde få stickor i fingrarna! Kerfingen inuti var extremt ojämn och byggaren hade bränt träet på flera ställen, men var ändå tvungen att knäcka kerfingen på ett par ställen. Antagligen byggdes hela gitarren med virke som inte var riktigt torrt, i locket fick jag fylla i med strax under 1 cm gran i två breda stickor. Botten var också sprucken men passade faktiskt mot sidorna (som var i rejält bucklig lönn). Det djupaste stället på bottens midja skiljde ca 2 cm i höjdled. Huvudet är inte symmetriskt, men formen är fin. Halsfoten var verkligen skev och ocentrerad men matchade luckan i gitarren. Kroppen hade en liten inböjning vid halskloss och bottenkloss. Det mest förvånande var nog ändå att greppbrädan var som en carvingskida, av nån anledning var greppbrädan ca 3 mm bredare längst ned än den borde !? Det sista har jag aldrig stött på tidigare.
Nåväl. Slipade greppbrädan rak längs sidorna och resten är mest roliga detaljer.
Behöll originalbrädan i svartmålad lönn och lade in en jakaranda shim under för att göra den tjockare efter planing på baksidan. Banden bortom 12:e bandet var ditknackade enligt byggarens ögonmått(!), fyllde i spåren och sågade upp nya på rätt ställe på hela brädan. Lönn är inget dåligt virke i en greppbräda, men som alltid är det minst dubbelt så mycket jobb att behålla originalet. Den fint tillskurna änden på greppbrädan bevarades.
Kolfiberstav, mässingsband, nya stämskruvar och en K&K mick monterades. Den fick översadelintonering och ett komposit stallben med benstolpar och gran emellan. Granstickor limmades in i de breda sprickorna, botten kunde limmas ihop utan mer trä. En hel del laglister och laglappar limmades in i både lock och botten. Ribban bakom stallplattan i gran gjorde jag tunnare än jag brukar.
Spritlacken var väldigt trött, speciellt på locket. Ådermålningen på botten och sida måste bevaras och jag lade på ett par lager ny lack som dämpade de värsta lackskadorna (blev lite vitt kvar från den porösa originallacken). Locket skrapades rent och lackades om helt. Min nya metod med mellanslipning med polerolja och våtslippapper gjorde ytan len och fin 🙂
Då de nya stämskruvarnas stolpar var 1 mm kortare än originalet räckte en av stolparna inte fram till mitten, ena ”luckan” i huvudet var bredare än den andra. Fick göra ett fix med ”grommets” avsedda för stämskruvar för platta huvuden för att vinna den mm som saknades. Ingen nackdel då stolparna vilar mot metall, går lättare och svarar bättre för attacken från strängarna.
Låter bra efter tre dygns vibrering. Ingen märkbar vargton. Gitarren är rätt liten och tunn och ljudet blev som förväntat inte så basigt, men klangen och sustainen är vacker med NH 0.12 strängar monterade. Lite finbilder:
