Med hjälp av Per Marklund (tack!) har jag börjat fylla på förrådet av björksav. Ett välsmakande sockervatten med smått magiska egenskaper. Man blir energisk och det hjälper mot pollenallergin. Den där tröskeln man har för att sätta igång med saker sänks och man får mer gjort! Kan rekommenderas 🙂

Man borrar ett hål i en björk, stoppar i en slang och samlar upp saven i en dunk. Saven håller inte länge i rumstemperatur, man kan ha en liter i kylskåpet under ca en vecka innan den grumlar till sig. Resten fryses in förslagsvis i frysflaskor. Clas Ohlsson har fina såna. Edit: Kollade upp och de finns inte att få tag på förrän i slutet av juni…

Lade in en ny metod för min modifiering av den bandpress jag använder för att montera nya band i greppbrädan.

Blev klar med en långliggare, har en till ändå äldre GammelGura som ska fixas till som nästa projekt. Denna hade nummer 73 i ordningen.

En väldigt fin men enkel Levin parlor från 1905. Kvaliteten på hantverket hos de här är för det mesta bättre ju äldre de är. Stallet var smäckert och inte överdrivet klumpig som på senare gitarrer, halsen har en skönare form också. Relativt tunn och med en rundad V form som känns helt rätt. Däremot är virket inte det bästa, den här hade två rejäla kvistar i botten som täckt över med laglappar. Locken brukar alltid vara fina, däremot kan hals, sida och botten ha diverse defekter (antagligen köptes locken från kontinenten medan resten av virket köptes in lokalt!).

Den fick vara ovanligt original. Stämskruvar, greppbräda och stall behölls. Stämskruvarna var i väldigt bra skick och av den tidigare mer robusta varianten med stolpen på ”fel” sida kuggen. Skulle egentligen vara rätt sida kuggen, när strängarna spänns trycks kuggstången mot kuggen och risken för glapp minskar betydligt. Greppbrädan i svartmålad lönn slipades och lackades svart med indian ink och sedan svart spritlack för att inte fingrarna ska bli svarta av svärtan. Stallet i mjuk svartlackad lönn eller björk fick infrästa förstärkningar i ebenholts runt stallben och hålen för strängpinnarna.

Botten fick en mittsticka i rosewood inlimmad då botten hade krympt en hel del.

Allt som annars ingår i GammelGura fick den; kolfiberstav i halsen, nya ribbor, band, intonerat stallben och översadel, Newtone Heritage 0.12 strängar och sidomarkörer på greppbrädan. Kunden vill ha extremt låg stränghöjd, det blev 2.4 mm mellan band och sträng på 12:e tjocka E och 1.2 mm(!) på tunna e. Heritage strängarna vibrerar yvigare, speciellt de spunna strängarna, så det är väldigt lågt. Bara möjligt med liten relief på halsen och väl kronade band. Trots detta fullt spelbar även för mig med plektrum utan stora problem med skrammel. Låter bra!

Håller på med en inspelning och en del av kostnaden betalas ”in natura” i form av gamla instrument.

En liten Tysk 1960’tals archtop skulle konverteras till en cool elgitarr med humbucker. Gitarren är av okänt ursprung då den saknar märkning och hade lackats om (rätt fult) på lock och hals i en ettrig rödfärg. Sida och botten hade kvar originalets mindre snygga brungula burst. Ovanligt liten och med en vacker form på kroppen med cutaway. Halsen rejäl i okrossbar lönn och tjock rosewoodbräda med 7.25″ radius (som en Telecaster). Greppbrädan var flytande och väldigt högt över kroppen, en tveksam konstruktion då halsinfästningen var väldigt klen – den hade också gått sönder och limmats om när den lackades. Micken som en gång satt på den var borta och kvar var bara hålen i locket och klumpiga täckplåtar i svart plast.

Eftersom den var så härjad och skulle bli en elgitarr hade jag inget dåligt samvete, all lack togs av för omlackning. Den ettriga röda färgen hade betsas in och jag fick slipa en del innan jag blev av med det mesta. Originalfärgen var lätt att värma lös, lite som att skala en apelsin. Det visade sig att lönnen under lacken i botten var väldigt fin. Locket var i solid gran medan botten och sida var i plywood. Inte illa. Stämskruvarna var dåliga och byttes.

Är ingen expert på elgitarrer. Men den här fick en fempolig switch med alla de fyra varianterna på kopplingar man kan ha på en humbucker (se bild) + ett läge som stänger av mickarna helt. Tog några timmars huvudbry att löda alla sladdarna rätt.  Tre av de fyra ljuden var klart användbara, den sista varianten där mickarna fasar ur varandra var extremt strängig och basfattig. Ingen tonkontroll, bara en volymkontroll.

För att nå fram till strängarna gjordes en ”ram” till micken som var hela 2 cm hög. Tog en bra stund att tillverka inte minst för att locket inte var rakt nånstans. För att förstärka den löjligt klena infästningen fick ramen ge stöd åt änden på greppbrädan. Tycker faktiskt att det akustiska ljudet (det lilla som finns) blev mer samlad då greppbrädan fick vila mot locket. De svarta täckplåtarna gjordes om och mindre. Färgen på lock och hals matchades till den enda originalfärg som fanns kvar, celluloidplattan på huvudets framsida. Sida och botten fick behålla sin coola ljusa blonda färg med lite extra gult. Fin kontrast tycker jag 🙂

Av praktiska skäl gjordes ett hål i locket under micken, ramen hudlimmades sedan mot locket. En extra ribba i locket nedanför urtaget limmades in som förstärkning. Hålet användes för att pyssla in den stora switchen och alla sladdarna – ett hål måste finnas! Den gamla micken hade varit skruvad i locket. Stränghållaren fick en liten jordtåt inklämd under infästningsplåten och telejacket fick behålla sin plats och plast på sargen.

Behöll  original stränghållare och stall. Stallet fick ett stallben i ben istället för nylonplast och nya justerskruvar. Bra höjd och brytningsvinkel på det stallet! Halsen fick nya band och greppbrädan slipades till lagom relief.

Behöll ”nollbandet” men bröt upp den i små bitar för att kunna intonera. Varje bit har en tagg kvar av tangen i mitten för att sitta i mer än bara superlimmet.

Summa sumarum en riktigt cool elgitarr som inte liknar nåt jag sett tidigare. De fyra olika ljuden gör att den passar bra i en studio, det lilla format och cutawayen gör den lättspelad även om halsen är lite av ett slagträ. Funkar ändå bra i handen. Det akustisk ljudet är klent men betydligt volymstarkare än en elplanka. Perfekt för spel mitt i natten! Nu ska den testas i studion, hoppas den blir bra även inspelad 🙂

Edit: Fick veta att det är en Höfner Club från ca 1956-1957, brorsan till Beatles basen. I bra originalskick är en sån här värd sina tio tusenlappar. Men som tur var var den här ospelbar och misshandlad, man kan aldrig göra om en sån till ett original igen… och utan Beatles hade nog värdet inte varit lika hög på såna här. Det syntes i alla fall att det var kvalitet på sina ställen, hals och greppbräda och formen samt granlocket var bra. Sämst var infästningen.

En sak är säker, det mesta i gitarrväg passerar förbi lokalen. En jättefin Levin W36 hade hög stränghöjd och behövde nya band. Har aldrig sett en så modern Levin tidigare, men den här var en trevlig bekantskap. Lätt och framförallt rätt byggd. Väldigt mycket Martin över den, kanske inte så konstigt då Martin köpte upp Levin de sista åren. Etiketten inuti säger det mesta. Trots allt en Levin och enligt mig kanske den som låter bäst av alla dreadnought varianterna, i alla fall av de jag testat.

Allt var inte perfekt. Stallet var aningen snett monterat och ovanligt nog var höjden exakt densamma på bas och diskantsidan trots att greppbrädan hade en 10″ radius. Original gallalith stallben var helt rak också. Halsen är mjuk och det gjorde det svårt att sätta om halsen rätt. Fick faktiskt göra om halsomsättningen en extra gång då stallbenet blev för lågt första gången. Andra gången kokade jag sönder de två nedersta dottarna i greppbrädan då hudlimmet krävde mer värme än originallimmet för att lossna. Dekorationerna var gjorda i dragspelsplast. Ersatte med äkta pärlemor.

En orsak till att jag missade i halsomsättningen var min ovana med dragstänger. När jag strängade av gav dragstången den mjuka halsen halsen en liten bakåtböj som jag inte tänkte på. När jag syftade med linjalen blev höjden vid stallbenet obestämd… Nästa gång ska jag se till att halsen är helt rak med dragstången innan jag börjar syfta in vinkeln! Eller kanske spänna upp den med strängar och lös hals i min jigg innan jag limmar för dubbelkoll.

Plockade lös banden, planslipade greppbrädan och bandade om med nickelband. Limmade in en kil under greppbrädan på locket, 1 mm längst ned, för att få en plan greppbräda efter omriktningen av halsen. Stallet limmades om så den blev rak. Trots en andra halsomsättning blev jag tvungen att ta ned stallets höjd på diskantsidan för att få låg stränghöjd och ett par mm luft mellan sträng och stall på den tunna E-strängen. Ville inte göra det, men stallet var felkonstruerat. Ett nytt stallben av ben med korrekt 10″ böj på översidan monterades.

Fickan för halsen dovetail var smal, borrade som på en Martin snett framåt från 15:e bandet men nådde bara fram med det ena hålet. På de här ska man plocka bort dotten vid 15:e och borra rakt ned för att hitta fickan. Inuti ska man plugga igen ett hål genom halsklossen alternativt använda den för att ånga av halsen.

Blev mer jobb än jag trodde, men skam den som ger sig. Blev bra till slut 🙂
 

Deja vu. Ännu en Levin archtop, denna från 1954 med cutaway.

Halsen var böjd, banden och greppbrädan nötta, plektrumskyddet i celluloid sönderfrätt, en spricka i locket bakom stallet och Kjell micken hade den gamla typen av skruvat jack och sladden var borttappad. I övrigt inte många fel på den. Stämskruvarna har bytts till nya av tveksam kvalitet men fungerande.

Värmde halsen rak och det jag antog var pärlemorinlägg i greppbrädan visade sig vara celluloid/dragspelsplast. Det var inte svårt att se då de flesta kokade sönder av värmen!… Nåväl. Lade in nya inlägg i äkta pärlemor istället. Medan jag höll på med den halkade stallet i ebenholts av och ena änden på foten sprack tvärt av som glas när den träffade betonggolvet. En olycka kommer sällan ensam… Fixade det nästan osynligt med superlim och en infräst bit ebenholts tvärs över sprickan på undersidan. Antagligen lika stark som innan, huvudsaken är att man kan rätta till felen man gör och inte göra om dom!

Halsen blev rak med värme och greppbrädan planslipades och bandades om. Det visade sig att halsen var nästan lös när strängarna togs av, så den fick jag lossa och limma om också..

Gjorde ett nytt plektrumskydd och fick liv i den gamla Kjell micken. Det är ett pyssel men faktiskt rätt kul. Den vita listen runtom är alltid bökig att limma på. Använde det sönderfrätta originalet till att göra en fräsmall, så nu kan jag tillverka fler replikas med samma form.

Satte på akustiska Newtone Masterclass 0.11 strängar. Micken låter bra bara man hittar rätt position i universum så den inte brummar 😉 Lite färdigbilder i snön utanför lokalen.

Ännu en Levin archtop klar, denna från 1952. Satte om halsen som inte var limmad som den skulle (med snickarlim) och lade in en massiv kolfiberstav (1×1 cm) under greppbrädan istället för den rätt usla aluminiumförstärkningen. Planslipade greppbrädan och monterade nya band, greppbrädan fick nya bindningar. Pärlemorinläggningarna hade imponerande bra passning! Den är uppsträngad med ett 0.13 set och då är det halsen som ger efter först. Locket var sprucket och klumpigt lagad tidigare med någonting som liknar Karlssons Klister, vilket kladd! Skrapade bort det värsta och lade på lite ny klarlack. Något hände på Levinfabriken 1952, det här är inte den första halsfoten jag sett som skarvats på med en extra bit trä…

En långliggare lämnade just lokalen, en Levin archtop från 1954. En udda fågel då den trampats sönder och lappats ihop av en finsnickare. Halva sargen är i valnöt (original) och den andra i mahogny, dessutom en stor mahognyinläggning i den halva valnötsargen. Bra gjort, men snickaren hade dålig kerfing och var inte varsam med bursten på baksidan. Locket är en ”unburst”, naturell men i original en brun burst.

Den fick ett nytt plektrumskydd med telejack och volymkontroll och en humbucker mick. Fick löda lite som omväxling. Nya stämskruvar. Tog en hel dag att göra det komplexa plektrumskyddet!

En kul detalj med plektrumskyddet var fästet för telejacket. Planslipade en facett på en vanligt jack gjort för bottenklossen. Efter lite funderande på hur jag skulle fästa den mot plektrumskyddet skar jag till en remsa  plektrumskyddplast, la den på jacket och eldade på med min heta värmepistol. Plasten mjuknade av värmen och formade sig snyggt runt jacket och la sig platt mot bordet. Bara att klippa till ändarna och limma en perfekt hållare i plast!

Halsen rätades ut med värme och bandades om. Halsen sattes om. Botten plockades lös så att de mindre bra kerfing listerna kunde bytas ut. Nya tunnare ribbor i botten också. Ny bindning limmades in i botten.

Låter precis som en jazzburk ska låta med elgitarrsträngar på. Cool 🙂

En ovanligt fin gammal Levin blev klar, från 1909 med ådermålning på botten och sida. Faktiskt inga sprickor, men tre kvistar i botten under ådermålningen. Det är ofta så att ådermålning/brun färg döljer virke av andra sorteringen. Original lönnbräda och stall byttes till replikas i rosewood. Originalstallet var av den triangulärt formade enklare typen, men det fick bli ett pyramidstall som onekligen är snyggare. Stämskruvarna byttes till nya och en K&K monterades in. Den mjuka halsen i al fick den vanliga kolfiberstaven.

Greppbrädan och ribborna i locket satt väldigt bra, däremot var alla bottenribbor på väg att lossna och botten kom lös väldigt enkelt. Två av kvistarna i botten doldes och hölls fast av laglappar 🙂

Tjocklekarna var bra, utom botten som var 3.5-4 mm tjock vilket är lite för mycket. Tog ned och jämnade till det jag tordes för att inte ta bort hela brännstämpeln som var gömd under Ungdoms Stjärna etiketten (vriden så att den som spelar kan läsa den!). Landade på ca 3,3 mm. Levin plaketten i celluloid på baksidan av huvudet som ursprungligen var tryckt med glada färger var helt vit, det är ingen tvekan om att det är en Levin men brännstämplen bör få vara kvar i alla fall.

De flesta trätvingar användes till botten och den första större limningen av ribbor i locket. Innan dess hann jag fräsa ut och limma kolfiberstaven i halsen och plugga hålen i huvudet för de nya stämskruvarna. Gammal al blir grön!

I den andra limningen av locket limmas A-framen runt ljudhålet. Ribborna korsar varandra och det är lättare att limma den nedersta ribban först än att limma båda på en gång.

Såg ut nytt virke till greppbräda och stall och spårade upp för banden. 63 cm mensur. Greppbrädan limmades till halsen.

Greppbrädan limmad och pyramidstallet format. Alla ribbor på plats.

Blev lite mycket lappar och text att rymmas på en liten yta. Bestämde mig för att Levin brännstämpeln var viktigare än den stora Ungdoms Stjärna etiketten som flyttade längre ned på botten. Limmade stallet som måste på plats innan botten limmas på grund av förstärkningarna runt stränghålen i stallplattan av gran. Lackade och betsade såret i lacken längs kanten av den nya greppbrädan, oftast är den nya brädan rak och den gamla lite kurvig längs kanten…

Stallplattan i form av ett kors gjorde jag smäckrare än tidigare, gav tvärliggaren en scallopering på ändarna för att inte göra locket alltför styvt då stallet är långt och man vill passera kanten (som är en anvisning för sprickor) med korset. Så får det bli i fortsättningen! Numera borrar jag först ett 3 mm hål i mitten av stränghålspluggen av hårt trä från insidan (limmad med hudlim som fått torka över natten), efter det använder jag en 5 mm träborr med spets i mitten. Då slipper man problem med att pluggen spricker eller går sönder när man borrar. Så här ska det se ut!

Lade in en sista förstärkning under greppbrädan, locket blev lite hanterat när jag lossade greppbrädan. Upptäckte att bottenklossen hade spruckit helt vid ändpluggen när jag monterade K&K micken. Limmade ihop och borrade in en rundstav i björk.

Botten limmas på plats.

Halsen limmas, greppbrädan slipas med lösa band till 0.2 mm relief. Banden monteras på riktigt och slipas in och kronas till 0.1 mm relief. Inga bilder på det momentet. Därefter mäts intoneringen upp och översadel och stallben tillverkas.

Lite småfix återstår. Borra in sidomarkörer, justera översadel och stallben, lacka på ett par varv spritlack och det som jag alltid glömmer – GammelGura etiketten 🙂

Här är lite färdigbilder, gitarren är extra blank då jag kommit på att man kan värma med en värmepistol på sprit- och shellacklack och få lacken blankare! Låter stort och bra med en shysst pianoklang på tjocka E-strängen.