Ett problem som måste lösas i varje GammelGura är stallet. Oftast går de inte att återanvända då de gått sönder, fattas eller har hyvlats ned. Men är de i bra skick försöker jag alltid återanvända originalet. Är stallet gjord i rosewood eller ebenholts fungerar det bra att ersätta bandstaven (som stallben) med ett infräst stallben då virket är hårt nog för att stallbenet inte ska luta framåt av kraften från strängarna.
Bara i undantagsfall låter jag bandet vara kvar. Den är väldigt opraktisk och går inte att justera. Man får lägga ned extra tid och kraft för att rikta upp halsen så det blir en bra stränghöjd och blir det fel kan man inte göra så mycket åt saken… Med ett stallben har man alla möjligheter att justera och man kan välja ett komposit stallben för bättre ljud också.
De flesta billiga Europeiska gitarrer (och även gamla Levin) har dock ett stall i mjukare trä som sen målats svart. Det kan vara päronträ, björk eller lönn bakom den svarta färgen. Ofta är stränghålen för stora och området runt ett infräst stallben måste förstärkas.
Om stränghålen är för slitna och stora borrar jag upp hålen med en 8 mm Forstner borr. Den borrtypen skär genom trä som smör utan flisor och ger en väldigt fin yta för en träplugg.
Nästa steg är att fräsa ett dike för att kunna lägga in en bit hård ebenholts där stallbenets skåra ska fräsas ut senare. Använder tricket med maskeringstejp på bänk och stallet undersida med superlim emellan. Slickar på ena tejpen för att aktivera superlimmet 🙂 Har en liten fräsjigg för Dremel fräsen. Fräser inte igenom hela stallet utan lämnar ca 1 mm trä i botten av fräsningen. Den hårda ebenholtsen runt sadeldiket kommer att hålla stallbenet i ett järngrepp utan att svikta i framkant av rotationskraften från strängarna.
Med pluggar i björk och en passbit ebenholts ser det ut så här.
Här passar epoxylim då det inte är fogar som ska tas isär och man vill att limmet ska fylla ut alla springor. Blandar limmet med slipdamm av ebenholts som jag sparat i en burk för att få en svart fog. Kladdigt värre! Rengör det som går med rödsprit och drar fast ett antal tvingar och låter limmet härda.
Efter limningen och lite hyvlande och slipande ser det ut så här. Allt täcks över med svart bets och spritlack.
Dags att borra in nya och smalare hål för strängpinnarna. Passar på att ge raden av hål en intoneringslutning. Använder översadellinjalen för att hitta placeringen av hålen mellan E-strängarna. Innan jag gör det här kollar jag mot greppbrädan att avståndet mellan E-strängarna är den rätta (vilket det var i det här fallet, 57 mm mellan centrum på de yttersta hålen). Ser alltid till att hålen centreras på stallet, halsen ska ändå justeras in i sidled så varför inte rätta till eventuell felplacering av hålen och själva stallet.
Borrningen sker med en träborr med en vass tapp i mitten i min enkla Jula pelarborr. Har ett mellanlägg på ena sidan för att vinkla hålen lite. Borrar med en 5 mm borr nästan igenom och vänder på stallet. Borra sen från andra sidan via det lilla hålet från spetsen för att inte flisa undersidan av stallet.
Fasar av strängpinnhålens kanter med ett specialverktyg från Stewmac. Använder samma verktyg för att fasa hålen för stämskruvarna, väldigt bra 🙂 När stallet är limmat lägger jag in svart bets i hålet med hjälp av en tops.
Slutligen limmas stallet. Positionen mäts ut noga och markeras med low tack maskeringstape. Undersidan på stallet slipas ren, locket där stallet limmas rengörs. De gamla hålen fylls igen med små runda granbitar. Limmet är en färsk batch med hudlim, lock och stall värms upp med en värmepistol för att förlänga öppentiden för hudlimmet. Är frikostig med lim, det ska tryckas ut lite lim när man tvingar fast stallet. Det mesta överflödet följer med tejperna, torkar bort det som är kvar med en fuktig tunn trasa och en praktisk spatel.
Svartlackade stall måste alltid bättras på innan gitarren är helt klar. Huvudsaken är att sidorna är svarta, då är risken liten att man kladdar ned locket.
