Nästa gång ska jag se till att de nya strängarna är stämda innan leverans! Vid slutet av soundchecken fick han se gitarren för första gången, han hade glömt att den var på väg. En kul detalj är att det på Waverly stickern jag satte på Gator caset står att firman grundades 1918 – samma år som gitarren var gjord 🙂
Han blev lite förvånad över det han fick höra!
Sen drog han en gammal klassisk country låt på stående fot 🙂
Senare på kvällen fick jag chansen att sitta i backstage soffan tillsammans med Doug och bandet. Doug är en väldigt vänlig och ödmjuk person som dessutom har ett allvar och ett djup i det han gör. Märkt av sina år och sitt drogmissbruk är han och har det lite svårt med närminnet, men när det gäller musiken har han full koll. Bandet berättar att han spelade på sitt hotellrum även efter en spelning och att han helt plötsligt på ett soundcheck kan dra en låt som ingen hört förut. Han har huvudet fullt av musik.
Han var väldigt intresserad av vad som gjorts på gitarren och jag berättade i detalj om den. Till min överraskning (visste inte det innan) var han väldigt kunnig. Han har varit möbelsnickare i 30 år och har gjort en egen gitarr och en mandolin i sin verkstad! Vi pratade trä och hur det är meditativt att bygga gitarrer. Han behöver ingen gitarrmek, han gör alla justeringar han behöver själv. Ben och benmjöl till översadel och stall gjorde han genom att koka benet i en T-bone stek och sidor till sina byggen böjde han med ett stålrör med en gasolbrännare i!
Han noterade bland annat att det satt en skruv genom halsklossen inifrån och han sa ”You should trust the glue!” och skrattade. Han har helt rätt i alla andra fall, men just halsinfästningen på Levin behöver hjälp då det inte är en äkta dove tail. I stort sett alla gamla Levin har lossat i halsinfästningen då limmet tappat styrkan. Jag försökte förklara men vet inte om jag lyckades.
Konserten var fantastisk. Det som imponerade mest på mig förutom hans låtar och sångteknik var hans mellansnack. Han är en född entertainer och stannade ibland till och berättade lite om hur låtar kommit till och några anekdoter från den galna tiden just efter att han blev upptäckt i Jill Jonssons program.
Det har börjat röra på sig i USA också, låtar från hans skiva har börjat spelas på nationell radio i Nashville – ett stort steg för en musiker i USA.
Mest troligt kommer GammelGuran luftas på en eller två lugna låtar på scenen under resten av turnén. Hans i mitt tycke inte så bra dreadnough med piezo pickup kommer att fortsätta vara hans arbetshäst. Med ett fullt band behövs attacken från en sån, GammelGurans softa sound drunknar i ljudmassan. Jag hoppas i alla fall på att han tycker om och fäster sig vid gitarren och använder den som sin låtskrivargitarr.
Jag är väldigt kinkig med musik, det händer alltmer sällan att jag går igång på en ny artist – det brukar gå några år mellan varje gång. Direkt jag hörde Doug på Jills Veranda förstod jag att det här var nåt alldeles extra. Jag tycker han blåste de övriga av scenen med sin närvaro, röst och musik. Nu när jag sett honom live har jag inte ändrat uppfattning, tvärtom. Han kan ta vad som helst och förvandla det till guld med sin gudabenådade röst och genuina musikalitet.
Jag är väldigt glad att jag fick chansen att ge honom den där gitarren! ”I’m not worthy” som Doug sa på scenen när han fick den officiellt 🙂
