En av objekten i pågående batch fixades till i raketfart. Köparen spelar på ”Pieteå dansar å ler” den 24:e, så det var bara att få den klar. Den är nu levererad till Joe Fiddle Umeå. Det gick fortare än det borde så jag glömde ta finbilder på den… Här kommer istället lite renoveringsbilder.

Objektet var en i en grupp av 6 stycken ”vrak” jag köpte från en tysk samlare, den till höger på bilden.

Bra skick förutom att bas-sidan på sargen (brukar vara diskantsidan) hade ett hål mitt i kröken och lite sprickor runtom. Dessutom hade en flisa av sargen tryckts ut av en bottenribba på samma sida. Inga stämskruvar följde med, de gamla hade fällts in i sidan av huvudet. Stallet hade oerhört lite plats för stallben. Efter isärtagning såg det ut så här, den blivande nya greppbrädan i ebenholts syns på bilderna.

Skadan fylldes i med lite nytt trä från en gammal Levin sarg. Testade kemikalien Potassium Permanganate för första gången, medlet gav direkt en kraftig ”gammelorange” till de nya vita bitarna. Smälte in fint mot originalsargen! Sargen tapetserades invändigt med 0.6 mm lönnfanér, sargen blev stabil. Det visade sig att skårorna i huvudet var breda. Fyllde igen uttaget som gjorts för den gamla stämskruven, men efter borrning nådde änden på stämskruven bara knappt över till mittstolpen. Monterade bussningar i stolphålen vilket funkade väldigt bra!

Skarvade på stallet ovanför stallbenet med lönn och shimsade upp hela stallet 4 mm då det var väldigt tunt. Allt doldes av svart färg 😉 Här ser man lite bilder medan jag jobbade med intonering. Den stämdes både normalt och till CGCGCE. Intonerade för normal stämning som visade sig fungera för den alternativa stämningen också. Strängade upp med ”vanliga” Newtone Masterclass 0.11 vilket är rätt val (istället för Newtone Heritage 0.11) då mensuren bara var 60 cm. Med 60 istället för 63 cm mensur minskar strängdraget med 10% vilket är samma effekt som med 63 cm mensur, 0.11 strängar nedstämda ett halvt steg. Så brukar Doug Seegers göra med sina gamla ömtåliga parlors! I den alternativa stämningen byttes de tre tjockaste strängarna till tjockare dimensioner. Notera lagningen i mitten av sargsidan på den sista bilden.

Här skulle finbilderna kommit upp, men här ser vi Joe med sin färdiga gitarr och han ser ju glad ut än så länge!

Kommer in reparationer lite nu och då. Senast en Hopf 12-strängad gitarr som behövde lite kärlek och en K&K mick monterad. Ingen favorit hos mig, helt i plywood och från 70-talet som den ser ut (har inte kollat upp den noga). Bytte ut det hemska stallbenet i ställbar metall och plast mot ett stallben i ben. Blev tvungen att skära in en ny ”översadel” (styrning för nollband) för 12 strängar då någon ersatt den med en vanlig ”översadel” för 6 strängar. Ska den här ha ett intresse är det som 12-strängad.

Lite roligare var den knepiga halsinfästningen. Halsen går att ta lös utan problem. Gitarren isärplockad går ned i ett handbagage! Trodde att den var ställbar med strängarna på, men så var det inte. En krok längs fram säkrar halsen till gitarren med en skruv. Däremot går halsen att shimsa upp längst bak där halsvirket vilar mot en metallstång. Så gjordes också då halsen inte hade rätt vinkel (vilket sjå med 12 strängar som ska stämmas upp och ned!). Stämskruvarna funkade bra och banden såg bra ut.

Locket har en rejäl ”A” bracing med fyra ribbor från tvärribban nedanför ljudhålet längs med gitarren ned till bottenkloss-sidan av gitarren. Nästan en fan bracing som i en klassisk gitarr, men med stockar till ribbor. En väl tilltagen lönnplatta under stallet också. Byggd för att hålla!

Två strängar gick förstås av medan jag stämde upp och ned, men till slut var allt på plats. Dragstången var inte åtdragen, drog åt ordentligt för att halsen skulle stoppa för ett 0.11 set 12:a strängar. Stallet var helt felplacerat från fabriken, intonerade inte helt perfekt på alla strängar trots att jag fräste in stallbenet så långt bak det gick på den plana ytan på stallet. Men såna här spelar man ju mest på de tre översta banden… klirr & klang för lägerelden fixat 🙂

Inte allt i livet är gitarrer.

Tröttnade på de rostiga skärmkanterna på min 1997:a Ford. Fick låna en plats utanför polare Björns garage och fick lära mig hantera en sprayburk. Slipa plåtrent, på med grå grundfärg direkt och sen på med specialblandad Diamond White 73 färg. Passade på att renovera trumbromsarna som hade börjat tappa sugen vilket var tur då den ena trumman var full av bromsolja. Har aldrig haft bättre bromsar än nu, men nästa gång tar jag kort på hur alla delar och fjädrar sitter ihop innan jag monterar isär – fick pussla i ett par timmar innan jag fick ihop de nya delarna! Ser bra ut, om nån vecka gör jag en sista rengöring och finputs.

Var förbi en loppis och hittade några stekspadar i plåt, men också det här lilla riktigt coola gamla resestrykjärnet från 1960 talet. Bra kvalitet med rejält gods i plattan (10 x 5,5 cm) och fjädrar under träklossen i mahogny minsann. Nu kan jag lossa på greppbrädor med stil! 🙂 Enda faran är en liten skruv i emblemet som för lätt byter volttal mellan 127 och 220 V. Den ska superlimmas fast!

Gjorde en investering i ett hi-end objekt. Den är i ”vrak” skick och köpt för renovering.  Den kommer att renoveras varsamt till ett fungerande instrument. Det väldigt positiva är att sida och botten i brazilian rosewood är i bra skick. Locket är inte i bra skick! Biten som fattas kommer att ersättas av nytt virke. Adirondack gran om det är det virket i originalet.

Bilderna säger det mesta. Tydligen ombyggd till gitarr, stallet är utbytt men kommer att ersättas av en replika av originalet. Hålen i huvudet fyllas igen. Den som redan nu är intresserad av det den kommer att bli kan höra av sig!

Redovisar den näst sista GG i föregående batch. En gammal och liten parlor från ca 1890 eller äldre. Den här hade en spansk häl (och vi vet vad vi tycker om den). Blev en del extra jobb att få lös halsen, den blev kapad rakt av. En ny halskloss limmades in och en dovetail liknande tapp lades in i halsfoten. Gick bra till slut.

En annan detalj var att greppbrädan var gjord i två separata delar. Biten på locket med inläggningarna var dessutom tjockare än resten av greppbrädan som var väldigt tunn. Lösningen blev att tunna ut de två delarna med min nya valsputs till 2,5 mm tjocklek och att limma in en rosewood shim med samma tjocklek hela vägen under greppbrädan. Blev en 5 mm tjock greppbräda i ett stycke. Limmade med hudlim och klangen blev väldigt bra!

Numera borrar jag alltid in en rundstav i björk genom halsfoten och limmar med epoxylim. ”Glasskonhälen” är väldigt cool och tar liten plats för handen, men är samtidigt väldigt svag. Majoriteten är spruckna rakt av. Den här hade klarat sig men bättre att stämma i bäcken.

Stallet var också extremt nedhyvlad, var väl max 3 mm högt. Ersatte med ett stall i ebenholts, beställaren ville ha ett mustaschstall men det gick inte att få till då originalet var rakt. Blev en kompromiss med några extra pärlemordottar på stallet som kompensation.

Doug spelar en country låt på soundchecken. De nya strängarna stämmer ur sig allteftersom tyvärr. Annars helt fantastiskt!

https://vimeo.com/99177241

Överlämningen av GammelGuran till Doug, Pelle Henricsson sköter pratet. Doug sammanfattar hela idén med en GammelGura i några korta meningar, han är bra på det också 🙂

https://vimeo.com/99177242

Nästa gång ska jag se till att de nya strängarna är stämda innan leverans! Vid slutet av soundchecken fick han se gitarren för första gången, han hade glömt att den var på väg. En kul detalj är att det på Waverly stickern jag satte på Gator caset står att firman grundades 1918 – samma år som gitarren var gjord 🙂

Han blev lite förvånad över det han fick höra!

Sen drog han en gammal klassisk country låt på stående fot 🙂

Senare på kvällen fick jag chansen att sitta i backstage soffan tillsammans med Doug och bandet. Doug är en väldigt vänlig och ödmjuk person som dessutom har ett allvar och ett djup i det han gör. Märkt av sina år och sitt drogmissbruk är han och har det lite svårt med närminnet, men när det gäller musiken har han full koll. Bandet berättar att han spelade på sitt hotellrum även efter en spelning och att han helt plötsligt på ett soundcheck kan dra en låt som ingen hört förut. Han har huvudet fullt av musik.

Han var väldigt intresserad av vad som gjorts på gitarren och jag berättade i detalj om den. Till min överraskning (visste inte det innan) var han väldigt kunnig. Han har varit möbelsnickare i 30 år och har gjort en egen gitarr och en mandolin i sin verkstad! Vi pratade trä och hur det är meditativt att bygga gitarrer. Han behöver ingen gitarrmek, han gör alla justeringar han behöver själv. Ben och benmjöl till översadel och stall gjorde han genom att koka benet i en T-bone stek och sidor till sina byggen böjde han med ett stålrör med en gasolbrännare i!

Han noterade bland annat att det satt en skruv genom halsklossen inifrån och han sa ”You should trust the glue!” och skrattade. Han har helt rätt i alla andra fall, men just halsinfästningen på Levin behöver hjälp då det inte är en äkta dove tail. I stort sett alla gamla Levin har lossat i halsinfästningen då limmet tappat styrkan. Jag försökte förklara men vet inte om jag lyckades.

Konserten var fantastisk. Det som imponerade mest på mig förutom hans låtar och sångteknik var hans mellansnack. Han är en född entertainer och stannade ibland till  och berättade lite om hur låtar kommit till och några anekdoter från den galna tiden just efter att han blev upptäckt i Jill Jonssons program.

Det har börjat röra på sig i USA också, låtar från hans skiva har börjat spelas på nationell radio i Nashville – ett stort steg för en musiker i USA.

Mest troligt kommer GammelGuran luftas på en eller två lugna låtar på scenen under resten av turnén. Hans i mitt tycke inte så bra dreadnough med piezo pickup kommer att fortsätta vara hans arbetshäst. Med ett fullt band behövs attacken från en sån, GammelGurans softa sound drunknar i ljudmassan. Jag hoppas i alla fall på att han tycker om och fäster sig vid gitarren och använder den som sin låtskrivargitarr.

Jag är väldigt kinkig med musik, det händer alltmer sällan att jag går igång på en ny artist – det brukar gå några år mellan varje gång. Direkt jag hörde Doug på Jills Veranda förstod jag att det här var nåt alldeles extra. Jag tycker han blåste de övriga av scenen med sin närvaro, röst och musik. Nu när jag sett honom live har jag inte ändrat uppfattning, tvärtom. Han kan ta vad som helst och förvandla det till guld med sin gudabenådade röst och genuina musikalitet.

Jag är väldigt glad att jag fick chansen att ge honom den där gitarren! ”I’m not worthy” som Doug sa på scenen när han fick den officiellt 🙂

I samarbete med CJ Acoustic Music AB i Östervåla har en Levin från 1918 renoverats till en komplett GammelGura som överlämnas till Doug i Umeå söndagen den 22 juni.

Det är en lite finare parlor modell med bredare sida och finare lister på locket. Greppbräda och stall blev nytillverkade i Madagaskar rosewood. För att göra Doug rättvisa fick den också lyxiga Waverly stämskruvar istället för de vanliga vintage stämmisarna. Ett Gator case och ett passande country gitarrband

Den första ägarens namnskylt vändes och fick en ny gravyr.

Två etiketter istället för en.

Nu är det bara att hoppas att Doug gillar gitarren och skriver nya bra låtar med den!

Fler bilder här: http://ackegura.proboards.com/thread/13911/harpgitarr-objekt-till-en-gammelgura

En väldigt snarlik harpgitarr som den jag nyligen fixade till kan köpas in av en samlare i Tyskland för 120 EUR + frakt (brukar vara ca 20 EUR). Tråden på den förra hittar du här: ackegura.proboards.com/thread/13884/gammelgura-31-harpgitarr-ca-1920. Mest troligt är det samma svenska tillverkare med den skillnaden att den här har 6 bassträngar. Den här är såld i Norrköping mellan 1899-1911. Hör av dig vil PM eller mail (som du hittar på sidan www.gammelgura.se) om du vill satsa på den här som en GammelGura!

De sista två GammelGura i föregående batchen om åtta stycken är snart färdiga. Återstår översadel och stallben, uppsträngning, justering och invibration.

Till vänster en gamling från ca 1890, till höger en fin Levin från 1931.

Levinen hade en knepig infästning av halsen. Ger onekligen mer limyta och fäster halsfoten bättre än den vanliga enkla halsinfästningen hos Levin. Vid halsomsättningen sjönk halsfoten in ca 2 mm längst ned.