Ett av mina egna projekt blev klar i långhelgen. En LTS-5 Levin 12:a, en gitarrmodell som jag har lite historia med. Dessutom gjorde jag en Levin Mandolin från 1953 spelbar för Andreas Nilsson som just nu spelar in i min hemmastudio.

Det här var andra instrument jag köpte (den första var en nylonsträngad Levin LG-17). En tolvsträngad LTS-4 med platt huvud. Den köptes begagnad i en butik i Stockholm ca 1985. Den var i dåligt skick och behövde repareras innan jag kunde hämta ut den. Jag minns att den kostade 1000 kr. Halsomsättningen som gjordes blev inte helt lyckad och när jag spelade på den ett tag var stränghöjden plågsamt hög. Den var min huvudgitarr några år innan jag skaffade en mer lättspelad gitarr, nån dreadnought variant från Japan tror jag att det var. I vanlig ordning kunde jag inte hålla fingrarna borta och plektrumskyddet i plast byttes ut till teak-fanér som fanns i familjens ägo. Inte särskilt snyggt och inget jag skulle göra om!

På den tiden visste jag inte att det fanns lättspelade gitarrer som dessutom lät bra och jag brydde mig inte särskilt mycket om stämningen (vilket för övrigt i princip var omöjligt att få till då intoneringen var helt off pga den höga stränghöjden). Att den bara lät sträng var inget hinder och det blev ett helt gäng låtar skrivna med den. Den gitarren finns fortfarande kvar i förrådet och nån dag kanske jag tar mig an den.

2014 renoverade jag en LTS-5  från 1962 för Pelle Henriksson’s studio  i Umeå. När jag öppnade upp den blev jag förvånad när jag såg att den hade en jättestor 5 mm tjock plywoodplatta under stallet tvärs över locket! Inte undra på att den var i bra skick men bara lät sträng.

En LTS-5 1966 i bra skick blev nyligen inköpt på auktion av Greger Wickberg, en vän och musiker här i Örnsköldsvik. Det visade sig att den behövde halsomsättning och allmän lagning, det slutade med att jag köpte den för samma summa som vid auktionen; 3000 kr. Eftersom jag vet att det finns en stor potential gömd bakom det trista ljudet av sträng, ville jag ha den som ett komplement i min egen hemmastudio. Jag hade ingen 12:a som jag kunde eller ville spela på.

Den här modellen är väldigt knepig. Allt trä är av allra högsta klass med imponerande flammig lönn i botten, men ljudet saboteras totalt av ribbningen i locket. Då de låter så illa i original är det sällan dyra att köpa in, trots att de var dyra när de såldes. Av nån anledning tog det lång tid innan Levin anammade X-ribbningen för större gitarrer eller 12-strängade med högt strängdrag. Istället limmade man in fler och tjockare ladder-brace ribbor, eller som i den från 1962, en rejäl plywood platta för att det skulle hålla!

Bindningen satt som berg, den offrades och frästes bort runt botten för att komma åt limfogen mellan botten och sida. Cellulosalack spricker lätt när man försöker bända loss bindningar med rakblad och en ny ”gulnad” bindning i plast ser precis lika bra ut som originalet. Limmet satt så hårt att jag inte kunde sära fogen utan att göra sprickor i cellulosalacken, så halva botten sågades loss genom kerfingen. Väl öppen kunde jag konstatera att ribbningen i locket var som ett dåligt skämt med hela 9 stycken kraftiga klossar till tvärribbor, 4 av dom ersatta plywoodplattan i den förra jag renoverade. Även ribborna satt som berg med det moderna lim som Levin använde i mitten av 1960-talet och jag fick använda en hovtång, knivar och hyvlar för att rensa locket från alla ribbor.

Halsen saknar helt infästning/dovetail och hålls bara fast med två muttrar och limmet under greppbrädan på locket. Muttrarna är fästa i samma järnstång som även fungerar som dragstång under greppbrädan. För att göra jobbet enklare fick dragstången/infästningen vara kvar, det fungerar helt OK på en stor gitarr. Greppbrädan fick sitta fast för en gångs skull. Stämskruvarna fungerande OK men inte bra, jag har beställt nya Golden Age som ska ersätta dom när jag får hem dom. Knopparna är lite väl breda på originalen och man klämmer nästan fingrarna när man ska stämma. De blev bättre efter en rengöring och inoljning, men fortfarande inte helt bra.

Nya ribbor tillverkades och limmades in i lock och botten. Ny kerfing limmades in runt botten och en K&K mick monterades. Då botten skulle fräsas runt om för en ny bindning behövde jag inte passa in botten speciellt noga mot sargen. Sargen hade sprickor på ömse sidor om bottenklossen och lönnfaner limmades in tvärs sprickorna. Botten hade krympt och en del av botten stack ut i midjan, som det oftast blir när en krympt botten ska limmas tillbaka utan att tvinga den på plats och bygga in spänningar.

Numera gör jag alla X-ribbning som ett dubbelt X. Har aldrig insett storheten i de två sneda ribborna i en standard Martin ribbning, vilket ofta medför att locket buktar upp bakom stallet pga strängdraget. Dubbel X har ett oförtjänt dåligt rykte sen Gibson använde den men gjorde båda X:en alldeles för kraftiga. Det mindre X:et bakom stallet ska göras betydlig klenare.

Stallet, i äkta BRW, modifierades kraftigt på samma sätt som 2014. Mittendelen av det klassiskt inspirerade string-through stallet frästes ned till ca 3 mm tjocklek från stallbenet och bakåt och en L-formad passbit limmades fast ovanpå. Tyvärr tog jag inga bra bilder på tillverkningen av stallet. Två strängar ryms i varje strängpinnhål och korta bitar av en 3 mm tjock metallstång ser till att strängarna får rätt separation över stallbenet. Det är lite besvärligare än vanligt att stränga på, men ser man bara till att båda strängkulorna trycks in i hålet innan man monterar strängpinnen och drar fast strängarna mot stallplattan är det inga problem. Principen fungerar bra, det kanske tar en dag extra innan alla strängarna ”satt sig”, men sen håller den stämningen. När jag gjorde mitt segmenterade stallben fick jag göra 8 mm breda benstolpar för att båda strängarna skulle rymmas ovanpå.

Greppbrädans förlängning på locket behövde en triangulär shim under greppbrädan efter omsättningen för att undvika en alltför stor ”slope off”.

En ny bindning i plast runt botten limmades in efter fräsning.

Då greppbrädan hade en vit bindning längs kanterna fräste jag ur spåren för banden med hjälp av en liten fräs och min Proxxon dremel. Jag passade på när greppbrädan slipats in till 0,15 mm relief i min Stewmac jigg. De fula plastdottarna i greppbrädan ersattes samtidigt med äkta pärlemor.

Banden, där tangen på båda ändarna knipsats av, monterades i min enkla plank-jigg. När jag bandade på nära infästningen av kroppen med min bandpress, hörde jag ett oväntat ljud. Då halsen bara sitter fast i muttrarna och inte har någonting rejält som håller emot trycket från bandpressen hade halsfoten glidit ned längs sargen några tiondelar och böjt greppbrädan. Det gick i alla fall bra att tvinga tillbaka halsen i rätt läge och säkra upp halsen med en passbit under halsfoten.

Hela gitarren mattades ned med Trollull 000 och penslades med ett varv tunn spritlack. Spritlack består mest av shellac och fäster bra på allt. Spritlacken blir extremt blank, för att få tillbaka originalutseendet mattas spritlacken ned med samma Trollull efter att den fått torka över natten. En matt glans kan sen poleras upp via friktion med ett par sönderklippta vita tubsockar. När lacken inte är riktigt härdad och fortfarande lite seg kan man inte få upp glansen helt, men man kan polera en gång till efter ca en månad då lacken är helt härdad för att få lite mer blankhet.

Gitarren strängades på med light stålsträngar, ett 0.09 set, och mättes upp för intonering. Det senare var ett drygt jobb då det var dubbelt så många strängar! De flesta tunna strängarna intonerade ungefär som de tjockare, undantaget var tjocka E strängen där det var en skillnad på ett par mm vid intoneringen av översadeln.

Jag är mycket nöjd med resultatet. Den låter väldigt högt och bra och har en unikt bra intonering för en 12:a! Den har ett fast och rent ljud istället för det vanliga sammelsuriet av kling&klang.

Samtidigt bandade jag om, bytte stämskruvar och snyggade till en Levin Madolin modell 53 från 1953. Även den blev bra. Här är några bilder på den och de två tillsammans. Stor& liten 🙂

Båda vibrerades in som vanligt i tre dygn för bästa ljud. När jag stänger skåpet hörs inte mycket av det störande surrande ljudet.