Lokalgitarren

Jag har länge saknat en färdig GammelGura i lokalen, dels för att spela på själv emellanåt, men främst för att kunna visa besökare och kunder hur gitarrerna kan låta. Den här var tänkt som en gitarr för lokalen och jag valde medvetet ut ett väldigt enkelt objekt, en Europeisk parlor från ca 1925 som är så enkel man kan tänka sig. Den hade också lite ristningar i lacken på baksidan, vilket aldrig är ett bra försäljningsargument. Den var extra liten och antagligen den smalaste sargen jag sett på en liknande parlor. Jag brukar kunna pressa in handen genom ljudhålet på även den minsta parlor, men inte på den här!

Stallet var borta men hade lämnat spår efter sig i lacken på locket. Botten hade krympt och delar av limfogen var lös, men den var annars i bra skick utan sprickor eller andra problem förutom ristningarna på baksidan (bland annat årtalet 1972). Stämskruvarna var inte de bästa och de byttes ut till nya.

När den plockades isär såg jag att botten var alldeles för tjock. Med hjälp av min vakuumjigg och valsputs plockade jag av 1 mm på tjockleken. Jag fick kapa av spetsen på halsfoten lika mycket för att den inte skulle sticka ut. Även locket var lite väl tjockt och ca 3,5 mm. Av nån anledning glömde jag att tunna ned locket innan ribborna limmades, men det visade sig senare att den lät väldigt bra trots det! En fördel är att locket är stabilt och kan säkert klara även vanliga 0.12 strängar

Den fick den vanliga behandlingen med en kolfiberstav i halsen, ny greppbräda och ett replika stall i Madagaskar rosewood som jag kopierade från ett annat liknande stall från en tidigare renovering. Locket fick sina ribbor, då locket var lite tjockare än vanligt gjordes ribborna klenare som kompensation. En K&K mick monterades och den fick stallplatta i gran, pluggar, segmenterat stallben och översadelintonering.

Botten fick en mittsticka i rosewood för att kompensera för krympningen. Halsklossen var ovanligt liten och fick en förstärkning inlimmad. Man hade slarvat rejält med kerfingen runt sargen och jag fick limma in flera bitar där det fattades och fylla i urjackningen för de gamla ribborna. Jag hoppade över ribban under stallplattan i locket för att inte göra locket för styvt.

Ovanligt nog var det G strängens intoneringspunkt som hamnade närmast första bandet. Det verkar som att intoneringsmönstret i översadel och stall ändras när det är någonting ovanligt med gitarrens storlek eller mensur. Den här hade en normal 62 cm mensur, men volymen luft i gitarren var liten på grund av den smala sargen.

Den här hade en torr och fnöskig spritlack som det ibland kan vara på liknande gitarrer. Jag vill ogärna plocka bort originallacken, vilket egentligen är den enda lösningen för en uttorkad spritlack. När man lackar på ny spritlack dämpas de vita dingsen, men lacken blöter inte upp alla skrymslen och vrår och en del vita dings är kvar. Jag testade att stryka på lite squalane på hela gitarren innan jag lackade, den trängde djupt in i lacken och alla dings försvann helt och färgen blev djup och jämn. När squalane torkat fäster spritlacken lika bra som på en obehandlad lack. Ett problem med en sån här torr spritlack är att det lätt blir en vit ding om man stöter till den då den torra lacken krossas under det nya lagret av seg spritlack. Det hände några gånger medan jag jobbade med den, men med lite squalane på fingertoppen kan man trolla bort de vita dingsen som om de aldrig funnits! Kunden fick med sig en liten burk med squalane att reparera med. På den sista bilden syns skillnaden med squalane flaskan i bakgrunden.

Inlimningen av halsen blev lyckad, men när allt var klart fick jag ett skrammel på A strängen på de översta banden. Jag förstod inte varför, men när jag syftade halsen var böjen på diskant-sidan perfekt medan bas-sidan hade för mycket relief. När jag sandade in reliefen i greppbrädan kollade jag bara diskant-sidan och utgick ifrån att den andra var likadan. Så ska man inte göra! Det var bara att lossa banden, göra om och göra rätt. Efter det andra försöket var allt som det ska och inget skrammel på A strängen längre.

När den blev klar kunde jag konstatera att den lät lika bra som en GammelGura brukar. Möjligen med lite lägre volym på grund av det lite tjockare locket och den smala sargen. En fördel med det lilla formatet är att den är perfekt för soffaspelande 🙂

Jag har påbörjat en ny lokalgitarr och ska försöka att inte sälja den. Jag fick jobba över för att bli klar på grund av ombandningen och det var ganska mörkt när jag tog bilderna på den färdiga gitarren.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.