Renovering av en gitarrluta

Jag brukar sällan ta bilder på vanliga renoveringar, men den här var ovanlig. Det handlar om en Tysk lutgitarr från ca mitten av 1920-talet. Då var det inne med fantasifullt formade och snidade gitarrer i gammal stil som antagligen passade bra för dåtiden trubadurer och musik.

Den här hade rund mandolinbotten, renässansband på locket, bar frets och scalloperad bräda samt ett fiolliknande snidat huvud med lösa stämskruvar. Och inte minst ett ornamenterat ljudhål skuret direkt i lockets gran. Den var ospelbar med ca 5 mm stränghöjd, ett lock som inte var helt plant med två rejäla sprickor bakom stallet och ett stall som var på god väg att dras sönder av nylonsträngarna. Stallet hade dessutom limmats om och området runt stallet var misshandlat. En utmaning!

Eftersom det inte fanns ett ljudhål att jobba genom och ingen botten att plocka av, fanns det bara en sak att göra. Att plocka lös locket. Locket hade en bred dekorlist runtom, längst in en 1 mm bred vit celluloidlist följt av en 1 mm bred rosewoodlist och en ytterst ännu en 2 mm bred vit celluloidlist. Det visade sig att tjockleken på listerna (som hade frästs in efter locket limmats på plats) nästan var lika tjocka som själva granlocket. Det gick att lossa de två vita celluloidlisterna med rakblad och sprättkniv, men rosewood listen i mitten fick skrotas.

Med locket av kunde jag konstatera att själva skutan var solid, jag behövde inte reparera någonting i själva kroppen. Locket behövde däremot nya ribbor och en stallplatta som den saknade. Sprickorna limmades ihop först av allt. Efter lite funderande insåg jag att det var bäst att limma bindningen runtom på locket och inte vänta sen locket limmats på plats. Med listerna på plats blir det enkelt att passa in locket mot sargen. Det är någonting jag inte gjort förut och jag fick hitta på en lösning.

Det jag gjorde var att limma de tre listerna i omgångar, roswoodlisten fick bli 1,5 mm för att göra det krympta locket bredare. För att skydda lacken på locket tejpade jag först på en tunn låghäftande plasttejp ovanpå locket. Den här tejpen lossnar väldigt lätt när den värms med en värmepistol och inte ens den känsligaste lack följer med. Jag kunde sen fästa tejp ovanpå den låghäftande för att kunna dra åt ordentligt och limma listerna utan att skada lacken. Locket fick ett gäng tejpbitar runt om, locket vändes sen och lades på en platta. Listerna limmades med ett vattenfast universallim. För att se till att listerna kom ned i jämnhöjd med locket översida användes sen tvingar och mothåll med mjukt gummi runt om.

Den innersta vita celluloidlisten limmas.

Rosewoodlisten limmas i pass två.

Slutligen limmas den yttersta celluloidlisten.

Det visade sig att halsen fortsatte i en tapp in i halsklossen. För att rikta om halsen lossades tappen från lim och en kil slogs in under den för att tvinga halsen till ett bättre läge med mindre vinkel till locket. Det gick bra även om man kunde se en liten spricka på andra sidan där halsen var fäst i botten. Locket fick tre nya ladder bracing ribbor på samma plats som originalen, men jag lade också till en A-frame runt ljudhålet och en patenterad stallplatta i gran för att göra locket starkare.

Stallet var extremt felkonstruerat, den var mindre än 2 mm tjock runt strängpinnhålen! Den främre och tjockare delen med ett dike för ett stallben var böjd. Att göra en replika skulle varit massor av jobb då den var snidad som allt annat på gitarren, istället limmade jag på en 3 mm tjock rosewoodplatta under stallet. Dessutom förlängde jag stallet på framsidan med ännu en bit rosewood som limmades med varmt hudlim mot plattan och framsidan på originalstallet. Stewmacs praktiska fästskruvar gjorde det lätt att limma stallet på rätt ställe. Området runt stallet rensades från smuts och “Karlssons klister”, men det fanns fortfarande bestående skador från tidigare reparationer.

Nästa problem var att limma locket mot en rund botten, inga tvinga kunde användas som man brukar. Efter lite funderande och testande blev det en jigg med hjälp av tejp och ett spännband. På samma sätt som tidigare skyddades lacken med låghäftande tejp medan dubbla kraftigare tejpar användes för att dra fast locket som limmades med fisklim. Skålen behövde också tryckas ihop på längden, men det gick bra med spännbandet. Det 1 mm bredare locket med hjälp av den bredare rosewoodlisten passade bra.

Värmepistolen och “rakblad” i plast gjorde det enkelt att lossa all tejp. Den tunna gula låghäftande tejpen fäster nästan inte alls när den värms ordentligt.

Men det var inte slutet på problemen med den runda botten och avsaknaden av ljudhål. En annan jigg fick hittas på när diket för stallbenet skulle fräsas.  Även här använde jag tejp och ett spännband för att hålla fast fräsjiggen.

 

Längst ned i det frästa diket dök det upp maskhål som fylldes i med rosewood damm och superlim. Först nu upptäckte jag att stränghålet till b strängen var väldigt felplacerad! När jag strängade upp med solida strängpinnar sågade jag skåran för strängen så nära G-strängens hål jag kunde. Det funkade.

Jag hade lite tur med halsvinkeln och jag fick en hel det stallben kvar att justera med rätt stränghöjd. Intoneringen var knepig då bara de 9 banden i halsen gick att lita på, de band som satt på locket var lägre än de i halsen. Halsen var bandad med rektangulära bar frets och greppbrädan scalloperad mellan banden. Halsen var spikrak, bar frets gör halsen väldigt styv och de fungerar lika bra eller bättre än en dragstång. En gammal teknik som fungerar.

Hela gitarren fick ett varv spritlack, lacken på locket gavs lite färg också för att dämpa skadorna runt stallet. Stämskruvarna rengjordes och smörjdes och nylonsträngar strängades på. Efter vibrering i tre dygn låter den riktigt bra, men jag kommer aldrig att gilla den runda botten. Gitarren är hal som en tvål!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.