Spelgropar

Gamla valnötsbrädor på Levin parlor gitarrer har ofta rejäla spelgropar efter flitigt spelande med ackord på de tre översta banden. Många Levin gitarrer användes som så kallade “jesusknäppare” och spelades på många möten hos t.ex. frälsningsarmén. Valnöt är ett mjukt träslag och inte det bästa valet för en greppbräda, spelgroparna kan ibland vara flera mm djupa där fingrarna placeras för de enklaste trubadurackorden.

Ett sätt att åtgärda problemet är att fylla groparna med slipdamm av ett mörkare träslag och blanda med superlim. Därefter slipas hela greppbrädan jämn för att få en enhetlig färg. Problemet är att allt trädamm som blandas med superlim, eller bara vanligt vatten, blir väldig mycket mörkare än dammet. Det man får är en greppbräda där spelgroparna ersatts med en mörkare färg.

Jag testade att istället fylla groparna med rent men segt superlim. Stewmac har superlim av typen 10, 20 och 30. Typen 10 är det vanliga supertunna limmet som tränger in i allt, 20 är segare och 30 väldigt segt. Groparna fylldes i med en liten sjö av superlim 30, den är så segt att den inte rinner iväg utan stannar kvar som en daggdroppe på den plats man fyller på med lim förutsatt att ytan är plan. Man fyller på flödigt då limmet sjunker ihop när den torkar, ibland får man fylla på lite till allteftersom.

Limmet ska få lufttorka i sin egen takt, försöker man snabba på processen med vatten eller annan accelerator får man vit missfärgning och/eller luftbubblor i limmet. Det tar lite tid, limmet på greppbrädan fick ligga över natten. Då var ytan härdad, men djupt inne i gropen var limmet fortfarande halvsegt. I det här läget lät jag en varmluftpistol blåsa 150 grader varm luft över limmet i nån timme för att härda limmet. Man kan också låta limmet fortsätta torka av sig själv i ett dygn eller två. Först när limmet är hårt rakt igenom kan man börja skära, fila eller skrapa ned överflödet. Om man märker att limmet trots allt är halvsegt och klumpar sig när man skrapar kan man lägga på lite tunt superlim av typen 10 och låta den torka, på några minuter har man härdat limmet så man kan skrapa vidare.

Jag använder en vass fil för att ta bort det mesta i början och avslutar med att skrapa med ett rakblad. Man kan inte undvika att skrapa lite i träet runt limmet, för att få tillbaka det mesta av originalfärgen använder jag Herdins “Mörk valnöt” bets och sen olja ovanpå.

Lagningen, som inte något annat än en fyllning i plast, blir väldigt blank efter skrapningen med rakbladet. För att repa den blanka ytan putsar jag lite försiktigt med ett grovt 80’s sandpapper.

Jag tycker resultatet blir bättre på det här viset än med den gamla metoden att fylla med trädamm och superlim. I vissa vinklar är lagningen helt osynlig, i andra vinklar kan man se att de ifyllda spelgroparna är blankare än träet i brädan. Jag kommer att göra så här nästa gång en gammal greppbräda måste räddas. Jag tog inga bilder på processen, men här är några bilder på slutresultatet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.