Reparationer

Efter sommarsemestern dök det upp ovanligt många lokala reparationer. Har jobbat med dom nästan tre veckor. Nästa vecka startar jag upp nästa batch med GammelGura, inte en dag för tidigt… Sommaren är alltid en jobbig tid för mig, är allergisk mot pollen och effektiviteten är inte den bästa. Varje höst vaknar jag upp och ur dvalan och får dubbelt så mycket gjort. Reparationerna var en väldigt mixed bag, några Gottfried Söderman, nån Levin, en tysk gitarrluta, några mandoliner och ett antal moderna stålsträngade gitarrer.

En ovanlig 1931 Levin modell “Robert Johnsson” behövde en ny stränghållare och nya band samt nya stämskruvar. En Tysk gitarrluta ca 1925 med ljudhålsdekoration utskuren direkt i granlocket hade en spricka i locket och ett insjunket lock och saknade några stämskruvar.

Levinen gick bra att reparera, förutom ombandning, ny översadel, nya stämskruvar och en stränghållare från en 1930-tal Levin, justerades stallet in och nya strängar sattes på. En mycket vacker gitarr, men också en av de som låter sämst i originalskick av alla Levin modeller, burkigt ljud trots tre dagas vibrering. Ska såna här låta bra krävs en riktig GammelGura konvertering med fast stall.

Lutan var besvärligare. Skar ut ljudhålsdekorationen och limmade ihop de lösa bitar som blev när jag skar lös den. För att kunna montera tillbaka den gjorde jag en ring av en 2 mm tjock rosewood bindning och passad in dekorationen i ringen. Ringen kunde sen limmas in i ljudhålet och kan enkelt lossas av den nästa som ska reparera. Två ribbor i locket nedanför ljudhålet plockades bort, de var höga och så vassa på toppen att man kunde skära sig på dom! Den nedersta ribban var av nån anledning placerad bakom stallet, vilket förklarade varför locket deformerats och sjunkit in framför stallet. Ingen stallplatta. Limmade in en liten stallplatta i lönn och två nya ribbor med den nedersta ribben framför stallet istället för bakom. Sprickan i locket limmades och fick laglappar. Greppbrädan planades och bandades om, en ny översadel i ben tillverkades. Fick tag på original stämskruvar för en sån här luta på tyska eBay. De passade nästan perfekt. Riktigt trevlig att spela på med 0.11 Newtone Heritage strängar.

Ännu en gitarrluta Gottfrid Söderman var inne för reparation. Den här är från mitten av 1930-talet då han tillverkade många liknade gitarrlutor. De kommer i olika storlekar och med olika antal strängar, sex eller åtta. Den här var mindre än de fullstora gitarrlutorna och hade två mandolinstämskruvar, G och e strängarna var dubblerade. Mensuren också kortare, antagligen för  spänningen från de extra strängarna och det faktum att stämskruvarna för mandoliner är klenare än de för gitarrer. Stallet och greppbrädan är i ett mystisk trä som antagligen är nån sorts hårdare och mörkröd “mahogny”, har sett samma sak på andra Söderman. Greppbrädan hade förstås hans patenterade dottar i form av små skjortknappar i pärlemor! I samma anda som häftstiften på den jag skrev om tidigare från 1971. Solitt lock i gran och plywood i botten och sida, halsen antagligen i björk eller lönn.

Två knoppar på stämskruvarna var sönder och ersattes med replika knoppar i ben, stämskruvarna rengjordes och smörjdes upp. En spricka i locket limmades, även det limmade stallet lossnade och limmades om. Jag värmböjde tillbaka halsen det som gick och slipade greppbrädan tunnare vid översadeln och bandade om med EVO gold band. För att få ned stränghöjden ytterligare tog jag ned stallet ca 5 mm på höjden och monterade ett lutande intonerat band ovanpå stallet. Borrade nya hål för strängarna i stallet för att få bättre brytningsvinkel över stallbandet.

Det lilla formatet ger en tunn klang utan mycket bas, på den här dessutom extra mycket briljans från de dubblerade strängarna. Lite som en halv tolvsträngad gitarr. Riktigt coolt gitarrband i siden följde med lutan 🙂

En Levin parlor från 1925 kom in för reparation till spelbart skick. Den hade reparerats tidigare med epoxylim i halsen och stallet. Stallet hade en “genial” lösning, nylonsträngar hade använts utan stängpinnar med hjälp av hål som borrats in från framsidan av stallet in i strängpinnhålen. Ett sorts string-through stall, men omvänd. Har aldrig sett DEN förut! Den hade stått i vatten vid nåt tillfälle och ca 5 cm av sargen nära ändklossen buktade ut och hade lossnat från botten. Väldigt hög stränghöjd. Som tur var hade man slarvat med limningen av halsen, bara ca en tredjedel av halsfickan hade lim. Det gjorde att jag kunde få lös den med lite lagom ultravåld utan att skada halsfickan eller halsen. Epoxylim är inte ett problem med stall, där kommer man åt bra med stekspaden i plåt.

Försökte trycka in utbuktningen i sargen med en tving, men då sprack botten. Fanns inget alternativ och botten plockades lös. Lika bra då alla bottenribborna var lösa och måste limmas om. Ribborna i locket satt bra, men jag kunde inte undvika att plocka bort den tondödande björkremsan tvärs över locket under stallet och ersätta med en stallplatta i gran. Limmade också in ett par smala granplattor på ömse sidorna av ljudhålet.

Botten limmades med fisklim och halsen sattes om med hudlim. Locket var lite insjunket vid ljudhålet så greppbrädan fick en triangulär shim inlimmad under greppbrädan för att hålla den rak. Greppbrädan fick behålla originalbanden. det visade sig att en av stämskruvarna, den för E strängen, var sliten och kuggade över. Hittade en likadan stämskruv som jag ersatte bassidans stämskruv med. Stämskruvarna rekonditionerades med en könare på nitarna, stolparna böjdes raka med en tång med släta käftar och stämskruvarna oljades in med TriFlow.

Stallet som var högt, som de ibland är, limmades med hudlim och hyvlades ned på toppen samt målades med svart spritlack. Ett band användes som stallben som i originalet, men med lutning för bättre intonation. Sex gamla strängpinnar letades fram. En ny översadel i ben tillverkades.

Stallplattan i gran gav gitarren bättre ljud än någonsin 🙂

One Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.