Söderman och Frii, två norrländska byggare

Har ägnat några veckor åt reparationer, det verkar som många vill få sina gitarrer reparerade efter semestern. Två intressant gitarrer var inne för service, en Gottfrid Söderman från Docksta och en Frii från Umeå.

Gottfrid flyttade från Västerhus till Docksta på senare år, båda orterna nära Örnsköldsvik. Han är den enda gitarrbyggare från trakten jag känner till innan Per Marklund. På senare år gick han från sin vanlig standardmodell från mitten av 1920 talet, som var en stor lutgitarr med droppformad kropp, och byggde gitarrer med den vanliga gitarrformen på kroppen. Den här tillverkades 1971 då Gottfrid var 84 år gammal. På det hela taget en bra ihopkommen gitarr, även om detaljarbetet är inte det bästa. Solid gran i locket, ladder braced och antagligen plywood i botten och sida. Hals i mahogny. Greppbrädan visade sig vara ett tunt rosewoodfanér på toppen av ekträ.

Satte om halsen, limmade stallet och bandade om. Greppbrädan visade sig vara i två delar och avkapad vid 12:e bandet. I den vanliga slipningen vid ombandningen slipade jag igenom den tunna rosewoodfanéret och då var det bara att slipa bort all rosewoodfanér. Eken under fick duga. Fick ett hjärtligt skratt när jag upptäckte att dottarna i greppbrädan var – häftstift! Gubben var klurig. Gottfrid hade också gärna celluloid på otippade ställen, stallbenet på den här var  i celluloid. Låter helt OK och passar väldigt bra som nybörjargitarr med justerad stränghöjd, strängades upp med nylonsträngar.

Känner inte till särskilt mycket om Göran Frii, men även Göran var en uppfinnare och fritänkare när det gäller gitarrer, precis som Gottfrid. Bland annat tillverkade han elgitarrer redan 1953. Den här gitarren ser ut som en stor stålsträngad gitarr med cutaway och drag av Fender, men är i själva verket en klassisk gitarr. Antagligen gjord nån gång på 1960-talet. Greppbrädan i ovanligt mjuk ebenholts eller också eboniserat fruktträd, var väldigt bred – 52 mm vid översadeln. Halsen  typiskt U formad platt som de ofta är på en klassisk gitarr. Ribbningen var en ovanligt gles fan brace och helt klart dimensionerad för nylonsträngar. Lock i solid gran och antagligen massiv mahogny i botten, sida och hals.

Tvärribban mellan ljudhålet och stallet var knäckt och locket insjunket. Man hade strängat på stålsträngar, så locket var också deformerat runt stallet som också släppt i bakkanten. Limmade in en ny ribba och limmade om stallet. Man hade varit på den tidigare och limmat en spricka i locket och gjort en klumpig ombandning med en översadel i plast. Planslipade greppbrädan och bandade om samt tillverkade en ny översadel i ben. En “grommet” på den översta stämskruven fattades. Stämskruvarna hade tjocka stolpar och jag fick borra ur en modern “grommet” i plast som ersättare.

En mycket trevlig ställskruv (se etiketten) fanns på halsfoten som gör att halsen kan justeras in även då greppbrädan limmad mot locket. Gillar den konstruktionen som är så bra att fler borde använda sig av den! Träet böjs vid infästningen mot kroppen, men utan att knäckas. Även stallet hade justerbara plastbitar för varje sträng. Precis som Gottfrid gillade Göran skruvar i stallet. Det fanns tre stycken gömd under den guldfärgade celluloiden. Sökte efter patentet men hittade det inte (därav min föregående postning).

Efter vibrering låter den riktigt bra. Kul och ovanlig nylonsträngad gitarr 🙂

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.