Några tidiga gitarrer sålda av Östmans Musik i Ö-vik

En hel del gitarrer har passerat lokalen för diverse småfix. Här är två som är sålda i den lokala musikaffären Östmans Musik som startade upp 1935. Musikaffärer blir allt mer sällsynta i Sverige, jag är tacksam att det fortfarande finns en i vår stad!

Levin “Madrid” 1948

En sån här har jag aldrig sett förut. Inköpt för 200 kr på en lokal auktion. Det är Levin’s första och top-of-the-line nylonsträngade gitarr. Jag blev förvånad när jag kollade in den, lätt och bättre byggd än senare modeller med smäckrare ribbor. Fan-braced med snickade fingerribbor utan risk för stickor. Ebenholts i greppbräda och BRW rosewood stall, lönn i botten och sida och tredelad hals. Separata stämskruvar. Är inte förtjust i nylonsträngade gitarrer, men den här är kanske den bästa modell Levin byggt. Den fina handgjorda rosetten i äkta intarsia fanns bara första året.

ALLA ribbor i botten var lösa, men fanns kvar inuti gitarren. Ribborna i locket satt fast. Stallet var på väg att lossna, lossade den för omlimning. Själva stallet hade deformerats, så jag värmde den först av allt plan på ett strykjärn. De tre bottenribborna limmades en och en med fisklim genom ljudhålet med några specialgjorda tvingar.

Cellulosalacken var väldigt sprickig i botten och sida (locket hade klarat sig bättre) med en hel del krackeleringar. Sidan behövde tryckas ihop på ett par ställen där limmet lossat från botten. Fick en obehaglig överraskning när jag lossade på tvingarna, lacken hade smulats sönder under tvingarna. Den gulnade lacken lämnade ljusa fläckar. Blev tvungen att betsa och fylla i skadorna med segt superlim, tog lika lång tid som allt annat jobb jag gjorde på den… Lackade på ett lager spritlack på botten och sida för att dölja såren och stärka upp den spröda cellulosalacken. Nästa gång jag jobbar med en cellulosalackad nyare gitarr med krackeleringar vet jag vad jag ska undvika!

 

Harmony 1945

Det är sällan jag ser gitarrer tillverkade i USA som har sålts lokalt, men det här är en Harmony jazzgitarr av enklaste slag från 1945. Pressad plywood i lock, sida och botten. Ursprungligen hade den en stränghållare i trä som var fastskruvad på översidan av locket i ändklossen. 1945 användes all metall till kriget, trähållaren var en alternativ lösning. Den hade senare ersatts med en passande stränghållare i metall. Stallet, stämskruvar och plektrumskydd är original. Stämskruvarna var lustiga, när de plockades lös ramlade alla kuggstolpar av! När de skruvades på plats satt de som de skulle. Huvudet hade gått av och limmats ihop med synliga ärr efter tvingarna, man hade dessutom surrat fast det lite extra med en b-sträng… Men det mest unika var att man limmat på en extra greppbräda ovanpå originalet! Blev en väldigt klumpig hals och en extremt hög översadel 🙂

Syftet med reparationen var att den skulle bli spelbar och se bra ut. Lossade den extra 6 mm tjocka Levin-brädan från 1950-talet (som knappt satt fast). Originalet i lönn fanns  kvar där under, men hade strippats på band och färg. Fanns några djupa gropar i brädan också och inga dottar. Fyllde i groparna, färgade brädan svart, monterade pärlemordottar och bandade på. En gammal överbliven översadel i lönn passade perfekt. Halsen som var helt lös med en av vingarna på dove-tailen sönder limmades in efter lite reparation och vinkeljustering. Sidan hade lossat från botten på några ställen även på denna, men lacken ställde inte till med problem. Att det är en billig modell ser man på den “fantastiska” ådermålnigen och de målade “bindningarna”. Lät jazzigt, dvs nästan bara sträng. Den blev en både cool och spelbar väggdekoration 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.