GG141, George Bauer ca 1890

Efter ett avbrott i produktionen för att hjälpa Farre med sina gitarrer är det tillbaka till GammelGura batchen. Räknar med att få klar en i veckan, den första är redan klar och de övriga ska få botten och hals limmad.

En gitarr sticker ut i batchen, en George Bauer  från ca 1890. På sin tid ett väldigt fint och påkostat instrument. George byggde gitarrer i Philidelphia i USA mellan ca 1890-1910. Har haft förmånen att jobba med tre Bauer gitarrer och alla har varit välbyggda, lätta och med ett överflöd av vackert trä, bindningar och pärlemorinläggningar. Alla har också haft tunna ca 2,3-2,5 mm granlock med klen ribbning och lång mensur.  Allt tyder på att de tillverkades för sensträngar. Hantverket kan man inte klaga på, väldigt vackert formade stall och alla mått och tjocklekar utom kanske just locket är precis som de ska.

Gitarren såg ut att vara i mycket bra skick, men när jag inspekterade den närmare var inte så. Min gissning är att gitarren utsatts för hög värme och den inbyggda fjäderspänningen från sidorna hade i princip “sprängt” gitarren i alla fogar mellan lock/botten och sida. Någon hade gjort sitt bästa för att limma ihop lock och botten mot sida och dessutom lagt på ett tunt lager modern lack över hela gitarren. Ribbningen i denna var en klen ladder bracing

Ett stort mysterium var också att sidorna skarvats på med två ca 2 cm breda svartbetsade träbitar på ömse sidor om halsfoten. De extra skarvbitarna var inte gjorda med samma hantverksskicklighet som resten av gitarren. Även den andra änden av sidorna vid ändpluggen såg inte ut att passa ihop riktigt. Sprickor i skarvar hade fyllts ut med nån sort massa liknande plastic padding. Det visade sig att sidan var tillverkad av ett relativt tjockt trelagers plywood och inte solid BRW som botten. Plywood var inte helt okänt runt 1900, men inte vanligt och de övriga Bauer jag sett har haft solitt trä. Något liknande har jag aldrig stött på!

Missade att ta bilder på originalet, här är några bilder från arbetet på gitarren. Man kan tydligt se att sidan är i tre lager, antagligen mahogny mellan två BRW fanér. Ersatte den klumpiga svartbetsade träbiten med en ebenholtslist i skarven och en bit passande rosewood.

En möjlig förklaring är att sidan kommer från en annan gitarr som inte var riktigt lika stor och inte hade precis den rätta formen men som tvingades på plats och skarvades på. Vad som är sanningen lär vi aldrig få veta, det positiva är att plywoodsidorna matchar botten i BRW väldigt bra.

Kunden ville få den spelbar och låta så bra det går, vilket innebar att allt som ingår i en GammelGura gjordes. Ingen K&K mick och ingen gitarbandsknopp på halsfoten. Det är en lite större parlor med lång mensur. Den relativt höga vikten beror på den extra tjocka sidan.

  • Total längd:  95,5 cm
  • Lock (övre rundel, midja, nedre rundel): 23,2 –  19 – 32,7 cm
  • Sida (halskloss, midja, ändkloss): 8,8 – 9,4 – 9,1  cm
  • Hals: Svag V-form
  • Översadel:  47 mm
  • 12:e band:  53 mm
  • Mensur:   65 cm
  • Lack: Sprit
  • Vikt: 1442 g

Botten hade två stämplar, en vanlig George Bauer brännstämpel från tillverkningen men också en svag bläckstämpel. Såvitt jag kunde tyda den står det “F. A. Rankin / Music dealer Eugene ORE”. Gitarren ska ha funnits i privat ägo hos familjen Rankin enligt säljaren. Mest troligt satte de dit stämpeln för försäljning, men valde att behålla den. Hittade lite info på nätet: “Francis Albert Rankin
(14 April 1852 – 10 Apr 1925) F. A. Rankin had photography studio in Eugene, OR, from about 1874 until February of 1893 when he sold the business to Catterlin and Hicks. He was in the musical instrument business for the rest of his life.
” Tyder på att gitarren inte är äldre än 1893.

Säljaren av gitarren skriver: “I bought the Bauer in Portland, Oregon from a gentleman who might have been a descendant of Mr. Rankin. The gentleman told me that the guitar had been “in the family” as long as he could remember. I don’t know who, in the family, might have visited the indiscretions upon the guitar. The transaction took place in 2008.”.

Att få lös halsen var enkelt då den har samma infästning som en Levin parlor, ingen äkta dovetail. Det vackert arbetade stallet med krökt topp var i fin ebenholts, men för smalt för att få plats med ett intonerat och segmenterat stallben, så en replika tillverkades. Replikan blev nog det snyggaste stall jag gjort, så här kommer mina framtida pyarmidstall också att se ut 🙂

Greppbrädan var också i fin ebenholts, men väldigt tunn. Bara ca 3 mm tjockt vilket var en vanlig design innan man insåg att skarven mellan hals och lock behöver en tjockare och stabilare bräda ovanpå för att inte ge efter för strängdraget. Ville också ge brädan en lite större radius. Lösningen blev att limma en ungefär lika tjock shim under originalbrädan med varmt hudlim. Banden satt faktiskt nästan helt rätt, så jag slapp fylla i skårorna och skära om för banden. Slipningen av radius skedde mest längs kanterna och pärlemorbitarna i de intrikata inläggningarna var tillräckligt tjocka för att kunna planslipas.

Stämskruvarna ersattes med lite finare Golden Age stämskruvar från Stewmac. Med 12 metallbussningar för stolparna kändes de nästan lyxigt tight när jag var klar.

Tog alldeles för lite bilder på den svåraste delen av renoveringen. I vanliga fall plockar jag bara lös botten, men nu var jag tvungen att lossa både lock och botten från sidohalvorna. Även halsklossen måste lossas. När sidorna var fria sprätte de ut och ingenting passade längre ihop. För att få nån sorts ordning på det hela använde jag det nästan helt sprickfria locket som mall och började med att limma sidorna mot locket. Använde en jigg där jag kunde tvinga ihop sidan så den följde lockets form, i jiggen kunde jag tvinga sidan både inåt och utåt med tvingar. När locket var limmat mot sidan vände jag gitarrkroppen och limmade in kerfing runt om.

Nästa steg var att limma kerfingen för botten, fortfarande i samma jigg formad efter lockets form.

Det sista momentet var att limma halsklossen på plats.

Skarvbitarna på ömse sidorna av halsfoten limmades in. Skarvarna i andra änden av sidorna snyggades till med lister av ebenholts istället för trämassa.

För att få lös botten var jag tvungen att offra bindningen i rosewood och dekorlister i rosewood och lönn. Botten passade inte speciellt bra mot den nya formen från locket, men det gick bra att fräsa runtom och limma in både dekorlister och en yttre bindning i rosewood.

Nya ribbor limmades i lock och botten, här är bilder från bottenlimningen. Använde vikter för att se till att kroppen inte skulle bli vriden efter alla tidigare limningar. Både hals och bottenkloss förstärktes med en tunn platta i björkplywood.

Översadel i ben, stall och stallben tillverkades och monterades. Greppbrädan limmades, slipades plan och fick nya band. Den tunna moderna lacken slipades bort på både hals, sida och botten. Lockets lack ruggades upp med stålull. Därefter lackades hela gitarren med ett par varv spritlack, spritlack fäster bra på nästan vad som helst. Halsfickan fick en lönnplatta inlimmad i botten och en träskruv drogs in i halsfoten inifrån för att säkra upp den svaga halsinfästningen.

När jag strängade upp den med NH 0.12 kändes det inte bra med det tunna locket och den långa mensuren. Provade först med NH 0.11 vilket fungerar, men bestämde mig till slut att limma in en granpatch på mitten av locket, lika bred som strängarnas bredd mellan den första och andra ribban under ljudhålet, för att göra locket starkare. Det fungerade bra, om något hände med klangen så var det bara positivt. Den blev lite mer fokuserad och inte lika fladdrig och ihålig i tonen som det annars kan bli med ett tunt lock.

Så hur låter den? Antagligen är det den GammelGura som låter bäst hittils! Väldigt lik min egen Levin parlor i klangen, men det som skiljer och sticker ut är hur lättdriven den är. Det är nästan svårt att spela tyst på den, tonerna kastar sig ut ur gitarren bara man knäpper på strängarna 🙂 En väldigt fin belöning efter allt extra jobb!

Här finns en katalog med Bauer gitarrer.

Måste dela med mig lite av det köparen/ägaren från USA skriver om den!

“You have of course eclipsed all possible expectations and wildest wishes with your transformation of the Bauer from an ugly duckling to a gorgeous swan – and a swan that sounds like a symphony of richness, depth, and overtones. To say that I am thrilled with it does not start to convey my appreciation. It has instantly become my favorite guitar of all time – and I possess many, and have played many more, as you well know. It is the ne plus ultra, “holy grail” instrument that I have been searching for: for looks, sound, feel, and playability.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.