GG140 Levin 1916 concert storlek

Har inte varit flitig med bloggandet den senaste tiden. Har jobbat på i verkstaden och lagt ned det mesta av fritiden på att översätta gamla låtar från engelska till svenska och jobba med omslag och allt kring den kommande nya CD skivan med Roger & The Rockets. Vi kommer att ha ett skivsläpp den 25:e maj på Varsbergets restaurang här i Örnsköldsvik. Spännande!

Trots distraktionerna har det gjorts mycket i verkstaden även om det inte syns på nätet. Den första i raden av GammelGura i pågående batch som är klar är en sliten och välspelad Levin från 1916 i den ovanliga lite större concert storleken. Lock och botten hade ovanligt många sprickor som behövde lagas, men allt fanns kvar  och trots att den reparerats hade man inte brukat våld på den.

Kunden ville modernisera den och beställde några saker som jag sällan gör, större ljudhål och smalare hals. På en så här sliten gitarr kan man ta sig friheter för att få den så spelbar det går tycker jag. Ett större ljudhål är bra då originalet på Levin parlors är i minsta laget. Med större ljudhål öppnar den upp sig och tonen skiftas från murrig bas till mer diskant. På större gitarrer som denna är det en vettig modifikation.

Halsen i det typiska grönfärgade alträet var tjock och ökade snabbt i tjocklek mot halsfoten. Raspade ned baksidan tunnare och formade om lutningen så den matchade breddökningen på greppbrädan. Bredden på greppbrädan vid översadeln minskades också några mm. Med bets och spritlack fick jag en matchande färg.

Originalbrädan i BRW var platt, tunn och nött. Limmade in en shim i Madagaskar rosewood under brädan, fyllde igen spåren för banden, skar upp nya skåror på rätt ställe och gav greppbrädan 12″ radius. Brädan bandades om med mässingsband.

Stämskruvarna var omaka och inte i bra skick, hålen pluggades och en Stewmac stämskruv fick ersätta de gamla. Använder grommets i metall för att ge stolparna ett hårt och stabilt underlag att vila på.

Originalstallet var i fin rosewood, men lite för lågt och smalt. Ett nytt replika stall fick ersätta det gamla som får följa med i caset.

Både lock och botten var för tjocka, Levin gjorde för det mesta gitarrena rejält stabila. De allra äldsta Levin brukar vara smäckrare byggda, antagligen för att de tillverkades för sensträngar. ”Nyare” instrument efter ca 1910 brukar nästan alltid behöva uttunning av lock och botten.

Botten var ett av de mest krympta bottnar jag stött på. Dessutom hade den limmats om och kanten rundats av mer än normalt. Fräste in en 3 mm tjock rosewoodlist runt hela den krympta botten för att vinna tillbaka det som krympt och lade in laglister på insidan över de sprickor som fanns.

Sidan hade spruckit rejält men lagats helt OK. Förstärkte lagningen med ett lönnfanér med fibrerna tvärs sprickan. En del av kerfingen ersattes också med ny.

Innan botten och halsen limmades frästes en platta i lönn in i halsfickan för att inte halsen ska tryckas in i den mjuka halsklossen i gran.

Bottenklossen var spräckt och fick två 8 mm rundstavar i björk inlimmade förutom själva limningen med varmt hudlim.

Nya ribbor limmades in i botten och lock. Eftersom den skulle strängas upp med vanliga 0.12 strängar fick det bli en stark X-ribbning. Halsen fick den vanliga ihåliga 10×10 mm kolfiberstaven inlimmad, men den här gången fylldes hålet med en rund 8 mm tjock stav i kolfiber och inte i björk för extra styrka.

 

Innan slipning av greppbräda, bandning/kroning och resten av justeringen får gitarren hänga och vibrerar ett dygn och sträcka till sig temporärt uppsträngad med borrar som stallben.

Gitarren fick stallplatta i gran, översadelintonering, segmenterat stallben och pluggar.

Lade på ett par varv spritlack och betsade de nya såren vid de limmade fogarna.

Älskar gitarren! Har spelat en hel del på den och inser att jag måste göra samma sak till mig själv på en liknande Levin i concert storlek som hänger på min vägg. X-ribbning och tjocka strängar ger mer kraft till spelet som passar utmärkt för plockspel med plektrum. Tonen är träig och liknar lite en gammal Gibson som den också liknar med sitt större ljudhål. Kommer att sakna den 😉

Lite fina bilder (innan jag limmade GammelGura etiketten).

2 Comments

  1. Alltså, hundan, Roger!
    Ska bli så fantastiskt kul att få gitarren och få se och spela på den. Jag är supetaggad och hoppas att jag kommer att gilla den så mycket så att den blir en av mina huvudakustiska gitarrer. Även om jag är mycket åt min J200 när jag spelar akustiskt, har sådana här små gitarrer en klar plats i vissa ljudbilder. När de är bra… och det verkar det ju som att du tycker. Jag hoppas på detsamma…
    Mycket kul att se biler och läsa om arbetet!
    Tack så hjärtligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *