Nytt i lokalen

Bättre ordning att banda på greppbädan

Jag bläddrade igenom den senaste American Lutherie utan att hitta mycket av intresse. Men jag fastnade för ett litet intressant tips. Harry Fleishman beskrev en annan ordning att sätta fast banden i greppbrädan, inte i den naturliga ordningen från band 1 till 18, utan mer som muttrarna på ett bilhjul. Man börjar med första och sista bandet, sedan det mittersta bandet och så vidare. Han skrev att med den här metod fick man mindre “back bow”, dvs konvex krökning av halsen. Han kunde inte förklara varför, men att det fungerade.

Just den där extra konvexa krökningen när man bandar på är ett problem om man som jag inte använder dragstång. Jag slipar in en relief (konkav) krökning på 0.15 mm i greppbrädan, men när jag sen bandar på kan det i värsta fall bli en helt rak hals. Då får jag slipa mer på banden i mitten för att få tillbaka min relief på 0.15 mm. Det gäller speciellt när det är en hård bräda i ebenholts.

Eftersom jag har en hög med utbytta greppbrädor var det inte så svårt för mig att testa den nya metoden. Men det tog nästan en hel dag i alla fall… Jag valde en mjuk greppbräda i valnöt och en hård i ebenholts med ungefär samma storlek. En bit kvartssågad gran, ca 13 mm tjock, fungerade som ersättning för halsen. Greppbrädorna fästes temporärt med bred maskeringstejp på både undersidan av greppbrädan och “halsen”, vilka sen limmades med superlim. Detta gjorde det möjligt att byta ut greppbrädan på samma “hals”.

“Halsen” och de två platta greppbrädorna, ca 4,8 mm tjocka, slipades jämna med min valsputs. Bandskårorna i de gamla greppbrädorna sågades upp till ett djup ca 0,2 mm djupare än tangen på banden. Jag använde mässingsband som blivit över (numera använder jag EVO band) med en ovanligt tjock tang, de små diamantern (barbs) som håller fast banden är 0,85 mm breda medan själva tangen har standardtjockleken 0,6 mm.

Jag provade greppbrädan i valnöt först. Utan några band hade “halsen” med limmad greppbräda en back bow på 0,05 mm i mitten – inte helt plan. Alla mått på back bow justerades med det måttet. För att mäta back bow använder jag två bladmått med 1,5 mm tjocklek tillsammans i båda ändarna av greppbrädan för att inte banden som är 1 mm höga skulle vara i vägen. Ovanpå bladmåtten lade jag sen en rak linjal och back bow mättes med bladmått i mitten när alla banden  monterats.

Jag började med den mjuka greppbrädan i valnöt och bandade på i den vanliga ordningen, 1 till 18. Back bow visade sig vara 0,15 mm. Sen lossades banden och monterades i ordningen som muttrarna på ett bilhjul. När banden monterades andra gången passade jag in barberna på banden så de hamnade på färskt trä i bandskåran mellan de gamla ärren från föregående bandning. Denna gången blev back bow 0,1 mm. En liten förbättring alltså.

Med greppbrädan i ebenholts ändrade jag ordningen för att försäkra mig om att de två bandningarna på samma bräda var likvärdiga. Först monterades banden i ordningen som muttrarna på ett bilhjul. Jag fick 0,1 mm back bow. Den styva ebenholtsbrädan behövde klämmas fast i ändarna då jag märkte att tejpen och limmet var lite löst i ena änden, men det påverkar inte resultatet. När jag sen bandade på vanligt sätt blev back bow hela 0,3 mm!

Även om mitt experiment kan göras mer seriöst och noggrant är min slutsats att det faktiskt spelar roll i vilken ordning banden monteras. Det kan vara så enkelt att den spänning man tillför ytan av greppbrädan fördelas jämnare.

En annan möjlig orsak är att en öppen bandskåra intill bandet som monteras trycks ihop lite grand, medan en ifylld bandskåra inte kan komprimeras och att greppbräda och hals istället böjer sig lite. Med den vanliga metoden 1-18 kommer alla de nya banden efter det första i så fall att böja greppbrädan mellan det monterade och föregående band. Man kan se det som en våg som sveper nedför greppbrädan och lämnar efter sig en alltmer böjd greppbräda och hals.

Jag kommer att använda den här alternativa ordningen för att montera banden i fortsättningen.


En “rullator” för trätvingarna

Trätvingar är underbara, de är lätta, når långt och jag använder dom oftast för att tillverka ett “tvingbord” med gitarrkroppen eller en träplatta. En nackdel är att när man spänner tvingen rör sig den övre käften i tvingen ca 1 mm på grund av pytagoras sats och tvingens konstruktion. Det händer att den lilla skillnaden gör skillnad och böjer eller flyttar det man vill limma. För att undvika den effekten köpte jag ett antal muffar i metall som kan rulla ovanpå mothållet och motverka rörelsen. Ett hål och en trätapp på tvingen gör det enkelt att hålla ordning på den.

 

Tandläkarfyllning av för djupt skårad översadel

Man kan köpa samma material som tandläkare använder för fyllningar och bygga upp en för djupt skårad översadel. Ett alternativ är superlim och bendamm, men jag tror att det här fyllningsmaterialet är hårdare. Delarna, som går att köpa på nätet (t.ex. alibaba), består av en härdningslampa som köps separat, själva fyllningen och primer för fyllningen. Det är enkelt att använda, primer och fyllning penslas på och härdningslampan får lysa i 20 sekunder.


Ett nytt underlagsmaterial för att inte repa gitarrerna när man jobbar med dom

På IKEA finns ett material som heter PASSARP som är tänkt för att klä botten i lådor. Materialet är lätt och relativt hårt och styvt. Det är också mjukt och gitarren glider lätt ovanpå materialet. Slutligen har det små tryckta åsar som gör att gitarren bara vilar på en bråkdel av hela ytan. Den kommer att användas när jag har en modern och repkänslig gitarr på arbetsbordet, i vanliga fall är ju nya repor bara lite mer patina på GammelGurorna! I vanliga fall använder jag min yogamatta i gummi som håller fast gitarren bättre.


Tubsockar för att polera lacken

Det här har jag gjort länge, men kanske inte nämnt. Bara man håller i gitarren ordentligt utan tummen med vänster hand (för mig) är det bara att polera på!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.