När sprickor i lock (och botten) närmar sig 1 mm eller mer måste man fylla i med en sticka. Att försöka pressa ihop locket för att limma fungerar bara ett tag, den inbyggda spänningen gör att en ny spricka öppnar sig förr eller senare. För det mesta inte i limningen utan strax bredvid. När man fyller i en spricka är det en stor fördel om stickan har samma färg som locket eller botten. Jag köpte ett antal utbytta lock från gamla parlor gitarrer, jag har också skrotat några egna hopplösa fall. Med en skarp skalpell och en stållinjal kan jag skära fram en tunn triangelformad sticka  med den gamla lacken kvar på den breda sidan.

En av gitarrerna i batchen hade två bredare sprickor i locket att fylla i. Redan färdigskurna stickor plockades fram. Den första stickan gick av, men de två bitarna gick bra att passa ihop vid limningen.

För att stickan ska passa i sprickan förstoras och jämnas den ut med en liten avbruten metallsåg och en trekantig fil. Stickan och sprickan filas så de nästa passar mot varandra, sen trycks den mjuka granen ihop stenhårt mellan mothåll med tvingar när stickan limmas med varmt hudlim. Limmet fungerar lite som en olja och stickan kan glida in i sprickan när man pressar på med tvingarna. Jag använder tjockt plexiglas som mothåll och gladpack för att inte limma mothållet mot locket.

Efter att har torkat över natten i press är stickan i jämnhöjd med ytan på locket och har redan rätt färg från den gamla lacken. Senare kommer jag att använda bets för att dölja lagningen ändå bättre. Med stickorna på plats minskas spänningen i locket och risken för nya torksprickor är minimal.