Nästa steg är att ta hand om kroppen på gitarrerna i batchen. En del spricklagning behöver fortfarande göras, men jag börjar med att tunna locket. Botten kan tunnas i valsputsen, men inte locket som sitter ihop med sidorna. Den tunnas istället inifrån med diverse små hyvlar, knivar att skrapa med och en liten “slipmus” med grovt sandpapper. Det här är en av de stökigare momenten i en renovering. Det bli en hel del damm och spån, förutom en ansiktsmasken har jag en luftrenare och ett punktutsug för att slippa andas in en massa trädamm.

Båda Levin gitarrerna hade ett ca 4 mm tjockt lock, de övriga hade lock som var närmare de 3 mm som är en bra tjocklek på ett lock.

Det började inte bra, min gamla Black&Decker slipmus gick sönder och jag fick köpa en ny på Jula. Det var bra, visade det sig, då den nya var hälften så högljudd som den gamla. Det behövdes ändå både ansiktsmask, hörselskydd och förstoringsglaset i pannan plus mina egna glasögon förutom ett par tjocka läderhandskar för att minska vibrationen från slipmusen när jag jobbade.

Hela botten sandas för att ge en jämn och färsk limyta för ribborna, men locket ovanför ljudhålet behöver inte tunnas mer än så. Bara locket nedanför ljudhålet tunnas till 2,8-3 mm, För att hålla koll på tjockleken använder jag en mycket bra digital tjockleksmätare. En magnetisk stålkula på framsidan av locket mäter tjockleken mellan kulan och givaren på insidan locket, måttet syns på en digital display. Den har jag haft stor nytta av genom åren.

På golvet hamnar en massa onödigt tonträ, gitarrerna blir lättare och låter bättre när de är färdiga 🙂