Det är sällan jag gör mer än en GammelGura till en och samma kund på en gång, i den här batchen fanns det tre. Jag gjorde alla tre klara som de första i batchen, de väntar fortfarande på att hämtas upp. Det handlar om två Levin från 1920 och en gammal Europeisk parlor. Kunden kom faktiskt med tre Levin i nummerordning (47232, 47233, 47234), den tredje med flytande stall gjordes i ordning redan för ca ett år sedan. Väldigt speciellt! Läser man i ”Om Levin” i Melodin var inte 1920 inte ett bra år för Levin, lokalen hade brunnit 1918 och de hade bara 5-10 anställda.

Två av de tre Levinarna hade flytande stall, den tredje ett fast stall i original. Den första i bra skick fick behålla det flytande stallet, den andra med flytande stall i mycket dåligt skick konverterades till fast stall i DADGAD stämning. Den med fast stall, även den i bra skick, fick en standard GammelGura konvertering. Tre likadana gitarrer, men ändå olika.

Alla tre i batchen fick intonerad översadel. Missade att en av Levinarna skulle vara DADGAD när jag höll på som värst och jag fick mäta upp intoneringen två gånger. Misstaget blev i alla fall ett bra experiment. Det visade sig att den första intoneringen av översadeln för vanlig stämning blev väldigt lik mellan de två nästan identiska gitarrerna med fast stall. Det tyder på att man i en fabrik borde kunna mäta upp några gitarrer av samma modell, ta ett medelvärde och sen använda den intoneringen på alla gitarrer av samma modell och träffa hyfsat rätt med intoneringen. I en DADGAD stämning har tre strängar annan stämning, de övriga tre har snäppet tunnare strängar i Newtone Herritage set. Intoneringen av översadeln för strängarna med annan stämning skilde sig mycket (ca 2 mm) medan intoneringen av de tunnare strängarna var i det närmaste identisk. Man kan dra slutsatsen att en uppmätt intonerad översadel stämmer väldigt bra även om man byter strängtjocklek, men inte lika bra om man ändrar stämningen.

Jag har också skaffat en white board där jag kommer att skriva upp allt som skiljer sig från en normal GammelGura för de gitarrer jag jobbar med! Man lär sig.

En intressant iakttagelse är att den med fast stall hade bättre kvalitet på träet, speciellt i sida och botten. De med flytande stall hade vresigare virke. Tapp-tonen i locket var också bättre på den med fast stall, den låter också bäst färdig tycker jag. Alla tre gitarrerna var väldigt blonda, men den rätta färgen på botten och sida var från början mycket mörkare och dolde de flesta skavanker i träet. Man kan se den mörkare röda färgen som en skugga under stränghållaren och även lite grand av det röda på baksidan på den som konverterades till fast stall, annars har det mesta av det röda blekts bort.

Som vanligt med Levin parlor gitarrer var botten och lock ca en halv mm för tjocka för att låta bäst, ca 3,5 mm. De tunnades ut till strax under 3 mm. Båda gitarrerna fick en ny greppbräda med 16″ radius och stall i Madagaskar rosewood. Jag använde Stewmacs nya Gold band, som är gjord i samma metall som EVO Gold banden, för första gången. Väldigt bra band och bättre än de Dunlops mässingsband jag använde tidigare tycker jag.

På begäran justerade jag ned stränghöjden till 2,3 mm på samtliga istället för 2,5 mm på tjocka E(D) på 12:e bandet och den vanliga stränghöjden 1,5 mm på tunna e(d). Kan bli en ny standard, för mig skramlar det i alla fall inte.

GG175 med flytande stall som original var i dåligt skick. Den hade rejäla sprickor i locket som fylldes i med granstickor, botten var helt lös och hade krympt ovanligt mycket. Locket hade också lackats på (eller snarare kladdats på!) med nån typ av plastlack. Som tur var gick den att försiktigt skrapa lös utan att skrapa igenom originallacken under. För att kunna limma tillbaka botten limmades en 6 mm bred (!) rosewoodlist in mellan bottenhalvorna. Skuggan efter stränghållaren är det enda problemet med att konvertera från flytande till fast stall. Ge den 50 år till… Eftersom den är DADGAD stämd kan jag inte spela på den, men jag tror den låter bra 🙂

GG174 med fast stall som original var i bra skick. Inga sprickor förutom en liten glipa i fogen mellan bottenhalvorna. Halsen i björk/lönn på både denna och GG175 är svagt V-formade och just under gränsen för att kännas för tjock. Sköna att spela på. Greppbrädorna gjordes 6 mm tjocka, med 16″ radius inslipad blev de ca 5 mm breda på kanten. Jag hoppade över plattan i lönn i halsfickan då båda gitarrerna lossnade snyggt i limmet utan att flisa upp halsklossen. Halsfoten på den har var sågad ovanligt snett, men det kompenserades med att såga lika snett i halsfickan! I och med att den var i så bra skick gick renoveringen utan problem.

Alla gitarrer i batchen har fått en lite annorlunda stallplatta i gran tvärs hela locket. Min tanke vara att ändringen skulle ge snabbare respons. Det är svårt att säga om det blev så, det enda jag kan säga är att de här tre låter väldigt bra och speciellt denna med fast stall som original. Möjligen minskade problemet med kroppens resonanston.

GG179 var mormors gitarr, en Europeisk parlor från ca 1910. Sprickfri förutom de klassiska sprickorna på ömse sidorna av greppbrädan limmad på locket och med en tunn starkt V-formad hals. För ovanlighetens skull fick den plommonträ i både greppbräda och hals. Plommonträ är nästan lika hård som rosewood och lika tät som ebenholts i strukturen. Kärnvirket kan vara lika mörkt som rosewood, men är oftast lite rödare eller laxrosa i färgen. Plommonträ är antagligen det bästa alternativt om man vill ha lokala träslag i greppbräda och stall. Tror ändå att rosewood är oslagbart när det gäller klangen, den här låter bra men skulle nog haft en fylligare klang med rosewood. Då träet i greppbrädan är ljusare än vanlig fick sidodottarna bli svarta.

Fick ett problem med att locket under den limmade biten av greppbrädan inte var platt. Fick limma om halsen en extra gång då höjden på stallbenet blev fel trots att jag mätte in noga innan limningen. Efter att ha lagt in en granshim i locket under greppbrädan och slipat ytan plan blev det rätt. I fortsättningen ska jag hålla ögonen öppna och dubbelkolla och plana locket under greppbrädan innan jag mäter in vinkeln. Ett litet, litet fel ger stor effekt på halsvinkeln och höjden på stallbenet.Jag har bytt från varmt hudlim (som sitter som bara den!) till fisklim och Old brown glue för limningen av halsen i den här batchen. Om det blir fel går det lättare att få lös halsen igen, speciellt då de inte torkar lika snabbt som hudlim, efter 12 timmar är de fortfarande inte helt härdade.

Får väl ta nån bild när de överlämnas så småningom 🙂