Levin 1954

Gjorde en avancerad reparation på en “ny” Levin från 1954. Halsen måste sättas om och var böjd. En kolfiberstav skulle monteras. Greppbrädan var platt och kunde lika gärna ersättas med en ny i Madagaskar rosewood med 16″ radius med EVO Gold band. Bindningen på greppbrädan och alla dottar skippades för en trären och sober greppbräda. För att få den så bra som möjligt fick den också segmenterat stallben och översadelintonering. Bara en sak fattades och det var en stallplatta i gran. Testade att lossa på stallplattan i lönn och den gick lös förvånansvärt lätt, limmet var inte det bästa. Den fick en ny stallplatta i gran med pluggar och knappar i bubinga runt strängpinnhålen.

Det enda som inte gjordes för en äkta GammelGura var att botten inte öppnades och att originalribborna fick vara kvar. 1954 hade Levin slutat montera in den tondödande björkplattan tvärs locket, den här hade två ribbor i gran. En helt OK lösning. Stämskruvarna med sina speciella knoppar fick vara kvar i original också. De är rejält tröga, trots alla försök att smörja upp dom, och man får ta i det man kan för att stämma upp. De kan lätt bytas till moderna stämskruvar då avståndet mellan stolparna är den moderna USA standarden som alla stämskruvar numera.

En spricka i mittfogen på locket under strängarna fick en granlist inlimmad. Den fick också ett varv klar spritlack ovanpå den gamla vattenkänsliga varianten på cellulosalack som Levin använde under 1950-talet. Spritlacken, som är 90% shellack, fäster på allt! En strängpinne var sönder, men jag hade en reserv på lager.

Den äckelgula färgen som alltid finns på rosewood stallet på såna här döljer ett väldigt fint trä bakom ett tjockt lager extremt hård lack. Lacken går att ta bort, men man får använd rasp, grovt sandpapper, en vass kniv och sickel och några svordomar innan man blir av med den! Stallet matchade färgen på greppbrädans rosewood perfekt. Hyvlade ned den på toppen då stallet var väl högt.

Var extra noggrann med halslimningen och gav gitarren några dagar att sätta sig i olika moment innan jag limmade, min nya plan för att slippa limma om halsar. Blev mycket bra höjd på stallbenet. Greppbrädan fick en triangulär shim vid locket under greppbrädan för en rak bräda med minimal relief.

Den här modellen gjordes för klara både stålstränga och nylon – en riktigt dålig idé av Levin. De brukar låta bäst med stålsträngar, men då får man en alldeles för bred greppbräda och dålig intonation med originalets raka stallben på köpet. Med nylon låter den inte bra. Intonationen på den här är förstås bra efter översadelintoneringen, men greppbrädan är lika bred som alltid… gott om plats för fingrarna för ett A ackord och mycket plats utanför de både E strängarna.

Det jag tycker var det roligaste med den här var att celluloidlisterna i rosetten hade vittrat sönder och stora delar hade lossnat och det som var kvar var mer eller mindre löst. Istället för att göra en seriös reparation av rosetten, vilket skulle resulterat i en tämligen anonym gitarr som det går 13 på dussinet av, tog jag tillvara tillfället och accentuerade skadorna istället. De borttappade bitarna av celluloid ersattes med ett kladd av rosewood damm och superlim. Blev riktigt coolt och definitivt unikt! 🙂

Den här låter väldigt bra med alla de tonförbättringar (minus nya ribbor) som jag normalt använder i en GammelGura. Den var lite svår att fota, färgen på gitarren är som på bild 3 och 4 nedan utan blänk från lacken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.