Ett mail med ett intressant experiment

Fick ett mail med ett intressant experiment som jag inte haft anledning att göra själv. Har ju varit skeptisk till stränghållare i metall och min teori har varit att den hårda infästningen av strängkulan är orsaken till det mindre bra ljudet i gitarrer med såna. Har noterat att många moderna tillverkare av jazzgitarrer ofta har ett ebenholtsstall liknande det man har på en fiol. Har misstänkt att anledningen är att de låter bättre med ett sånt stall.

Nicklas Hedström som kontaktade mig har gjort ett test på sin Levin med stränghållare i metall. Man tackar! Han skriver:

“Har med stor behållning läst din blogg. Har en Levin med flytande stall och den vanliga stränghållaren i metall. Läste dina tankar kring att problemet inte är stallet så mycket som själva hållaren och metall mot metall. Du har rätt i att hållaren är problemet.

Bestämde mig för att göra en mycket enkel variant i ek som på en minstrel banjo. Snöret är fäst i ett telejack. Strängade från ovansidan för att få lite brantare lutning över stallet. Låter nu som en annan gitarr. Den kan nu andas ut och stallet kan vibrera fritt. Precis som på en fiol. Större och vackrare ljud. I och med att detta och att det är mer sträng bakom stallet blir spelkänslan inte lika styv heller.”

Brukar ju alltid byta ut stränghållaren till ett fast stall på gamla Levin parlor gitarrer om inte kunden vill ha den kvar som original. Att göra en stränghållare liknande den på bilden som på en fiol är kanske ett alternativ till att byta ut till fast stall. Den mjukare infästning av strängarna ger mindre dissonant “zip”-ton och ett bättre ljud precis som jag misstänkte. Om inte annat kan man testa själv och jämföra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.