GG111, Frans Feilnreiter “1833”

Den här gitarren köptes av en Tysk storsamlare, och han ansåg att den var från sekelskiftet 1900 trots att det står “Frans Feilnreiter Wien 1833” på etiketten. När den blev klar gjorde jag en sökning på namnet “Frans Feilnreiter” och det visade sig att den här byggaren avled 1866! Den här etiketten ser inte riktigt ut som de jag sett på bild, dessutom stavades “Frans” som “Franz”. Håller med samlaren om att den ser ut som om den skulle vara från sekelskiftet. Stämskruvarna var i fyra delar men alla delarna av den lite äldre typen från 1890-1910. Originalen kanske har bytts ut men varför ersätta med stämskruvar som inte var hela?

Samtidigt har kroppen en patina som mycket väl skulle kunna vara från 1833. Kanske är den en förfalskad etikett typ de Stradivarius etiketter som sitter i sekelskiftesfioler. Men det kan också vara äkta vara! Gitarren är en liten gåta.

Behandlade gitarren som om den vore en billig postordergitarr från sekelskiftet och gav den en sedvanlig GammelGura behandling. Den fick en ny greppbräda och ett replika stall och nya stämskruvar. Alla ribbor inuti nya, kolfiberstav i halsen och översadelintonering, komposit stallben och pluggar. Halsen fick ny svart färg och kroppen ett lager klar spritlack. En K&K mick monterades. Etiketten ångades lös och botten tunnades ned till strax under 3 mm.

Kunden ville ha speciella band som var rejält tilltagen, 1.5 mm höga och 3 mm breda. Går bra att spela på, men jag föredrar måtten på Dunlop mässingsbanden (1 x 2.2 mm).

Den var tämligen hel förutom att en bit av locket runt ljudhålet vid änden av greppbrädan saknades. Ersatte med en bit från ett kasserat gammalt parlor lock. Några få sprickor i locket fick limmas också.

Det borde varit en problemfri resa, men jag fick göra om halslimningen som inte blev som jag ville ha den. Tänkte inte på de högre banden och missade lite med placeringen av greppbrädan och kom för nära strängpinnarna på originalstallet med intoneringspunkterna. Lade in en 2 mm lönnplatta i halsfickan för att flytta fram intoneringspunkterna på stallbenet. Gjorde ett försök att rädda originalstallet i lönn, men när jag strängade upp gav den mjuka lönnen framför stallbenet efter för vridkraften från strängarna. Gjorde därför en replika i ebenholts med strängpinnarna ett par mm längre ned. Inte nog med det, D strängen i det strängset jag mätte upp intoneringen med var inte som den skulle. Fick göra om översadeln också. Intoneringen blev i alla fall väldigt bra till slut. Man lär sig.

Lacken på locket hade en struktur som liknar läder. Charmigt tycker jag 🙂

Gitarren låter som en GammelGura brukar, dvs bra. Den här har mycket kärna i ljudet men inte så mycket bas. Ett ljud som jag personligen gillar!

   

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.