Norman Wood 1977

En intressant gitarr har passerat lokalen. Byggd av den egensinniga engelsmannen Norman Wood 1977. Hittade en artikel om honom i en engelsk gitarrtidning om jag skrivit om i ett tidigare blogginlägg. I början av tidningen fanns en liten text till om honom 🙂

Nåväl. Gitarren hade några problem. Locket hade ett par sprickor och halsen hade vikt in sig lite i ljudhålet med hög stränghöjd som följd. Den hade reparerats tidigare och en bred bit mahogny hade limmats in i en spricka bakom stallet. Antingen hade en undersadelmick monterats då, eller också var det original. Skulle i vilket fall bytas ut till en K&K mick. Möjligen hade banden i form av rundstavar i nickelsilver stål kronats.

För att komma åt inuti och för att kunna åtgärda det insjunkna locket runt ljudhålet öppnade jag upp botten. Lite knepigt då bindningen runt botten inte var en helträ list utan två lager tunn lönnfaner. Mahogny är också besvärligt då den har en konsistens som liknar knäckebröd, brukar vara svårt att få lös limmade bottnar hela. Den här gången gick det riktigt bra. Fräste bort den gamla listen så jag kunde se fogen. Limmet var antagligen snickarlim och även om det satt hårt reagerade det på värme och vatten.

Alla ribbor inuti var i mahogny (lock, sida och botten var också i samma träslag), det verkar som han inte tyckte om gran! Ribbningen var annorlunda med en gles fan-bracing nedanför ljudhålet med en stallplatta i lönn. Den glesa ribbningen var nog huvudorsaken till att locket hade spruckit, man bör binda ihop locket tvärs fibrerna med ribbor och inte lämna stora ytor utan förstärkning.

Förstärkte halsklossen som var klen med några extra träbitar och bytte den översta ribban och förstärkningarna bredvid ljudhålet till en A frame, limmade också in några remsor gran tvärs fibrerna på locket för att undvika nya sprickor.

Halsen plockades lös, vilket visade sig vara onödigt då det bara var att limma tillbaka den för att få rätt stränghöjd. Dove tailen i halsfoten var helt rak vilket innebar att man fick dra upp den hela vägen innan den lossnade. Greppbrädan var tjock och i ett grönaktigt väldigt hårt träslag (Lignum vitae?) med ett tunt rosewood faner överst. Halsen i massiv rosewood, huvudet mahogny.

Banden/stavarna längs ned lossnade lite av värmen när jag värmde lös halsen, fick värma och dra åt ordentligt för att få ned dom på rätt höjd igen. Ska man lossa halsen på en sån här ska man bara värma i själva fogen (värma stekspaden på ett strykjärn) och inte banden.

Skaffade lönnfaner i en rulle och skar till 6 lagom breda bindningar runt botten, behövde tre lager för att bygga upp listen. Fräste diket och täckte det med gladpack. Limmade sen alla tre lagren samtidigt med varmt hudlim i diket för att ge listen sin form. Gladpacken gjorde att jag kunde lossa den hoplimmade listen, göra den jämnare och slutligen limma listerna på plats. Ett sätt att tillverka en list utan att behöva värma och forma trä. Inte lika bra och ungefär samma jobb som att använda solida trälister.

Fick krona topparna på rundstavarna, strängade på med Newtone Masterclass 0.11. Banden i form av rundstavar fungerade men allt extrajobb med den lösningen är knappast värt besväret. Möjligen bra på en Django gitarr där man vill ha hårdast möjliga attack och högsta volym, den stora massan i banden jämfört med vanliga band borde ge bättre attack när man spelar med ett tjockt plektrum.

En udda detalj var att strängpinnarna lutade framåt(!) i strängpinnhålen. Har inte lyckats klura ut varför.

Baksidan var nog mest konstig. Behövdes inga ribbor, men den var också tämligen ”död”. Nästan ingen skillnad i ljudet om man lät botten vila mot magen eller inte.

Gitarren var oljad och jag lade på ett par tunna varv True Oil för att snygga till den nya listen och lagningarna. Blankt blev det.

Det är en stor gitarr, 105 cm lång, locket 42 cm på bredaste stället och sargen är nästan 10 cm bred. Bulan på baksidan ca 2 cm hög. Caset som följde med gitarren (i bajsbrun 1970-tals hårdplast) var specialtillverkad med en extra utbuktning för botten 🙂

Efter tre dagars vibrering  öppnade den upp sig och låter faktiskt riktigt bra. Bekväm att spela på. Låter ungefär som en riktigt bra archtopgitarr, inte överdriven bas, hård attack och bra volym. Men samtidigt lite klang från ett fast stall. Den väldigt tunna och platta halsen var lite väl fyrkantig, men fungerade bra att spela på. Jag klagar mest på att den inte stämmer på ackorden, men det gör ju ingen gitarr som inte har en översadelintonering.

Finns kanske inte mycket att ta med sig från den här, men det var kul att få se någonting annorlunda! 🙂

       

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.