En lite större och modernare Levin från 1940 är klar. Designen på de här liknar väldigt mycket Gibson från 1930-talet med sin svarta färg och sunburst i locket. En sak som inte är bra på de här är stallet som dels är av ”string through” typ (som på en klassisk gitarr) och dels kan vara väldigt högt på bassidan. Har aldrig gillat de stallen och den här fick en replika av modernt snitt med strängpinnar.
I början av 1940-talet hade Levin problem med sin monstersåg med ca 20 klingor som skar ut spåren för alla banden i greppbrädan i en enda sågning. Någon missade att justera den 5-6 år innan man upptäckte felet! Den här från 1940 hade de klassiska felen i placeringen av banden, främst de första och de sista banden. Fyllde igen alla sågade spåren med rosewood och sågade nya på rätt ställe. På värsta stället (1:a bandet) var nog felet snudd på 2 mm…
Speciellt för den här var att kunden ville ha ett större ljudhål för att kunna montera in en ljudhålsmick. Originalets ljudhål är några mm för smalt för de flesta moderna mickar. Det större ljudhålet var faktiskt snyggare än originalet. Man kan ramla in med hela armen också utan problem 🙂 Den skulle även få X-ribbning. Original greppbräda i rosewood var platt men fick en 16″ radius. Original stämskruvar med en liten rund knopp var lite jobbiga att stämma vanliga 0.11 strängar med, så de fick ge plats för nya Golden Age. Ingen pluggning då de gamla skruvarna hade moderna (amerikanska) avstånd mellan stolparna.
Fick sätta om halsen en extra gång då jag trodde jag kunde hoppa över förstärkningen i lönn längst in i hålet för halsinfästningen. Den mjuka halsklossen gav efter och halsen roterade in och höjden vid stallbenet blev för lågt. Även efter det jag limmade in en ca 2 mm platta i hård lönn ville halsen rotera in lite. Utan förstärkning ska man lägga ca 2 mm ovanpå stallet för att kompensera när man siktar in halsen, med plattan tänker jag lägga på 0.5 mm i fortsättningen. I vanliga fall ska linjalen i förlängningen av greppbrädan med band vila ovanpå stallet för rätt halsvinkel. Levins halsinfästning är en av de mindre bra detaljerna, med en bättre äkta dovetail vilar halsfoten på den styva och hårda sidan och då förändras inte halsvinkeln i själva infästningen när man strängar upp.
Det verkar som det är två olika typer av lack på de här. Locket med bursten har en annorlunda och mindre stark lack än sidan, botten och halsen. När jag klarlackar med spritlack löser spriten upp den gamla lacket på locket och lacken knottrar till sig på vissa ställen. Behövde tre lager klarlack med mellanslipning för att få en någorlunda jämn yta. Resten av gitarren har inte det problemet.
Har aldrig lyckats bra med de här tidigare. Men den här gången är jag väldigt nöjd med ljudet. ”Turbopluggarna” gav hög volym och X-ribbningen gjordes smäckrare än tidigare, tog råd av Per Marklund och gjorde X-et med tunnare 7,5 mm breda ribbor. På en sån här mellanstor gitarr kan det vara problem att få ladder bracing att hålla och samtidigt låta bra. Den här låter t.om. bra för en som annars rynkar på näsan åt den moderna klangen hos X-ribbade gitarrer 😉