Erlewine neck jig

Det var ett tag sen jag skrev på bloggen, mest beroende på ett nyvaknat intresse för att spela och bokföringsklumpen i halsen. Nu är det inspelat och bokföringen inlämnad. Alltid nåt! Inspelningen kommer förresten att bli en bra demo när den är klar för en av mina GammelGura, det är bara jag och GammelGuran inspelad och mixad utan större finesser och i stort sett naturtroget.

Under tiden har det ändå jobbats på, jag har några färdiga GammelGura att redovisa, men mest har det varit reparationer som legat för länge som hamnat på operationsbordet. Tyvärr var de fler än jag förträngt…

Det har också tillkommit några nya verktyg i verkstaden. En sak som jag länge sneglat på är den jigg som kallas Erlewine neck jig och som säljs av Stewmac i USA. Jag gjorde en egen variant på temat då jag tyckte att den tog för stor plats i min lilla lokal. Det visade sig att den köpta jiggen är ungefär lika stor och tar samma plats, bara man inte också köper den golvmonterade ställningen som ska skruvas fast i golvet! Priset har avskräckt, men jag började inse att min egen variant hade sina brister. Min inslipade relief i greppbrädan och på banden blev inte alltid den jag ville ha och jag fick slipa mer än jag ville när jag kronade toppen på banden. Jag förstod vad som var felet (jag drog fast gitarrkroppen för hårt med tvingarna), men istället för att jobba en vecka eller två med att åtgärda problemet var det mycket bättre att köpa den färdiga jiggen.

Väl hemma var det första jag gjorde att montera gångjärn under jiggen för att få gitarren i spelposition innan den fixerades. Gravitationen påverkar gitarren geometri. I den nya jiggen finns mätklockor att fixera i spelposition. Man kan sen se exakt vad som händer med halsens läge när man lägger gitarren på rygg. Tyvärr är mätklockorna graderade i 0.001 inch, vilket motsvarar 0.0254 mm, vilket gör att man inte så lätt kan förstå måtten… Men beroende på gitarr rör sig halsen ca 0.1-0.3 mm nedåt vid översadeln. Det har stor betydelse när man slipar in en relief på 0.15 mm. Halsen rör sig sen väldigt mycket mer nedåt när strängarna lossas. Jag har fnyst åt de här mätklockorna tidigare, men nu har jag förstått att det är hela hemligheten! Tack vare de två mätklockorna kan man enkelt trycka upp huvud och hals till den position den har med spända strängar för att simulera strängdraget. Med hjälp av ett spännband bakom översadeln (som jag bytt ut till en Fingerboard band clamp, också från Stewmac) kan man simulera den formförändring av huvud/hals som ges av strängarnas vinkel över översadeln med spända strängar. Genom att trycka på undersidan av huvudet och dra ned vid översadeln kan båda mätklockorna nollställas och halsen därmed ges exakt samma läge som i spelposition och med spända strängar.

Innan jag gör slipningen av greppbrädan, bandningen och kroningen av banden, låter jag gitarren var temporärt uppspänd i en eller två dagar för att den ska finna sin form. Speciellt viktigt är det om halsen är mjuk. Kolfiberstaven är styv och tar hand om det mesta av böjkraften, men inte allt. En hård och tjock lönnhals rör sig knappt alls, men en mjuk poppelhals måste få chansen att dra till sig. Jag använder gamla Newtone Heritage 0.12 strängar för att ge halsen rätt spänning. En passande gammal utbytt översadel monteras temporärt och baksidan av lagom tjocka borrar används som stallben. Dessutom monteras små lösa bandbitar i greppbrädan för att ge den samma styvhet vid ytan som den får senare när man bandar på. Det är korta bitar i mitten av brädan (som polerats mindre vassa) för att undvika att greppbrädans trä flisar när man senare lossar de temporära banden.

Jag jobbar i två pass med jiggen. Gitarren med temporära strängar, band, översadel och stallben spänns fast i jiggen. Sen lossas strängarna, banden, översadel och borrarna och greppbrädan slipas till 0.15 mm relief. Jag använder ett grovt självhäftande 80 sandpapper tejpad på en aluminiumprofil som getts en omvänd 0.15 mm relief med hjälp av en CNC maskin. Jiggen är en bra arbetsbänk för det jobbet. När  greppbrädan fått sin relief slipad, lossas gitarren ur jiggen och banden monteras.

I pass två monteras gitarren återigen i jiggen på samma sätt, men den här gången använder jag ett finare sandpapper på aluminiumprofilen för att slipa topparna på banden. Innan jag börjar slipa kollar jag att alla banden sitter som de ska, de som eventuellt sticker upp lite grand slipas ned med en fil. Är det ett band som misslyckats helt måste den sättas om. Banden färgas in med en röd tuschpenna på toppen så det är lätt att se när alla bandens toppas slipats ned med aluminiumprofilen. I den gamla jiggen var det för det mesta en hel del slipande på banden för att få reliefen jämn, med den nya jiggen stämmer allt så mycket bättre och bara lite grand behöver slipas ned innan alla banden är jämna. Det går mycket fortare och alla banden förblir höga när man är klar. Mycket tidsbesparande och bra!

I början förstod jag inte hur man skulle använda spännbandet som följde med jiggen, de har alltid varit en gåta för mig, men det fanns bra instruktioner på YouTube! Spännbandet för översadeln fick en gummipackning för att skydda lacken, samma 1 mm tjocka gummi användes också för att skydda gitarren från spännbandet. För att inte välta hela jiggen  med gitarren i spelposition monterades en kedja som mothåll. En lagom lång träbit används som stötta mot golvet för att får rätt spelposition på gitarren. Alla delar i jiggen är justerbara, det följer med ett antal insexnycklar. Jag hittade ett bra ställe att förvara dom på i änden av den centrala aluminiumprofilen. En bit musikertejp var det enda som behövdes 🙂

Jag är extremt nöjd med jiggen.Den är mycket bättre än min hemmagjorda och värd varje krona.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.