Den andra att bli klar i batchen är en ovanligt cool och kurvig Europeisk parlor. Den är lite finare än vanligt med vackra pärlemorinläggningar runt ljudhålet och en bindning i trä runt botten. Bakom den mörka och slitna spritlacken finns också vacker tigerrandig lönn i botten och sida. Original greppbräda var tunn och platt, men även den i fin rosewood.
Original stämskruvar var fungerande, men också slarvigt hopkomna i fabriken. Det fick bli nya stämskruvar, de gamla fick följa med gitarren i Ortega 3/4 caset.
Förutom den torra och spröda spritlacken i botten och sida var den i bra skick minus några rejäla sprickor i locket och en sprucken halsfot. Några av de bredare sprickorna fick en gransticka inlimmad, jag använder material från ett gammalt lock med liknande färg och lack. Stallet i svartmålad lönn byttes ut till en replika i rosewood, även greppbrädan byttes ut till rosewood med 16´ radius.
Som alla gitarrer i bachen (och kommande GammelGura) fick halsens fyrkantiga kolfibertub en förstärkning i nedre änden med en bit rundstav i solid kolfiber. Genom den 5 x 1 x 1 cm solida änden av kolfibertuben och nästan hela halsfoten borrades ett hål för en 8 mm rundstav i björk. Den L-formade förstärkningen gör halsen, inklusive halsfoten, väldigt stark.
Lock och botten fick nya ribbor och plattor i gran. Den sista större tvärribban under greppbrädan i locket limmas inte förrän jag testat med halsen i rätt vinkel mot stallet. Skulle det behövas en triangulär shim mellan greppbrädan och lock för att få greppbrädan rak, kan jag istället ge ribban en större radius och på så vis trycka upp locket mot greppbrädan utan att behöva montera en triangulär shim. På den här var allt som det skulle, med halsen i rätt vinkel mot stallet var greppbrädan både rak och platt mot locket. Den sista lockribban kunde limmas med den vanliga 30′ radiusen.
Innan botten och K&K micken limma, måste strängpinnhålen brotschas upp och stallet spåras upp för strängarna i hålen för de ospårade strängpinnarna. Pinnarna i ebenholts har fått en 4 mm rund pärlemordott för att matcha de gamla handgjorda pinnarna. För att göra det jobbet, som tar en liten stund att göra, använder jag en brotsch, en liten såg och några nålfilar. Ibland använder jag också en Dremel med en rund fräs för de tjockaste strängarna för att jobba snabbare, men det är inte utan risk; säkrast att bara jobba med handverktygen! Spåret måste göras betydligt djupare och bredare för de tjockare spunna strängarna än de två tunna ospunna. Strängpinnen måste kunna tryckas ned helt och sitta fast lagom mycket och inte för hårt. Jag har gjort i ordning sex stycken kapade NH 0.12 strängar som jag använder som mall. Strängkulorna vilar mot förstärkningen/pluggen runt hålen i stallplattan.
Eftersom botten hade en list i trä som skrotades, behövdes en bredare kerfing för att limma botten mot. Små passbitar i plast tillverkades för att användas runt botten vid limningen för att ge plats för den nya bindningen i trä.
När botten limmats på plats använde jag en fräs runt om för den nya bindningen, när man limmar en krympt botten sticker alltid botten ut i midjan när man passar in den övre och nedre halvan av botten mot sidorna. Den nya bindningen bestod av en inre dekorlist och en yttre och bredare list i rosewood. De formade med värme och dränktes in i vatten och monterades temporärt på plats. När de torkat behåller de sin form vilket underlättar limningen. Jag tillverka också ett par mothåll för att klämma fast listerna vid midjan ordentligt, jag fodrade mothållen med 4 mm gummimatta.
Själva limningen av listerna sker en sida i taget, för trälisterna använde jag varmt hudlim och en massa tejp.
Resultatet blev bra.
De gamla hålen för stämskruvarna pluggades då avståndet mellan stolparna på gamla Europeiska gitarrer är tätare än hos moderna stämskruvar (den amerikanska standarden). Det kan vara lite klurigt att borra hålen så att de två stämskruvarna hamnar i jämnhöjd med varandra. Det bästa sättet är att lägga de två stämskruvarna ovanpå huvudet och justera in placeringen med ögonmått. Gamla gitarrer har aldrig helt rak passning på varken huvudet eller utskärningarna! Med stämskruvarna på rätt ställ, markeras mittstolparna på ömse sidor och ger mittpunkten för de mittersta borrhålen. I min fina jigg för att borra hålen rakt och centrerat, kan jag se markeringen för det mittersta hålet med hjälp av en LED lampa.
Stewmac’s ”Golden Age” stämskruvar har en liten bricka runt stolpen. För att passa in stämskruven tätt mot huvudet brotschas hålen för att ge plats för brickan.
För att montera metallbussningar för stolparna borras sen alla hål upp till 7.1 mm med en konverterad jigg för platta huvuden. De tolv bussningarna monteras och limmas med fisklim, bussningarna för två par där mittstolpen är som smalast kapas på längden.
De gamla skruvhålen pluggas med tandpetare och superlim. De nya hålen borras upp en liten 2 mm handborr som har en kort skruvgänga i spetsen.
Med halsen limmad använde jag min ”plankjigg” för att montera EVO banden. Gitarren mättes upp för intonering.
På den här använde jag återigen mitt trick att smörja in med squalane innan jag lade på ett lager spritlack ovanpå den gamla lacken. Den gamla lacken var porös och känslig för stötar. Squalane tränger in i alla torra porer (vilket lacken inte gör) och ger lacken en djup och enhetlig färg. Den nya spritlacken fäster bra på både gammal lack och squalane. Den blanka spritlacken mattades ned med stålull och handpolerades till lagom blankhet.
Med hjälp av måtten från intoneringen tillverkade en översadel och ett segmenterat stallben. Stränghöjden och intoneringen i översadel och stallben justeras med filar. Det sista jag brukar göra är att limma etiketten (som jag alltid glömmer att tillverka!), montera sidodottar och knoppen på halsfoten.
Den här fick mitt signaturljud, som alla andra GammelGura, med bra intonering, spelbarhet, strängseparation, volym och attack. Jag brukar alltid spendera en stund med att spela på gitarren, dels för att det är kul, men också för att lyssna efter missljud. Jag fick ta ett omtag på den här då jag uppenbarligen slipat stallbenet lite för platt och D strängen skramlade. Efter justering lät den som den skulle.
Då det är en mörk årstid just nu har man bara några få timmar på dagen när man kan ta bilder på den färdiga gitarren, men det gick bra.
Du har den ”rätta” känslan och noggrannheten! En God Jul önskas.
Tack och detsamma 🙂