Snickarlim

Det bästa jag vet är en gammal gitarr som inte reparerats tidigare. Då kan man vara säker på att den är ihopsatt som förväntat och med vettigt lim och lack. Gamla reparationer är sällan gjorda på rätt sätt och ibland på oväntade sätt.

Några klassiker är att man använt snickarlim för att reparera sprickor eller limma om halsen. Skruvar och spikar är inte ovanliga, typiskt kan det finnas skruvar i stallet, genom halsfoten eller greppbrädan. Ibland på andra oväntade ställen, t.ex. kan skruven genom halsfoten ha dolts bakom  täckplattan på spetsen av halsfoten. Spikar är ovanligare men förekommer. I värre fall har man slipat gitarren trären eller sprayat på med en plastlack. Det finns egentligen ingenting man kan bli förvånad över i en gammal reparation. Ibland kan dock en reparation vara proffsigt gjord med rätt lim och lack, då är det för det mesta en fiolbyggare som gjort jobbet.

I pågående batch finns det några som reparerats tidigare. Värst är nog den med monsterstallet. Sargen är sprucken från halskloss till bottenkloss på båda sidor och locket har ett flertal sprickor. Allt lagat med snickarlim. Även botten hade limmats om med snickarlim, när jag tog lös botten fick jag offra toppen av halsklossen för att inte förstöra botten. En halskloss kan skarvas utan att det syns, en skadad botten kan inte gömmas undan.

Snickarlim är ett otyg, men kanske också orsaken till att gitarren fortfarande existerar. Men till skillnad mot epoxylim, som är helt hopplöst, finns ett trick man kan använda. Genom att blötlägga limfogen med ett blött hushållspapper under en halvtimme eller så kan snickarlimmet mättas med fukt. Då blir limmet vitt och väl synligt, dessutom mjukare och kan skrapas bort med en kniv eller skrubbas bort med en hård pensel. Man kan också värma och mjuka upp limmet med en varmluftpistol eller hårfön, men det gäller att vara försiktig med lackade ytor.

Jag blötlägger limmet på båda sidor om det går, limmet blir vitt och lätt att både se och plocka bort. Den långa limfogen på båda sidorna tog lite tid att rensa.

Samma sak gjordes för några av sprickorna i locket.

Här ser man hur limmet byter färg till vitt. Med en vass spatel och en kniv kan man trycka ut det sega limmet i sprickan, med en kraftig svinborstpensel (gärna med intorkat hudlim) kan det sista limmet gnuggas bort i fogen.

Med trärena ytor kan man sen limma ihop sprickorna med varmt hudlim och diverse laglappar och inlagda trästickor.

Den skadade halsklossen måste repareras med en bit ny gran. Med en enkel jigg och en dremel fräser jag bort det översta lagret i halsklossen.

En passbit i gran limmas på med varmt hudlim. Den nya biten kan enkelt hyvlas ned och botten får en ny plan yta att limmas mot.

One Comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.