Gjorde klar en eftersläntare från förra batchen i veckan. En ovanligt modern GammelGura från mitt väntrum, en ostämplad ”Carmensita” Levin från något av åren 1951-1955. Formatet på den är lite större än de gamla Levin parlor gitarrerna och den ryms inte i det vanliga Gator 3/4 parlor caset då den är för bred över locket. Trots att den är modern har den ett skårat huvud. Greppbrädan har clownstora dottar på 9 mm. Stallet i rosewood har de fina solida strängpinnarna i Gallalith (mjölkplast) som är både lätta, starka och har en klang när man tappar dom på ett hårt underlag. De är en av de bästa strängpinnar man kan hitta tycker jag. Gitarren var i helt OK skick utan större problem, några sprickor i botten och i locket var väl det som fanns förutom hög stränghöjd. Cellulosalacken var krackelerad. Stämskruvarna med de treklöverformade knapparna var rejält glappa
Halsen befriades från sin duralaluminium T-stång i aluminium och en styv 10 x 10 mm kolfiberstav monterades. Den platta greppbrädan i rosewood byttes ut till Madagaskar rosewood som gavs 16″ radius. Originalets MOTS dottar (dragspelsplast) byttes ut till äkta pärlemor. Översadelns bredd minskades från 47 mm till 45 mm på kundens begäran genom att göra kanten på greppbrädan mer vinkelrät. Sidodottar på brädan monterades senare vid banden 3, 5, 7, 9 och 12.
Bottenlisten i celluloid lossades och skarven mellan botten och sida kunde öppnas med en vass plåtspade och Stewmacs triangulära sprätt kniv. Vid den här tiden hade Levin övergått från varmt hudlim till vad jag tror är kaseinlim. Kasein är ett lim som tillverkas av mjölk, precis som Gallalith materialet i översadel och stall på Levin från samma tid. Det är vitt och hårt och kan vara besvärligare att få lös än hudlimmet. Mycket riktigt fick jag ta i när botten skulle lossas, för att inte få sprickor i den tjocka och glashårda cellulosalacken i botten var det lika bra att såga igenom kerfingen som fick offras. Mahogny är också mjukare än både björk och lönn och kan spricka den också. Bindningen ersattes senare med en plastlist med matchande vitgulorange färg.
Både lock och botten tunnades ned ca 0,5 mm med min nya valsputs till strax under 3 mm. Skrapade bort den seeega lacken på originalstallet och gjorde den trären. Stallet var inte centrerat på locket vilket störde mig, resultatet blev ett sår i lacken på bas-sidan som jag senare fyllde i med superlim.
Kunden ville ha en X-ribbning. Det tar längre tid att göra än den vanliga ladder bracingen, men med min nya Go-bar jigg går det lättare numera. Gjorde min egen variant med en stallplatta i gran och A-frame. Senare fick den också en extra förstärkning i form av en granplatta i locket mellan översta ribban och halsklossen.
Att limma in en ny kerfing för botten gör jag i en variant på min bottlenlimmningsjigg. Här har jag andra mothåll för att fixera sidan i det läge den har med den gamla kerfingen limmad. Man vill behålla sidans form mot botten. I jiggen tar jag sen bort den gamla kerfingen och limmar in en ny.
Jag tror att man värmde mahognyn i sidorna för hårt hos Levin på 1950-talet, i alla fall så var mahognyn i sidan väldigt spröd och sprickbenägen som de brukar vara. För mycket värme nästan förkolnar mahognyn som tappar sin seghet. Jag limmade in strips av lönnfaner på insidan för att stärka upp sidorna, en eventuell spricka kan annars fortplanta sig längs hela sidan om man har otur. Här limmar jag o,6 mm fanerremsor med ådringen tvärs sidans ådring. Jag använder ett platt mothåll på utsidan och ett mothåll med en bit mjuk 4 mm yogamatta på insidan för att pressa hela ytan av faneret mot den kurviga sidan. Tog ingen bild på resultatet innan jag limmade botten.
Innan botten limmades bytte jag pluggarna som jag redan hunnit montera till det nya receptet från testgitarren som ger jämn volym på alla strängar, egentligen mest lägre volym än tidigare på de två ospunna strängarna som annars alltid dominerar. Greppbrädan fick de nya EVO Gold banden som jag tycker är en förbättring jämfört med mässingsbanden som Dunlop slutade tillverka och som jag använde förut. En K&K mick monterades, den fick min hemgjorda variant av Tapastring StrapKeeper. K&K micken ger dåligt fäste till ett gitarrband annars. En gitarrbandsplugg skruvades in i halsfoten.
Lyckades bra med halsinfästningen även om det tog en hel arbetsdag att fila och shimsa in den som jag ville ha den. Tappen i halsens dove-tail är bred vilket gör det extra svårt att fila ”vingarna” som på ett par ställen är väldigt smala. Men det gick bra till slut.
Jag bytte ut originalstämskruvarna till Stewmac Golden Age. Monterade också 12 metallgrommets i huvudet för strängstolparna.
Intoneringen av översadeln blev ovanlig. Behövde bara kapa greppbrädan några tiondelar och fräsa tillbaka till intonationspunkten i översadeln för E och A-strängarna. Även utan översadelintonering hade den här gitarren stämt riktigt bra. Om det beror på X-ribbningen i den här eller om det beror på någonting annat vet jag inte, alla gitarrer är individer. Tillverkningen av det segmenterade stallbenet var oproblematisk, jag har ju gjort ett antal numera.
Fick jobba en hel del med att fylla i gropar i den glashårda och sprickbenägna cellulosalacken i botten som fick några skador i kanten när botten togs av. Jag fyllde i groparna med seg Stewmacs superglue nr 30 och lät torka över natten. I princip fyller man ut gropen med plast. Sen får man jobba en bra stund med ett rakblad och fint sandpapper för att ta bort och jämna till överskottet av plast från limmet. Får man bara plasten i jämnhöjd med den övriga lacken kan lagningen se väldigt bra ut, speciellt efter en överlackning. Eftersom spritlack fäster även på cellulosalack, fick hela gitarren ett tunt lager spritlack. När den torkat ett dygn mattades den alltför blanka ytan ned med fin stålull och polerades upp till halvblank med en torr bomullstrasa. Den nya klarlacken ger gitarren ett mer enhetligt utseende och dämpar de värsta dingsen. Använde också Herdins vattenbaserade mahognybets för att ge vita dings rätt färg innan jag lackade.
Jag vibrerade in gitarren i tre dygn och tonen öppnade upp sig som den alltid gör. Den kommer att fortsätta växa i sin ton med tiden och när den blir spelad.
Jag är mycket nöjd med resultatet. Trots att halsen med kolfiberstaven rörde sig lite efter några dagar med strängspänning innan den satte sig, blev stallbenets höjd som jag vill ha den. Mellan 2,5 och 3,5 mm. Brukar inte tycka om tonen i X-ribbade gitarrer, men den här har det typiska GammelGura soundet med Newtone Heritage 0.12 strängar. I och med att den är X-ribbad kan man säkert använda vanliga 0.12 strängar också, men NH låter bra. Kanske har den lite mer bas och volym än den vanliga GammelGuran med ladder bracing. Som väntat blev volymen på strängarna väldigt jämn, precis som på testgitarren. Ljudet är jämt och låter som smör för örat 😉 Nu återstår bara att skicka iväg till kunden långt bort i Luxenburg!