En ny testgitarr

Har skrivit en artikel som kommer att publiceras i den amerikanska medlemstidningen American Luthierie någon gång under nästa år. I artikeln beskriver jag mina metoder att renovera en gammal parlor gitarr. Bland annat stallplattan i gran, det segmenterade stallbenet, pluggar samt översadelintoneringen. Då det var några år sedan jag testade mig fram till de nya metoderna drabbades jag av lite tvivel när artikeln var skriven. Hade jag bara inbillat mig? Insåg att jag måste göra en testgitarr för att verifiera mina uppfinningar. Ville också testa exakt vilka träslag på vilken sträng som gav bäst resultat i pluggarna.

Hade just ropat in en fin gammal parlor (+ en gammal fiol) billigt för 300 kr. Den fick bli min testgitarr. Några fina bilder från auktionen på Göteborgs Auktionskammare visar hur den såg ut i original.

Faktiskt en ovanligt fin och välbyggd gammal parlor från ca 1900. Ögonlönn i både botten och sidor och ovanligt nog solitt trä och inte fanér. Stämskruvarna bland de bästa jag sett av den gamla typen med snäckan under kuggen. Originalstallet, som måste ha varit ett string-through stall, då det inte fanns strängpinnhål i locket, hade bytts ut nån gång på 1930-talet till en kombinerad och ställbar stränghållare/stall i aluminium. Locket var olackat och i princip utan sprickor, vilket man inte kunde påstå om botten! Ögonlönnen hade krympt ca 5 mm på bredden och den tunna kerfingen i botten hade släppt på halva sidan, botten hade också några rejäla sprickor. I övrigt i bra skick och perfekt för min testgitarr. Fiolen gav jag bort till polare Björn, den var tydligen inte sämst och från samma tid som gitarren.

Jobbet gick sin gilla gång, det enda som var utöver det vanliga var botten. Började med att limma ihop alla sprickor i de två halvorna och sen limma in en bredare mittsticka i rosewood, 6 mm istället för originalets 1 mm. Bindningen i trä runt om plockades bort och ersattes med nya lister i björk och en dekorlist av fioltyp. För att kunna limma botten utan bindning mot sargen fick jag bredda bottens kerfing runt om med ett extra lager ca 2 mm tjock lind.

Ett mustaschstall med ett gammalt original som förlaga och en ny greppbräda i Madagaskar rosewood tillverkades. Brädan fick den 16″ radius som jag föredrar. En K&K mick monterades. För att kunna byta pluggar fritt gjordes stallplattan lika tjock över hela området runt strängpinnhålen, annars gjordes ribborna i lock och botten som jag brukar. Stämskruvarna var så bra att de fick sitta kvar, gamla stämskruvar med snäckan under kuggen är faktiskt nästan lika bra som nya då eventuella glapp tightas till när man spänner upp strängarna 🙂

Den färdiga GammelGuran såg ut så här:

För att enkelt kunna byta pluggar valde jag att göra pluggarna 9 mm i diameter och centralt placerad under strängpinnhålen. Normalt använder jag 8 mm pluggar som är asymmetriskt centrerade över platsen där strängkulan vilar på knappen i hårt trä och inte runt strängpinnhålet. Varje plugg fick ett 4,6 mm hål borrad i mitten för strängkulan. 9 mm rundstavar går inte att köpa och det finns nästan inga 9 mm hålborrar att köpa heller… Fick jobba hårt och handjaga rundstavar med hjälp av stegvist mindre hål i en rejäl järnplatta som jag slog grovt tillhyvlade träpinnar genom. Är rätt sugen på att köpa en liten metallsvarv för att enkelt kunna svarva till rundstavar!

Hittade en lista på hårdheten i ändved och radiell/tangentiell led för många Nordiska träslag. Att hitta hårdheten i ändved är snudd på omöjligt, golvtillverkare anger bara hårdheten i radiell/tangentiell led. Men jag lyckades hitta en svensk skrift med alla uppgifter jag behövde förutom björkens Brinell hårdhet i ändved, men den uppgiften hittade jag på ett annat ställe, frågan är om den stämmer.

Brinell hårdhet (HBS 10/100 )  
ÄndvedRadiell/tangentiell
Gran3,21,2
Furu41,9
Björk6,52,2-2,7
Rödbok7,22,7-4,0
Lönn6,22,5-3,5
Al3,71,4
Alm6,42,1-3,8
Ask6,53,0-4,1
Asp3,71,7
Ek6,4-6,63,4-4,1
Lärk5,21,9-2,5
Douglasgran52
Lind-1,6
Mahogny-1,4-2,3
Rosewood-3,6
Teak-2,2-2,6
Valnöt-2,3-3,2

Gjorde set om 8 pluggar för de första 4 träslagen i tabellen. Gran och fura både som ändved och som tangentiellt/radiellt trä, de övriga bara som ändved. Testade också en plugg i världens hårdaste trä, Lignum vittae, och ändved i gran med rosewood knappar istället för den bubinga som jag använde för alla andra pluggar. Kommer säkert att testa fler träslag, al verkar intressant med hårdhet mellan gran och fura.

Strängpinnarna fick bli slotted och slipade tunna och raka så de passade i hålet i pluggarna. Jag färgkodade de olika pluggarna och gav dem varsin plastburk med lock, färgen går att se uppifrån genom strängpinnhålet i stallet. Ljudhålet var litet på den här parlor gitarren, men det går utmärkt att byta pluggar när man slackat på alla strängar. Passningen är gjord så pass tight att pluggen inte ramlar ned av sig själv, med baksidan på en 5 mm borr genom strängpinnhålet i stallet är det enkelt att trycka ned den gamla pluggen vid byte.

Gjorde också tre stallben, två segmenterade med gran och ceder och ett i solitt ben, den i ceder på bilden.

Effekten från pluggarna blir antagligen större om pluggarna är fastlimmade och inte lösa. Men jag kunde konstatera att effekten av segmenterat stallben och pluggar definitivt inte var inbillad! Efter en hel del testande kom jag fram till att bästa ljudet i ett ackord kom när varje sträng hade samma volym. På en parlor gitarr är annars volymen på de två ospunna strängarna lite högre och dominerar över bassträngarna. Med samma volym på de ospunna tycker jag att det blev roligare att spela då mellanregistret från de spunna strängarna kom fram mer. Mina öron, som är känsliga för diskanter, fick vila också. Skillnaden är inte stor på de enskilda strängarna, men som helhet i ett ackord hörs skillnad.

Testade volymen på de enskild strängarna genom att sakta föra ett plektrum över strängarna i en jämn rörelse och låta plektrumet så att säga “falla ned” på varje sträng utan att tillföra mer kraft. Testade att dra både nedåt och uppåt med plektrumet då de sista strängarna i ordningen alltid har högre volym jämfört med de tidigare.

Hittade två olika uppsättningar pluggar med nästan samma volym på alla strängar, den ena snällare och den andra lite högljuddare och vassare. Från E till e, med G= Gran, F= Fura, B= Björk och R= Rödbok samt stora bokstäver ändved och små bokstäver radiell/tangentiell ved, blev de två varianterna: BGFGgg och RFFFff. Den snällare varianten behöver bara 4 pluggar, de två ospunna strängarna får vila på den radiella/tangentiella granen i stallplattan och locket.

Det segmenterade stallbenet med ceder lät inte lika bra som den med gran. Lignum vittae för E-strängen gav lite högre volym, men också lite för mycket distorsion från de extra övertonerna. Roswood istället för bubinga i knapparna gav en knappt hörbart murrigare ton.

Tidigare har jag som standard i GammelGurorna haft BBFGGG i pluggarna. Med de pluggarna har de två ospunna strängarna lite högre volym och hela gitarren är mer högljudd och diskantrik. Om någon stör sig på det och tror att en av de nya varianterna är bättre, kan jag byta pluggar på en gammal GammelGura för det facila priset av 1000 kr + tillbakafrakten. Då lossar jag stallet, byter ut pluggar och limmar tillbaka stallet igen 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.